Jadu.. vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt.
Jag gillar inte alls frasen "vad var det jag sa" men tyvärr så är det ju detta jag försökte varna dig för då du skrev att han fått en soft-airgun leksak. Softies är ju luftgevär fast med plastkulor, det är 18-årsgräns av en väldigt solklar anledning och det är för att barn inte har vett att veta hur man bör handskas med dylika vapen och samma gäller ju smällare och nyårsraketer. Har de dessutom ADHD så är det ju totalt livsfarligt att stoppa såna vapen i händerna på dem. ADHD och hälsovådliga redskap är ingen bra kombination.
Helt säkert är din son jättego i grund och botten MEN du måste börja försöka se de varningssignaler som kommer för de fanns redan då du började skriva här för några år sen och nu flashar de i knallrött !
Skit i pappan just nu, gå ner till soc och be dem om hjälp med att få medicin till sonen! De HAR befogenhet att kunna gå över huvudet på pappan och ta beslut om medicinering om det anses vara bäst för pojken och snälla , du menar väl men du får inte vara "snäll" med din son, du måste tuffa till dig och bli tydlig i dina gränser. Ett nej är ett nej och inte ett kanske. Hör han ordet kanske i allt du säger så nyper han tag i det och kommer tjata sin vilja igenom.
Jag vet att det är tufft, tro mig, men ni tjänar i längden på att du står på dig nu.
Ni måste , bara måste, komma in på rätt spår nu innan det spårar ur totalt. Så dra ett streck över pappan just nu och sök hjälp hos myndigheterna innan polisen kommer hem till dig igen för att din son faktiskt i sin impulsiva iver råkat skada någon på riktigt.
21
Jadu.. vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt.
Jag gillar inte alls frasen "vad var det jag sa" men tyvärr så är det ju detta jag försökte varna dig för då du skrev att han fått en soft-airgun leksak. Softies är ju luftgevär fast med plastkulor, det är 18-årsgräns av en väldigt solklar anledning och det är för att barn inte har vett att veta hur man bör handskas med dylika vapen och samma gäller ju smällare och nyårsraketer. Har de dessutom ADHD så är det ju totalt livsfarligt att stoppa såna vapen i händerna på dem. ADHD och hälsovådliga redskap är ingen bra kombination.
Helt säkert är din son jättego i grund och botten MEN du måste börja försöka se de varningssignaler som kommer för de fanns redan då du började skriva här för några år sen och nu flashar de i knallrött !
Skit i pappan just nu, gå ner till soc och be dem om hjälp med att få medicin till sonen! De HAR befogenhet att kunna gå över huvudet på pappan och ta beslut om medicinering om det anses vara bäst för pojken och snälla , du menar väl men du får inte vara "snäll" med din son, du måste tuffa till dig och bli tydlig i dina gränser. Ett nej är ett nej och inte ett kanske. Hör han ordet kanske i allt du säger så nyper han tag i det och kommer tjata sin vilja igenom.
Jag vet att det är tufft, tro mig, men ni tjänar i längden på att du står på dig nu.
Ni måste , bara måste, komma in på rätt spår nu innan det spårar ur totalt. Så dra ett streck över pappan just nu och sök hjälp hos myndigheterna innan polisen kommer hem till dig igen för att din son faktiskt i sin impulsiva iver råkat skada någon på riktigt.
Jag är också förälder till barn med npf-diagnoser så jag vet precis hur det är. Och min mening med inlägget var att mamma24h måste ta tag i problemen innan det barkar åt helskotta. För det första måste man acceptera diagnosen och göra sig medveten om vad denna innebär. Att ständigt försvara sina oansvariga handlingar eller att skylla på en annan familjemedlem som knappt är med i leken är inget sätt att gå tillväga för att få ordning på sonens svårigheter. Jag vet hur jobbigt det är att dessutom vara ensam om allt. Man orkar inte bry sig emellanåt och därför måste man söka den hjälp som krävs innan det är för sent. I det här landet blir man ju tyvärr inte jagad av folk som vill hjälpa en, man får slåss för sin rätt i samhället. Jag tycker synd om sonen som inte tycks ha några restriktioner. Han kommer aldrig att veta vad som är rätt eller fel om ingen vuxen upplyser honom om detta. Så förlåt om jag är hård, men jag tror inte att jamseri biter på utslitna mödrar och svåruppfostrande barn!
22
Jag är också förälder till barn med npf-diagnoser så jag vet precis hur det är. Och min mening med inlägget var att mamma24h måste ta tag i problemen innan det barkar åt helskotta. För det första måste man acceptera diagnosen och göra sig medveten om vad denna innebär. Att ständigt försvara sina oansvariga handlingar eller att skylla på en annan familjemedlem som knappt är med i leken är inget sätt att gå tillväga för att få ordning på sonens svårigheter. Jag vet hur jobbigt det är att dessutom vara ensam om allt. Man orkar inte bry sig emellanåt och därför måste man söka den hjälp som krävs innan det är för sent. I det här landet blir man ju tyvärr inte jagad av folk som vill hjälpa en, man får slåss för sin rätt i samhället. Jag tycker synd om sonen som inte tycks ha några restriktioner. Han kommer aldrig att veta vad som är rätt eller fel om ingen vuxen upplyser honom om detta. Så förlåt om jag är hård, men jag tror inte att jamseri biter på utslitna mödrar och svåruppfostrande barn!
att om du inte tar över kontrollen _nu_ ... så har du absolut inget att säga till om när han är 15 + och det är inte SÅ långt dit.
Åtminstone så är det min erfarenhet.. jag har inte orkat tagit alla strider jag borde tagit.. I vissa fall så har jag resonerat lite som du... ja men alla andra gör ju .. Fick jag backa bandet hade jag skaffat mig hjälpen och orken..
Bara måste...... allt....
23
Jag tror.. nej eg så VET jag att om du inte tar över kontrollen _nu_ ... så har du absolut inget att säga till om när han är 15 + och det är inte SÅ långt dit.
Åtminstone så är det min erfarenhet.. jag har inte orkat tagit alla strider jag borde tagit.. I vissa fall så har jag resonerat lite som du... ja men alla andra gör ju .. Fick jag backa bandet hade jag skaffat mig hjälpen och orken..
Jag tror inte alls på att du varit ensam. Jag tror du skriver så för att förvilla.Om du varit ensam så borde du veta att det med all säkerhet inte är så lätt att veta hur man ska göra i alla lägen. Nu skriver mamma24h precis hur det är o visar sin maktlöshet, den vi alla kan känna ibland. Och så blir hon hackad på. Av en modig anonym.
Jag är inte perfekt-är du?
24
Jag tror inte alls på att du varit ensam. Jag tror du skriver så för att förvilla.Om du varit ensam så borde du veta att det med all säkerhet inte är så lätt att veta hur man ska göra i alla lägen. Nu skriver mamma24h precis hur det är o visar sin maktlöshet, den vi alla kan känna ibland. Och så blir hon hackad på. Av en modig anonym.
Jag är inte perfekt-är du?
En till sak. Med detta menar jag inte att man ska "jamsa" som du kallar det. Jag skulle definitivt inte kunna ta hem en soft airgun-pistol, då gick det direkt åt skogen för jag ser ju sönernas tendenser.
Inte ens skulle jag vilja att snart 19-årige sonen hade en, eftersom han är rätt omdömeslös ännu.
Men detta med eldning är inte lätt att hindra. Min 13-åring eldade häromdagen bakom carporten tillsammans med sin yngste bror. Man får helt enkelt försöka var ett steg före. Så jag gick ut o kollade vad de höll på med. O där hade den äldre gjort upp en liten eld. Detta fastän vi gömt undan alla tändstickor.. men jag hade missat en ask som jag har då jag tänder ljus inne.
Alltså, det är inte så lätt. Inte alls att bara börja bli mera bestämd, man måste ha superkoll. Och jobbar man som de flesta gör så kan det vara svårare, jag kan eftersom barnen inte går ifrån tomten, o jag är hemma själv. Men mera utåtriktade barn är det säkert svårare med.
26
En till sak. Med detta menar jag inte att man ska "jamsa" som du kallar det. Jag skulle definitivt inte kunna ta hem en soft airgun-pistol, då gick det direkt åt skogen för jag ser ju sönernas tendenser.
Inte ens skulle jag vilja att snart 19-årige sonen hade en, eftersom han är rätt omdömeslös ännu.
Men detta med eldning är inte lätt att hindra. Min 13-åring eldade häromdagen bakom carporten tillsammans med sin yngste bror. Man får helt enkelt försöka var ett steg före. Så jag gick ut o kollade vad de höll på med. O där hade den äldre gjort upp en liten eld. Detta fastän vi gömt undan alla tändstickor.. men jag hade missat en ask som jag har då jag tänder ljus inne.
Alltså, det är inte så lätt. Inte alls att bara börja bli mera bestämd, man måste ha superkoll. Och jobbar man som de flesta gör så kan det vara svårare, jag kan eftersom barnen inte går ifrån tomten, o jag är hemma själv. Men mera utåtriktade barn är det säkert svårare med.
Vad gör jag då när jag ska jobba kväll som i morgon. Han är ensam hemma eller med kompisar. Egentligen tycker jag att han skulle kunna vara hos sin pappa då. Han jobbar inte på måndagkvällar.
Ska jag inte kunna vara ute 1 timma och lämna honom ensam hemma? I dag smälte han vax i någon kastrull och förstör ett ljus för mig. Med kompisen. Är det så att man måste varahemma hela tiden och vakta på honom?
Ja, jag är arg på hans pappa därför att han också har försvårat den här utredningen och han har också uppviglat pojken mot BUP och allt sådant. Allt enligt honom är mitt fel för att jag inte är tillräckligt hård med pojken. En del kan ha rätt i förstås men inte allt.
Skosituationen har blivit kaotisk, vi är kallade till ett EVK om en vecka. Får se om hans pappa kommer då.
Visst jag är nog för snäll för ett barn som min son. Han behöver nog någon som är mer bestämd på alla sätt.
27
Vad gör jag då när jag ska jobba kväll som i morgon. Han är ensam hemma eller med kompisar. Egentligen tycker jag att han skulle kunna vara hos sin pappa då. Han jobbar inte på måndagkvällar.
Ska jag inte kunna vara ute 1 timma och lämna honom ensam hemma? I dag smälte han vax i någon kastrull och förstör ett ljus för mig. Med kompisen. Är det så att man måste varahemma hela tiden och vakta på honom?
Ja, jag är arg på hans pappa därför att han också har försvårat den här utredningen och han har också uppviglat pojken mot BUP och allt sådant. Allt enligt honom är mitt fel för att jag inte är tillräckligt hård med pojken. En del kan ha rätt i förstås men inte allt.
Skosituationen har blivit kaotisk, vi är kallade till ett EVK om en vecka. Får se om hans pappa kommer då.
Visst jag är nog för snäll för ett barn som min son. Han behöver nog någon som är mer bestämd på alla sätt.
vad alla andra måste göra; prioritera och bolla och trolla. Kan du inte få andra arbetstider av chefen? Hitta barnvakt om inte sonen kan vara hos pappan. Tydliga regler, tydliga ramar.
Nej,sonen behöver inte NÅN som är mer bestämd, han behöver att DU blir mer bestämd, stor skillnad.
28
vad alla andra måste göra; prioritera och bolla och trolla. Kan du inte få andra arbetstider av chefen? Hitta barnvakt om inte sonen kan vara hos pappan. Tydliga regler, tydliga ramar.
Nej,sonen behöver inte NÅN som är mer bestämd, han behöver att DU blir mer bestämd, stor skillnad.
Ursäkta, men jag tror att jag är ganska engagerad. Jag har sprungit på alla skolmöten ang. sonen sedan han började 6-års. Varit på BUP, känt på mig att pojken har haft någon utöver vanlig "vildhet". Vi blev kallade till EVK på den skolan som pojken gick på tidigare. Då hade jag en relation till pappan. Vi har aldrig bott i hop utan levde som särbos. Där fick vi rådet att söka BUP för pojken. Det var 2004Pappan var emot det här med BUP. Sedan separerade jag och pappan för jag stod inte längre ut med att ideligen klankade på mig för allt jag gjorde eller inte gjorde ang. pojken.
Jag tillät att han fick ha nagellack när han var liten. Hans pappa såg framför sig en framtida "fjolla" om jag uppmuntrade sådan saker. Långt hår fick han inte ha heller för det förebådade en framtida ligist.
Jag har inte tillåtit extrema frisyrer eller hårfärger i orange eller gult. Han har fått tona håret mörkare. Han får han vax i håret.
Jag har också skrivit här att pappan har rätt i vissa saker som att jag inte är tillräckligt bestämd mot sonen.
Jag har alltid ringt till min sons föräldrar om det är några jag vet att han umgås med. Bara för att presentera mig åtminstone. Ingen annan förälder har hört av sig till mig. De lämpar över sitt barn och ringer sitt barn på mobilen för senare hämtning eller annat. Ingen förälder verkar särskilt intresserad av att kunna nå mig på telefonen om deras barn är hos mig. Kanske deras barn är väldigt pålitliga och snälla vad vet jag.
När pojken var 8 år gammal fick han 1000 kr av pappan att köpa vad han ville för. När jag lugnt och stillsamt påpekade att jag tyckte att det inte var så bra att låta ett så litet barn få så mycket pengar att disponera själv, så sa han bara att jag inte skulle blanda mig i. För så hade han alltid gjort med alla sina barn, gett dem pengar i stället för saker. De fick göra vad de ville med pengarna. Slösade de bort dem på en dag var det deras problem sedan.
Så det var slutdiskuterat. Då var vi dessutom ihop.
När jag sa att jag inte tyckte att filmen Hamilton med Peter Stormare var lämplig för barn som är 9 år, fick jag inget svar. Min son fick se den.
För mig handlar det inte om precisa åldersgränser men jag försökte hålla att han fick se 11 års filmer max i den åldern och gamla James Bond-filmer.
Jag vill inte att ser filmer som SAW I, II, III osv. Men jag vet att han sett hos sin pappa när pappan sov. Och jag vet att han hade sagt till pojken "bara du inte blir rädd". Och jag vet att hans numera vuxna dotter fick se våldsamma filmer när hon var med sin pappa i Frankrike när hon var barn. T o m biljetttanten hade sagt att filmen var våldsam. Men pappan lät flickan titta.
Vissa spel, som jag skrev om ovan som t ex GTA San Andreas har han inte fått ha hemma. Men jag vet att han spelat det hemma hos andra barn som får ha dessa spel. Där är rek. 18 år. Och det spelet är mycket våldsamt.
Jag har tillåtit små smällare men inte nyårsraketer. Och jag har också sagt att det måste vara en vuxen med när de håller på.
Men jag vet att när de varit hemma hos andra föräldrar har de varit ute själva med dessa.
Nu blev detta lite väl långt, men jag vill inte bli anklagad för att jag inte är engagerad. Däremot har jag svårt att hålla fast vid saker jag sagt. Eller vara tillräckligt bestämd i alla lägen. Det har jag också erkänt här på forumet.
Jag vill nu också att sonen ska ta medicin, men jag vet att pappan kommer att motsätta sig detta. Han tycker nog att de experimenterar med sonen eller ngåot ditåt.
Han vill ta över vårdnaden för pojken helt. Det vill säga att jag ska avsäga mig vårdnaden. Det är det enda förslag jag har fått av honom nu på sistone hänt ganska mycket kring pojken.
Ska jag avsäga mig vårdnaden??
29
Ursäkta, men jag tror att jag är ganska engagerad. Jag har sprungit på alla skolmöten ang. sonen sedan han började 6-års. Varit på BUP, känt på mig att pojken har haft någon utöver vanlig "vildhet". Vi blev kallade till EVK på den skolan som pojken gick på tidigare. Då hade jag en relation till pappan. Vi har aldrig bott i hop utan levde som särbos. Där fick vi rådet att söka BUP för pojken. Det var 2004Pappan var emot det här med BUP. Sedan separerade jag och pappan för jag stod inte längre ut med att ideligen klankade på mig för allt jag gjorde eller inte gjorde ang. pojken.
Jag tillät att han fick ha nagellack när han var liten. Hans pappa såg framför sig en framtida "fjolla" om jag uppmuntrade sådan saker. Långt hår fick han inte ha heller för det förebådade en framtida ligist.
Jag har inte tillåtit extrema frisyrer eller hårfärger i orange eller gult. Han har fått tona håret mörkare. Han får han vax i håret.
Jag har också skrivit här att pappan har rätt i vissa saker som att jag inte är tillräckligt bestämd mot sonen.
Jag har alltid ringt till min sons föräldrar om det är några jag vet att han umgås med. Bara för att presentera mig åtminstone. Ingen annan förälder har hört av sig till mig. De lämpar över sitt barn och ringer sitt barn på mobilen för senare hämtning eller annat. Ingen förälder verkar särskilt intresserad av att kunna nå mig på telefonen om deras barn är hos mig. Kanske deras barn är väldigt pålitliga och snälla vad vet jag.
När pojken var 8 år gammal fick han 1000 kr av pappan att köpa vad han ville för. När jag lugnt och stillsamt påpekade att jag tyckte att det inte var så bra att låta ett så litet barn få så mycket pengar att disponera själv, så sa han bara att jag inte skulle blanda mig i. För så hade han alltid gjort med alla sina barn, gett dem pengar i stället för saker. De fick göra vad de ville med pengarna. Slösade de bort dem på en dag var det deras problem sedan.
Så det var slutdiskuterat. Då var vi dessutom ihop.
När jag sa att jag inte tyckte att filmen Hamilton med Peter Stormare var lämplig för barn som är 9 år, fick jag inget svar. Min son fick se den.
För mig handlar det inte om precisa åldersgränser men jag försökte hålla att han fick se 11 års filmer max i den åldern och gamla James Bond-filmer.
Jag vill inte att ser filmer som SAW I, II, III osv. Men jag vet att han sett hos sin pappa när pappan sov. Och jag vet att han hade sagt till pojken "bara du inte blir rädd". Och jag vet att hans numera vuxna dotter fick se våldsamma filmer när hon var med sin pappa i Frankrike när hon var barn. T o m biljetttanten hade sagt att filmen var våldsam. Men pappan lät flickan titta.
Vissa spel, som jag skrev om ovan som t ex GTA San Andreas har han inte fått ha hemma. Men jag vet att han spelat det hemma hos andra barn som får ha dessa spel. Där är rek. 18 år. Och det spelet är mycket våldsamt.
Jag har tillåtit små smällare men inte nyårsraketer. Och jag har också sagt att det måste vara en vuxen med när de håller på.
Men jag vet att när de varit hemma hos andra föräldrar har de varit ute själva med dessa.
Nu blev detta lite väl långt, men jag vill inte bli anklagad för att jag inte är engagerad. Däremot har jag svårt att hålla fast vid saker jag sagt. Eller vara tillräckligt bestämd i alla lägen. Det har jag också erkänt här på forumet.
Jag vill nu också att sonen ska ta medicin, men jag vet att pappan kommer att motsätta sig detta. Han tycker nog att de experimenterar med sonen eller ngåot ditåt.
Han vill ta över vårdnaden för pojken helt. Det vill säga att jag ska avsäga mig vårdnaden. Det är det enda förslag jag har fått av honom nu på sistone hänt ganska mycket kring pojken.
Ska jag avsäga mig vårdnaden??
Jag kan INTE få andra arbetstider. Eftersom jag redan har dispens att bara jobba till 19.30 i stället för till 21.00. Barnvakt, ja. Vem ska det vara? Någon förälder till sonens kompis. Då är de ju också ute och springer och det kan hända grejer. Hennes son brukar kanske inte hitta på ofog med andra kompisar lika ofta.
Jag ska höra med hans pappa om han inte kan vara det när jag jobbar kväll. Annars måste jag hitta någon och betala för denna tjänst. Det kan inte heller vara vem som helst.
Mer bestämd har jag nog varit med pojken, i alla fall under de senast åren. Kanske det behövs ännu mera. Men som i går började han bråka om att få äta sin middagsmat i sängen. Jag har flera gånger sagt att middag äter vi i köket eller i bland vid soffbordet i vardagsrummet. Vid datorn får han äta typ godis, eller någon macka.
Hur ska man tydliggöra det ännu mera. Tacksam för råd. Eller kan man inte ha olika ställen för matintaget alls?
30
Jag kan INTE få andra arbetstider. Eftersom jag redan har dispens att bara jobba till 19.30 i stället för till 21.00. Barnvakt, ja. Vem ska det vara? Någon förälder till sonens kompis. Då är de ju också ute och springer och det kan hända grejer. Hennes son brukar kanske inte hitta på ofog med andra kompisar lika ofta.
Jag ska höra med hans pappa om han inte kan vara det när jag jobbar kväll. Annars måste jag hitta någon och betala för denna tjänst. Det kan inte heller vara vem som helst.
Mer bestämd har jag nog varit med pojken, i alla fall under de senast åren. Kanske det behövs ännu mera. Men som i går började han bråka om att få äta sin middagsmat i sängen. Jag har flera gånger sagt att middag äter vi i köket eller i bland vid soffbordet i vardagsrummet. Vid datorn får han äta typ godis, eller någon macka.
Hur ska man tydliggöra det ännu mera. Tacksam för råd. Eller kan man inte ha olika ställen för matintaget alls?
Du ska INTE avsäga dig vårdnaden och absolut inte till förmån för pappan! Han är ju direkt olämplig som vårdnadshavare.
Anmäl honom till soc istället o begär deras hjälp för att din son ska få korrekt behandling.
31
Du ska INTE avsäga dig vårdnaden och absolut inte till förmån för pappan! Han är ju direkt olämplig som vårdnadshavare.
Anmäl honom till soc istället o begär deras hjälp för att din son ska få korrekt behandling.
Då måste du nog göra upp ett schema med pappan, att sonen sover hos honom de dagar du jobbar kväll.
För uppenbarligen måste han ju övervakas.
Matexemplet är ett bra exempel på fasta rutiner: samma mattid, samma plats, dag som helg utan undantag. Barn behöver rutiner men för barn med npf är det än viktigare, så nej, ni bör inte ha olika platser för matintaget alls alternativt bara två, tex frukost får han äta framför TV:n men middagen äts alltid vid matbordet. För mycket hattande fram och tillbaka skapar bara förvirring och leder till utbrott och konfrontationer.
32
Då måste du nog göra upp ett schema med pappan, att sonen sover hos honom de dagar du jobbar kväll.
För uppenbarligen måste han ju övervakas.
Matexemplet är ett bra exempel på fasta rutiner: samma mattid, samma plats, dag som helg utan undantag. Barn behöver rutiner men för barn med npf är det än viktigare, så nej, ni bör inte ha olika platser för matintaget alls alternativt bara två, tex frukost får han äta framför TV:n men middagen äts alltid vid matbordet. För mycket hattande fram och tillbaka skapar bara förvirring och leder till utbrott och konfrontationer.
Nej, blanda inte in pappan, du vet ju att det inte fungerar!
Sök istället hjälp hos soc, t ex kontaktperson för pojken, avlösarservice, korttidsvistelse, allt som gör att pojken är under kontroll de ggr du annars måste lämna honom ensam.
Marib har rätt, tyvärr. Din son är på väg mot ett okontrollerbart tillstånd. Har sett många såna. Och det är NU, inte sen, du ska hejda det!
Se till att få soc hjälp med pappans motsträvighet, anmäl honom för att han vägra ge sonen behandling! Fara för barn!
33
Nej, blanda inte in pappan, du vet ju att det inte fungerar!
Sök istället hjälp hos soc, t ex kontaktperson för pojken, avlösarservice, korttidsvistelse, allt som gör att pojken är under kontroll de ggr du annars måste lämna honom ensam.
Marib har rätt, tyvärr. Din son är på väg mot ett okontrollerbart tillstånd. Har sett många såna. Och det är NU, inte sen, du ska hejda det!
Se till att få soc hjälp med pappans motsträvighet, anmäl honom för att han vägra ge sonen behandling! Fara för barn!
been theere och ÄR fortfarande.. jag har en 16åring jag inte lämnar ensam hemma en minut..
Måste lösas från gång till gång.. men visst ibland så går det inte och då får jag reda upp konsekvenserna när jag kommer hem.
Bara måste...... allt....
34
Jag vet att det inte är lätt been theere och ÄR fortfarande.. jag har en 16åring jag inte lämnar ensam hemma en minut..
Måste lösas från gång till gång.. men visst ibland så går det inte och då får jag reda upp konsekvenserna när jag kommer hem.
dels så _får_ man vara anonym.. och dels så hackar man inte för att man säger vad man tycker.
Det är ett öppet forum och ibland får man inte de svar man vill ha. Med all respekt så är jag övertygad om att det finns personer som lyckats klara av det trots att de faktiskt varit själv med barnen..
Jag tror inte jag hade gjort det.. men jag vet att syrran fixade det.. inte själv men med hjälp från soc och från skolan..
Bara måste...... allt....
35
Stopp nu dels så _får_ man vara anonym.. och dels så hackar man inte för att man säger vad man tycker.
Det är ett öppet forum och ibland får man inte de svar man vill ha. Med all respekt så är jag övertygad om att det finns personer som lyckats klara av det trots att de faktiskt varit själv med barnen..
Jag tror inte jag hade gjort det.. men jag vet att syrran fixade det.. inte själv men med hjälp från soc och från skolan..
måste acceptera att det är _din_ strid... räkna inte med pappan alls.. Jag tycker det verkar som om det bara gör saken än värre.
Sätt dig, gärna med papper och penna och försök strukturera upp vad som är viktiga regler för just dig, vad du kan och orkar ta strid för. Håll dem. Är det ok för dig att godis och mackor intas vid datorn så låt det stanna vid det. DU har bestämt att mat intas vid middagsbordet.. fine.. det är vad som gäller...
Vi har inte haft många regler alls.. bara det mest nödvändiga
1. Man sköter skolan
2. Man måste fungera i familjen
3. Man tar reda på efter sig själv
4. Man ska kunna fungera i möblerade rum
5. Man följer svensk lag.
Det är vad jag orkat ta strid för..sen att resultatet hittills inte är optimalt är en annan femma. MEN han förekommer inte i några register och han fungerar fint i både skola och hemma hos andra
I de fall du måste jobba kväll .. kolla om det finns någon lite äldre ungdom som kan vara hos er för att förhindra de situationer som kan uppkomma..Gärna någon som din son kan se upp till.. undrar om du inte kan få soc att bekosta en kontaktperson som gör det..Jag tror det skulle lösa den biten
Men du måste se till att kräva hjälp från samhället..
Bara måste...... allt....
37
I första hand så tror jag du måste acceptera att det är _din_ strid... räkna inte med pappan alls.. Jag tycker det verkar som om det bara gör saken än värre.
Sätt dig, gärna med papper och penna och försök strukturera upp vad som är viktiga regler för just dig, vad du kan och orkar ta strid för. Håll dem. Är det ok för dig att godis och mackor intas vid datorn så låt det stanna vid det. DU har bestämt att mat intas vid middagsbordet.. fine.. det är vad som gäller...
Vi har inte haft många regler alls.. bara det mest nödvändiga
1. Man sköter skolan
2. Man måste fungera i familjen
3. Man tar reda på efter sig själv
4. Man ska kunna fungera i möblerade rum
5. Man följer svensk lag.
Det är vad jag orkat ta strid för..sen att resultatet hittills inte är optimalt är en annan femma. MEN han förekommer inte i några register och han fungerar fint i både skola och hemma hos andra
I de fall du måste jobba kväll .. kolla om det finns någon lite äldre ungdom som kan vara hos er för att förhindra de situationer som kan uppkomma..Gärna någon som din son kan se upp till.. undrar om du inte kan få soc att bekosta en kontaktperson som gör det..Jag tror det skulle lösa den biten
Men du måste se till att kräva hjälp från samhället..
regler att inte hålla med. OCh inte att säga sin åsikt heller. På en av stödsidorna hade det stängts, det är riktigt, men den här sidan hör inte dit.
Och tycker du det bryter mot reglerna så använd triangeln. Då görs bedömningen av andra värdar.
Bara måste...... allt....
38
Det bryter inte mot några regler att inte hålla med. OCh inte att säga sin åsikt heller. På en av stödsidorna hade det stängts, det är riktigt, men den här sidan hör inte dit.
Och tycker du det bryter mot reglerna så använd triangeln. Då görs bedömningen av andra värdar.
Jag tror säkert att du är engagerad i alla skolmöten etc, men det finns flera sätt där man måste engagera sig i barnet. Tex att umgås med barnet, hitta på saker, uppmuntra gott beteende och sätta gränserna i hemmet. Jag har läst om när ni skulle fira nyår sist och jag vet att det inte handlade om några smällare (som för det första har 18-års gräns och som för det andra inte ens är tillåtna sen ett par år tillbaka) det handlade om att du låtit sonen köpa fyrverkerier att smälla av för några hundralappar. Om pappan till ditt barn låter han titta ¨på barnförbjudna filmer när han är där så är det hans problem. Att däremot lämpa av sonen hos dig med en tusenlapp på fickan är INTE okej. En 8-åring kan förstås inte hantera pengar och kommer förmodligen att ha en ganska dålig syn på ekonomiskt ansvar senare i livet om han plötsligt får stora summor kontanter i handen som ingen vuxen bryr sig om vad han gör av! Om min son kom hem med en tusenlapp på fickan hade jag inte låtit honom använda den förrän han kom tillbaka till pappan nästa gång. Om pappan ständigt går emot dig så tycker jag att du ska ansöka om enskild vårdnad. Han verkar inte uppskatta den energi du lägger ner i allt och att du vill ha hjälp för sonens skull, och då tycker jag inte att han behöver ha sin signatur på några papper. Men ta för guds skull hjälp på Bup eller liknande. Du behöver rådgivning och information om ditt barns svårigheter! Du behöver orka stå upp och sätta de gränser som behövs, du behöver energi för att orka uppmuntra de små sakerna i sonens liv (och jag vet att det inte är lätt när man tycker att allt de hittar på är fanskap!) och du behöver hjälpa din son att klara av skolan och lära sig vart gränserna går genom de hjälpmedel som finns för barn med ADHD. Medicin är en bra start. Ny skola? Mindre klass. Bättre koll på sonens fritid. Ta kontakt med Soc eller Bup, förklara era problem och kräv hjälp! Kräv avlastning så att du orkar. Så nej, jag tycker inte att du ska avsäga dig vårdnaden. Jag tycker att du ska kräva vårdnaden själv och köra ditt eget race. Det hindrar inte pappan från att träffa sin son!
40
Jag tror säkert att du är engagerad i alla skolmöten etc, men det finns flera sätt där man måste engagera sig i barnet. Tex att umgås med barnet, hitta på saker, uppmuntra gott beteende och sätta gränserna i hemmet. Jag har läst om när ni skulle fira nyår sist och jag vet att det inte handlade om några smällare (som för det första har 18-års gräns och som för det andra inte ens är tillåtna sen ett par år tillbaka) det handlade om att du låtit sonen köpa fyrverkerier att smälla av för några hundralappar. Om pappan till ditt barn låter han titta ¨på barnförbjudna filmer när han är där så är det hans problem. Att däremot lämpa av sonen hos dig med en tusenlapp på fickan är INTE okej. En 8-åring kan förstås inte hantera pengar och kommer förmodligen att ha en ganska dålig syn på ekonomiskt ansvar senare i livet om han plötsligt får stora summor kontanter i handen som ingen vuxen bryr sig om vad han gör av! Om min son kom hem med en tusenlapp på fickan hade jag inte låtit honom använda den förrän han kom tillbaka till pappan nästa gång. Om pappan ständigt går emot dig så tycker jag att du ska ansöka om enskild vårdnad. Han verkar inte uppskatta den energi du lägger ner i allt och att du vill ha hjälp för sonens skull, och då tycker jag inte att han behöver ha sin signatur på några papper. Men ta för guds skull hjälp på Bup eller liknande. Du behöver rådgivning och information om ditt barns svårigheter! Du behöver orka stå upp och sätta de gränser som behövs, du behöver energi för att orka uppmuntra de små sakerna i sonens liv (och jag vet att det inte är lätt när man tycker att allt de hittar på är fanskap!) och du behöver hjälpa din son att klara av skolan och lära sig vart gränserna går genom de hjälpmedel som finns för barn med ADHD. Medicin är en bra start. Ny skola? Mindre klass. Bättre koll på sonens fritid. Ta kontakt med Soc eller Bup, förklara era problem och kräv hjälp! Kräv avlastning så att du orkar. Så nej, jag tycker inte att du ska avsäga dig vårdnaden. Jag tycker att du ska kräva vårdnaden själv och köra ditt eget race. Det hindrar inte pappan från att träffa sin son!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
