Min 18 åring ska genomgå en tvåstegsabort denna vecka och det är oroligt i mig. Hon verkar inte riktigt förstå innebörden, vad hon är med och hur det kommer att gå till, fast hon läst innantill i papperen och att vi pratat om det. Jag vill inte skrämma upp henne för mycket och samtidigt måste hon veta något, så hon inte får en chock när hon är där och ska föda fram fostret. Hon är i vecka 17.Minipiller har hon ätit regelbundet, men samtidigt med penicillin, vilket tydligen sätter ner skyddsfunktionen, så hon har blvit gravid ändå, trots preventivmedel. Pga minipillren ingen mens och när sen mensen upphör pga graviditeten så märker hon ju ingen skillnad! Magen har växt och hon har svällt, till slut var det en kompis som tyckte att din mage är ju hård, som på en gravid kvinna. Dottern bor hos sin pappa mestadels, har inte bott här på ca 1 månad...Vad jobbigt det känns att hon ska behöva gå igenom det här, jag är med henne på sjukhuset tänker jag, men får väl inte vara med inne. Det väcker så mycket oro i mig och det gör det ju när det är ens eget barn det handlar om. Har någon varit med om en sån abort eller har en dotter som gjort det, hur var det, tog det tid för dig/henne att repa sig och allt runtomkring...märker att det tar på mig det här och jag måste vända mig någonstans!
1
2 stegsabort för dottern Min 18 åring ska genomgå en tvåstegsabort denna vecka och det är oroligt i mig. Hon verkar inte riktigt förstå innebörden, vad hon är med och hur det kommer att gå till, fast hon läst innantill i papperen och att vi pratat om det. Jag vill inte skrämma upp henne för mycket och samtidigt måste hon veta något, så hon inte får en chock när hon är där och ska föda fram fostret. Hon är i vecka 17.Minipiller har hon ätit regelbundet, men samtidigt med penicillin, vilket tydligen sätter ner skyddsfunktionen, så hon har blvit gravid ändå, trots preventivmedel. Pga minipillren ingen mens och när sen mensen upphör pga graviditeten så märker hon ju ingen skillnad! Magen har växt och hon har svällt, till slut var det en kompis som tyckte att din mage är ju hård, som på en gravid kvinna. Dottern bor hos sin pappa mestadels, har inte bott här på ca 1 månad...Vad jobbigt det känns att hon ska behöva gå igenom det här, jag är med henne på sjukhuset tänker jag, men får väl inte vara med inne. Det väcker så mycket oro i mig och det gör det ju när det är ens eget barn det handlar om. Har någon varit med om en sån abort eller har en dotter som gjort det, hur var det, tog det tid för dig/henne att repa sig och allt runtomkring...märker att det tar på mig det här och jag måste vända mig någonstans!
Jag har inte varit med om det där själv och jag tror att det kan vara mer jobbigt för dig än för dottern. Hon är ju för ung för att inse vad det är hon går igenom. Du själv har ju en annan erfarenhet av att bli förälder och föda barn, så för dig är det säkert flera gånger mer jobbigt än för din dotter.
Varför får du inte vara med henne, är det hon själv som bromsar?
Kan hon inte ta med sig en kompis?
Jag tror du får ta snacket efter aborten än före. Jag har inte heller några kunskaper om hur man mår efteråt, om det tar lång eller kort tid innan man blir "normal" igen. Men det måste man ju kunna få svar på hos kuratorn. För hon har väl träffat en kurator minst en gång?
2
Jag har inte varit med om det där själv och jag tror att det kan vara mer jobbigt för dig än för dottern. Hon är ju för ung för att inse vad det är hon går igenom. Du själv har ju en annan erfarenhet av att bli förälder och föda barn, så för dig är det säkert flera gånger mer jobbigt än för din dotter.
Varför får du inte vara med henne, är det hon själv som bromsar?
Kan hon inte ta med sig en kompis?
Jag tror du får ta snacket efter aborten än före. Jag har inte heller några kunskaper om hur man mår efteråt, om det tar lång eller kort tid innan man blir "normal" igen. Men det måste man ju kunna få svar på hos kuratorn. För hon har väl träffat en kurator minst en gång?
när det gäller medicinsk abort (vet inte om det är det du menar?)så får man alltid ha med sig en anhörig i rummet, hela tiden.
eller jag hoppas att alla sjkh tillämpar det!
kuratorn på kvinnokliniken borde kunna hjälpa dig med alla frågor.
kram och 'lycka till' (helt malplacerat, men hittar inget bättre uttryck :S)
3
när det gäller medicinsk abort (vet inte om det är det du menar?)så får man alltid ha med sig en anhörig i rummet, hela tiden.
eller jag hoppas att alla sjkh tillämpar det!
kuratorn på kvinnokliniken borde kunna hjälpa dig med alla frågor.
kram och 'lycka till' (helt malplacerat, men hittar inget bättre uttryck :S)
hej, jo det är nog så sant, att jag berörs nu betydligt mer än vad hon själv gör. Jo man får vara med och hon vill det, så det är ingen fara. Försöker ta reda på så mkt som möjljigt innan nu så man vet. Hon tycker inte att hon behöver prata med någon (töntig) kurator, men jag kommer att ta upp det med henne igen, hon kommer säkerligen inte vara så kaxig när det väl pågår eller efter.
4
hej, jo det är nog så sant, att jag berörs nu betydligt mer än vad hon själv gör. Jo man får vara med och hon vill det, så det är ingen fara. Försöker ta reda på så mkt som möjljigt innan nu så man vet. Hon tycker inte att hon behöver prata med någon (töntig) kurator, men jag kommer att ta upp det med henne igen, hon kommer säkerligen inte vara så kaxig när det väl pågår eller efter.
tack! Dottern är 18 och myndig så jag kommer inte kunna prata med någon kurator utan hennes medgivande. Det är ju sånt som händer i den här åldern (!)...Det blir säkerligen bra, jag tror det, men det är mest att man blir så engagerad och jag hade verkligen inte hoppats att hon skulle behöva gå igenom nåt sånt här!
5
tack! Dottern är 18 och myndig så jag kommer inte kunna prata med någon kurator utan hennes medgivande. Det är ju sånt som händer i den här åldern (!)...Det blir säkerligen bra, jag tror det, men det är mest att man blir så engagerad och jag hade verkligen inte hoppats att hon skulle behöva gå igenom nåt sånt här!
Jag tror att det är precis som du säger, att din dotter inte riktigt förstår nu vad det är som kommer att hända, men det gör du för du har mer erfarenhet.
Dock tror jag att din dotter efteråt kommer att känna sorg och det kan ta väldigt lång tid att glömma. Det som är bra är att du som mamma är med henne och stödjer henne, det är guld värt.
6
Jag tror att det är precis som du säger, att din dotter inte riktigt förstår nu vad det är som kommer att hända, men det gör du för du har mer erfarenhet.
Dock tror jag att din dotter efteråt kommer att känna sorg och det kan ta väldigt lång tid att glömma. Det som är bra är att du som mamma är med henne och stödjer henne, det är guld värt.
Får jag fråga (lite OT)vilken sorts minipiller din dotter åt? jag har själv ätit exlutena (minipiller) i 30 år och haft regelbunden mens hela tiden, medan dottern som nu har fått zero-nånting har fått informationen om att mensen kan upphöra i flera månader. Det gör henne osäker på om hon vill äta dem, hon vill ha mens regelbundet. Jag blev överraskad för jag trodde att det var en av fördelarna med minipiller, att man behöll mensen relativt regelbunden. Samtidigt är jag väldigt rädd för blodproppar om hon skulle äta vanliga p-piller, hon har drabbats av så mycket annat (hjärtfel, tarmsjukdom, scolios, mm), det känns på ngt sätt som dåliga omen.... men jag kanske oroar mig i onödan, hennes hjärtläkare har givit klartecken till vanliga p-piller.
7
Får jag fråga (lite OT)vilken sorts minipiller din dotter åt? jag har själv ätit exlutena (minipiller) i 30 år och haft regelbunden mens hela tiden, medan dottern som nu har fått zero-nånting har fått informationen om att mensen kan upphöra i flera månader. Det gör henne osäker på om hon vill äta dem, hon vill ha mens regelbundet. Jag blev överraskad för jag trodde att det var en av fördelarna med minipiller, att man behöll mensen relativt regelbunden. Samtidigt är jag väldigt rädd för blodproppar om hon skulle äta vanliga p-piller, hon har drabbats av så mycket annat (hjärtfel, tarmsjukdom, scolios, mm), det känns på ngt sätt som dåliga omen.... men jag kanske oroar mig i onödan, hennes hjärtläkare har givit klartecken till vanliga p-piller.
Jag kan inte svara på vad de heter tyvärr. Hon har nu dessutom bytt piller, så de ska vara säkrare. Men hon blev tydlgien gravid i somras någongång då hon åt minipillren. Ja man skulle önska de kunde undvika att stoppa i sig hormonpåverkande piller och vad händer med proppar osv.. Det är lite av en chansning känns det som. Men det är kanske inbillning...det är förstås viktigt att de inte blir gravida (!) ...tack för svar.
9
Jag kan inte svara på vad de heter tyvärr. Hon har nu dessutom bytt piller, så de ska vara säkrare. Men hon blev tydlgien gravid i somras någongång då hon åt minipillren. Ja man skulle önska de kunde undvika att stoppa i sig hormonpåverkande piller och vad händer med proppar osv.. Det är lite av en chansning känns det som. Men det är kanske inbillning...det är förstås viktigt att de inte blir gravida (!) ...tack för svar.
Det innebär Sen abort, efter vecka 12, är mycket påfrestande för kvinnan och hennes kropp och det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern. Det är också en smärtsam psykisk upplevelse eftersom det till stor del liknar en förlossning. Abortframkallande lösning sprutas in mellan fosterhinnorna och livmoderväggen. Efter ett till två dygn får kvinnan värkar, och det döda fostret föds ut. Efter detta behövs oftast en skrapning så att inget blir kvar i kroppen. Det utförs oftast med en sickelspade som är steriliserad.
11
Det innebär Sen abort, efter vecka 12, är mycket påfrestande för kvinnan och hennes kropp och det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern. Det är också en smärtsam psykisk upplevelse eftersom det till stor del liknar en förlossning. Abortframkallande lösning sprutas in mellan fosterhinnorna och livmoderväggen. Efter ett till två dygn får kvinnan värkar, och det döda fostret föds ut. Efter detta behövs oftast en skrapning så att inget blir kvar i kroppen. Det utförs oftast med en sickelspade som är steriliserad.
Tror du inte att hon kommer att vilja att du är med henne därinne när det väl sker? Om inte tycker jag att du ska meddela personalen att du sitter utanför och att dom kan hämta dig om hon ångrar sig.
Känsligt: tänk på att det är ett litet barn som kommer ut. Det kommer att se "intakt" ut och det kan bli en chock för din dotter. Har ni pratat om just det? Ohh så ledsen jag blir för hennes skull, det kommer att bli tufft.
Åhh Tror du inte att hon kommer att vilja att du är med henne därinne när det väl sker? Om inte tycker jag att du ska meddela personalen att du sitter utanför och att dom kan hämta dig om hon ångrar sig.
Känsligt: tänk på att det är ett litet barn som kommer ut. Det kommer att se "intakt" ut och det kan bli en chock för din dotter. Har ni pratat om just det? Ohh så ledsen jag blir för hennes skull, det kommer att bli tufft.
Har du varit med om det själv så du vet precis hur det går till eller har du förkärlek för att bre på och dramatisera? Det du beskriver stämmer inte överens med den info jag/min dotter fått samt jag har en väninna som är barnmorska och som jobbar på en sådan mottagning, så något vet jag även om jag ännu inte varit med. Jag tror säkert också det är påfrestande både fysiskt och psykiskt, men det är också individuellt hur man regarerar.
13
Har du varit med om det själv så du vet precis hur det går till eller har du förkärlek för att bre på och dramatisera? Det du beskriver stämmer inte överens med den info jag/min dotter fått samt jag har en väninna som är barnmorska och som jobbar på en sådan mottagning, så något vet jag även om jag ännu inte varit med. Jag tror säkert också det är påfrestande både fysiskt och psykiskt, men det är också individuellt hur man regarerar.
En tanke, kan du prata med en kurator för din egen del, men samtidigt höra lite hur det fungerar efteråt. Alltså om dottern kan behöva någon att prata med lite längre fram, om det går att fixa då?
Jag minns en kompis som gjorde en tonårsabort. Hon hade inget som helst behov av att prata om det då. Men många år senare när hon var gift och de fick svårt att få barn så blev det ju jobbigt. Och det är väl kanske inför framtiden det kan vara skönt med ett samtal. Man löser knappast några "problem" hos en kurator *lite skeptiskt själv* men man kanske kan få lite stöd i att man valde rätt i den situation man befinner sig i just nu.
15
En tanke, kan du prata med en kurator för din egen del, men samtidigt höra lite hur det fungerar efteråt. Alltså om dottern kan behöva någon att prata med lite längre fram, om det går att fixa då?
Jag minns en kompis som gjorde en tonårsabort. Hon hade inget som helst behov av att prata om det då. Men många år senare när hon var gift och de fick svårt att få barn så blev det ju jobbigt. Och det är väl kanske inför framtiden det kan vara skönt med ett samtal. Man löser knappast några "problem" hos en kurator *lite skeptiskt själv* men man kanske kan få lite stöd i att man valde rätt i den situation man befinner sig i just nu.
Har de nån betydelse om jag varit med om det el inte? Har jobbat på kvinnokliniken så jag har sett en hel del om jag säger så. Självklart e de individuellt hur en person reagerar..
16
Har de nån betydelse om jag varit med om det el inte? Har jobbat på kvinnokliniken så jag har sett en hel del om jag säger så. Självklart e de individuellt hur en person reagerar..
vad olika man läser (tolkar), jag tyckte du skrev sakligt och informativt, inte alls dramtiserat och påbrett.
en abort ÄR ingen picknick, inte för nån skulle jag tro, inte ens JAG tyckte det var blahablaha när jag gjorde en.
17
vad olika man läser (tolkar), jag tyckte du skrev sakligt och informativt, inte alls dramtiserat och påbrett.
en abort ÄR ingen picknick, inte för nån skulle jag tro, inte ens JAG tyckte det var blahablaha när jag gjorde en.
Jo visst kan man tolka olika i hur jag skrev.. men precis som du säger att en abort är ingen picknick, även om vissa kanske inte reagerar så starkt. Men jag tycker det är bättre att man får veta att det kan vara jobbigt både psykiskt o fysiskt,, sen så är det bara positivt om man inte upplevde de så farligt.. än tvärtom..
18
Jo visst kan man tolka olika i hur jag skrev.. men precis som du säger att en abort är ingen picknick, även om vissa kanske inte reagerar så starkt. Men jag tycker det är bättre att man får veta att det kan vara jobbigt både psykiskt o fysiskt,, sen så är det bara positivt om man inte upplevde de så farligt.. än tvärtom..
jag håller helt med.
och trots att man kan känna, nä, ingen kurator för mig, tycker jag att det att bra att det erbjuds, nästan tvingas på en.
om man absolut inte behöver en kurator, spelar det ju ingen roll om man lägger 5 min på meningslöst prat heller
19
jag håller helt med.
och trots att man kan känna, nä, ingen kurator för mig, tycker jag att det att bra att det erbjuds, nästan tvingas på en.
om man absolut inte behöver en kurator, spelar det ju ingen roll om man lägger 5 min på meningslöst prat heller
Varför reagerade du så mot THs inlägg som var mycket klokt och insiktsfullt? Hon har tvärtom utelämnat all dramatik och snarare hållit sig i underkant av hur det kan vara.
20
Varför reagerade du så mot THs inlägg som var mycket klokt och insiktsfullt? Hon har tvärtom utelämnat all dramatik och snarare hållit sig i underkant av hur det kan vara.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
