Utan ett rutin-ben i kroppen?!

[danan]

Hej,
Jag har nog börjat fundera på om det är dags för mig att ta mig i kragen.Göra en Anna Wahlgren, införa strikta sängrutiner, vad som helst. Varför? Tja mest därför att han är snart 6 månader och jag har väl inte egentligen verkligenverkligenverkligen försökt. Inte så att han har fått skrika sig till sömns oavsett hur lång tid det tar, typ. Har alltid gett upp efter 1-2 timmar hittills, oftast därför att jag själv inte orkar utan helt enkelt vill få gå och lägga mig.

Men samtidigt.
Det FUNKAR ju att vara så slapp.
Jag får iofs mata honom varannan timme, eftersom det är så ofta han vill äta. Gör mig lite låst. Och jag sover lite dåligt på nätterna eftersom han äter så ofta. Resultatet blir att jag ofta sover någon timme på dagen också, för att komma ikapp. Det blir inte så mkt springa på stan för min del alltså. Mest lite jobb på kvällarna.... och ett par föreläsningar ibland.

MEN.
Även rutin-föräldrarna verkar ju ha problem. Varje gång jag hör talas om ett barn som krånglar 2 timmar vid nattning så kan jag inte låta bli att tänka "men strunta i krånglet då? låt barnet vara vaket? En trött unge somnar väl?" Bara för att sedan tänka "NEJ! Om jag tänker så kommer Aiden att vara sån här tills han är tonåring! Och usch för bortskämda jobbiga 5åringar som tycker att de får göra hur de vill, så kommer han INTE att få bli!". inser alltså att jag har den bestämda ambitionen att NÅGON GÅNG bli den stränga mamman som håller på regler. Bara inte idag. Typ.

....men han är ju så liiiten! Bara en liten bebis. Går inte att prata med. Vill bara snutta bröst!

Erhm. Tja ni ser hur jag håller på!

Snälla ni som kan mer än jag. Kan ni inte bara servera Sanningen(tm) så att jag vet hur jag ska göra och kan sluta argumentera med mig själv sen?

[S-mamman]

Haha, Sanningen.
Ja den borde jag ju närma mig så småningom som är inne på tredje försökskaninen nu.
Och då jag anstränger amningshjärnan till det yttersta så kommer jag faktiskt fram till att om jag lärt mig nånting under dessa snart 5 år (på måndag!) som jag varit mamma så är det att allting går över. Det känns kanske inte så när man är mitt uppe i det, framförallt första gången, men det gör det faktiskt. Därför stressar jag heller inte över Vides dåliga nätter som jag kanske gjorde då Sander var bebis. För nu VET jag ju att detta är en övergående fas. Förr eller senare kommer vändningen, och skulle den mot förmådan inte kommit av sig själv då barnet börjar bli 1 år eller så - då tycker jag det kanske är dags att börja se över vad man kan göra åt saken. Men det är ju min högst personliga åsikt! (och 1 år är ingen definitiv gräns förstås)
Därmed inte sagt att man inte kan börja tidigare också, om man känner ett behov av det, men enligt min personliga erfarenhet så stabiliserar sig bebisens sömn faktiskt mot slutet av det första året (om inte förr).

Sen så är jag ju så lycklig lottad (för tillfället i alla fall) att jag har ett barn som är väldigt lättnattat, man bara stoppar om honom med napp och snutte och går ur rummet och sen somnar han efter en stund. Däremot så äter han fortfarande på nätterna, ibland t.o.m. ganska frekvent, plus att han emellanåt har gnällnätter då han sover väldigt oroligt.

Så summan av kardemumman är alltså - fråga dej själv hur just DU vill göra.
Känner du att du står ut ett tag till att leva efter bebisrytm, så gör det och avvakta med metoderna.
Känner du att de dåliga nätterna håller på att äta upp dej inifrån så kräv förändring! Men var beredd på att det kan komma krävas en hel del viljestyrka och framförallt enighet av er som föräldrar, för det kan bli krävande innan de nya rutinerna sätter sig.

Sen en fråga - har ni börjat med annat än bröstmjölk redan? För oftast börjar ju tidigare helammade barn sova lite bättre då de får mer "tung mat" i magen.

Och sen är det ju så sant som du skriver - våra små är ju faktiskt bara små bebisar fortfarande, med små bebisbehov. Och den tiden då de är det är i ett större perspektiv så ofantligt, ohyggligt kort. Med all säkerhet kommer din son med det fina namnet inte bli en bortskämd snorunge bara för att du låter honom snutta sig till sömns nu då han fortfarande är en liten bebis. Och DET är en Sanning, det vågar jag faktiskt lova dej!

[MissyMK]

Hello!

Sanningen? ;O) jag tar det piano och lallar runt o ugglar på nätterna med Nelli..just för att det funkar. Hon somnar mellan 23-01 oftast i sin gunga o så sover vi tills Nelli vaknar o dagen tar vid.
Det är vår rutin. det kommer ändras efter behov, men just nu har vi inget behov av att "vara duktiga o exemplariska". Vi chillar, rutinerna vi har nu funkar. när de inte längre funkar inför vi annat. ;o)

kram

[Diesel]

Vi har bara en rutin - följ barnet! Hon får amma när hon visar att hon vill det, hon får sova när hon visar att hon är trött - då är hon nöjd och glad och livet är lätt för oss alla att leva.

Gör det som du känner är rätt för er och det som du märker att ni mår bra av!

[taataam]

...får du inte härifrån

Vi är i mina ögon lyckligt lottade med en tjej som snabbt anammar rutiner, det passar oss. Så fort vi vill ändra på ngt så testar vi och det brukar funka. Än har vi inte gett oss på att få henne att somna för egen maskin i sängen, men det är för att vi inte har behov av det ännu. Jag gillar att hon har lite tider som vi kan följa och hon sover ung samma tider om dagarna.

Men du, hrmf sträng mamma? ja inte vet jag om det är det du ska satsa på konsekvent kanske. I mina ögon kan man kasta elitismen ut genom fönstret och köra sitt eget race.
Ahh alla dessa "duktiga" föräldrar/mammor, trippelarbetande, sociala, supernannyälskande... trots detta utan rutiner och ja....arghhh... nej nej don't even get me started
Haha

Endel har tur med ungar som är följsamma och glada för det mesta, andra har barn som protesterar lite mer högljutt - och det behöver ju inte vara sämre (kanske mer tröttande bara).

Well, följ din magkänsla. Vill du/ni ändra på något. Formulera konkret vad som skall ändras och hur, krångla inte till det, sen är det bara att köra - konsekvent - det kluriga i kråksången.

Jag tycker det är så kul att läsa om allas olika rutiner förresten. Det är så lätt att snöa in i sitt eget. Alla familjer har sina önskemål och sina rutiner. Det är så upplyftande och skönt tycker jag.

Kram!

[lillskruttet]

Låter som vår modell! Antar att det finns lika många lösningar som det finns bebbar..

[Elde]

När mitt barn gjorde så, alltså vaknade och ville äta hela tiden, ville helst äta hela vakna tiden med så gick jag över till ersättning. Jag hade inte tillräckligt närorik bröstmjölk kvar helt enkelt. Nu sover han hela natten. Och vi trivs både han och jag.
Hoppas du får ordning på sömnen. Kram från oss.

[danan]

Hm, tja nu är han 5 månader och tjockare än de flesta... så jag tror inte att det är något fel på mjölken. Han gillar att snutta, bara. Enligt min morsa var jag precis likadan, emedan min lillebror bajsade var tredje dag, åt var 6e timme leler nåt sånt och däremellan var han bara glad eller sov. Jag var däremot en liten pest. Samma föräldrar.. och sen hade vi en lillebror som var en "varannandagsbejbis", samt en sladd-syrra osm jag inte vet hur hon var... Så de är väl olika helt enkelt.

[danan]

Skönt svar
tror att det väl helt enkelt är så att jag gillar att lulla på i hans tempo. Det gör inte så mkt att jag inte kan göra särskilt mkt, jag hänger lite vid datorn och/eller städar, lagar mat, umgås med svärmor (som bor i huset)... och jobbar förstås, de stunder han sover.

Det är mest bara när jag oroar mig för att jag BORDE, eller att jag drar på mig FRAMTIDA problem genom att vara så följsam som jag tänker att jag kanske borde ändra något. Frö det känns inte alls som att det kommer att pågå en evighet! Dessa första 5 månader har gått så snabbt, så snabbt, och det känns som att det bara är ynka fem månader kvar så är han redan en stor kille som ska börja springa omkring.

Hm. Lyssnar på det ni säger och inser att jag väl är ganska nöjd såhär helt enkelt. Ryggradslös som jag är