Finns det någon som har ett tips på hur man får sin 4-åring att sova i sin egen säng på nätterna? Tycker jag borde löst problemet på egen hand med all erfarenhet jag har av barn men ICKE. Sonen kommer konstant till vår säng strax före midnatt och stör sen vår nattsömn genom att knuffas och buffas natten igenom.
Vi har testat lägga tillbaka honom i hans säng men han kommer direkt tillbaka. Vi har testat belöningssystem utan resultat, provat sova på golvet bredvid honom, funkar så länge vi ligger kvar. Vi har provat veckovis med det men han återkommer till vår säng så fort ingen finns bredvid honom. Han är inte ensam i rummet för övrigt utan har brorsan där. Vi har provat haft honom på madrass bredvid vår säng, funkar inte.
Han är ingen osäker eller rädd kille så jag fattar inte varför det är så svårt för honom att sova i egen säng. Det har heller inte kommit plötsligt utan alltid varit ett problem.
Jag har nu inte sovit ordentligt på ungefär 5 1/2 år (har en till son som är 5 år) och håller på bli smått knäpp. Med 8 barn har man ju egentligen aldrig haft tid att hämta någon riktig kraft under åren.
Har ni andra nåt smart knep så hjälp mig, snälla.
1
Hjälp! sonen vägrar sova i egen säng. Finns det någon som har ett tips på hur man får sin 4-åring att sova i sin egen säng på nätterna? Tycker jag borde löst problemet på egen hand med all erfarenhet jag har av barn men ICKE. Sonen kommer konstant till vår säng strax före midnatt och stör sen vår nattsömn genom att knuffas och buffas natten igenom.
Vi har testat lägga tillbaka honom i hans säng men han kommer direkt tillbaka. Vi har testat belöningssystem utan resultat, provat sova på golvet bredvid honom, funkar så länge vi ligger kvar. Vi har provat veckovis med det men han återkommer till vår säng så fort ingen finns bredvid honom. Han är inte ensam i rummet för övrigt utan har brorsan där. Vi har provat haft honom på madrass bredvid vår säng, funkar inte.
Han är ingen osäker eller rädd kille så jag fattar inte varför det är så svårt för honom att sova i egen säng. Det har heller inte kommit plötsligt utan alltid varit ett problem.
Jag har nu inte sovit ordentligt på ungefär 5 1/2 år (har en till son som är 5 år) och håller på bli smått knäpp. Med 8 barn har man ju egentligen aldrig haft tid att hämta någon riktig kraft under åren.
Har ni andra nåt smart knep så hjälp mig, snälla.
Inga tips faktiskt. Min åttaåring gör allt för att få sova hos oss men vi försöker vara noga med att hon ska somna i egen säng och så får hon komma på natten. Lite privatliv vill man ju också ha. Snart 2-åringen gör samma sak och är välkommen på natten. men i går vägrade han att somna i sitt rum så jag gav upp och han fick hulkande somna mellan oss också och jag antar att det är så han tänker somna dom närmsta fem åren.
Jag har inte många cm att sova på i bland. Större säng....eller lägg dig i barnens rum. Jag har också åtta barn och har haft småbarn i många år.....men jag låter dom komma. Vet inte men, det är så kort tid dom är små ändå.....detta var ingen hjälp men viu är i alla fall fler med små nattkompisar.
3
Inga tips faktiskt. Min åttaåring gör allt för att få sova hos oss men vi försöker vara noga med att hon ska somna i egen säng och så får hon komma på natten. Lite privatliv vill man ju också ha. Snart 2-åringen gör samma sak och är välkommen på natten. men i går vägrade han att somna i sitt rum så jag gav upp och han fick hulkande somna mellan oss också och jag antar att det är så han tänker somna dom närmsta fem åren.
Jag har inte många cm att sova på i bland. Större säng....eller lägg dig i barnens rum. Jag har också åtta barn och har haft småbarn i många år.....men jag låter dom komma. Vet inte men, det är så kort tid dom är små ändå.....detta var ingen hjälp men viu är i alla fall fler med små nattkompisar.
Vi hade samma problem med dottern snart 8 år, hon har alltid kommit över på natten och vi började få nog och kände att det var för trångt. Vi har också försökt med ALLT, belöningssystem, sova på madrass osv.
Sen så en dag så kom lösningen.
Dottern fick löss.......
Även dottern insåg att det kanske inte var så lämpligt att sova i våra säng full med lus. Första natten sov jag på madrass i hennes rum, men sen dess så har hon faktiskt börjat sova kvar i sin säng, utan någon där. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli glad för löss. Så det är mitt tips, smitta sonen med löss
5
Vi hade samma problem med dottern snart 8 år, hon har alltid kommit över på natten och vi började få nog och kände att det var för trångt. Vi har också försökt med ALLT, belöningssystem, sova på madrass osv.
Sen så en dag så kom lösningen.
Dottern fick löss.......
Även dottern insåg att det kanske inte var så lämpligt att sova i våra säng full med lus. Första natten sov jag på madrass i hennes rum, men sen dess så har hon faktiskt börjat sova kvar i sin säng, utan någon där. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli glad för löss. Så det är mitt tips, smitta sonen med löss
Brorsan duger inte, så vill man ju inte att han ska få samma dåliga sömn som vi föräldrar har. Sambon och jag konstaterade just att vi själva sov i våra föräldrars sängar tills vi började skolan. Sådana föräldrar sådana barn kanske? När kroppen värker och skriker efter ostörd sömn orkar man inte tänka på att de är små så kort tid.
7
Brorsan duger inte, så vill man ju inte att han ska få samma dåliga sömn som vi föräldrar har. Sambon och jag konstaterade just att vi själva sov i våra föräldrars sängar tills vi började skolan. Sådana föräldrar sådana barn kanske? När kroppen värker och skriker efter ostörd sömn orkar man inte tänka på att de är små så kort tid.
Usch,så jobbigt att inte få sova på 5,5 år!dui som också är rena veteranen-är säkert en lite tuffing,din son!
Jag kan inte sova ihop i sängen med barn som kommer över året-tycker det blir bara pannkaka-jag sover dåligt och maken och även barnet.Vi har därför konsekvent lagt tillbaka dem,vb suttit vid sängkanten tills de somnat och resonerat att även om man får köra tillbaka barnet ett par gånger och därigenom blir störd är det ändå bättre med färre timmar men ostörd sömn än flera men störd sömn. Min tvåa (av fyra,väntar femman) har varit envis och kommit av och an långt upp i åren (han är 9 år nu) och med honom fick vi vara väldigt konsekventa-det räckte med att man inte orkade ngn natt så började han konstra och komma på nätterna igen men envishet vinner i längden-nu är det flera år sedan han dykt upp om det inte finns rimligt skäl tex mardröm, sängvätning,sjukdom etc.Jag har heller aldrig haft intrycket att han har varit rädd eller så utan det har mest varit en dålig vana hos honom.Jag upplever också att det är svårare med lite äldre barn -de yngre har vi tidigt (efter jag slutat nattamma i princip)fått in att de ska sova i sina sängar eftersom vi sover i våra och de har accepterat det på ett helt annat sätt än nr2-säkert personlighetsbundet också!Ledsen att jag inte har ngt bättre knep men detta är det enda som i längden fungerat hos oss.Det är supertungt att inte få sova-hoppas det löser sig!Lycka till!
8
Usch,så jobbigt att inte få sova på 5,5 år!dui som också är rena veteranen-är säkert en lite tuffing,din son!
Jag kan inte sova ihop i sängen med barn som kommer över året-tycker det blir bara pannkaka-jag sover dåligt och maken och även barnet.Vi har därför konsekvent lagt tillbaka dem,vb suttit vid sängkanten tills de somnat och resonerat att även om man får köra tillbaka barnet ett par gånger och därigenom blir störd är det ändå bättre med färre timmar men ostörd sömn än flera men störd sömn. Min tvåa (av fyra,väntar femman) har varit envis och kommit av och an långt upp i åren (han är 9 år nu) och med honom fick vi vara väldigt konsekventa-det räckte med att man inte orkade ngn natt så började han konstra och komma på nätterna igen men envishet vinner i längden-nu är det flera år sedan han dykt upp om det inte finns rimligt skäl tex mardröm, sängvätning,sjukdom etc.Jag har heller aldrig haft intrycket att han har varit rädd eller så utan det har mest varit en dålig vana hos honom.Jag upplever också att det är svårare med lite äldre barn -de yngre har vi tidigt (efter jag slutat nattamma i princip)fått in att de ska sova i sina sängar eftersom vi sover i våra och de har accepterat det på ett helt annat sätt än nr2-säkert personlighetsbundet också!Ledsen att jag inte har ngt bättre knep men detta är det enda som i längden fungerat hos oss.Det är supertungt att inte få sova-hoppas det löser sig!Lycka till!
Tack, för svar. Får kanske vara ännu mer beslutsam. Sonen verkar inte vara medveten om att han kommer till oss på nätterna, går i sömnen typ.
Vi har faktiskt testat även med sömnmedicin trots att jag är rätt stor motståndare till det. Jag var vid det tillfället så trött att jag var som i en dimma. Tappade minnet, kunde köra bil utan att minnas hur jag tog mig från punkt A till B riktigt läskigt.
Barnläkaren ville hjälpa mig och tyckte vi skulle testa medicin. Första klunken kväljde han upp och grät krokodiltårar, jag gjorde aldrig om det. Kan inte göra så mot pojkstackarn bara för min egen trötthets skull.
9
Tack, för svar. Får kanske vara ännu mer beslutsam. Sonen verkar inte vara medveten om att han kommer till oss på nätterna, går i sömnen typ.
Vi har faktiskt testat även med sömnmedicin trots att jag är rätt stor motståndare till det. Jag var vid det tillfället så trött att jag var som i en dimma. Tappade minnet, kunde köra bil utan att minnas hur jag tog mig från punkt A till B riktigt läskigt.
Barnläkaren ville hjälpa mig och tyckte vi skulle testa medicin. Första klunken kväljde han upp och grät krokodiltårar, jag gjorde aldrig om det. Kan inte göra så mot pojkstackarn bara för min egen trötthets skull.
Vad hnder om du/ni blir arga? Han är 4 år, han är kapabel att förstå när han gör något dumt och det där är dumt. Det kanske inte alls funkar på ert barn, men mina barn fatta roch blir inte ledsna ifall de får klara och ganska skarpa besked om sådana saker. Det är lätt att det 3 på morgonen för 450-e gången inte låter så över tygat det där med " nämen gubben, gå tillbaka till din säng du...." samtidigt som man makar sig undan...
Visst - skitjobbigt att bråka ett par nätter, men han lär fatta ganska raskt ändå och alla sove förhoppansvis bättre.
10
Vad hnder om du/ni blir arga? Han är 4 år, han är kapabel att förstå när han gör något dumt och det där är dumt. Det kanske inte alls funkar på ert barn, men mina barn fatta roch blir inte ledsna ifall de får klara och ganska skarpa besked om sådana saker. Det är lätt att det 3 på morgonen för 450-e gången inte låter så över tygat det där med " nämen gubben, gå tillbaka till din säng du...." samtidigt som man makar sig undan...
Visst - skitjobbigt att bråka ett par nätter, men han lär fatta ganska raskt ändå och alla sove förhoppansvis bättre.
Är det han gör dumt? Jag håller med om att det är obekvämt för föräldrarna och att det absolut inte passar dem, men dumt?
Jag tycker att det är dumt att låta barn bära ansvar för vuxnas sömnproblem. Om jag som förälder har svårt att sova med mina barn så får jag jobba på det. Inte skylla på mina barn.
//Hon menar inte att göra någon illa. Hon vet bara inte hur hon gör sig själv väl.//
12
Är det han gör dumt? Jag håller med om att det är obekvämt för föräldrarna och att det absolut inte passar dem, men dumt?
Jag tycker att det är dumt att låta barn bära ansvar för vuxnas sömnproblem. Om jag som förälder har svårt att sova med mina barn så får jag jobba på det. Inte skylla på mina barn.
Jag menar att barn inte nattvandrar till sina föräldrar pga dåliga vanor. De gör det pga sina behov.
Jag vänder mig också mot den gängse idéen att barnet skall rucka på sina behov (sova med sina föräldrar) för att föräldern skall tillgodose sina (få tillräckligt med sömn). Jag som förälder måste helt enkelt ansvara för mig själv, men för att göra det krävs att jag bryter den fixa idéen att jag bara kan sova om barnet agerar annorlunda. Jag måste bryta den dåliga vanan av att hålla den idéen.
Jag vet (inte minst som jag och min man fungerar helt olika på den punkten) att det är ett jätteproblem att inte kunna sova med barn i sängen. Men jag märker också att de flesta lägger allt ansvar på barnet och kräver att det skall förändra sig, utifrån en norm och utgångspunkt att barn skall sova i sin egen säng. Om man istället för att stånga sig blodig mot den normen, tar utgångspunkt i att barnet gör rätt som sover hos föräldern så kan man hitta mer fungerande (och mot barnet mer respektfulla) lösningar på problemet.
//Hon menar inte att göra någon illa. Hon vet bara inte hur hon gör sig själv väl.//
15
Jag menar att barn inte nattvandrar till sina föräldrar pga dåliga vanor. De gör det pga sina behov.
Jag vänder mig också mot den gängse idéen att barnet skall rucka på sina behov (sova med sina föräldrar) för att föräldern skall tillgodose sina (få tillräckligt med sömn). Jag som förälder måste helt enkelt ansvara för mig själv, men för att göra det krävs att jag bryter den fixa idéen att jag bara kan sova om barnet agerar annorlunda. Jag måste bryta den dåliga vanan av att hålla den idéen.
Jag vet (inte minst som jag och min man fungerar helt olika på den punkten) att det är ett jätteproblem att inte kunna sova med barn i sängen. Men jag märker också att de flesta lägger allt ansvar på barnet och kräver att det skall förändra sig, utifrån en norm och utgångspunkt att barn skall sova i sin egen säng. Om man istället för att stånga sig blodig mot den normen, tar utgångspunkt i att barnet gör rätt som sover hos föräldern så kan man hitta mer fungerande (och mot barnet mer respektfulla) lösningar på problemet.
Bullshit-barn kan också ha dåliga vanot och inte bara behov som ska tillgodoses.Barn är folk och inte små helgon.Den i allt uppoffrande föräldern gör inte att barnen blir lyckligare snarare tvärtom-tror inte alls att barnen far illa av att man berättar för dem att det är i sina sängar de ska sova om det inte finns spec skäl till det tex mardrömmar,feber,rädsla e dyl. Föräldrarna ska leda sina barn och inte tvärtom-tycker Anna Wahlgren skriver bra o detta i sin Barnabok. Barnen ställer ofta frågor (tex ska jag ligga i min säng?) vår uppgift är att svar (ja,det ska du!)
Tycker också inlägg från Lina passar dåligt på den situation som TS beskriver-Är man så trött att man tappar minnet är det dags att sluta surra om barnets behov-för att barnet ska må bra måste föräldern det också! Styrkekramar till Monika!
17
Bullshit-barn kan också ha dåliga vanot och inte bara behov som ska tillgodoses.Barn är folk och inte små helgon.Den i allt uppoffrande föräldern gör inte att barnen blir lyckligare snarare tvärtom-tror inte alls att barnen far illa av att man berättar för dem att det är i sina sängar de ska sova om det inte finns spec skäl till det tex mardrömmar,feber,rädsla e dyl. Föräldrarna ska leda sina barn och inte tvärtom-tycker Anna Wahlgren skriver bra o detta i sin Barnabok. Barnen ställer ofta frågor (tex ska jag ligga i min säng?) vår uppgift är att svar (ja,det ska du!)
Tycker också inlägg från Lina passar dåligt på den situation som TS beskriver-Är man så trött att man tappar minnet är det dags att sluta surra om barnets behov-för att barnet ska må bra måste föräldern det också! Styrkekramar till Monika!
Så du tycker att man helt ska ge vika för alla barns ideer?Det är nog tur att du inte har mina barn!
Varför ska alla sova med sina barn? Blir dina barn inte trötta av att ligga och stångas i din säng-det blir mina( i allafall när de blivit över 2 år).Man lär barnet att det är farligt att sova själv i stället för att lära det utmana den faran och lösa det själv genom att somna om.Jag brukar dock inte bli så arg på dem utan bara gå tillbaka med dem och efter några gånger brukar de somna om tämligen kvickt.
18
Så du tycker att man helt ska ge vika för alla barns ideer?Det är nog tur att du inte har mina barn!
Varför ska alla sova med sina barn? Blir dina barn inte trötta av att ligga och stångas i din säng-det blir mina( i allafall när de blivit över 2 år).Man lär barnet att det är farligt att sova själv i stället för att lära det utmana den faran och lösa det själv genom att somna om.Jag brukar dock inte bli så arg på dem utan bara gå tillbaka med dem och efter några gånger brukar de somna om tämligen kvickt.
Nån gång lär han ju sluta men det är en klen tröst just nu när du så väl behöver din sömn. Kan ni inte så länge ha en vuxensäng som hans egen säng och när han kommer till er så går du helt sonika in o lägger dig i hans säng och så får pappa sova själv med sonen. Kanske inte så roligt alternativ att inte få sova med maken men vad gör man inte för att få sova!?! Lycka till, har egentligen inga andra tips!
19
Nån gång lär han ju sluta men det är en klen tröst just nu när du så väl behöver din sömn. Kan ni inte så länge ha en vuxensäng som hans egen säng och när han kommer till er så går du helt sonika in o lägger dig i hans säng och så får pappa sova själv med sonen. Kanske inte så roligt alternativ att inte få sova med maken men vad gör man inte för att få sova!?! Lycka till, har egentligen inga andra tips!
inte den rätta att svara eftersom jag inte störs av att ha barn i sängen Vi hade dock en lösning som fungerade för oss när vi hade många barn som ville sova hos oss. Vi tog bort sängramen till vår säng, satte ben på resårmadrassen och sedan satte vi ihop den med en 105 cm bred resårmadrass och huxflux hade vi en säng som alla fick plats i Vi har dock som sagt alltid låtit barnen komma till oss. Jag sover inte själv, så varför kräva det av barnen? Just nu har vi en 1½-åring som vi hämtar varje natt. Han börjar natten i samma säng som två av sina systrar. En av oss föräldrar lägger honom och nästminstingen och sedan smyger 11-åringen(som är mörkrädd) in. Den stora har eget rum men har svårt att somna där. Därför har vi en våningsäng från IKEA som är 140 cm bred där nere och 90 cm bred där uppe i småungarnas rum. Översängen står mestadels oanvänd. 4-åringen sover där uppe enstaka nätter. När barnen sover tillsammans sover de bättre. Fast minst ett barn kommer till oss varje natt
Jag hoppas att du hittar en lösning som passar dig
20
Jag är kanske inte den rätta att svara eftersom jag inte störs av att ha barn i sängen Vi hade dock en lösning som fungerade för oss när vi hade många barn som ville sova hos oss. Vi tog bort sängramen till vår säng, satte ben på resårmadrassen och sedan satte vi ihop den med en 105 cm bred resårmadrass och huxflux hade vi en säng som alla fick plats i Vi har dock som sagt alltid låtit barnen komma till oss. Jag sover inte själv, så varför kräva det av barnen? Just nu har vi en 1½-åring som vi hämtar varje natt. Han börjar natten i samma säng som två av sina systrar. En av oss föräldrar lägger honom och nästminstingen och sedan smyger 11-åringen(som är mörkrädd) in. Den stora har eget rum men har svårt att somna där. Därför har vi en våningsäng från IKEA som är 140 cm bred där nere och 90 cm bred där uppe i småungarnas rum. Översängen står mestadels oanvänd. 4-åringen sover där uppe enstaka nätter. När barnen sover tillsammans sover de bättre. Fast minst ett barn kommer till oss varje natt
Jag hoppas att du hittar en lösning som passar dig
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
