rapport om natten!

[isha]

Jag såg att många reagerat på att jag inte vill ge mat på natten!
Anledningen till att jag inte vill det är att jag inte får sova helt enkelt! Jag sover ca 6 timmar per natt i 4-5 omgångar (ca 1,5 timme åt gången) och jag känner att jag inte mår bra av det! Jag fixar det inte helt enkelt!
Anledningen till att Avve vaknar tror jag i första hand är hans mage. Han vaknar varannan timme och rör sig och ålar och vrider på sig och till slut gnäller han. Har då tagit upp honom och gett honom mat, han har somnat om för att sen börja om två timmar senare!
Har provat med ersättning det sista eftersom han inte äter så mycket åt gången, men det har inte hjälpt mer än första veckan!
Jag känner att jag måste prova eftersom jag inte tror att det är hunger som är största problemet eftersom han kan vara utan mat 4 timmar på dagen. Därför försökte jag nu dra ut målen på natten för att få mer timmars sömn.
Natten blev så här:
Sov från ca 20,00, först i soffan efter amning, började gnälla vid 22, fick då flaskan vid 22,30. sov till ca 00,30 då han började röra sig, vagnade en timme tog sen upp honom strax före 02,00 eftersom han började gnälla mer och gav mat (båda brösten) sov _utan_ vagnande i vagnen till 04,00. Vagnande 1,5 timme till och från ungefär, sov sen utan mat till 06,30-3-06,45 någonstans då han fick mat. Vaknade sen vid åtta igen då han fick komma upp!
Jag låter honom ALDRIG skrika! Han är ingen bebis som gör det annat än när han har bråttom till maten - och då inte mycket - eller när han har magknip nån gång då och då!
Så visst klarar han sig egentligen längre utan mat på natten! Och sova vill han, men magen stör honom! Bara han får ut lite luft så somnar han om, och då behöver han lite mat som skjuter på lite i tarmarna (min egen teori). Men alltid ca 2 timmar efter maten! På dagen är han i rörelse och då blir det ju inte samma sak! Han äter ju väldigt lite per gång också! När han tar ersättning så äter han mellan 100-130 ml för det mesta!
Och han tar sällan båda brösten även om jag ger honom det på dagen!
Han får nu både gröt, ersättning och brösten, allt för att få honom mer mätt på dagen, men det värkar som om inget fungerar!
Har provat med att utesluta saker ur min mat, men det hjälper inte heller!
Han har antagligen sån mage...

[xaramia]

helt och fullt.Att inte få sova är jobbigt,jag hamnade själv i en depression just pga ständig sömnbrist med mitt barn nr 2.Han sov inte EN hel natt på nästan 2,5 år!

Eftersom jag redan innan Calle föddes mådde såpass dåligt tog jag beslutet snabbt denna gång att dels sluta amma och dels att låta pappan ta mycket på natten....Vi låter Calle sova på mage ,vi "buffar" honomtill sömns och som sagt nu så sover han 18-19 till ca 3-4 innan han äter,sen somnar om o sover några timmar till.

Vi har aldrig låtit Calle skrika och han äter så gäna flaska,numera med välling så jag känner definitivt att detta var rätt val för oss.

Psykologen jag träffat genom min föräldragrupp poängterade just detta när det pratades om amning o sömnbrist.Sluta va så "duktiga"!!! Ge flaska o SOV! sa hon....pumpa ur om det funkar o funkar det inte så för guds skull skippa amningen.

Amningens fördelar uppväger inte en depressions nackdelar.INGEN tackar en för att man håller på att gå under eller bryta ihop pga dålig sömn.
Alla familjer måste hitta sitt sätt att hantera småbarnstiden och de problem som uppstår

[isha]

Tack!
det var precis vad jag behöde höra!
Med storebror var jag "duktig" och ammade nästan två år plus att jag tog alla nätter själv eftersom jag ändå vaknade först efter det. Men storebror låg i en säng bredvid mig så jag behövde aldrig stiga upp. Men jag lovade mig själv att inte göra så igen! Var på läkarkontroll när han var ca 1,5 år drygt och läkaren var helt förtvivlad eftersom jag hade så dåliga värden (han trodde jag hade någon allvarlig sjukdom pga mitt låga järnvärde). Allt på grund av att jag aldrig fick sova ordentligt!
Min svärmor (som jobbat på psyk) har påpekat flera gånger att ingen av hennes fyra söner har ammats, så jag ska inte ha dåligt samvete om jag skulle ge ersättning.
Självklart så skulle jag vilja helamma och ha möjlk så det räcker, men jag har inte så mycket mjölk så han blir mätt! Och det går inte att säga att jag inte har mjölk för att jag inte ammar helt. Största anledningen är ju att jag är för trött och inte mår så bra!
Har jättedåligt samvete över stora killen som har en så grinig och sur mamma jämt!
Och det vore ju stor skillnad om han åt en eller två gånger per natt, men det är ju så många timmar sömn som jag missar som jag ha så stort behov av!
Jag är sån så jag försöker in i det längsta (tyvärr) att fixa allt själv, frågar sällan om hjälp om jag inte behöver det när det gäller mina barn (inte ens sambon). Inte för att han inte hjälper mig (tvärtom) men det känns så besvärligt och det är enklare att göra det själv (får så himla dåligt samvete...).
Vi får väl se hur det går med de här nätterna. Nu är jag ju ganska säker på varför han vaknar. Dels pga magen, dels pga att han inte äter ordentligt under dagen. Försöker pumpa i så mycket det går på dagen, men han vill ju inte ha utan äter bara lite, lite av bröstet varje gång. Äter däremot jättebra på natten! På nått sätt måste jag ju få honom att äta mer på dagen! En av anledningarna till att jag ville prova med vagenen, eftersom den ändå känns snällast!
Avve vill ju sova själv så det är ju inte det som är problemet heller!
Svamlar mycket, men har ju inte sovit mycket i natt!
Smabon vill inte att jag vagnar i natt utan vill att vi väntar till helgen så vi kan turas om istället. Jag får väl se hur jag gör.

[Queen82]

Alltså jag är anti din metod ändå. Nu är det ju ingen som menar på att man ska amma i 2år och leva på detta sätt utan att man ska försöka stå ut till 6 månader. Sen om man inte kan amma fullt ut och vill ge ersättning där i mellan är en helt annan sak. Sen tycker jag att dina nätter verkar vara precis som de _flesta_ här inne och precis som mina. Men jag skulle ändå inte få för mig att inte ge mat på natten när han vaknar och vill ha. De är ju så små än och de behöver ha mat. Min äter inte heller från båda brösten, varken på morgon/kväll/natt hur mycket jag än skulle vilja det, men jag kan ju inte tvinga henne.
Tro mig jag är helt slut och som första gångs mamma så är sömnbristen verkligen svår att tackla och inte som man tänkt sig...men jag håller ändå inte med psykologen som uttala sig på det sättet. En mammas mjölk är ALLTID bästa maten för sin bebis, och man ammar inte sin bebis för att känna sig _duktig_ utan för att ge sitt barn bästa möjliga start i livet.
Mitt inlägg kanske inte var det du hade hoppats på men tycker du bör höra detta med och inte bara peppning, vilket självklart man också behöver i alla lägen.
Allt som jag har skrivit är mina åsikter och behöver självklart inte delas av andra, utan alla tar hand om sina barn bäst de vet själva!
Kram

[kiwa]

Kör på, önskar dig lycka till! Tror inte heller det är mat som är problemet. Det är bara att fortsätta. Man måste få sömn för att orka vara en bra mamma, å du har väl två! Hoppas det löser sig!! Tusen kramar

[isha]

Jag förstår dig, men som jag skriver ovan så är det helt ok att han äter nån gång, men för mig är priset för högt attt fortsätta så här. Jag har ju en son till att engagera mig i. Jag är ju faktiskt tvåbarnsmamma.
Och jag tror inte att han behöver mat på natten, utan han ska kunna klara sig att äta på dagen. En stor del till att han inte äter på dagen är ju att han blir störd av storebror. Han vill ju också ha uppmärksamhet! Och det måste han ju få också, men jag orkar ju inte det när jag aldrig får sova!
Och allt är ju relativt, eller hur!
Och det handlar ju inte om att jag inte ska amma! Det handlar ju om att jag vill ge mer mat på dagen - oavsett vad det är! Och jag är ingen bra mamma om jag fortsätter på det här viset!
Ju mindre jag får sova, ju mindre mjölk, och ju mer måsta jag amma och därmed ännu mindre sömn osv.
Du ska veta att jag har haft dåligt samvete över att jag inte kan amma fullt ut! Och det tog timmar av övertalning av folk runt om mig för att ta det steget att börja med ersättning! Och han grät mer när jag inte gav honom det eftersom han inte var mätt helt enkelt! Så faktiskt var det en lättnad när han tog flaskan med ersättning!
För du ska inte tro annat än att jag vill det bästa för mina för mina barn! Och jag menade inte att jag var duktig för att jag ammade så länge. Det var mer ironi...
Nått jag lärt mig med nr 2 är att alla barn är olika! Om det hade varit tvärt om med Avve och storbror, så kanske jag inte alls behövt börja med ersättning. Med första så hade jag ju bara en att tänka på, men nu med nr två så får man aldrig en lugn stund på dagen. Det går i ett kör hela tiden. Det gör ju också att man blir mer trött! Jag försöker bara göra det bästa av situationen så att alla mår bra!
Med storebror började jag ju tom jobba innan han var 6 mån. Jag ammade alltså på natten i nästan två år och jobbade samtidigt!
Och det funkar kanske så med första! Men jag vill ju vara en så bra mamma jag kan i allt! Inte bara i lägen där det gäller mat! Jag hoppas ju att jag ska kunna fortsätta amma och hoppet är ju att jag ska kunna slopa ersättningen bara han lär sig äta mer på dagen och mindre på natten!
Drömmen är ju att amma och sen ge gröt och smakisar och sen så småning om en hel portion mat och att han ska klara sig på det!
För mig är det inte värt att vara vaken dygnet runt helt enkelt! Det finns andra saker som är viktigare. Som tex att vara glad och trevlig mot familjen och orka med allt som hör till vardagen. Vilket jag inte gör för tillfället eftersom jag är för trött och sliten!
Jag hoppas du fattar nu varför jag valt att försöka göra detta.

[Jenny m 3]

Jag har full förståelse för det du gör, och har ju själv gjort samma sak. Det är ditt barn, och barn är anpassningsbara. Tycker man inte att det är något problem att amma 10 gånger per natt, så fine, då kan man ju göra det. Men upplever man det som ett problem, att det går ut över ens liv, så kanske man behöver göra någon sorts förändring. Min svärmor har tre barn, ingen av dem har någonsin fått äta på natten... De är tre helt fullt normala killar idag. För att inte tala om Amelia Adamo, som satte in öronproppar och tog sömnpiller och lät sonen ligga i andra änden av huset, tror han bara var någon eller några veckor gammal. Det blev folk av honom med vad jag vet.

[Queen82]

Men jag menade inte att man är en dålig mamma för att man väljer att ge sitt barn ersättning, nej absolut inte. Många som inte ens kan amma av flera orsaker o inte är de dåliga mammor för det!

[Queen82]

Men det är ju ändå enligt mig sinnessjukt o lägga barnet i andra sidan huset och dra i öronproppar så man inte hör. Varför har man då skaffat barn över huvudtaget??

[Linnis]

Jag har upplevt att ju oftare jag ger bröstet på dagen desto oftare vill han amma på natten. Har du testat att försöka amma lite mindre ofta på dagen? Jag var inne i en negativ spiral för ett par veckor sedan då jag gav honom bröstet så att jag själv skulle få en lugn stund och inte för han var hungrig. Och på natten gav jag (eller min sambo) honom nappen i första hand, hjälpte inte det så var han ju hungrig och då fick han bröstet. Det tar flera dagar innan det ställer in sig, magsäcken måste ha en chans att tänja ut sig så det får plats mer och mer mjölk.
På dagen när du ska amma Avve, kan du inte göra det avskilt så han får lite matro? Och förklara för storebror att lillebror måste få matro.
Huruvida du gör rätt eller fel är bara du och din familj som kan avgöra, jag hoppas att ni snart får rätsida på ätandet och sovandet.

[isha]

Tack!
Hugha! skulle _aldrig_ ta smönpiller, lika lite sätta i öronproppar! Inte låta mina barn skrika heller! Därav har jag ratat 5-min metoden helt!
Minns att jag bar storebror när han hade skrikperioder på kvällen så jag var alldeles slut i armarna efter all buffing i rumpan!
Jag vill ju ha mina barn nära!
har ju två av varje egentligen när det gäller att sova själv. Ett barn som vill ligga så nära han kan, och ett som helst vill ligga själv. Och jag kan inte säga att Avve är mindre gosig för att han vill ligga själv. Av nån anledning gillar han att ligga i sin säng bara istället för i famnen. (kändes lite konstigt i början... )
När jag tänker tillbaka så gråter ju Avvei princip aldrig om man jämför med storebror och han var också en ganska glad kille för det mesta han också!
Hade jag inte varit så lättväckt så hade jag säkert fått sova lite mer på natten också, emn jag hör ju när Avve börjar vakna långt innan han börjar säga ett pip. Antagligen därför han nästan aldrig skrikit överhuvudtaget på natten mer än när jag varit lite seg med att få fram bröstet åt honom. men då har ja ju redan tagit upp honom.

[xaramia]

självklart man ska ammaom man vill och kan.Jag menade mest att många kanskekämpar lite "för länge" så det blir nåt negativt o man är helt slut,kanske bättre att sluta tidigare då.Så valde jag denna gång,men så har jag gjort en del misstag på vägen förr....

var tex helt inställd på att inte amma nr 3,med de dåliga erfarenheter jag hade o då funka det klockrent...så ...alla bar o alla mammor är olika.Om amningen bara innebär problem,mjölkstockning,dålig viktuppgång,ingen sömn,depression....,dåligt tag ,mm mm mm,så kanske det finns alternativ som är bättre för både mor o barn.Självklart är bröstmjölk bästa alternativet,MEN jag hade troligen hamnat på psyket om jag inte avbsutit....hade det varit bättre??en mamma som sjunker in i en depression istället för att försöker hålla sig flytande...

[isha]

Jo jag har provat med att dra ut på tiden. Har inte gjort någon skillnad tyvärr! Tycker jag provat allt, men inget har funkat.
BVC trodde just det att han är så aktiv på dagen och är så nyfiken att han inte har tid att äta sig ordentligt mätt utan slutar bara han känner att han inte är hungrig längre.
Som idag tex trotts att jag fick honom att äta mindre i natt så var han inte specillt hungrig på förmiddagen. gav honom mat vid åtta, då åt han ändå inte jättemycket. sen gav jag honom efter tolv (sov själv från halv tio till halv tolv, då sambon gick till mina föräldrar med båda efter att försökt ge honom lite ersättning utan att lyckas innan) och då hade han inte visat ett tecken på att han var hungig. Då åt han heller inte mycket, släckte törsten i princip. Så jag vet ju att han inte behöver äta så mycket på natten om han åt mer på dagen
Så nu försöker jag få i honom så mycket som möjligt på dagen. Får väl testa mig fram och se om det är något som skulle passa lille herrn!
Har försökt få lugn på storebror, men det är alldeles för svårt för honom! Ibland kan vi läsa, men det gillar inte Avve så mycket. Han vill att jag ska vara tyst!
Ja, det är verkligen inte lätt...

[isha]

Förra gången hamnade jag i en lätt depression pga att jag var så slut! Men då hade jag ju bara David att bry mig om, det var mycket lättare. Då kunde jag fokusera på honom.
Men nu när jag redan var sjukskriven för begynnande depression under graviditeten pga att jag var så trött i början och försökte hålla ut så kände jag att jag måste faktiskt tänka mig för vad jag faktiskt håller på med!
Som du säger så är jag ju hellre hemma med mina barn och ger ersättning och har det bra med dom än ligger på psyket. Tror ju iofs inte att jag skulle gå så långt med en svärmor som är nån typ av psykterapeut (eller vad det nu kan kallas), men i allafall!
Vet ju hur jag kände mig sist och jag vill ju inte dit igen! Känner ju att jag hela tiden ligger på gränsen till att bli hysterisk hela tiden, så jag försöker att lyssna på min kropp och hur jag känner mig.Jag gör mig själv bara en björntjänst genom att försöka "hålla ut" när jag känner att det är på gränsen hela tiden.
Min sambo känner mig ganska väl vid det här laget och vet när jag behöver vila före jag själv gör det som tur är. Han märke direkt på mig när det inte funkar längre och då är ger han mig inget annat val än att gå och lägga mig, vad jag än säger. Men då har det ju egentligen gått lite för långt. Jag borde ju vila innan jag kommer till det stadiet, men jag har ingen avknapp i det läget. Det finns liksom bara en nivå och det är att köra på. Och det går ju ett tag, men håller inte i längden.
Jag tycker min svärmor kan var lite hård ibland, men nu har jag insett att jag kan behöva det ibland. Jag har väldigt höga krav på mig själv och som småbarnsmamma så måste jag sänka dom!

[Petra & kärlekarna]

Men det låter ju helt galet!! Har Amelia Adamo gjort så? Där sjönk hon...

[Jenny m 3]

Ja, det kan man fråga sig... Kan inte minnas så mycket av krönikan mer än att hon skrev att hon höll på att bli galen.

[Jenny m 3]

Japp, och skrivit det i en krönika med... Men man kanske ska betänka att detta antagligen (? har ingen koll egentligen) var på 60- eller 70-talet, då många ansåg att barn minsann skulle sova på 8 timmar natt, och äta var 4:e timma på dagen.

[Jenny m 3]

Jag är likadan. Vaknar vanligen långt innan de själva vaknat riktigt. Och det innebär ju att man tar upp dem innan de skriker, och en förälder som sover hårdare kanske inte ens hade tagit upp dem och barnet hade fortsatt sova? Vad vet man. Hjalmar har bara skrikit på natten EN gång, och då hade han förmodligen ont i magen och sov som en kratta större delen av natten (mest på min mage och med mitt lillfinger i munnen, men när jag till slut kände att jag måste prova med en napp, så började han skrika istället, han ville alltså inte alls amma, bara bökade och krånglade, men låg lugnt med lillfingret alltså).

[Anonym]

Jag har själv aldrig varit i den sitsen, men en kompis blev faktiskt sjukskriven efter att ha ammat sin son i princip hela nätterna i 6-7 månader! Det gick inte till sist, hon orkade inte mer (har även ett äldre barn). Det gick så långt att familjen fick åka till hennes föräldrar, och låta dem ta barnet under flera dagar, bara för att få honom att ta flaskan. Jag kommer inte ihåg hur länge hon var sjukskriven (detta var innan jag lärde känna henne), men hon beskriver själv att det var inte förrän sonen blev 1,5-2 år, som hon kunde känna riktig glädje över honom och känna att det verkligen var hennes barn som hon kunde göra allt för!

[xaramia]

3 äldre barn,försöker bearbeta sogen efter ett förlorat barn.Har ett ex som tjafsar och sambon har 2 struliga tonåringar 20 mil härifrån.Jobbig graviditet mm så för mig vara valet lätt

Den här gången ska jag tillägga!! Förra gången märkte jag inte hur dåligt jag mådde förrän långt senare tyvärr.Man känner det inte när man är mitt i det