Jag håller på att klappa ihop!!!

[kolibri]

Har skrivit här lite till och från och nu kännerjag att jag behöver skriva av mig....

Situationen, 2 gem barn med pappan, 9,5 och 7 år. Äldsta en tjejj tycker det är jätte jobbigt att åka till pappan. Såhär har det sett ut i ungefär 3 år. Till och från har det varit kopiöst jobbigt. Nu käns det som jag håller på att brista.
Samarbetssamtal har vi gjort senast för 6 månader sedan, jag klargjorde att jag inte kommer att tvinga henne. Även fast socsekrt vid 1a träffen nog höll med pappan att hon skall tvingar -gråtande och skrikande om så krävs. Sista träffen, efter att ha rådgjort med advokat, eftersom pappan ville dra igång en vårdnadstvist, vilken enligt 2 advokater jag pratade med inte gick på de premisser som han hade, klargjorde jag att jag INTE tvingar henne. Uppmuntrar ja, försöker övertala henne och locka och uppmuntra henne-JA, men inte tvång. Det är övergrepp enligt mig.
HAn fick rådet av socsekreteraren att göra det trevligt för henne att komma till pappan, engagera sig, komma och häls apå henne ibland och så. Men INTE.
Så senast hon var hos pappan så mer eller mindre gick jag mot mig själv för min rädsla för kalabalikscener inför min dotter, jag tvingade henne att stanna. Hon har mycket ont i magen och fick det såklart där. Enligt henne hade on pratat med pappan och förklarat att hon mår dåligt han hade svarat "struntprat" hon sa att hon tycker det är jobbigt att åka de 8 milen till honom och bad om att för hennes skull få åka hem för hon längtade hem så mycket och mådde dåligt. "nej,nu får du vara här". Även farmodern var vid det tillfället hos pappan och sade samma saker till henne vilket kansek inte gjorde situationen lättare för dottern.

Hon har även vid tillfällen sagt att hon inte får ringa tillmig när hon är ledsen för att pappan säger att hon bara blir att må sämre då.

Alltså, jag fattar inte att detta händer min dotter, Hon har gråtit i 2 kvällar för att hon inte vill, "det GÅR inte" säger hon. "Varför kan inte pappa komma och hälsa på mig någon gång?"

Idag är det jag som ringer BUP och ber om hjälp för så långt har det gått nu-vi håller på att rasar ihop jag och dottern. Jag orkar inte ha kontakt med pappan, jag orkar inte helt enkelt. Han bara hånar och säger åt MIG att jag skall tvinga henne. Sist hon skulle ha varit där så sade jag DU får komma inoch tvinga henne-jag gör det inte. Då fick hon plötsligt vara hemma.
Igår kväll sade jag till henne-"pappa älskar ju dig" ...då svara hon "det känns inte så".

[Norrsken]

Hej!
Det låter inte som någon trevlig situation ni hamnat i. Jag kan känna igen vissa saker i det du berättar.
Jag har haft stor hjälp av Barnhälsovården. (Alltså inget BUP). Barnhälsovården har barnpsykologer som kan hjälpa dig att handskas med situationen.

Tyvärr är det så att många föräldrar ser kortsiktigt, typ ska tvinga barnen till ett umgänge dom inte orkar eller vill ha. Konsekvensen kommer i många fall att bli att när barnet enligt lagen är mogen själv att bestämma, då blir det inget eller lite umgänge med umgängesföräldern. Tyvärr ser varken soc eller tingsrätter till ett långvarit stabilt förhållande med umgängesföräldern utan det tycks gå inflation i tvinga barn till något dom inte klarar av eller orkar med.

Ring gärna till Barnhälsovården i ditt landsting.
Lycka till!

[Tweedy]

inte skickat iväg min son under de premisserna kan jag ju säga.

Jag hade försökt få till bra samtal med pappan, försökt få honom att förstå att man kanske måste backa som förälder och på något sätt skapa en helt ny relation som bygger på barnets vilja och inte tvång från föräldern.

Dottern har kommit in i en ond spiral och så länge pappan kör sitt tröga, hårda och envisa sätt så kommer er dotter bara mår sämre. Ingen bra förutsättning till en bra pappa-dotter-relation precis.....

Jag hade också pratat med någon, så man har någon som vet om problematiken IFALL-ATT-OM man blir stämd på boendet/vårdnaden....

Jag tycker att soc.sekr. kom med ett jättebra förslag! Att pappan ska göra det trevligt för tösen! Han kanske tom. måste locka och "fjäska" för henne nu i början. Hitta på roliga saker tillsammans så tösen kommer ur det "onda" och inse att det kan vara trevligt hos pappa. Tösen måste få känna sig älskad och saknad!