Här kommer nästa konstiga fundering från mig.
Jag har i en tidigare tråd beskrivit min komplicerade situation, bestående av mig, ett ex, en djup depression och vårt kommande barn.
Dagarna ägnas nu åt möten och samtal för att vara redo att göra det bästa när barnet kommer. I dagsläget ser det ut som att barnet, åtminstone till en början kommer att bo hos sin pappa. Dels för att se vart mitt hälsotillstånd landar efter förlossningen och dels för att jag inte har någon egen bostad.
Pappan till mitt barn lämnade mig i våras, träffade snabbt en ny kvinna och även hon väntar barn. Det kommer att skilja några månader mellan de båda barnen. Relationen mellan honom och hans nya verkar osäker. De har hunnit både flytta ihop och flytta isär på några veckor. Han säger sig inte veta om de kommer att flytta ihop igen.
Problemet är nu detta. Om hon flyttar in igen, så kan jag inte träffa mitt barn i hans hem, vilket var grundtanken. Jag önskar att jag kunde vara from och lugn runt deras relation, men jag kan inte. Han lämnade mig och gick direkt till nästa. Jag vet inte om de träffades innan han lämnade mig...
Tanken på att mitt barn skall bo tillsammans med sin pappa och KANSKE kvinnan han lämnade mig för känns som att den bokstavligen krossar mitt hjärta.
Jag förstår att detta alltid är en svår situation, men mitt sår efter hans svek har inte ens hunnit få den tunnaste sårskorpa. Allt känns så... smutsigt och infekterat.
Ni brukar ha mycket kloka tankar här. Borde jag släppa den här tanken för stunden eftersom de för tillfället inte lever tillsammans? Borde jag ens tänka såhär eller är det bara galet egocentriskt av mig?
1
Galna tankar? Hej!
Här kommer nästa konstiga fundering från mig.
Jag har i en tidigare tråd beskrivit min komplicerade situation, bestående av mig, ett ex, en djup depression och vårt kommande barn.
Dagarna ägnas nu åt möten och samtal för att vara redo att göra det bästa när barnet kommer. I dagsläget ser det ut som att barnet, åtminstone till en början kommer att bo hos sin pappa. Dels för att se vart mitt hälsotillstånd landar efter förlossningen och dels för att jag inte har någon egen bostad.
Pappan till mitt barn lämnade mig i våras, träffade snabbt en ny kvinna och även hon väntar barn. Det kommer att skilja några månader mellan de båda barnen. Relationen mellan honom och hans nya verkar osäker. De har hunnit både flytta ihop och flytta isär på några veckor. Han säger sig inte veta om de kommer att flytta ihop igen.
Problemet är nu detta. Om hon flyttar in igen, så kan jag inte träffa mitt barn i hans hem, vilket var grundtanken. Jag önskar att jag kunde vara from och lugn runt deras relation, men jag kan inte. Han lämnade mig och gick direkt till nästa. Jag vet inte om de träffades innan han lämnade mig...
Tanken på att mitt barn skall bo tillsammans med sin pappa och KANSKE kvinnan han lämnade mig för känns som att den bokstavligen krossar mitt hjärta.
Jag förstår att detta alltid är en svår situation, men mitt sår efter hans svek har inte ens hunnit få den tunnaste sårskorpa. Allt känns så... smutsigt och infekterat.
Ni brukar ha mycket kloka tankar här. Borde jag släppa den här tanken för stunden eftersom de för tillfället inte lever tillsammans? Borde jag ens tänka såhär eller är det bara galet egocentriskt av mig?
Nää du, det tycker inte jag!! Tvärtom så tycker jag att det är normala tankar!
Det är väl en självklarhet att du undrar hur allt kommer att bli. Dels ska du och han ha barn och sen ska han ha barn med en annan.. Det betyder på ett sätt att du måste dela hans "pappaskap" med en annan kvinna och blir de ihop i framtiden så kommer ert barn bli delaktig i hans nya kvinnas liv och sitt (halv)syskon...
Du skriver att pappan kommer att ta hand om barnet i första hand, beroende på hur du mår MEN har ni en plan B? Vad händer om de återigen flyttar ihop? Är du ändå välkommen dit för du måste ju skapa en relation till din lilla bebbe. Hur kan du göra det om du inte är välkommen?
En plan B är bra och sen kan du ju försöka släppa dina funderingar kring allt detta för grunna du för mycket så kan man gå in i en ond spiral och bara älta allt som skett. Det tar alldeles för mycket energi - energi som du behöver för att förbereda dig inför förlossningen och sen ge energi åt din lill* nyfödda.
MEN det är svårt!!! Man vrider och vänder på precis allt! Tänker "om" flera gånger MEN allt detta hjälper inte just nu. För mig låter det som om han håller dig på halster genom att kanske gå tillbaka till den andra och gör han inte det så verkar han förvänta sig att du ska vänta på honom... Frågan är om du vill...
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
2
Galna tankar?? Nää du, det tycker inte jag!! Tvärtom så tycker jag att det är normala tankar!
Det är väl en självklarhet att du undrar hur allt kommer att bli. Dels ska du och han ha barn och sen ska han ha barn med en annan.. Det betyder på ett sätt att du måste dela hans "pappaskap" med en annan kvinna och blir de ihop i framtiden så kommer ert barn bli delaktig i hans nya kvinnas liv och sitt (halv)syskon...
Du skriver att pappan kommer att ta hand om barnet i första hand, beroende på hur du mår MEN har ni en plan B? Vad händer om de återigen flyttar ihop? Är du ändå välkommen dit för du måste ju skapa en relation till din lilla bebbe. Hur kan du göra det om du inte är välkommen?
En plan B är bra och sen kan du ju försöka släppa dina funderingar kring allt detta för grunna du för mycket så kan man gå in i en ond spiral och bara älta allt som skett. Det tar alldeles för mycket energi - energi som du behöver för att förbereda dig inför förlossningen och sen ge energi åt din lill* nyfödda.
MEN det är svårt!!! Man vrider och vänder på precis allt! Tänker "om" flera gånger MEN allt detta hjälper inte just nu. För mig låter det som om han håller dig på halster genom att kanske gå tillbaka till den andra och gör han inte det så verkar han förvänta sig att du ska vänta på honom... Frågan är om du vill...
Ja grundtanken är just nu att bebis kommer att bo hos pappa till att börja med, men plan B är just vad jag jobbar på nu. Det viktigaste är nog att jag hittar ett eget boende för att inte vara beroende av honom. Han verkar ha vissa problem med att ta ställning till om jag är välkommen hos honom eller ej. Det verkar bero på huruvida det tar upp sig med nya kvinnan eller ej. *suck* Vilken soppa!
Så det bästa vore nog om plan B blev klar så jag tryggt kan tänka att jag och bebis har ett hem där vi vet vilka som bor. Det känns lite paradoxalt att man pratar så mycket om vikten av att ett spädbarn har en fast bopunkt, men det är helt ok att folk flyttar in och ut som de behagar.
Det enda positiva jag just nu kan se i denna röra är att hans beteende, d.v.s. att han verkar hålla alla dörrar öppna i alla fall påskyndar läkningen av det avgrundsdjupa sår han slet upp när han lämnade mig. Jag har svårt att känna kärlek till någon som ena dagen säger att "vi får se vart vi landar i allt detta och om vi kan hitta tillbaka till varandra" för att en vecka senare säga samma sak om sin senaste flickvän.
Det känns inte så romantiskt! :-)
3
Ja grundtanken är just nu att bebis kommer att bo hos pappa till att börja med, men plan B är just vad jag jobbar på nu. Det viktigaste är nog att jag hittar ett eget boende för att inte vara beroende av honom. Han verkar ha vissa problem med att ta ställning till om jag är välkommen hos honom eller ej. Det verkar bero på huruvida det tar upp sig med nya kvinnan eller ej. *suck* Vilken soppa!
Så det bästa vore nog om plan B blev klar så jag tryggt kan tänka att jag och bebis har ett hem där vi vet vilka som bor. Det känns lite paradoxalt att man pratar så mycket om vikten av att ett spädbarn har en fast bopunkt, men det är helt ok att folk flyttar in och ut som de behagar.
Det enda positiva jag just nu kan se i denna röra är att hans beteende, d.v.s. att han verkar hålla alla dörrar öppna i alla fall påskyndar läkningen av det avgrundsdjupa sår han slet upp när han lämnade mig. Jag har svårt att känna kärlek till någon som ena dagen säger att "vi får se vart vi landar i allt detta och om vi kan hitta tillbaka till varandra" för att en vecka senare säga samma sak om sin senaste flickvän.
Det känns inte så romantiskt! :-)
Alldeles vettiga tankar, tycker jag. Vilket tålamod du verkar ha!
Den här mannen har alltså producerat två barn på kort tid och nu står han där som en åsna mellan två hötappar och vet inte hur han ska göra. Självklart ska han ta ansvar för båda. Ni mödrar kan inte kräva att han ska utestänga någon av er från era barns liv. Om hon kräver att du inte ska kunna komma dit så att ditt barn får bygga upp en relation med dig så tycker jag att han ska låta henne bo någon annanstans. Åtminstone tills hon ändrar uppfattning. Skulle hon själv acceptera att han gjorde så med det barnet och henne? Jag gissar inte.
Nej, det där ska du inte ställa upp på alls. I så fall är det kanske bättre att fosterhemsplacera barnet i en familj som du och han kan besöka och sedan ta hem barnet när det funkar bra. Bara en tanke...
4
Alldeles vettiga tankar, tycker jag. Vilket tålamod du verkar ha!
Den här mannen har alltså producerat två barn på kort tid och nu står han där som en åsna mellan två hötappar och vet inte hur han ska göra. Självklart ska han ta ansvar för båda. Ni mödrar kan inte kräva att han ska utestänga någon av er från era barns liv. Om hon kräver att du inte ska kunna komma dit så att ditt barn får bygga upp en relation med dig så tycker jag att han ska låta henne bo någon annanstans. Åtminstone tills hon ändrar uppfattning. Skulle hon själv acceptera att han gjorde så med det barnet och henne? Jag gissar inte.
Nej, det där ska du inte ställa upp på alls. I så fall är det kanske bättre att fosterhemsplacera barnet i en familj som du och han kan besöka och sedan ta hem barnet när det funkar bra. Bara en tanke...
låter som helt normala tankar tycker ajg. Och du behöver en plan b. Och fundera på om barnet kanske inte ska bo med dig trots allt i alla fall i början. Ett litet abrn behöver sin mamma, och jag vet inte om du har barn innan, men ahr du inte det så är det svårt att föreställar sig vilka känslor ett litet barn får fram när det väl är fött. om det inte känns bra NU att lämna det till pappan, han verkar ju inte helt stabil, hur komemr det då att kännas när du hållt det i dina armar??
Även om du bor trångt så spelar de tingen roll för ett barn i början! Jag tycker verkligen du ska tänka över det där med boendet, elelr kanske inte ta ett definitivt beslut förrän barnet är fött och du ser hur du känenr då? Pappan verkar ju velig så då får väl du också vela??
Hoppas det går bra i alla fall hur du än gör. Styrkekramar till dig!
5
låter som helt normala tankar tycker ajg. Och du behöver en plan b. Och fundera på om barnet kanske inte ska bo med dig trots allt i alla fall i början. Ett litet abrn behöver sin mamma, och jag vet inte om du har barn innan, men ahr du inte det så är det svårt att föreställar sig vilka känslor ett litet barn får fram när det väl är fött. om det inte känns bra NU att lämna det till pappan, han verkar ju inte helt stabil, hur komemr det då att kännas när du hållt det i dina armar??
Även om du bor trångt så spelar de tingen roll för ett barn i början! Jag tycker verkligen du ska tänka över det där med boendet, elelr kanske inte ta ett definitivt beslut förrän barnet är fött och du ser hur du känenr då? Pappan verkar ju velig så då får väl du också vela??
Hoppas det går bra i alla fall hur du än gör. Styrkekramar till dig!
Teoretiskt sett skulle det kanske fungera. Problemet är avståndet till min familj. Om jag skulle bo hos någon av dem måste jag bryta helt med mitt "normala" liv och sätta mig ute i skogen 15 mil hemifrån.
Usch att det skall vara så svårt att hantera alla känslor. Glädje och förväntan inför barnet. Prestationsångest och rädsla för att inte klara situationen. Svartsjuka och smärta efter exets svek. Allt blandas till en enda känslostorm och det är ju inte direkt lättare att hantera med alla hormoner som har party i en...
7
Teoretiskt sett skulle det kanske fungera. Problemet är avståndet till min familj. Om jag skulle bo hos någon av dem måste jag bryta helt med mitt "normala" liv och sätta mig ute i skogen 15 mil hemifrån.
Usch att det skall vara så svårt att hantera alla känslor. Glädje och förväntan inför barnet. Prestationsångest och rädsla för att inte klara situationen. Svartsjuka och smärta efter exets svek. Allt blandas till en enda känslostorm och det är ju inte direkt lättare att hantera med alla hormoner som har party i en...
Oj, du verkar inte alls galen! Särskilt inte med tanke på att du kan uttrycka dig så koncist om en så komplicerad situation. Du har verkligen huvudet på skaft och kan formulera vilka frågor som är prioriterade!
Av det du skriver tycker jag flera saker.
1)du är klok som inser att dina depressionssymtom KANSKE kan komma att påverka din förmåga att vara en trygg mamma samtidigt som du själv försöker må bättre. Ett steg där är att söka hjälp snarast, samtalshjälp via Makalösa/Minna tex? MVC-psykolo`? Båda alternativen gratis.
2)pappan har inte visat sig vara en person du kan lita på just nu. MEN han är intresserad av att ta ansvar för sitt barn på NÅGOT sätt. Problemet är att han inte har någon konkret idé om hur, eftersom han inte kan bestämma sig för vad han vill. Meanwhile växer barnet och kommer snart...så du måste veta vad du ska förhålla dig till.
3)Jag tycker inte du ska lämna barnet hemma hos honom för att själv ev komma och hälsa på, kanske inte ens välkommen, i en situation med tre vilsna vuxna och två spädbarn som behöver trygghet.
4)du har familj/vänner på 15 mils avstånd där du kansek kan bo. Tänk igenom, fundera och ta reda på om det skulle gå bra. Tänk på att det kan handla om några månader, inte resten av livet. Ert barn är dessutom mer i behov av aktiva relationer och täta möten med umgängesföräldern ju äldre det blir. Hellre bo en bit ifrån när barnet är mycket litet, och hitta fotfästet själv med trygg hjälp från folk som du vet bryr sig om dig och kan ge dig stabilare svar än pappan just nu kan, vilket är nödvändigt. Pappan kan komma och hälsa på er så ofta han vill och det är lättare för en icke deprimerad icke nyförlöst pappa att göra det än för dig att leva i en gunflytillvaro på hans impulsstyrda villkor...
5)Tänk ett år framåt. Tänk fem år framåt. Hur relaterar du och pappan till varandra då? Hur vill du att det ska vara, vilken relation är bäst att skapa med ditt barns halvsyskons mamma? Ni kommer ju att ha med varandra att göra framöver antingen ni vill eller inte, era barn är ju syskon. Försök tänka att allt kan bli bättre framöver, och att du är i en väldigt utsatt position JUST NU, pga hormoner och osäkerhet. Allt sånt kan fixa sig och även om du är/blir deprimerad, finns alla möjligheter att tillvaron ordnar sig med bostad och mer strukturerat stöd.
6)ring socialtjänsten och be att få rådgöra med en handläggare på familjerätten. Jag skulle göra det anonymt fast egentligen behövs det ju inte - hör med dem om de har några konkreta tips och råd om var du kan söka stöd. Be din familj/vänner som du kan lita på att ställa upp med en del av telefonsamtalen till myndigheter och annat - sån där administration kan ta musten ur en....
7)du verkar som sagt vara en klok och bra person, och att du mår dåligt nu är inte konstigt. Det säger ingenting om hur du mår om ett tag och det finns alla chanser att du och ditt barn kommer att ha det bra och att ditt barn kan ha en fungerande relation till sin pappa också, om ni får lite stöd i att strukturera upp det hela.
Lycka till och skriv här, jag är säker på att vi är många som vill veta hur det går!!
8
Oj, du verkar inte alls galen! Särskilt inte med tanke på att du kan uttrycka dig så koncist om en så komplicerad situation. Du har verkligen huvudet på skaft och kan formulera vilka frågor som är prioriterade!
Av det du skriver tycker jag flera saker.
1)du är klok som inser att dina depressionssymtom KANSKE kan komma att påverka din förmåga att vara en trygg mamma samtidigt som du själv försöker må bättre. Ett steg där är att söka hjälp snarast, samtalshjälp via Makalösa/Minna tex? MVC-psykolo`? Båda alternativen gratis.
2)pappan har inte visat sig vara en person du kan lita på just nu. MEN han är intresserad av att ta ansvar för sitt barn på NÅGOT sätt. Problemet är att han inte har någon konkret idé om hur, eftersom han inte kan bestämma sig för vad han vill. Meanwhile växer barnet och kommer snart...så du måste veta vad du ska förhålla dig till.
3)Jag tycker inte du ska lämna barnet hemma hos honom för att själv ev komma och hälsa på, kanske inte ens välkommen, i en situation med tre vilsna vuxna och två spädbarn som behöver trygghet.
4)du har familj/vänner på 15 mils avstånd där du kansek kan bo. Tänk igenom, fundera och ta reda på om det skulle gå bra. Tänk på att det kan handla om några månader, inte resten av livet. Ert barn är dessutom mer i behov av aktiva relationer och täta möten med umgängesföräldern ju äldre det blir. Hellre bo en bit ifrån när barnet är mycket litet, och hitta fotfästet själv med trygg hjälp från folk som du vet bryr sig om dig och kan ge dig stabilare svar än pappan just nu kan, vilket är nödvändigt. Pappan kan komma och hälsa på er så ofta han vill och det är lättare för en icke deprimerad icke nyförlöst pappa att göra det än för dig att leva i en gunflytillvaro på hans impulsstyrda villkor...
5)Tänk ett år framåt. Tänk fem år framåt. Hur relaterar du och pappan till varandra då? Hur vill du att det ska vara, vilken relation är bäst att skapa med ditt barns halvsyskons mamma? Ni kommer ju att ha med varandra att göra framöver antingen ni vill eller inte, era barn är ju syskon. Försök tänka att allt kan bli bättre framöver, och att du är i en väldigt utsatt position JUST NU, pga hormoner och osäkerhet. Allt sånt kan fixa sig och även om du är/blir deprimerad, finns alla möjligheter att tillvaron ordnar sig med bostad och mer strukturerat stöd.
6)ring socialtjänsten och be att få rådgöra med en handläggare på familjerätten. Jag skulle göra det anonymt fast egentligen behövs det ju inte - hör med dem om de har några konkreta tips och råd om var du kan söka stöd. Be din familj/vänner som du kan lita på att ställa upp med en del av telefonsamtalen till myndigheter och annat - sån där administration kan ta musten ur en....
7)du verkar som sagt vara en klok och bra person, och att du mår dåligt nu är inte konstigt. Det säger ingenting om hur du mår om ett tag och det finns alla chanser att du och ditt barn kommer att ha det bra och att ditt barn kan ha en fungerande relation till sin pappa också, om ni får lite stöd i att strukturera upp det hela.
Lycka till och skriv här, jag är säker på att vi är många som vill veta hur det går!!
Tack så hjärtligt för all vänlighet och för en strukturerad lista. Hela mitt liv har byggts på struktur och jag lider väldigt av att inte kunna/orka bringa ordning i mina tankar. Jag är så lycklig över att det finns sådana som Ni här som kan hjälpa till med sådant.
Jag har kontakt med en handläggare på familjeenheten och skall träffa dem imorgon igen. Sätter tyvärr inte så stort hopp till att kunna få hjälp med bostadssituationen men i dagsläget tar jag tacksamt emot all hjälp som går att få.
Det känns otroligt underligt bara... Att från att alltid ha klarat sig själv plötsligt behöva stöd från samhället. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en liten boll och pipa att "jag orkar inte mer." Bara att tänka känns för ansträngande.
Men det finns säkert något gott i alla prövningar...
9
Tack så hjärtligt för all vänlighet och för en strukturerad lista. Hela mitt liv har byggts på struktur och jag lider väldigt av att inte kunna/orka bringa ordning i mina tankar. Jag är så lycklig över att det finns sådana som Ni här som kan hjälpa till med sådant.
Jag har kontakt med en handläggare på familjeenheten och skall träffa dem imorgon igen. Sätter tyvärr inte så stort hopp till att kunna få hjälp med bostadssituationen men i dagsläget tar jag tacksamt emot all hjälp som går att få.
Det känns otroligt underligt bara... Att från att alltid ha klarat sig själv plötsligt behöva stöd från samhället. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en liten boll och pipa att "jag orkar inte mer." Bara att tänka känns för ansträngande.
Men det finns säkert något gott i alla prövningar...
Då var det nog ingen bra idé, för jag antar att du vill att barnet ska ha just möjligheten att lära känna båda sina föräldrar. Det är mycket för dig att hantera, men något säger mig att du kommer att fixa det här. Du kommer att återfå kontrollen framöver.
10
Då var det nog ingen bra idé, för jag antar att du vill att barnet ska ha just möjligheten att lära känna båda sina föräldrar. Det är mycket för dig att hantera, men något säger mig att du kommer att fixa det här. Du kommer att återfå kontrollen framöver.
Ja ibland säger något mig det också. :-)
Tror att en del av problemet just nu ligger i att det inte är som man föreställt sig. Jag har inte fantiserat om min mammaroll, men man har ju ändå haft någon romantisk bild av att vara gravid, må toppen och ha sin underbara lojala man att stödja sig mot och som masserar ens ömma fötter. Antar att jag har svårt att smälta att jag är ensam, deprimerad och att den där lojala mannen skall bli pappa på fler håll och därmed inte tänker massera några fötter.
Jag antar att det alltid är tungt när romantiska drömmar kraschlandar...
11
Ja ibland säger något mig det också. :-)
Tror att en del av problemet just nu ligger i att det inte är som man föreställt sig. Jag har inte fantiserat om min mammaroll, men man har ju ändå haft någon romantisk bild av att vara gravid, må toppen och ha sin underbara lojala man att stödja sig mot och som masserar ens ömma fötter. Antar att jag har svårt att smälta att jag är ensam, deprimerad och att den där lojala mannen skall bli pappa på fler håll och därmed inte tänker massera några fötter.
Jag antar att det alltid är tungt när romantiska drömmar kraschlandar...
Jag måste också erkänna att jag ler när jag läser dina inlägg. De är fulla med klokhet, men också så insiktsfulla och lite roliga/humoristiska på något vis, vilket väl tyder på en viss distans och insikt och portion med humor hos dig. Eller? Du skriver som en krönikör! Stämmer det så kommer det att hjälpa dig mycket!
12
Men jag är ganska övertygad serru!
Jag måste också erkänna att jag ler när jag läser dina inlägg. De är fulla med klokhet, men också så insiktsfulla och lite roliga/humoristiska på något vis, vilket väl tyder på en viss distans och insikt och portion med humor hos dig. Eller? Du skriver som en krönikör! Stämmer det så kommer det att hjälpa dig mycket!
Huvudet på spiken! Du är så klok och förnuftig, att du redan, mitt i alltihop, kan inse att en hel del av förvirringen handlar om att förväntningar (även outtalade förväntningar är förväntningar) inte infriats.
När du får ditt första barn blir det inte som i böckerna och filmerna, men det kan mycket väl bli bra ändå! All lycka till dig nu, och som sagt skriv mer här
13
Huvudet på spiken! Du är så klok och förnuftig, att du redan, mitt i alltihop, kan inse att en hel del av förvirringen handlar om att förväntningar (även outtalade förväntningar är förväntningar) inte infriats.
När du får ditt första barn blir det inte som i böckerna och filmerna, men det kan mycket väl bli bra ändå! All lycka till dig nu, och som sagt skriv mer här
Vet knappt hur mycket jag vill tacka er! Ni skänker styrka skall ni veta...
och ja Malinau... jag har nog en rejäl dos galghumor att sätta in när det krisar. Ibland är enda alternativet att skratta åt all röra, för att orka jobba med allt.
Idag har jag haft en skvätt ångest över att jag knappt kan skilja på "vanliga" bebiskläder och pyjamas. Allt ser ju lika ut!!! Tala om att kunna stressa upp sig. :-)
14
Vet knappt hur mycket jag vill tacka er! Ni skänker styrka skall ni veta...
och ja Malinau... jag har nog en rejäl dos galghumor att sätta in när det krisar. Ibland är enda alternativet att skratta åt all röra, för att orka jobba med allt.
Idag har jag haft en skvätt ångest över att jag knappt kan skilja på "vanliga" bebiskläder och pyjamas. Allt ser ju lika ut!!! Tala om att kunna stressa upp sig. :-)
Hihi... nej de kunde nog inte bry sig mindre. Har inte hört allt för många som lider men i vuxen ålder av att ha haft pyjamas på sig dagtid.
Det är dock ett bra exempel på hur stressad jag är! :-)
Jobbar dock på att anta en mer avslappnad hållning. Fär försöka ta allt lite stegvis...
16
Hihi... nej de kunde nog inte bry sig mindre. Har inte hört allt för många som lider men i vuxen ålder av att ha haft pyjamas på sig dagtid.
Det är dock ett bra exempel på hur stressad jag är! :-)
Jobbar dock på att anta en mer avslappnad hållning. Fär försöka ta allt lite stegvis...
Roar mig med att räkna upp saker bebisar inte behöver så kan du ta bort dem från listan då.
caffelatteorgier på stan
babysim
babybio
speciella tvättlappar för åtta olika ändamål
senaste modet
ballaste vagnen
matchande inredning
babygympa
flest mjukisdjur i kvarteret
Eller, för att göra en kortare lista behöver de mat, värme, trygghet och kärlek. Sova i sparkisen och tillbringa dagen i pyjamasen kommer inte att ge dem men för livet.
17
Roar mig med att räkna upp saker bebisar inte behöver så kan du ta bort dem från listan då.
caffelatteorgier på stan
babysim
babybio
speciella tvättlappar för åtta olika ändamål
senaste modet
ballaste vagnen
matchande inredning
babygympa
flest mjukisdjur i kvarteret
Eller, för att göra en kortare lista behöver de mat, värme, trygghet och kärlek. Sova i sparkisen och tillbringa dagen i pyjamasen kommer inte att ge dem men för livet.
Tror jag benämner dig "mentor" snart!
Råkade även få syn på den senaste varianten av badbalja som såg mer ut som en papperskorg. http://www.babyland.se/tummy-tub-cla...F12000020.aspx
Kanske inte skall få stressexem över det heller då? :-)
18
Tror jag benämner dig "mentor" snart!
Råkade även få syn på den senaste varianten av badbalja som såg mer ut som en papperskorg. http://www.babyland.se/tummy-tub-cla...F12000020.aspx
Kanske inte skall få stressexem över det heller då? :-)
Är det inget lock till för dom pengarna? *ASG* Du, gå dit med din galghumor och du kommer att skratta dig fördärvad. Jag var där ganska nyligen och fascinerades över hur man kan uppfinna så mycket onödigt att ta så mycket betalt för.
En kompis dotter badade alltid i diskhon. Perfekt. Så blev det diskat också. *S*
19
Är det inget lock till för dom pengarna? *ASG* Du, gå dit med din galghumor och du kommer att skratta dig fördärvad. Jag var där ganska nyligen och fascinerades över hur man kan uppfinna så mycket onödigt att ta så mycket betalt för.
En kompis dotter badade alltid i diskhon. Perfekt. Så blev det diskat också. *S*
Jag blir lite orolig när du säger att du ska lämna barnet hos pappan. Inget ont om honom, men det är framför allt DIG som bebisen kommer behöva i början.
Och att vakna på natten (hur tungt det än kan vara ibland) och känna att bebisen behöver DIG för värme, trygghet och amning är något av det mest fantastiska som finns!
Låt ingen ta ifrån dig den känslan - och gå inte miste om den tid som kommer. Pappan har klantat sig tillräcklingt, stå på dig, fixa underhåll och en "skokartong" som ni kan bo i. Om boendet inte löser sig på annat sätt och din nuvarande hyresvärd går med på att både du och bebisen bor i samma rum alltså... (vilket inte borde vara något problem eftersom bebisar egentligen inte kräver så mycket utrymme).
20
Jag blir lite orolig när du säger att du ska lämna barnet hos pappan. Inget ont om honom, men det är framför allt DIG som bebisen kommer behöva i början.
Och att vakna på natten (hur tungt det än kan vara ibland) och känna att bebisen behöver DIG för värme, trygghet och amning är något av det mest fantastiska som finns!
Låt ingen ta ifrån dig den känslan - och gå inte miste om den tid som kommer. Pappan har klantat sig tillräcklingt, stå på dig, fixa underhåll och en "skokartong" som ni kan bo i. Om boendet inte löser sig på annat sätt och din nuvarande hyresvärd går med på att både du och bebisen bor i samma rum alltså... (vilket inte borde vara något problem eftersom bebisar egentligen inte kräver så mycket utrymme).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Stämmer det så kommer det att hjälpa dig mycket!
