Är jag ensam?
_0710 Oktoberbarn
  1. Medlem sedan
    Jun 2007
    #1

    Är jag ensam?

    Om att välja att vara hemma länge med oktoberbebben? det verkar som om många ska börja på dagis redan vid 14-15 månaders ålder?
    Nu är ju jag på el´smällo igen, men om det inte skulle ha varit så , då skulle ändå lillebror få vara hemma tills minst 2 års ålder.
    Kanske är jag lite omodern men det skulle kännas så himla tidigt att sätta min lillplutt på dagis nu, jag vill poängtera att jag inte kritiserar de som gör det...det är ett val som man självklart ska få göra, men själv så skulle mitt mammahjärta inta klara det (blödig javisst!)
    Tanken var väl att han skulle ha fått börja aug-sep 09, men nu får han vara hemma tills den nya bebben börjar på förskola istället, pappa frågade om jag aldrig tänkte börja jobba igen
  2. 1
    Är jag ensam? Om att välja att vara hemma länge med oktoberbebben? det verkar som om många ska börja på dagis redan vid 14-15 månaders ålder?
    Nu är ju jag på el´smällo igen, men om det inte skulle ha varit så , då skulle ändå lillebror få vara hemma tills minst 2 års ålder.
    Kanske är jag lite omodern men det skulle kännas så himla tidigt att sätta min lillplutt på dagis nu, jag vill poängtera att jag inte kritiserar de som gör det...det är ett val som man självklart ska få göra, men själv så skulle mitt mammahjärta inta klara det (blödig javisst!)
    Tanken var väl att han skulle ha fått börja aug-sep 09, men nu får han vara hemma tills den nya bebben börjar på förskola istället, pappa frågade om jag aldrig tänkte börja jobba igen
  3. Medlem sedan
    Nov 2007
    #2
    Jag hade gärna varit hemma länge med Viktor men pengarna styr som alltid.
    Det var ju tänkt att han skulle börja hos en dagmamma nu i november men det blidde inte så nu blir det dagis i jan eller feb.
    5 december ska jag gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig arbetslös.
    Vet inte hur länge jag kan gå hemma arbetslös innan jag får ngt jobb så det kanske blir lite ofrivillig/frivillig hemma längre.
  4. 2
    Jag hade gärna varit hemma länge med Viktor men pengarna styr som alltid.
    Det var ju tänkt att han skulle börja hos en dagmamma nu i november men det blidde inte så nu blir det dagis i jan eller feb.
    5 december ska jag gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig arbetslös.
    Vet inte hur länge jag kan gå hemma arbetslös innan jag får ngt jobb så det kanske blir lite ofrivillig/frivillig hemma längre.
  5. Medlem sedan
    Jan 2004
    #3
    Nej, du är inte ensam.
    Jag känner exakt samma sak, liten som just lärt sig gå och fortfarande itne kan prata - hur ska han klara sig på dagis?
    Oliver skolas in på dagis augusti/september 09 för jag anser att mina abrn ska vara minst 18 månader när de skolas in eftersom de då kan svara på ledande frågor och visa om de trivs eller inte på ett helt annat sätt än nu när de just fyllt 1 år.
    För att klara det ekonomiska så har vi "pausat" vuxenrelationen här hemma så mannen jobbar måndag till torsdag och ajg jobbar sen fredag till söändag. Han får ihop 80% och jag 50% och då "överlever" vi men ajg har även förståelsen för de som oavsett orsak sätter sina abrn på dagis redan nu, känner man att man måste så måste man oavsett vad andra tycker och tänker.

    Jag ahde mycket väl kunnat fortsätta att vara hemma till Lillfisens 3årsdag om vi haft vårdnbadsbidraget i komunen och om jag fått bättre tider på jobbet än vad jag har nu för vi skulle kunan få in en 75% tjänst på samma dagar men chefen vill inte flytta mig från avdelningen jag är på nu
  6. 3
    Nej, du är inte ensam.
    Jag känner exakt samma sak, liten som just lärt sig gå och fortfarande itne kan prata - hur ska han klara sig på dagis?
    Oliver skolas in på dagis augusti/september 09 för jag anser att mina abrn ska vara minst 18 månader när de skolas in eftersom de då kan svara på ledande frågor och visa om de trivs eller inte på ett helt annat sätt än nu när de just fyllt 1 år.
    För att klara det ekonomiska så har vi "pausat" vuxenrelationen här hemma så mannen jobbar måndag till torsdag och ajg jobbar sen fredag till söändag. Han får ihop 80% och jag 50% och då "överlever" vi men ajg har även förståelsen för de som oavsett orsak sätter sina abrn på dagis redan nu, känner man att man måste så måste man oavsett vad andra tycker och tänker.

    Jag ahde mycket väl kunnat fortsätta att vara hemma till Lillfisens 3årsdag om vi haft vårdnbadsbidraget i komunen och om jag fått bättre tider på jobbet än vad jag har nu för vi skulle kunan få in en 75% tjänst på samma dagar men chefen vill inte flytta mig från avdelningen jag är på nu
  7. Medlem sedan
    Jun 2007
    #4
    Innan jag började jobba tyckte jag att det skulle bli superkul, men nu känner jag nog att jag hade velat varit hemma ett tag till. Eller kombinerat på nåt bra sätt, kanske jobbat bara 1-2 dagar i veckan kanske.

    Tyvärr har har vi varit tvungna att ta 6 dagar i veckan hela tiden så dagarna skulle inte räcka till så mycket mer än så här. Har ju ett gäng lägsta-dagar, men dom tänkte vi att det kunde vara bra att ha kvar om man behöver använda till nån semester eller om vi ska skola om Mion på nytt dagis sen när vi (förhoppningsvis nån gång!) får en plats på ett av de ställen vi verkligen vill ha...
  8. 4
    Innan jag började jobba tyckte jag att det skulle bli superkul, men nu känner jag nog att jag hade velat varit hemma ett tag till. Eller kombinerat på nåt bra sätt, kanske jobbat bara 1-2 dagar i veckan kanske.

    Tyvärr har har vi varit tvungna att ta 6 dagar i veckan hela tiden så dagarna skulle inte räcka till så mycket mer än så här. Har ju ett gäng lägsta-dagar, men dom tänkte vi att det kunde vara bra att ha kvar om man behöver använda till nån semester eller om vi ska skola om Mion på nytt dagis sen när vi (förhoppningsvis nån gång!) får en plats på ett av de ställen vi verkligen vill ha...
  9. Medlem sedan
    Jun 2002
    #5
    Här är det liksom inte fråga om val, jag får helt enkelt inte dagarna att räcka till...Men jag pallar helt enkelt inte att vara hemma längre, iaf inte heltid. Jag har helt förlorat mig själv tyvärr...
  10. 5
    Här är det liksom inte fråga om val, jag får helt enkelt inte dagarna att räcka till...Men jag pallar helt enkelt inte att vara hemma längre, iaf inte heltid. Jag har helt förlorat mig själv tyvärr...
  11. Medlem sedan
    Jan 2008
    #6
    Du vet väl att du måste ha barnomsorg för att kunna stämpla? De måste man fylla i till a-kassan när man skriver in sig på AF....man du har kanske nån som kan ta privat så länge?
  12. 6
    Du vet väl att du måste ha barnomsorg för att kunna stämpla? De måste man fylla i till a-kassan när man skriver in sig på AF....man du har kanske nån som kan ta privat så länge?
  13. Medlem sedan
    Jun 2007
    #7
    Jo det förstår jag, utan pengar går det ju inte hoppas att det ordnar sig med jobb!
  14. 7
    Jo det förstår jag, utan pengar går det ju inte hoppas att det ordnar sig med jobb!
  15. Medlem sedan
    Jun 2007
    #8
    Nej jag känner också att jag vill att barnet ska ha ett riktigt språk innan han skolas in, u har jag snålat på dagarna så jag har bara tagit 2-3 dagar i veckan fram tills nu för att kunna vara hemma så länge som möjligt.
    Tack o lov så har jag en bra chef
  16. 8
    Nej jag känner också att jag vill att barnet ska ha ett riktigt språk innan han skolas in, u har jag snålat på dagarna så jag har bara tagit 2-3 dagar i veckan fram tills nu för att kunna vara hemma så länge som möjligt.
    Tack o lov så har jag en bra chef
  17. Medlem sedan
    Jun 2007
    #9
    När jag fick de två första barnen så längtade jag efter att få jobba tyckte att det var skönt att börja, men efter ett tag så ångrade jag att jag hade börjat så tidigt...så denna gång så tog vi ett beslut att leva fattigt men kärleksfullt jag har tagit 2-3 dagar i veckan, som har blivit väldigt lite pengar...men jag har drygat ut lite med lönen från öppnis.
  18. 9
    När jag fick de två första barnen så längtade jag efter att få jobba tyckte att det var skönt att börja, men efter ett tag så ångrade jag att jag hade börjat så tidigt...så denna gång så tog vi ett beslut att leva fattigt men kärleksfullt jag har tagit 2-3 dagar i veckan, som har blivit väldigt lite pengar...men jag har drygat ut lite med lönen från öppnis.
  19. Medlem sedan
    Jun 2007
    #10
    Det är lätt hänt att förlora sig själv när man går hemma...för mig är nog hoppet ute
    Men jag förstår dig, mår man dåligt av att gå hemma så ska man inte göra det!
  20. 10
    Det är lätt hänt att förlora sig själv när man går hemma...för mig är nog hoppet ute
    Men jag förstår dig, mår man dåligt av att gå hemma så ska man inte göra det!
  21. Medlem sedan
    Nov 1999
    #11
    Vi har valt att skola in nu i januari, för att det känns bra. Två åringar har det oftast tuffare att börja på dagis för dom är mer medvetna. William kommer bara gå 15h, 3dar så han får lite lek och bus. Så blir det mer sen till hösten.
  22. 11
    Vi har valt att skola in nu i januari, för att det känns bra. Två åringar har det oftast tuffare att börja på dagis för dom är mer medvetna. William kommer bara gå 15h, 3dar så han får lite lek och bus. Så blir det mer sen till hösten.
  23. Medlem sedan
    Dec 2000
    #12
    Jag vill vara hemma lääänge...
    måste hitta en bisyssla fort som kräver liiite arbetsinsats men ger myycket pengar... ;o)
    Men till dess...Jag ska kanske börja jobba 1-2 dagar i maj- 6veckor, men sen på riktigt i augusti, 4 dagar/vecka.
    Hade gärna varit hemma mera men då är dagarna slut.
    Däremot måste ju barnen få träffa andra och leka lite med andra när de är lite större, och jag som trivs så bra hemma och kanske inte har fika kompisar med barn i samma ålder har haft dem på dagis fast jag haft bebis hemma, just för att de ska få träffa andra barn lite, och för att få vara ensam med bebisen litegrann.
    Jag tycker många börjar jobba tidigt. Men alla trivs väl inte hemma och såsa på och inte veta vilken dag det är o knappt vad klockan är... Men det gör jag )
    MIn man frågade häromdagen: vad är klockan?
    och jag svarar" Jaa, hon är väl åtta eller nått..."
    Min mans blick då....den vill ni inte veta....(det var lunch, men jag hade ju i och för sig rätt;o) )
  24. 12
    Jag vill vara hemma lääänge...
    måste hitta en bisyssla fort som kräver liiite arbetsinsats men ger myycket pengar... ;o)
    Men till dess...Jag ska kanske börja jobba 1-2 dagar i maj- 6veckor, men sen på riktigt i augusti, 4 dagar/vecka.
    Hade gärna varit hemma mera men då är dagarna slut.
    Däremot måste ju barnen få träffa andra och leka lite med andra när de är lite större, och jag som trivs så bra hemma och kanske inte har fika kompisar med barn i samma ålder har haft dem på dagis fast jag haft bebis hemma, just för att de ska få träffa andra barn lite, och för att få vara ensam med bebisen litegrann.
    Jag tycker många börjar jobba tidigt. Men alla trivs väl inte hemma och såsa på och inte veta vilken dag det är o knappt vad klockan är... Men det gör jag )
    MIn man frågade häromdagen: vad är klockan?
    och jag svarar" Jaa, hon är väl åtta eller nått..."
    Min mans blick då....den vill ni inte veta....(det var lunch, men jag hade ju i och för sig rätt;o) )
  25. Medlem sedan
    Apr 2005
    #13
    En öm punkt för mig det där..
    Självklart vill jag vara hemma med mina barn. Och hade vi haft möjligheten så hade Stella inte börjat förräns hon var 1,5-2 men det är inte alltid så enkelt.
    För det första så har vi varit tvugna att ta ut 5-7 dagar i veckan med tanke på vår boendekostnad så dagarna räcker inte sålänge och för det andra så måste vi anpassa oss till förskolan och när de faktiskt har plats till oss.
    Vi prioriterar att barnen ska få gå tillsammans på samma förskola istället för att behöva åka och lämna på 2 olika som det faktiskt kan bli annars.
    Även om du poängterar att du inte kritiserar så tror jag att det är många som jag som tar åt sig av såna här inlägg.
    Vi har satsat på att vara hemma mycket tillsammans under barnens första år och sen kommer det dröja innan barnen går heltid på dagis.
    Stella kommer bara gå 3 dagar i veckan till att börja med.
    Jag tycker det är sjukt jobbigt att behöva lämna min älskade dotter på dagis men har faktiskt inget val. Tänker på de stackare som är ensamstående och måste lämna barnen ännu tidigare
    Så det handlar nog inte så mycket om man är en "modern eller omodern" förälder utan det handlar om familjers faktiska livssituation.
  26. 13
    En öm punkt för mig det där..
    Självklart vill jag vara hemma med mina barn. Och hade vi haft möjligheten så hade Stella inte börjat förräns hon var 1,5-2 men det är inte alltid så enkelt.
    För det första så har vi varit tvugna att ta ut 5-7 dagar i veckan med tanke på vår boendekostnad så dagarna räcker inte sålänge och för det andra så måste vi anpassa oss till förskolan och när de faktiskt har plats till oss.
    Vi prioriterar att barnen ska få gå tillsammans på samma förskola istället för att behöva åka och lämna på 2 olika som det faktiskt kan bli annars.
    Även om du poängterar att du inte kritiserar så tror jag att det är många som jag som tar åt sig av såna här inlägg.
    Vi har satsat på att vara hemma mycket tillsammans under barnens första år och sen kommer det dröja innan barnen går heltid på dagis.
    Stella kommer bara gå 3 dagar i veckan till att börja med.
    Jag tycker det är sjukt jobbigt att behöva lämna min älskade dotter på dagis men har faktiskt inget val. Tänker på de stackare som är ensamstående och måste lämna barnen ännu tidigare
    Så det handlar nog inte så mycket om man är en "modern eller omodern" förälder utan det handlar om familjers faktiska livssituation.
  27. Medlem sedan
    Dec 2006
    #14
    Om jag kunnat bestämma helt och hållet utan att behöva ta hänsyn till något (som studier, jobb, pengar) skulle jag tycka det var lagom för JUST Ida att börja i förskolan när hon är kring 18 månader. Ser stora fördelar med just den åldern utifrån mitt arbete ute i förskolan! Nu kommer Ida dock påbörja sin inskolning när hon är ca 15,5 månader.

    Med Ida var jag hemma dem första 11 månaderna och sedan är min sambo nu hemma ytterliggare nästan 6 månader. Jag har tagit ut 4 dagar/v och min sambo 5 dagar/v så vi kommer ha en del dagar kvar vilka vi ser fram emot att ta ut under Idas kommande år. Jag kommer förhoppningsvis bl.a. kunna ta ut en hel del dagar och vara hemma med henne mycket nu under sommaren!

    Just nu är jag på slutet av min utbildning till förskollärare och fritidspedagog så det hänger lite ihop med att Ida börjar i mitten på jan. Jag har redan tagit 1 års studieupphåll från utbildningen då jag fick Ida och var föräldraledig, så jag vill inte göra fler uppehåll och mycket längre än 6-månaders pappaledighet för min sambo har vi väl inte riktigt ekonomi till (har får ut en bra bit under halva sin lön just nu och jag tar studielån). Men det har stått HÖGT på vår prioritetslista att min sambo också ska få vara hemma med Ida också en längre tid så det har vi planerat för. Det står faktiskt högre upp på listan än att hon ska börja senare i förskolan!!!

    Om vi får fler barn (vilket jag hoppas ) kommer livssituationen se något annorlunda ut då vi båda arbetar och då kommer vi nog låta det barnet börja i förskolan kring 18-månaders ålder.

    Jag har träffat nyblivna 1-åringar som inte alls gillat dagis vid inskolningen, men precis lika ofta 2-åringar & äldre som känns sig otrygga & ledsna. Så det är nog mer från barn till barn (individer emellan). Vissa trivs kanon av att börja förskolan tidigt & de kommer supersnabbt in i det & stormtrivs, andra mår bäst av att få börja lite senare & ta de lilla lugna.

    För min och min sambos del kommer det klart kännas lite småjobbigt *värka i mammahjärtat* när Ida ska börja förskolan, men vi ser också fram emot det, speciellt nu när vi VET att Ida kommer till en jätte bra förskola!

    Slutligen måste jag ju också (som den blivande förskollärare jag är ) säga att jag ser förskolan som ett oerhört viktigt inslag i Idas liv, även om klart vi som föräldrar är det största och viktigaste delen i hennes liv. För mig är inte bara förskolan en plats där jag lämnar henne (för att jobba) även om det klart är så också!! Jag ser förskolan som en LIKA viktig plats som grundskolan där Ida får möjlighet att leka och lära, uppleva kontinuitet interagera med andra barn, få stimulans och goda möjligheter till utveckling och där en god grund läggs för det livslånga lärandet!! Detta var bara en parantes helt utanför ämnet men jag brinner verkligen för mitt yrke och alla dem underbara barn & kollegor jag möter där!

    Det var ett inlägg som fick igång många tankar och åsikter hos oss här inne i okt-gruppen, spännande tycker jag och intressant att läsa allas inlägg. Jag har ett examensarbete kvar att skriva den avslutande terminen och det här är ett ganska så intressant ämne att rota i!!!!

    Oj det här blev ju alldeles för långt och mycket svammel men jag ville mest dela med mig av mina tankar hur vi vill göra med vår lilla tjej och sen är jag ÖVERTYGAD om att alla andra gör det som är bäst för just sitt barn och gör det bästa av situationen!!!!

    Klapp på magen förresten Housewife...börjar också längta efter en gravidmage även om vi kommer vänta ett tag till!
  28. 14
    Om jag kunnat bestämma helt och hållet utan att behöva ta hänsyn till något (som studier, jobb, pengar) skulle jag tycka det var lagom för JUST Ida att börja i förskolan när hon är kring 18 månader. Ser stora fördelar med just den åldern utifrån mitt arbete ute i förskolan! Nu kommer Ida dock påbörja sin inskolning när hon är ca 15,5 månader.

    Med Ida var jag hemma dem första 11 månaderna och sedan är min sambo nu hemma ytterliggare nästan 6 månader. Jag har tagit ut 4 dagar/v och min sambo 5 dagar/v så vi kommer ha en del dagar kvar vilka vi ser fram emot att ta ut under Idas kommande år. Jag kommer förhoppningsvis bl.a. kunna ta ut en hel del dagar och vara hemma med henne mycket nu under sommaren!

    Just nu är jag på slutet av min utbildning till förskollärare och fritidspedagog så det hänger lite ihop med att Ida börjar i mitten på jan. Jag har redan tagit 1 års studieupphåll från utbildningen då jag fick Ida och var föräldraledig, så jag vill inte göra fler uppehåll och mycket längre än 6-månaders pappaledighet för min sambo har vi väl inte riktigt ekonomi till (har får ut en bra bit under halva sin lön just nu och jag tar studielån). Men det har stått HÖGT på vår prioritetslista att min sambo också ska få vara hemma med Ida också en längre tid så det har vi planerat för. Det står faktiskt högre upp på listan än att hon ska börja senare i förskolan!!!

    Om vi får fler barn (vilket jag hoppas ) kommer livssituationen se något annorlunda ut då vi båda arbetar och då kommer vi nog låta det barnet börja i förskolan kring 18-månaders ålder.

    Jag har träffat nyblivna 1-åringar som inte alls gillat dagis vid inskolningen, men precis lika ofta 2-åringar & äldre som känns sig otrygga & ledsna. Så det är nog mer från barn till barn (individer emellan). Vissa trivs kanon av att börja förskolan tidigt & de kommer supersnabbt in i det & stormtrivs, andra mår bäst av att få börja lite senare & ta de lilla lugna.

    För min och min sambos del kommer det klart kännas lite småjobbigt *värka i mammahjärtat* när Ida ska börja förskolan, men vi ser också fram emot det, speciellt nu när vi VET att Ida kommer till en jätte bra förskola!

    Slutligen måste jag ju också (som den blivande förskollärare jag är ) säga att jag ser förskolan som ett oerhört viktigt inslag i Idas liv, även om klart vi som föräldrar är det största och viktigaste delen i hennes liv. För mig är inte bara förskolan en plats där jag lämnar henne (för att jobba) även om det klart är så också!! Jag ser förskolan som en LIKA viktig plats som grundskolan där Ida får möjlighet att leka och lära, uppleva kontinuitet interagera med andra barn, få stimulans och goda möjligheter till utveckling och där en god grund läggs för det livslånga lärandet!! Detta var bara en parantes helt utanför ämnet men jag brinner verkligen för mitt yrke och alla dem underbara barn & kollegor jag möter där!

    Det var ett inlägg som fick igång många tankar och åsikter hos oss här inne i okt-gruppen, spännande tycker jag och intressant att läsa allas inlägg. Jag har ett examensarbete kvar att skriva den avslutande terminen och det här är ett ganska så intressant ämne att rota i!!!!

    Oj det här blev ju alldeles för långt och mycket svammel men jag ville mest dela med mig av mina tankar hur vi vill göra med vår lilla tjej och sen är jag ÖVERTYGAD om att alla andra gör det som är bäst för just sitt barn och gör det bästa av situationen!!!!

    Klapp på magen förresten Housewife...börjar också längta efter en gravidmage även om vi kommer vänta ett tag till!
  29. Medlem sedan
    Jun 2007
    #15
    Lagom med en mjukstart
  30. 15
    Lagom med en mjukstart
  31. Medlem sedan
    Jun 2007
    #16
    Lite jobb o mycket pengar, låter som ett drömjobb!! hittar du nåt så hojta
    Jag är också en såspåse!
  32. 16
    Lite jobb o mycket pengar, låter som ett drömjobb!! hittar du nåt så hojta
    Jag är också en såspåse!
  33. Medlem sedan
    Jun 2007
    #17
    Förlåt om jag har trampat dig på tårna! absolut inte meningen att såra någon samtidigt så tycker jag att man måste få ifrågasätta? när mina äldsta var små så var det väldigt ovanligt att så små barn började på förskola (iallafall där vi bodde) och jag tror inte att man hade mer pengar då..
    Nu verkar trenden vara att barnen ska börja så tidigt som möjligt, jag undrar mest vad det beror på?
    Mina började då de var 3 och 15 månader, något jag ångrar idag den yngsta verkade må bra av att börja där...men efter ett tag så märktes det att hon inte alls var redo att vara i en stor barngrupp.
    Denna gång har vi sparat o gnetat för att snåla på dagarna istället.
    Alla gör vi våra val, och det är inget som säger att det ena eller det andra är rätt, man ska göra det som känns bäst för en själv!
  34. 17
    Förlåt om jag har trampat dig på tårna! absolut inte meningen att såra någon samtidigt så tycker jag att man måste få ifrågasätta? när mina äldsta var små så var det väldigt ovanligt att så små barn började på förskola (iallafall där vi bodde) och jag tror inte att man hade mer pengar då..
    Nu verkar trenden vara att barnen ska börja så tidigt som möjligt, jag undrar mest vad det beror på?
    Mina började då de var 3 och 15 månader, något jag ångrar idag den yngsta verkade må bra av att börja där...men efter ett tag så märktes det att hon inte alls var redo att vara i en stor barngrupp.
    Denna gång har vi sparat o gnetat för att snåla på dagarna istället.
    Alla gör vi våra val, och det är inget som säger att det ena eller det andra är rätt, man ska göra det som känns bäst för en själv!
  35. Medlem sedan
    Jun 2007
    #18
    Jag förstår att du vill bli klar med din utbildning! vad kul att få jobba med det du älskar sedan!
    Många säger att det är lättare att skola in ca 1-åringar för att de är mer "formbara" då, men där tycker vi nog olika det finns också flera som inte tycker/tror att barn behöver förskola förrens tidigast 2 års ålder.
    T.ex den norske barnpsykologen Joachim Harklou som menar på att förskolestart skulle vara tidigast vid 2 års ålder.
    För vår del handlar det mer om att vi vill "forma" barnen själva, det betyder inte att de inte träffar andra barn vi går ofta på öppna förskolor eller stora lekparker.
    Sedan är ju vi en storfamilj så det är ju som en barngrupp
    I de bästa av världar så skulle alla förskolor vara så där underbara och fantastiska som man önskar...men tyvärr så är det (enligt mig) fortfarande alldeles för stora barngrupper på många ställen och det känns just nu inte så lockande att sätta min lilla plutt där, inte förrens han kan tala och göra sig mera förstådd iallafall.
    Men som du skriver så har man många gånger inget val, pengar styr ju tyvärr...vi bor ju iett gammalt föräldrahem som vi köpte hyfsat billigt, och sedan byggde vi ut så vi har ganska låga månadskostnader vilket har gjort att vi klarat oss på att ta ut 2-3 dagr i veckan som har gett ca 4500-5500 kr i månaden, inget man blir fet på...men det har gått.
    Jag tror också att alla gör det som är bäst för sitt barn!
    Jag är redan i v.23-24!! helt sjukt vad tiden går fort!!
  36. 18
    Jag förstår att du vill bli klar med din utbildning! vad kul att få jobba med det du älskar sedan!
    Många säger att det är lättare att skola in ca 1-åringar för att de är mer "formbara" då, men där tycker vi nog olika det finns också flera som inte tycker/tror att barn behöver förskola förrens tidigast 2 års ålder.
    T.ex den norske barnpsykologen Joachim Harklou som menar på att förskolestart skulle vara tidigast vid 2 års ålder.
    För vår del handlar det mer om att vi vill "forma" barnen själva, det betyder inte att de inte träffar andra barn vi går ofta på öppna förskolor eller stora lekparker.
    Sedan är ju vi en storfamilj så det är ju som en barngrupp
    I de bästa av världar så skulle alla förskolor vara så där underbara och fantastiska som man önskar...men tyvärr så är det (enligt mig) fortfarande alldeles för stora barngrupper på många ställen och det känns just nu inte så lockande att sätta min lilla plutt där, inte förrens han kan tala och göra sig mera förstådd iallafall.
    Men som du skriver så har man många gånger inget val, pengar styr ju tyvärr...vi bor ju iett gammalt föräldrahem som vi köpte hyfsat billigt, och sedan byggde vi ut så vi har ganska låga månadskostnader vilket har gjort att vi klarat oss på att ta ut 2-3 dagr i veckan som har gett ca 4500-5500 kr i månaden, inget man blir fet på...men det har gått.
    Jag tror också att alla gör det som är bäst för sitt barn!
    Jag är redan i v.23-24!! helt sjukt vad tiden går fort!!
  37. Medlem sedan
    Dec 2006
    #19
    Hmmm... himla klyvet det där med när börja dagis när inte börja dagis.

    Vi har löst det med dagmamma vilket känns jätte bra. Visst lite mer sårbart om hon skulle bli sjuk eller så men det positiva överväger för vår del.

    Amitia är så himla kontaktsökande så jag tror det blir bra för henne att få träffa lite barn ute. Visst hade jag kunnat gå mer på öppna förskolan också men... jag behöver komma igång att göra färdigt min utbildning någon gång

    Kram sotlugg
  38. 19
    Hmmm... himla klyvet det där med när börja dagis när inte börja dagis.

    Vi har löst det med dagmamma vilket känns jätte bra. Visst lite mer sårbart om hon skulle bli sjuk eller så men det positiva överväger för vår del.

    Amitia är så himla kontaktsökande så jag tror det blir bra för henne att få träffa lite barn ute. Visst hade jag kunnat gå mer på öppna förskolan också men... jag behöver komma igång att göra färdigt min utbildning någon gång

    Kram sotlugg
  39. Medlem sedan
    Dec 2006
    #20
    Glömde... vi har snålat så mycket det går med f-dagarna så att vi ska kunna vara hemma några sommarlov med alla kottar.

    Kram sotlugg
  40. 20
    Glömde... vi har snålat så mycket det går med f-dagarna så att vi ska kunna vara hemma några sommarlov med alla kottar.

    Kram sotlugg
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Ensam
    By Grekyogin in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2011-03-15, 13:38
  2. Leva ensam eller ensam
    By Anonym in forum Kärlek & relationer
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2010-11-25, 20:17
  3. Ensam gravid/ensam förälder som bloggar?
    By Apelito in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-11-10, 12:54
  4. Ensam...
    By Barnskötaren in forum Barn som yrke
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-01-30, 20:04
  5. Ensam hemma, heeelt ensam!
    By Winnertaco in forum _0612 Decemberbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-02-05, 14:09
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar