Vid Kub i eftermiddags konstaterades att det inte finns några hjärtljud. Jag har haft mina aningar under ett par veckors tid, men inte vågat/velat säga något. Hela morgonen har jag mått illa och så fort jag lade mig på britsen visste jag definitivt hur läget var.
Jag är nu hemskickad för att invänta missfall och blir skrapad nästa vecka om inget har hänt tills dess.
Just nu mår jag OK, men samtidigt är jag nog i chockfas än så länge.
Jag önskar er alla lycka till och jag kommer säkert kika in här och följa er!
1
Jag lämnar er Vid Kub i eftermiddags konstaterades att det inte finns några hjärtljud. Jag har haft mina aningar under ett par veckors tid, men inte vågat/velat säga något. Hela morgonen har jag mått illa och så fort jag lade mig på britsen visste jag definitivt hur läget var.
Jag är nu hemskickad för att invänta missfall och blir skrapad nästa vecka om inget har hänt tills dess.
Just nu mår jag OK, men samtidigt är jag nog i chockfas än så länge.
Jag önskar er alla lycka till och jag kommer säkert kika in här och följa er!
Vilken marddröm! Finns inga "bra tröstande ord" o jag Förstår att du är i chocktillstånd fastän du hade dina aningar. Är det ett MA eller har hjärtat slutat slå nyligen?! (därav att de väntar med skrapningen?)
Det är iaf otroligt tråkigt att du lämnar oss o jag hoppas att du/ni snart kommer på benen igen o hamnar i en annan grupp. Ta hand om dig ordentligt o hela familjen.
Nej fy!!! *kramar om* Vilken marddröm! Finns inga "bra tröstande ord" o jag Förstår att du är i chocktillstånd fastän du hade dina aningar. Är det ett MA eller har hjärtat slutat slå nyligen?! (därav att de väntar med skrapningen?)
Det är iaf otroligt tråkigt att du lämnar oss o jag hoppas att du/ni snart kommer på benen igen o hamnar i en annan grupp. Ta hand om dig ordentligt o hela familjen.
Med mina tidigare graviditeter har jag känt en oerhört stark koppling till bebisen i magen. Jag har liksom haft ngn slags mystisk inre dialog med den. Jag har, även när jag oroat mig, känt en trygghet i att allt är OK, liksom kunnat känna av att bebisen mår bra.
Denna gång blev det efter ett tag (och tidpunkten stämmer nog ganska bra med läkarens bedömning) bara "tyst", det är jättesvårt att beskriva. Jag är ganska intuitiv, och jag har kännt att jag inte fått ngt grepp om bebisen i magen, det har liksom inte gått att få ngt svar från dem. Jag inser att det låter jätteflummigt, men som sagt mina tidigare graviditeter har kännts annorlunda.
Jag slutade ju må illa vid v 9, men det i sig är inget konstigt i min värld, jag har ju mått bra med de andra barnen.
9
Med mina tidigare graviditeter har jag känt en oerhört stark koppling till bebisen i magen. Jag har liksom haft ngn slags mystisk inre dialog med den. Jag har, även när jag oroat mig, känt en trygghet i att allt är OK, liksom kunnat känna av att bebisen mår bra.
Denna gång blev det efter ett tag (och tidpunkten stämmer nog ganska bra med läkarens bedömning) bara "tyst", det är jättesvårt att beskriva. Jag är ganska intuitiv, och jag har kännt att jag inte fått ngt grepp om bebisen i magen, det har liksom inte gått att få ngt svar från dem. Jag inser att det låter jätteflummigt, men som sagt mina tidigare graviditeter har kännts annorlunda.
Jag slutade ju må illa vid v 9, men det i sig är inget konstigt i min värld, jag har ju mått bra med de andra barnen.
Tack alla vad gulliga ni är! Just nu känns det faktiskt helt OK. Det är tråkigt och sorgligt, men livet går vidare och jag har 2 underbara barn och en underbar relation. Och vi vet att vi kan bli med barn, det finns 2 vackra, tokiga och söta bevis på det!
Det är mest det "praktiska" som känns jobbigt, helst hade jag velat få bli inlagd på en gång. Jag förstår hur läkarna tänker också, men rent känslomässigt är det tungt att vänta...
Sköt om era magar nu och njut av dem! Snart är det juni och ni har era underverk i famnen!
15
Tack alla vad gulliga ni är! Just nu känns det faktiskt helt OK. Det är tråkigt och sorgligt, men livet går vidare och jag har 2 underbara barn och en underbar relation. Och vi vet att vi kan bli med barn, det finns 2 vackra, tokiga och söta bevis på det!
Det är mest det "praktiska" som känns jobbigt, helst hade jag velat få bli inlagd på en gång. Jag förstår hur läkarna tänker också, men rent känslomässigt är det tungt att vänta...
Sköt om era magar nu och njut av dem! Snart är det juni och ni har era underverk i famnen!
Å inlägget du gav ovan om "känslan" känner jag igen från mina egna mf.. En "tomhet" bara kom över mig ett par dagar /vecka innan själva mf så jag blev inte ett dugg förvånad. Hur som haver så hoppas jag att ditt mf kommer igång rätt snart så att du kan "bli dig själv" o kanske slippa skrapas kanske? Det är en jobbig process o många jobbiga tankar.. *tänker på dig*
Många kramar o ta hand om dig
Otroligt tråkigt Å inlägget du gav ovan om "känslan" känner jag igen från mina egna mf.. En "tomhet" bara kom över mig ett par dagar /vecka innan själva mf så jag blev inte ett dugg förvånad. Hur som haver så hoppas jag att ditt mf kommer igång rätt snart så att du kan "bli dig själv" o kanske slippa skrapas kanske? Det är en jobbig process o många jobbiga tankar.. *tänker på dig*
Många kramar o ta hand om dig
Just nu vill jag faktiskt inget hellre än att skrapas. Att bara vänta känns jättejobbigt och skrämmande. Jag ska ringa nu och se om de kan tänka sig att ta emot mig tidigare.
Jag har gjort en sen abort i tidiga tonåren och den kommer liksom upp till ytan i och med det som hänt. Det känns som att genomgå ungefär samma sak fast med ett önskat barn. Själva faktumet att det inte blir någon bebis kan jag liksom på något sätt acceptera, men jag orkar inte vänta, känner att jag behöver avslut.
19
Just nu vill jag faktiskt inget hellre än att skrapas. Att bara vänta känns jättejobbigt och skrämmande. Jag ska ringa nu och se om de kan tänka sig att ta emot mig tidigare.
Jag har gjort en sen abort i tidiga tonåren och den kommer liksom upp till ytan i och med det som hänt. Det känns som att genomgå ungefär samma sak fast med ett önskat barn. Själva faktumet att det inte blir någon bebis kan jag liksom på något sätt acceptera, men jag orkar inte vänta, känner att jag behöver avslut.
Många andra som gör sitt KUB o inget hjärta slår har fått göra sin skrapning rätt omgående. Har du pratat med MamaMia?! Så de kan skicka en remiss till några av de andra sjukhusen i Sthlm? En plåga att bara gå o vänta... Hoppas att du får en tid snabbare så du slipper plågas o eviga väntan //E
Hemskt att du får vänta Många andra som gör sitt KUB o inget hjärta slår har fått göra sin skrapning rätt omgående. Har du pratat med MamaMia?! Så de kan skicka en remiss till några av de andra sjukhusen i Sthlm? En plåga att bara gå o vänta... Hoppas att du får en tid snabbare så du slipper plågas o eviga väntan //E
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
