Hur är ni i relationer?

[cilia m june & lisa]

Om ni int eär singlar så tänk tillbaka på hur det var på den tiden.
Alltså såhär: jag har en vän som har det lite tufft med känslolivet, om man säger. Alltså han har väl lite svårt att hitta rätt tjej för honom.
Nu har han träffat en tjej som han är lite kär i och det är happy days och allt är gullegull i en månad eller så. Tills idag, när de vaknar på morgonen oh hon säge att Nää, det fattas nåt. Jag kommer inte bli kär i dig.
Så kan det ju absolut hända, inget konstigt med de - bara att hon vill fortsätta ses. Och liksom inte som knullkompisar heller, utan de ska fortsätta dejta,med resevrationen då för att hon inte kommer bli kär.

Det är nu jag börjar grubbla, för såhär är iallafall jag, att jag blir asaförälskad (det är ju den enkla biten liksom) och sen gå rdet nån vecka och då plopp vet jag att nej förihelvete nu blev det fel, eller ja det här kan mkt väl bli nåt.
Och om det är nejförihelvete, då kan jag omöjligen fortsätta träffa den snubben, för då är det så tvärstopp så det liknar ingenting.
Skulle ni kunna dejta så där lite fesljummet (nej jag använder inga värdeladdade ord alls det ) eller skulle nilikosm dumpa och gå vidare?

[LailaLoppan]

Jag fattar inte varför man skulle fortsätta liksom ?

[Frangipani]

Vilket mjäk till tjej! Om jag var han skulle jag dumpa och sluta bete mig som en matta som man kan kliva rakt över!

[cilia m june & lisa]

Nej, det är det jag undrar också. Jag fattar ju att han vill fortsätta, för han tänker ju att det ska bli helt bra och de ska leva happily ever after, och hon bara nej så blir det inte men visst kan vi ses.
Nej jag är inte med, jag vill ringa henne och fråga hur hon menar.

[cilia m june & lisa]

Men visst är det lite underligt sådär, att bara nej jag ska inte li kär, men vi kan dejta. Alltså jag fattar inte, det kan ju inte vara så kul för nån av dem liksom. Eller isåfall kan jag tänka såhär att ja, vi kan ses - om vi är kompisar. Möjligen kompisar med benefits i deras fall, men inga känslomischmasch. Men så säger hon ju inte heller.

Haha, nej jag fattar inte.

[Frangipani]

Det finns knäppa tjejer, och såna är det smartast att hålla sig ifrån. Likaså knäppa karlar

[Frangipani]

Ring du, men klokare lär du inte bli. Sånt där svammel går nog inte att begripa, det är nåt för mångårig terapi

[Elinen]

Fast är det inte lite skillnad på "nejförihelvete" och lite "fesljummet"? *s*

Nejförihelvete går bort för mig men erkänner att jag nog skulle kunna dejta lite fesigt lite till för att se om det utvecklar sig.... Dock skulle jag kanske inte berätta i detalj vad jag tänker om det inte efterfrågas, inte heller låtsas att allt är super utan liksom styra det till den nivå jag önskar...

[cilia m june & lisa]

Jo det är klart det är skillnad, men så är det för mig alltså. Jag undrade ju hur ni var.

Jag gissar att hon sa hur hon kände (eller inte kände) för att vara ärlig och det är ju fint och bra, men en del känslor blir bara lite märkliga när man hör talas om dem. Alltså, de blir ju svårbegripliga för mig eftersom jag inte skulle fesdejta.

[Lilla_jag_79]

Det där ser jag hela tiden, det enda riktigt ovanliga i det du berättar är att man är så öppen med det, det är ovanligt!

Är man öppen med det så ser jag inte så stora problem, problemet är ju oftast att man inte är öppen och den ena tror att det är på riktigt medan den andra bara ser det som tidsfördriv.

[housewife]

Jag klipper o går vidare mesafesa är inget för mig

[cilia m june & lisa]

Ja, det är såklart bra att hon är öppen, det tycker jag också. För då har han ju en sportslig chans (fast egentligen har jag han ju inte det - han är ju kär och då är det så svårt att vara rädd om sig ) att tacka nej.
Det jag funderat över är det här när man tycker det saknas nåt, att dejta iallafall. Jag skulle inte kunna. Men du säger att det är vanligt? Ja, det är det kanske, bara att de jag träffat inte varit så ärliga med det.

[cilia m june & lisa]

Ja, så gör ja också. Jag har nog aldrig känt så feset för nån.
Iofs har jag varit med om att nån sagt så till mig som hon sa till honom och jag kunde för fan inte låta bli att träffa honom fastän jag mådde apa av det. Det slutade bara med att jag var arg och besviken varenda gång vi dejtat, liksom knappast optmalt.

[Martina med B+V+G]

Jag har inte så många sådana relationer bakom mig men för mig har det inte fungerat så att jag blir stormförälskad utan det mer växer fram.Kan nog ärligt säga att jag var mer förälskad i in man 1 år efter vi träffades än första veckorna.
Däremot skulle jag nog inte göra som så att jag talade om att jag NOG inte kom att bli förälskad i någon utan jag skulle nog ta det lugnt i början tills jag visste i vilken riktning känslorna tog.Sedan skulle jag tala om att jag jag inte var förälskad och då troligen avsluta relationen om han inte gärna vilje fortsätta vara vänner utan någon som helst förhoppning .

[Lilla_jag_79]

Jo, jag har heller aldrig varit med om någon som varit ärligt med det. Men i efterhand kan jag säga att jag varit många killars tidsfördriv. Och jag har sett det hos många andra. Men vist det är svårt att se med klara ögon när man är där. Det är det vissrligen hur som helst.

[marib]

känslan dämpas efter ett tag är väl bara naturligt. och enl alla undersökningar som gjorts av div ytterst seriösa organisationer (damtidningar ) är det många som tror att "thats it" när vardagen börjar infinna sig.

Jag skulle inte försätta en relation som känns "nejförihelvete" men jag hade nog travat på ett tag till i den fesljumma för att se vad som eg hände och om det var något djupare på gång..