Vi har under flera dagar nu fått utbrott vid matbordet därhemma... Cornelia blir jätteledsen av varierande anledning (vill ha mjölk istället för vatten, dela själv istället för att vi gör eller något annat med ungefär lika hög motivationsgrad) - riktigt ledsen, inte arg - och vill gärna sitta i mitt knä och bli tröstad. Det går väl an om det händer en gång, men igår gick det inte att få henne att sitta på sin egen stol utan att gråta och vilja bli tröstad under hela middagen...
Vi har som princip att aldrig tjafsa med maten. Antingen äter man eller inte, så igår blev det ingen mat för dottern...
Kan väl tillägga att jag har varit iväg i över en vecka på tjänsteresa och det har väl inte varit helt uppskattat hos dottern som varit ganska ledsen medan jag varit borta.
Så till min fråga: Känner ni igen det eller hur hade ni gjort i motsvarande situation? Trots när Cornelia blir arg är relativt lätt att hantera, eller när hon sätter sig på tvären - men när hon bara är ledsen och vill bli tröstad. Då bär det emot att sätta hårt mot hårt... och det verkar inte som om det är något beräknat utbrott... Cornelia gillar mat... så hon brukar aldrig vilja 'smita undan' eller vad man ska säga.
1
Ledsen eller trots? Någon mer? Lite villrådig med vår lilla trots-unge hemma...
Vi har under flera dagar nu fått utbrott vid matbordet därhemma... Cornelia blir jätteledsen av varierande anledning (vill ha mjölk istället för vatten, dela själv istället för att vi gör eller något annat med ungefär lika hög motivationsgrad) - riktigt ledsen, inte arg - och vill gärna sitta i mitt knä och bli tröstad. Det går väl an om det händer en gång, men igår gick det inte att få henne att sitta på sin egen stol utan att gråta och vilja bli tröstad under hela middagen...
Vi har som princip att aldrig tjafsa med maten. Antingen äter man eller inte, så igår blev det ingen mat för dottern...
Kan väl tillägga att jag har varit iväg i över en vecka på tjänsteresa och det har väl inte varit helt uppskattat hos dottern som varit ganska ledsen medan jag varit borta.
Så till min fråga: Känner ni igen det eller hur hade ni gjort i motsvarande situation? Trots när Cornelia blir arg är relativt lätt att hantera, eller när hon sätter sig på tvären - men när hon bara är ledsen och vill bli tröstad. Då bär det emot att sätta hårt mot hårt... och det verkar inte som om det är något beräknat utbrott... Cornelia gillar mat... så hon brukar aldrig vilja 'smita undan' eller vad man ska säga.
Adam har också i perioder (just nu t.ex.) haft stunder då det är mest gnäll och 'mamma ska hjälpa'. Maten ligger fel på talltiken, den är inte blandad, den är blandad, den är för varm, den är inte varm....osv. Han försöker gnälla sig till att få sitta i knät fast han vet att vi aldrig går med på det när vi äter.
Vi försöker vara hårda - att om han inte ska äta får han gå från bordet så att vi andra kan få lugn och ro vid maten. Det har hjälpt de flesta gångerna, då han sen kommer tillbaka och sitter lugnt.
Vi brukar försöka få igång ätandet med små lekar; alla i famlijen tar mat på sin gaffel coh stoppar i munnen samtidigt efter 1,2,3. Att öva att göra bra tuggor med lite av allt på och som sista utväg har vi att när Adam säger att han inte vill ha mer säger vi ; bara 3 tuggor till. Det funkar varje gång
Tidigare "Vovven med Adam" med 2 valpar:
Prinsen Adam 060425 och prinsessan Linnéa 070818
2
Adam har också i perioder (just nu t.ex.) haft stunder då det är mest gnäll och 'mamma ska hjälpa'. Maten ligger fel på talltiken, den är inte blandad, den är blandad, den är för varm, den är inte varm....osv. Han försöker gnälla sig till att få sitta i knät fast han vet att vi aldrig går med på det när vi äter.
Vi försöker vara hårda - att om han inte ska äta får han gå från bordet så att vi andra kan få lugn och ro vid maten. Det har hjälpt de flesta gångerna, då han sen kommer tillbaka och sitter lugnt.
Vi brukar försöka få igång ätandet med små lekar; alla i famlijen tar mat på sin gaffel coh stoppar i munnen samtidigt efter 1,2,3. Att öva att göra bra tuggor med lite av allt på och som sista utväg har vi att när Adam säger att han inte vill ha mer säger vi ; bara 3 tuggor till. Det funkar varje gång
Hej! Jag skulle inte säga att detta är ett typiskt trotsbeteende (sedan känner jag ju inte Cornelia förstås). När de blir ledsna så känns det som om nåt annat ligger bakom. Är hon trött? Molly kan bli så där ledsen, framför allt vid maten, men då är hon oftast trött (sover dåligt på nätterna och håller på att sluta med dagsömnen). Häromdagen räckte det att jag kom hem från jobbet precis när de andra satt sig vid middagsbordet för att hon skulle få ett gråtanfall, bara synen av mamma blev för mycket och hon var tvungen att ha tröst direkt...
Molly befinner sig i en lite mer otrygg period just nu, mycket drömmar (mardrömmar), mörkrädd, kollar oss extra noga. De går ju igenom olika faser i utvecklingen när de steg för steg inser att de är egna individer och inte sitter ihop med mamma och pappa, och det är ju skitläskigt! Cornelia kanske också är i en sådan period, och hennes otrygghet tar sig sådana uttryck att hon blir ledsen = blir tröstad = får känna sig liten och omhändertagen? Bara en teori.... i så fall kan nog nästan vad som helst trigga ledsenheten.
I alla fall så tror jag att om barnen gråter - då behöver de tröst. Inte att man sätter hårt mot hårt. Man märker ju när barnet "trilskas" och inte. Kram!
3
Hej! Jag skulle inte säga att detta är ett typiskt trotsbeteende (sedan känner jag ju inte Cornelia förstås). När de blir ledsna så känns det som om nåt annat ligger bakom. Är hon trött? Molly kan bli så där ledsen, framför allt vid maten, men då är hon oftast trött (sover dåligt på nätterna och håller på att sluta med dagsömnen). Häromdagen räckte det att jag kom hem från jobbet precis när de andra satt sig vid middagsbordet för att hon skulle få ett gråtanfall, bara synen av mamma blev för mycket och hon var tvungen att ha tröst direkt...
Molly befinner sig i en lite mer otrygg period just nu, mycket drömmar (mardrömmar), mörkrädd, kollar oss extra noga. De går ju igenom olika faser i utvecklingen när de steg för steg inser att de är egna individer och inte sitter ihop med mamma och pappa, och det är ju skitläskigt! Cornelia kanske också är i en sådan period, och hennes otrygghet tar sig sådana uttryck att hon blir ledsen = blir tröstad = får känna sig liten och omhändertagen? Bara en teori.... i så fall kan nog nästan vad som helst trigga ledsenheten.
I alla fall så tror jag att om barnen gråter - då behöver de tröst. Inte att man sätter hårt mot hårt. Man märker ju när barnet "trilskas" och inte. Kram!
Nä det känns inte som om Cornelia trotsar när hon blir så där ledsen.. och är hon ledsen försöker vi att alltid trösta... inte översvallande... men hon får komma och sitta i knäet och kramas tills det känns bättre. Det är bara att det just vid maten inte blir så bra... Suck, får hoppas att det blir bättre snart.
Det har kommit efter det att jag var bortrest rätt länge så jag tror det hänger ihop med att hon tyckte det var jobbigt att jag var borta. Hon var rätt ledsen och saknade mig enligt pappan.
4
Nä det känns inte som om Cornelia trotsar när hon blir så där ledsen.. och är hon ledsen försöker vi att alltid trösta... inte översvallande... men hon får komma och sitta i knäet och kramas tills det känns bättre. Det är bara att det just vid maten inte blir så bra... Suck, får hoppas att det blir bättre snart.
Det har kommit efter det att jag var bortrest rätt länge så jag tror det hänger ihop med att hon tyckte det var jobbigt att jag var borta. Hon var rätt ledsen och saknade mig enligt pappan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
