Fick reda på graviditeten i måndags. Vecka 11+1 idag. 19 år och går sista året på Gymnasiet, pojkvännen likaså. Ingen utav oss har jobb och båda bor hos föräldrarna.
Pojkvännens första reaktion var "du ska väl göra abort?!" Han vill inte bli pappa och vi har inte ens pratat om graviditeten, aborten eller någonting. Allt han säger är att han inte vill.
Jag själv längtar otroligt mycket efter en bebis och har gjort det i flera år, dock vet jag att det hade passat bättre om några år. Vi har inga pengar och kommer inte heller få någon föräldrapenning då vi inte jobbar. Vi kommer inte ha råd med någon lägenhet heller. Jag förstår att det skulle vara väldigt svårt och kämpigt ekonomiskt att ta hand om ett barn men det är otroligt jobbigt att vara med barn och verkligen längta efter ett barn, men få lov att göra abort.
Det känns som att jag nästan blir tvingad till en abort då pojkvännen inte vill bli pappa. Är det fel att känna så?
1
Förvirrad Fick reda på graviditeten i måndags. Vecka 11+1 idag. 19 år och går sista året på Gymnasiet, pojkvännen likaså. Ingen utav oss har jobb och båda bor hos föräldrarna.
Pojkvännens första reaktion var "du ska väl göra abort?!" Han vill inte bli pappa och vi har inte ens pratat om graviditeten, aborten eller någonting. Allt han säger är att han inte vill.
Jag själv längtar otroligt mycket efter en bebis och har gjort det i flera år, dock vet jag att det hade passat bättre om några år. Vi har inga pengar och kommer inte heller få någon föräldrapenning då vi inte jobbar. Vi kommer inte ha råd med någon lägenhet heller. Jag förstår att det skulle vara väldigt svårt och kämpigt ekonomiskt att ta hand om ett barn men det är otroligt jobbigt att vara med barn och verkligen längta efter ett barn, men få lov att göra abort.
Det känns som att jag nästan blir tvingad till en abort då pojkvännen inte vill bli pappa. Är det fel att känna så?
Hej! Oj, va långt in i graviditeten du fick reda på det,hur kommer det sig? Jag tycker att du först och främst ska lyssna på ditt hjärta. Vill Du verkligen ha barn och hur skulle det gå i sådana fall? Jag förstår dig precis, jag var själv i din sitts för några år sedan när jag oxå gick på gymnasiet och min kille ville absolut inte ha barn. Vid den tiden ville jag inte heller för våran relation var inte så bra och jag tyckte att jag var för ung (17 år). Men aborten var extremt jobbig och jag kan gråta över det fortfarande ibland, 6 år senare. Själv så skulle jag aldrig göra om det, samtidigt som jag är glad idag att jag gjorde det, väldigt blandade känslor med andra ord. Självklart har din kille rätt till sin åsikt men det handlar i slutändan om din kropp,han kan inte tvinga dig till nått Du inte vill. Va säger dina föräldrar om saken? Om du verkligen vill ha kvar barnet så tycker jag att du ska ha det, saker och ting brukar ordna sig (ekonomi m.m.) Kanske kan du/ni få hjälp av era familjer? Om du nu iaf skulle bestämma dig för abort så avråder jag dig till medicinsk abort, jag gjorde det och det var väldigt hemskt, gjorde fruktansvärt ont...Jag kanske bara gjort dig mer förvirrad med mitt tjabbel, men hoppas jag lyckas föra fram nått vettigt. Kram
2
Hej! Oj, va långt in i graviditeten du fick reda på det,hur kommer det sig? Jag tycker att du först och främst ska lyssna på ditt hjärta. Vill Du verkligen ha barn och hur skulle det gå i sådana fall? Jag förstår dig precis, jag var själv i din sitts för några år sedan när jag oxå gick på gymnasiet och min kille ville absolut inte ha barn. Vid den tiden ville jag inte heller för våran relation var inte så bra och jag tyckte att jag var för ung (17 år). Men aborten var extremt jobbig och jag kan gråta över det fortfarande ibland, 6 år senare. Själv så skulle jag aldrig göra om det, samtidigt som jag är glad idag att jag gjorde det, väldigt blandade känslor med andra ord. Självklart har din kille rätt till sin åsikt men det handlar i slutändan om din kropp,han kan inte tvinga dig till nått Du inte vill. Va säger dina föräldrar om saken? Om du verkligen vill ha kvar barnet så tycker jag att du ska ha det, saker och ting brukar ordna sig (ekonomi m.m.) Kanske kan du/ni få hjälp av era familjer? Om du nu iaf skulle bestämma dig för abort så avråder jag dig till medicinsk abort, jag gjorde det och det var väldigt hemskt, gjorde fruktansvärt ont...Jag kanske bara gjort dig mer förvirrad med mitt tjabbel, men hoppas jag lyckas föra fram nått vettigt. Kram
Alltså, det blir ju en chock att få reda på att man ska få barn helt oväntat, så din pojkväns reaktion är nog väldigt "normal". Tycker absolut det blir fel om du känner dig tvingad till en abort. Du måste göra vad som känns rätt för dig. Barnet blir ju älskat av sin pappa när det väl kommer, är min erfarenhet. Jag har upplevt att mannen varit lite avståndstagande under graviditeten och även under det första halvåret, tills bebisen "växt till sig". Sedan är det liksom som att allt faller på plats o båda bara älskar varandra MASSOR. Man ångrar aldrig ett barn man får. Självklart kan det väl bli tufft ekonomiskt, men det löser sig...
Lycka till vad du än väljer!
3
Alltså, det blir ju en chock att få reda på att man ska få barn helt oväntat, så din pojkväns reaktion är nog väldigt "normal". Tycker absolut det blir fel om du känner dig tvingad till en abort. Du måste göra vad som känns rätt för dig. Barnet blir ju älskat av sin pappa när det väl kommer, är min erfarenhet. Jag har upplevt att mannen varit lite avståndstagande under graviditeten och även under det första halvåret, tills bebisen "växt till sig". Sedan är det liksom som att allt faller på plats o båda bara älskar varandra MASSOR. Man ångrar aldrig ett barn man får. Självklart kan det väl bli tufft ekonomiskt, men det löser sig...
Jag gjorde en abort i andra året på gymnasiet och det är något jag fortfarande tänker på nu elva år senare. Samtidigt var den dåvarande pojkvännen absolut ingen jag skulle vilja vara tillsammans med eller ens ha kontakt med nu. Det är ett svårt val! Har du stöd av dina föräldrar?
4
Jag gjorde en abort i andra året på gymnasiet och det är något jag fortfarande tänker på nu elva år senare. Samtidigt var den dåvarande pojkvännen absolut ingen jag skulle vilja vara tillsammans med eller ens ha kontakt med nu. Det är ett svårt val! Har du stöd av dina föräldrar?
Hej, ja skriver ett litet snabb svar då ja själv varit i din situation, är 22 år och snart trebarns mamma. Min första grav va självklart helt oväntad, då ja bara va 16, men föräldrapenning får man ovavsett om man jobbar eller inte, tror lägsta nivån ligger på 180kr om dan le nått sånt, sen finns socialen och försäkringskassan för bostadsbidrag och barnbidrag. Om du verkligen känner innerst inne att du vill ha barn så löser d nog sig ekonimiskt i alla fall, en barnmorskka kan mycke om såna frågor.Ja hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bäst för dig.
6
Hej, ja skriver ett litet snabb svar då ja själv varit i din situation, är 22 år och snart trebarns mamma. Min första grav va självklart helt oväntad, då ja bara va 16, men föräldrapenning får man ovavsett om man jobbar eller inte, tror lägsta nivån ligger på 180kr om dan le nått sånt, sen finns socialen och försäkringskassan för bostadsbidrag och barnbidrag. Om du verkligen känner innerst inne att du vill ha barn så löser d nog sig ekonimiskt i alla fall, en barnmorskka kan mycke om såna frågor.Ja hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bäst för dig.
Hej! Du ska se att det löser sig! Jag gick 1a året i gymnasiet när jag blev gravid och allt löser sig om man vill. Min sambo lutade nog också mot abort i början men ge honom tid att tänka och prata mycket om det. Hoppas allt blir bra!! =)
7
Hej! Du ska se att det löser sig! Jag gick 1a året i gymnasiet när jag blev gravid och allt löser sig om man vill. Min sambo lutade nog också mot abort i början men ge honom tid att tänka och prata mycket om det. Hoppas allt blir bra!! =)
Om nu risken finns att du blir ensamstående mamma i så ung ålder måste du fundera på om du fixar det och om du vill fixa det eller om du vill ha barn längre fram som kanske är planerat och där du har ett mer ordnat liv,lekt av dig osv
8
Om nu risken finns att du blir ensamstående mamma i så ung ålder måste du fundera på om du fixar det och om du vill fixa det eller om du vill ha barn längre fram som kanske är planerat och där du har ett mer ordnat liv,lekt av dig osv
Detta eviga tjat om att man ska "leka av sig" Fick barn när jag var 19 år o har haft ett så jäkla kul liv med henne OCH mina vänner! O mitt liv har varit ordnat - FAST jag gick på gymnasiet när jag blev gravid. Jag har blitt stark o klokare av det. Blir så trött på "alla" som förutsätter att unga mammor missar så mkt. Jag har hunnit m mkt mer än många av mina vänner!
9
Detta eviga tjat om att man ska "leka av sig" Fick barn när jag var 19 år o har haft ett så jäkla kul liv med henne OCH mina vänner! O mitt liv har varit ordnat - FAST jag gick på gymnasiet när jag blev gravid. Jag har blitt stark o klokare av det. Blir så trött på "alla" som förutsätter att unga mammor missar så mkt. Jag har hunnit m mkt mer än många av mina vänner!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
