Hej har inte varit här på hur länge som helst! Men jag behöver ha hjälp.. Men 4 åring snart 5 lever loppan och är som en riktigt uppkäftig tonåring i sitt esse.. och jag vet inte vad jag ska göra längre..håller på att bli galen!
HJÄLP! Hur gör man för att de inte ska bete sig så.. Jag vill ha en snäll underbar och go liten tjej inte någon som beter sig som skit..
1
Blir galen snart! Hej har inte varit här på hur länge som helst! Men jag behöver ha hjälp.. Men 4 åring snart 5 lever loppan och är som en riktigt uppkäftig tonåring i sitt esse.. och jag vet inte vad jag ska göra längre..håller på att bli galen!
HJÄLP! Hur gör man för att de inte ska bete sig så.. Jag vill ha en snäll underbar och go liten tjej inte någon som beter sig som skit..
Det du skriver kan nog alla härinne känna igen sig i från gång till gång. Vad är det hon reagerar på? Alltså varför är hon "uppkäftig" (gillar inte riktigt det ordvalet, men det får gå).
Oftast ligger det ju en orsak bakom, ni kanske skulle prata och se om det dyker upp nåt? Vet ju inte vad för metoder du har tagit till, men prata och vara på samma nivå som sitt barn, utan att förutsätta att dom ska bete sig illa, kan leda till rätt mycket positiva förändringar.
Jag har börjat gå en föräldrautbildning, som definitivt har ändrat min syn på barnuppfostran. Jag är deras mamma, och i grund och botten är det jag och min man som bestämmer, men vi lyssnar alltid till barnens åsikter, och tar hänsyn till deras tankar och känslor, när vi bestämmer nåt. Kan gälla allt från lek, förskolan, mat etc.
Att vi pratar och lyssnar på varandra, har bidragit till att det är lugnare hemma, inte lika mycket syskonbråk(det kommer man nog aldrig ifrån helt), och att barnen framförallt pratar och säger när det är nåt dom inte gillar.
Vi hotar inte längre(äter du inte upp maten, blir det ingen glass etc), vi straffar inte(du får sitta här för att du inte var snäll), och försöker prata positivt istället för att använda ordet "inte".
Man slipper aldrig ifrån att barnen försöker frigöra sig i olika perioder, men man kan försöka göra det så smidigt som möjligt.
Lycka till!
2
Hej, Det du skriver kan nog alla härinne känna igen sig i från gång till gång. Vad är det hon reagerar på? Alltså varför är hon "uppkäftig" (gillar inte riktigt det ordvalet, men det får gå).
Oftast ligger det ju en orsak bakom, ni kanske skulle prata och se om det dyker upp nåt? Vet ju inte vad för metoder du har tagit till, men prata och vara på samma nivå som sitt barn, utan att förutsätta att dom ska bete sig illa, kan leda till rätt mycket positiva förändringar.
Jag har börjat gå en föräldrautbildning, som definitivt har ändrat min syn på barnuppfostran. Jag är deras mamma, och i grund och botten är det jag och min man som bestämmer, men vi lyssnar alltid till barnens åsikter, och tar hänsyn till deras tankar och känslor, när vi bestämmer nåt. Kan gälla allt från lek, förskolan, mat etc.
Att vi pratar och lyssnar på varandra, har bidragit till att det är lugnare hemma, inte lika mycket syskonbråk(det kommer man nog aldrig ifrån helt), och att barnen framförallt pratar och säger när det är nåt dom inte gillar.
Vi hotar inte längre(äter du inte upp maten, blir det ingen glass etc), vi straffar inte(du får sitta här för att du inte var snäll), och försöker prata positivt istället för att använda ordet "inte".
Man slipper aldrig ifrån att barnen försöker frigöra sig i olika perioder, men man kan försöka göra det så smidigt som möjligt.
Vilka kloka ord! Vi försöker köra på samma metoder här hemma. Livet med 3 barn under 7 år är ingen lek. Ramar och kramar måste spegla hela familjelivet.
Man kan inte förrändra på någon annan än sig själv. Är jag lugn, glad och harmonisk är barnen det oxå, i en större utsträckning iallafall
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.