I går var mannen på utveckingssamtal med Ophelia. Hon har ju en hörselskada och har vissa svårigheter med uttal av ord och att höra skillnad på olika bokstäver. Ex b,p & t eller h &k.
I stora grupper har hon svårt att koncentrera sig då det blir för mycket runt henne och hon vet inte riktigt vem hon ska försöka lyssna på. När hon tappar koncentrationen så börjar hon oftast göra något annat.
Allt detta vet skolan om. Det står i hennes papper som följde med från dagis och vi har papper från läkare.
I december ska hon tillbaka till läkare för att se om hon möjligen ska ha hörapparat.
I alla fall.... i går på utvecklingssamtalet fick mannen inte höra ett enda positivt ord om vår dotter. Allt var bara negativt.
Detta var vad de klagade på.
* Hon vet inte vad alla bokstäver i sitt namn heter.
* Hon har svårt för att tala om antalet prickar på en tärning.
* Hon räknar inte längre än till 20.
* Hon kan inte sitt telefonnummer.
* Hon kan inte koncentrera sig i grupp.
* Hon är dålig på veckodagarna
det var några till men jag kommer inte ihåg allt.
De tog inte alls upp att hon sedan hon började förskoleklassen har lärt sig detta:
* Räkna till 20
* Kan rabla hela alfabetet (men har svårt för att komma ihåg vad bokstaven heter om hon bara ser en bokstav)
* har lärt sig skriva allas namn i familjen
* Hon kan rabla alla veckodagarna (Men har svårt för att komma ihåg om vi frågar vilken dag kommer före onsdag tex)
De slutade hela samtalet med att tala om att om hon inte kan detta så tänker de inte flytta upp henne till 1:an.
Hur sjutton kan man bara säga så? Hon har ju inte ens gått färdigt första terminen i föreskoleklassen. Något som egentligen inte är obligatoriskt. Hur kan de redan sitta och säga att de inte vill flytta upp henne till 1:an när de dessutom vet om hennes problem och svårigheter. Varför inte ta en diskussion om vad vi kan göra för att hjälpa henne i stället?
Hon har lika mycket rätt som de andra att få hjälp när hon inte klarar av något. Vi blev också anklagade för att inte lära henne detta hemma. Vilket vi naturligtvis gör. Vi tragglar med henne precis som med storasyster och Lillebror.
Hur gjorde ni när storasyster skulle lära sig veckodagarna osv frågar de. Men vi gör ingen skillnad. Vi spelar spel, läser, talar om, förklarar osv men hon har längre sträcka för att knäcka koden än syster helt enkelt. Storasyster kunde läsa när hon var 5. Räknade till 100 innan hon började 1:an osv. Hon bara kunde helt enkelt. Blir så lessen och besviken när de måste jämföra barnen på det viset.
Vi vet att hon behöver mer hjälp och stöd, men att slänga fram något sånt här mitt i ansiktet på en 6:åring att klarar hon inte detta får hon inte följa med kamraterna upp i 1:an gör mig både lessen, arg och besviken. Snacka om att sätta krokben för henne.
Jag kommer att slåss med näbbar och klor för att hon ska få följa med sin klass upp till 1:an när det är dax och är det sedan så att det ändå inte går vill jag ta ställning till det då om hon ska få stanna kvar i 1:an ett år till eller om det räcker med att hon får en resurs.
Maken blev så paff att han inte visste vad han skulle säga till sitt försvar. Vi som frågar varje dag om de har märkt något om hur hennes hörselskada yttrar sig, men har hela tiden fått till svar att de inte märkt något direkt.
Man undrar ju hur engagerade de egentligen är?
Var och en har en skruv lös. Den som inte tror det har två.
1
Arg, besviken och lessen! I går var mannen på utveckingssamtal med Ophelia. Hon har ju en hörselskada och har vissa svårigheter med uttal av ord och att höra skillnad på olika bokstäver. Ex b,p & t eller h &k.
I stora grupper har hon svårt att koncentrera sig då det blir för mycket runt henne och hon vet inte riktigt vem hon ska försöka lyssna på. När hon tappar koncentrationen så börjar hon oftast göra något annat.
Allt detta vet skolan om. Det står i hennes papper som följde med från dagis och vi har papper från läkare.
I december ska hon tillbaka till läkare för att se om hon möjligen ska ha hörapparat.
I alla fall.... i går på utvecklingssamtalet fick mannen inte höra ett enda positivt ord om vår dotter. Allt var bara negativt.
Detta var vad de klagade på.
* Hon vet inte vad alla bokstäver i sitt namn heter.
* Hon har svårt för att tala om antalet prickar på en tärning.
* Hon räknar inte längre än till 20.
* Hon kan inte sitt telefonnummer.
* Hon kan inte koncentrera sig i grupp.
* Hon är dålig på veckodagarna
det var några till men jag kommer inte ihåg allt.
De tog inte alls upp att hon sedan hon började förskoleklassen har lärt sig detta:
* Räkna till 20
* Kan rabla hela alfabetet (men har svårt för att komma ihåg vad bokstaven heter om hon bara ser en bokstav)
* har lärt sig skriva allas namn i familjen
* Hon kan rabla alla veckodagarna (Men har svårt för att komma ihåg om vi frågar vilken dag kommer före onsdag tex)
De slutade hela samtalet med att tala om att om hon inte kan detta så tänker de inte flytta upp henne till 1:an.
Hur sjutton kan man bara säga så? Hon har ju inte ens gått färdigt första terminen i föreskoleklassen. Något som egentligen inte är obligatoriskt. Hur kan de redan sitta och säga att de inte vill flytta upp henne till 1:an när de dessutom vet om hennes problem och svårigheter. Varför inte ta en diskussion om vad vi kan göra för att hjälpa henne i stället?
Hon har lika mycket rätt som de andra att få hjälp när hon inte klarar av något. Vi blev också anklagade för att inte lära henne detta hemma. Vilket vi naturligtvis gör. Vi tragglar med henne precis som med storasyster och Lillebror.
Hur gjorde ni när storasyster skulle lära sig veckodagarna osv frågar de. Men vi gör ingen skillnad. Vi spelar spel, läser, talar om, förklarar osv men hon har längre sträcka för att knäcka koden än syster helt enkelt. Storasyster kunde läsa när hon var 5. Räknade till 100 innan hon började 1:an osv. Hon bara kunde helt enkelt. Blir så lessen och besviken när de måste jämföra barnen på det viset.
Vi vet att hon behöver mer hjälp och stöd, men att slänga fram något sånt här mitt i ansiktet på en 6:åring att klarar hon inte detta får hon inte följa med kamraterna upp i 1:an gör mig både lessen, arg och besviken. Snacka om att sätta krokben för henne.
Jag kommer att slåss med näbbar och klor för att hon ska få följa med sin klass upp till 1:an när det är dax och är det sedan så att det ändå inte går vill jag ta ställning till det då om hon ska få stanna kvar i 1:an ett år till eller om det räcker med att hon får en resurs.
Maken blev så paff att han inte visste vad han skulle säga till sitt försvar. Vi som frågar varje dag om de har märkt något om hur hennes hörselskada yttrar sig, men har hela tiden fått till svar att de inte märkt något direkt.
Var Ophelia med på samtalet? Som pedagog reagerar jag kraftigt på att det verkar ha varit en så negativ tongång. Självklart ska man inte mörka de problem som finns, men på utvecklingssamtalet tycker jag att man framförallt ska lyfta fram den positiva utvecklingen och blicka framåt och sätta nya mål. Jag är alltid noga med att både börja och sluta samtalet med så mycket positivt om eleven som det bara går, även med elever som kan vara mer problematiska, kanske ännu mer med dem. Utvecklingssamtalen ska bygga upp eleven och skapa positiva relationer.
Jag funderar lite över Ophelias hörselnedsättning. Jag har haft elever med olika funktionshinder, både syn, hörsel och rörelse. De har alla haft olika hjälpmedel, assistenter eller behövt anpassade miljöer. Har man tänkt på detta i hennes fall? Det låter som om hon skulle behöva mycket lugn och ro och kanske även någon som tränar vissa saker specifikt med henne. Visst är det viktigt att ni föräldrar tränar henne hemma också, men skolan måste också ta sitt ansvar. Har personalen fått någon utbildning i att ansvara för en elev med hörselnedsättning? Jag har tidigare varit med om att man fått träffa en hörselpedagog när man haft elever med hörselnedsättning. Av det du skriver tolkar jag det lite som att de inte märkt något av hennes hörselskada helt enkelt för att de kan för lite och inte är uppmärksamma, men det kan vara en förhastad slutsats.
Jag tycker att ni ska be om att få ett nytt möte där skolans elevhälsoteam är med, dvs rektor och skolsköterska också. Ni behöver skriva ett åtgärdsprogram där ni definierar vilka svårigheter Ophelia har, vilka hennes styrkor är och hur man på bästa sätt ska stödja henne i utvecklingen så att hon kan följa med sin klass vidare upp i år 1. Ställ krav, var lite besvärliga!
2
Var Ophelia med på samtalet? Som pedagog reagerar jag kraftigt på att det verkar ha varit en så negativ tongång. Självklart ska man inte mörka de problem som finns, men på utvecklingssamtalet tycker jag att man framförallt ska lyfta fram den positiva utvecklingen och blicka framåt och sätta nya mål. Jag är alltid noga med att både börja och sluta samtalet med så mycket positivt om eleven som det bara går, även med elever som kan vara mer problematiska, kanske ännu mer med dem. Utvecklingssamtalen ska bygga upp eleven och skapa positiva relationer.
Jag funderar lite över Ophelias hörselnedsättning. Jag har haft elever med olika funktionshinder, både syn, hörsel och rörelse. De har alla haft olika hjälpmedel, assistenter eller behövt anpassade miljöer. Har man tänkt på detta i hennes fall? Det låter som om hon skulle behöva mycket lugn och ro och kanske även någon som tränar vissa saker specifikt med henne. Visst är det viktigt att ni föräldrar tränar henne hemma också, men skolan måste också ta sitt ansvar. Har personalen fått någon utbildning i att ansvara för en elev med hörselnedsättning? Jag har tidigare varit med om att man fått träffa en hörselpedagog när man haft elever med hörselnedsättning. Av det du skriver tolkar jag det lite som att de inte märkt något av hennes hörselskada helt enkelt för att de kan för lite och inte är uppmärksamma, men det kan vara en förhastad slutsats.
Jag tycker att ni ska be om att få ett nytt möte där skolans elevhälsoteam är med, dvs rektor och skolsköterska också. Ni behöver skriva ett åtgärdsprogram där ni definierar vilka svårigheter Ophelia har, vilka hennes styrkor är och hur man på bästa sätt ska stödja henne i utvecklingen så att hon kan följa med sin klass vidare upp i år 1. Ställ krav, var lite besvärliga!
Nääää, nu blir jag arg!!! Hur kan de inte säga nåt positivt utan bara negativt?!?! Och var detta inför henne? Det är ju bara fruktansvärt isf. Hon kan ju få jättedåligt självförtroende om hon får höra att hon inte kan nånting.
Och att hon inte skulle bli uppflyttad, får de ens göra så? Det är väl först i 1:an som skolan börjar på allvar. Alla barn utvecklas ju så olika och de som är senare måste ju få en chans att komma ikapp.
Signe är ju också mycket senare än storasyster och jag skulle bli tokig på dagis/skola om de anklagade mig för att bara hjälpa Tilda. Det går ju bara inte att jämföra två barn, de utvecklas ju så otroligt olika.
Och sen att ni frågar varje dag hur det går och de då inget säger och sen komer med värsta käftsmällen på utvecklingssamtalet. SKITDÅLIGT!!
Detta bör du absolut gå vidare med och begära att ni båda föräldrar får träffa de ansvariga lärarna och gå på djupet med detta.
Kramar i massor!
3
Nääää, nu blir jag arg!!! Hur kan de inte säga nåt positivt utan bara negativt?!?! Och var detta inför henne? Det är ju bara fruktansvärt isf. Hon kan ju få jättedåligt självförtroende om hon får höra att hon inte kan nånting.
Och att hon inte skulle bli uppflyttad, får de ens göra så? Det är väl först i 1:an som skolan börjar på allvar. Alla barn utvecklas ju så olika och de som är senare måste ju få en chans att komma ikapp.
Signe är ju också mycket senare än storasyster och jag skulle bli tokig på dagis/skola om de anklagade mig för att bara hjälpa Tilda. Det går ju bara inte att jämföra två barn, de utvecklas ju så otroligt olika.
Och sen att ni frågar varje dag hur det går och de då inget säger och sen komer med värsta käftsmällen på utvecklingssamtalet. SKITDÅLIGT!!
Detta bör du absolut gå vidare med och begära att ni båda föräldrar får träffa de ansvariga lärarna och gå på djupet med detta.
Vad sjukt! Snacka om att missa målet när man skyller sina misslyckanden på föräldrarna. Ingen har då berättat för mig att jag förväntas lära min sexåring räkna till hundra innan hon får börja förstaklass. Hallå, vart tog skolplikten vägen? Hade de inget mer konkret att komma med, alltså HUR ni skulle öva, om de nu inte var nöjda med det som ni gjort?! Det vettiga när man ska uppmuntra någon att lära sig är väl att komma med tips om hur, inte bara med "Ni har misslyckats".
Önskar jag kunde hjälpa, men tyvär hjälper det nog inte att jag blir lite arg här vid mitt skrivbord...
Min sexåring kan både räkna och läsa, och det beror inte på att vi har lärt henne. Hon lär sig sjäv. Fick jag ett barn som inte lärde sig själv så skulle jag inte ha en aning om hur jag skulle bära mig åt.
4
Vad sjukt! Snacka om att missa målet när man skyller sina misslyckanden på föräldrarna. Ingen har då berättat för mig att jag förväntas lära min sexåring räkna till hundra innan hon får börja förstaklass. Hallå, vart tog skolplikten vägen? Hade de inget mer konkret att komma med, alltså HUR ni skulle öva, om de nu inte var nöjda med det som ni gjort?! Det vettiga när man ska uppmuntra någon att lära sig är väl att komma med tips om hur, inte bara med "Ni har misslyckats".
Önskar jag kunde hjälpa, men tyvär hjälper det nog inte att jag blir lite arg här vid mitt skrivbord...
Min sexåring kan både räkna och läsa, och det beror inte på att vi har lärt henne. Hon lär sig sjäv. Fick jag ett barn som inte lärde sig själv så skulle jag inte ha en aning om hur jag skulle bära mig åt.
Jag tycker du borde spöa dem, och din man som var en sån mes!
Allvarligt talat, så har alla barn med något slags inlärningshinder eller socialt handikapp eller vad som helt haft assistent, tom på den privata förskolan de var på tidigare! Det är väl deras rättighet. Om skolan anser att Ophelias problem är så allvarliga att de påverkar hennes utveckling är det väl deras skyldighet att vidta åtgärder för att hjälpa henne?!?!
Usch vad arg jag blir, hoppas att ni i skrivande stund börjar kunna få någon positiv ordning på situationen!
Kram till er!
5
Jag tycker du borde spöa dem, och din man som var en sån mes!
Allvarligt talat, så har alla barn med något slags inlärningshinder eller socialt handikapp eller vad som helt haft assistent, tom på den privata förskolan de var på tidigare! Det är väl deras rättighet. Om skolan anser att Ophelias problem är så allvarliga att de påverkar hennes utveckling är det väl deras skyldighet att vidta åtgärder för att hjälpa henne?!?!
Usch vad arg jag blir, hoppas att ni i skrivande stund börjar kunna få någon positiv ordning på situationen!
Kram till er!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
