Vad tycker ni? Saken är den att min son hör till klassens bråkmakare, han ställer till det då o då . Han har misstänkt adhd, bland annat , o ska utredas snart. Jag är förtvivlad över alla mail med klagomål( de kommer dagligen, oftast) om saker som skolan faktiskt ska sköta.
Vi här hemma pratar JÄMT med sonen om att han MÅSTE komma in i tid efter raster, INTE får säga rakt ut till fröken är hon suger, är helt sjuk i huvudet, gammal och ful, (han säger sådant rakt ut, är arg över att han ALDRIG får positiv respons, mina ord, men ni vet hur jag menar)
Han har dåligt självförtroende, tror att han är dum i huvudet , mm..
Jag VET att läraren har det slitigt i klassen och förstår att hon tappar humöret MEN det händer oftare o oftare o det hon sa idag känns inte ok. Sonen berättade att fröken sagt det är lika bra att pojkarna slår ihjäl varandra, samma sa den andra inblandade pojken hemma.
1
Är det här ett ok svar? Vad tycker ni? Saken är den att min son hör till klassens bråkmakare, han ställer till det då o då . Han har misstänkt adhd, bland annat , o ska utredas snart. Jag är förtvivlad över alla mail med klagomål( de kommer dagligen, oftast) om saker som skolan faktiskt ska sköta.
Vi här hemma pratar JÄMT med sonen om att han MÅSTE komma in i tid efter raster, INTE får säga rakt ut till fröken är hon suger, är helt sjuk i huvudet, gammal och ful, (han säger sådant rakt ut, är arg över att han ALDRIG får positiv respons, mina ord, men ni vet hur jag menar)
Han har dåligt självförtroende, tror att han är dum i huvudet , mm..
Jag VET att läraren har det slitigt i klassen och förstår att hon tappar humöret MEN det händer oftare o oftare o det hon sa idag känns inte ok. Sonen berättade att fröken sagt det är lika bra att pojkarna slår ihjäl varandra, samma sa den andra inblandade pojken hemma.
Nej det är inte ett ok svar.
Läraren skulle nog behöva få handledning i hur hon ska hantera situationen. Troligen är hon ganska förtvivlad själv, men man får inte låta det gå så långt att man börjar ge upp.
Nu är det dessvärre så att en del arbetsgivare inte vill betala för handledning för sina lärare, en del lärare har svårt att inse att de kommer att må mycket bättre och få mycket hjälp av denna handledare och vill därför inte "lämna ut sig" (vilket jag förstår att det kan kännas som i början). Men det är nästan enda utvägen när man har speciella barn och till slut inte vet hur man ska ska säga eller göra med dem.
Det här förslaget bör rektorn ge sin lärare, det bör kanske inte komma direkt från dig till läraren. Kanske du kan vända dig till rektorn och berätta att det inte verkar gå bra mellan din son och lärare och be om att läraren för hjälp?
7
Nej det är inte ett ok svar.
Läraren skulle nog behöva få handledning i hur hon ska hantera situationen. Troligen är hon ganska förtvivlad själv, men man får inte låta det gå så långt att man börjar ge upp.
Nu är det dessvärre så att en del arbetsgivare inte vill betala för handledning för sina lärare, en del lärare har svårt att inse att de kommer att må mycket bättre och få mycket hjälp av denna handledare och vill därför inte "lämna ut sig" (vilket jag förstår att det kan kännas som i början). Men det är nästan enda utvägen när man har speciella barn och till slut inte vet hur man ska ska säga eller göra med dem.
Det här förslaget bör rektorn ge sin lärare, det bör kanske inte komma direkt från dig till läraren. Kanske du kan vända dig till rektorn och berätta att det inte verkar gå bra mellan din son och lärare och be om att läraren för hjälp?
dotter förstår smärtan i att få mejl på mejl på mejl med en massa trist innehåll. När vi var i den svängen att vi fick mejl någon gång i veckan ( DET tycke jag var mycket! ) så sa hon till mig att jag skulle strunta i de där jävla mejlen och säga till läraren att sluta skicka de jävla mejlen och gör hon inte det så blockera den dumma &%#¤"läraren som inte förstår bättre. .....
Såååå, jag säger som min dotter. Strunta i den jävla mejeln och spärra läraren om hon inte slutar skicka!
Mitt svar är att du ska prata med rektorn om detta.
8
Tom min 16-åriga dotter förstår smärtan i att få mejl på mejl på mejl med en massa trist innehåll. När vi var i den svängen att vi fick mejl någon gång i veckan ( DET tycke jag var mycket! ) så sa hon till mig att jag skulle strunta i de där jävla mejlen och säga till läraren att sluta skicka de jävla mejlen och gör hon inte det så blockera den dumma &%#¤"läraren som inte förstår bättre. .....
Såååå, jag säger som min dotter. Strunta i den jävla mejeln och spärra läraren om hon inte slutar skicka!
Mitt svar är att du ska prata med rektorn om detta.
Men det måste väl gå att ha en dialog med läraren! Att tänka eller prata som en 16-åring som ju förväntas vara omogen, är väl inget en vuxen ska göra.
Som lärare kan man ha varit med om att föräldrar VILL bli kontaktade om precis allt och om man INTE kontaktat dem så kanske man skulle få läsa ett inlägg här på af om lärare som inte talar om vad som händer (hade vi inte en sådan tråd här för inte så länge sen?)
Om du inte vill veta så tala om det för läraren men då kan man ju inte se ut som ett frågetecken sedan när allt radas upp vid utvecklingssamtalet för någonstans måste man ju ta upp det som inte fungerar i skolan också. Vill man inte ta det löpande så får det väl samlas på hög, det som inte blivit löst under loppets gång.
9
Men det måste väl gå att ha en dialog med läraren! Att tänka eller prata som en 16-åring som ju förväntas vara omogen, är väl inget en vuxen ska göra.
Som lärare kan man ha varit med om att föräldrar VILL bli kontaktade om precis allt och om man INTE kontaktat dem så kanske man skulle få läsa ett inlägg här på af om lärare som inte talar om vad som händer (hade vi inte en sådan tråd här för inte så länge sen?)
Om du inte vill veta så tala om det för läraren men då kan man ju inte se ut som ett frågetecken sedan när allt radas upp vid utvecklingssamtalet för någonstans måste man ju ta upp det som inte fungerar i skolan också. Vill man inte ta det löpande så får det väl samlas på hög, det som inte blivit löst under loppets gång.
en dialog, men jag tror att den olyckliga mamman förstår precis hur jag menar eftersom vi "känner" varandra.
Att 16-åringar förväntas vara omogna är inget jag står för. Tvärtom. Min egen är väldigt mogen och klok och det har hon visat massor av prov på. Att hon sedan svär och blir upprörd över hur vuxna lärare behandlar elever och deras föräldrar är inte hela världen och inget som visar tecken på omognad. För övrigt har vuxna pedagoger sagt exakt detsamma till mig angående de trista mejlen.
Det som inte blivit löst skriver du. Vad är det som blir löst genom att skicka hem en massa nedbrytande mejl? Det är jag inte med på...
10
Klart man ska ha en dialog, men jag tror att den olyckliga mamman förstår precis hur jag menar eftersom vi "känner" varandra.
Att 16-åringar förväntas vara omogna är inget jag står för. Tvärtom. Min egen är väldigt mogen och klok och det har hon visat massor av prov på. Att hon sedan svär och blir upprörd över hur vuxna lärare behandlar elever och deras föräldrar är inte hela världen och inget som visar tecken på omognad. För övrigt har vuxna pedagoger sagt exakt detsamma till mig angående de trista mejlen.
Det som inte blivit löst skriver du. Vad är det som blir löst genom att skicka hem en massa nedbrytande mejl? Det är jag inte med på...
Du tycker mailen är nedbrytande medan en del föräldrar blir skitförbannade om de INTE får veta varenda dum grej deras barn gör i skolan.
Det jag vill att du ska förstå är att som lärare träffar man på alla sorters föräldrar och har man en gång på fått på nöten för att man INTE berättat om allt så blir man benägen att i fortsättningen rapportera om precis varenda grej.
Man behöver inte vara en knäpp lärare, man behöver inte vara ute efter att vara tråkig mot en förälder - i regel vill man väldigt gärna få slippa skriva de där mailen, för det brukar inte stå längst upp på ens önskelista på uppgifter man har att göra efter lektionernas slut.
Så mitt råd är: PRATA med läraren.
Säg att du inte alls behöver veta allt utan att du gärna låter dem reda upp allt som kan redas upp och resten tar ni vid utvecklingssamtalet (om det nu är det du vill).
För det mesta kommer man långt genom ett normalt samtal mellan två vuxna. Inför det är det också bra att inte från början vara avigt inställd utan att tänka att det faktiskt finns någon mening med det läraren valt att göra, men att det för din del inte behövs och att det är det du ska meddela.
11
Du tycker mailen är nedbrytande medan en del föräldrar blir skitförbannade om de INTE får veta varenda dum grej deras barn gör i skolan.
Det jag vill att du ska förstå är att som lärare träffar man på alla sorters föräldrar och har man en gång på fått på nöten för att man INTE berättat om allt så blir man benägen att i fortsättningen rapportera om precis varenda grej.
Man behöver inte vara en knäpp lärare, man behöver inte vara ute efter att vara tråkig mot en förälder - i regel vill man väldigt gärna få slippa skriva de där mailen, för det brukar inte stå längst upp på ens önskelista på uppgifter man har att göra efter lektionernas slut.
Så mitt råd är: PRATA med läraren.
Säg att du inte alls behöver veta allt utan att du gärna låter dem reda upp allt som kan redas upp och resten tar ni vid utvecklingssamtalet (om det nu är det du vill).
För det mesta kommer man långt genom ett normalt samtal mellan två vuxna. Inför det är det också bra att inte från början vara avigt inställd utan att tänka att det faktiskt finns någon mening med det läraren valt att göra, men att det för din del inte behövs och att det är det du ska meddela.
Åh, om du visste vad jag håller med dig. Jag VILL ju inget hellre än ha en dialog men det går inte.. kan inte gå in på varför men jag har så många ggr bett om samtal..
12
Åh, om du visste vad jag håller med dig. Jag VILL ju inget hellre än ha en dialog men det går inte.. kan inte gå in på varför men jag har så många ggr bett om samtal..
hand på att föräldrar till barn med npf eller misstänkt npf tycker att flera mejl i veckan är nedbrytande. Jag sätter min vänstra på att de inte vill höra om varenda dum grej deras barn gör. Jo, kanske i början innan de själv inser att barnet ÄR så här. Jag förstår inte det svåra i att förstå hur det känns för föräldrar att gång på gång få höra vad deras barn har gjort. Och nu var det ju trådstartaren jag svarade på detta viset eftersom jag vet lite om dem. Givetvis skulle jag inte ge samma svar till någon som berättar att de fått mejl från läraren för att barnet tex slagt en klasskompis en gång för första gången i andra klass..... Det är väl självklart att det ska komma fram.
13
Jag sätter min högra hand på att föräldrar till barn med npf eller misstänkt npf tycker att flera mejl i veckan är nedbrytande. Jag sätter min vänstra på att de inte vill höra om varenda dum grej deras barn gör. Jo, kanske i början innan de själv inser att barnet ÄR så här. Jag förstår inte det svåra i att förstå hur det känns för föräldrar att gång på gång få höra vad deras barn har gjort. Och nu var det ju trådstartaren jag svarade på detta viset eftersom jag vet lite om dem. Givetvis skulle jag inte ge samma svar till någon som berättar att de fått mejl från läraren för att barnet tex slagt en klasskompis en gång för första gången i andra klass..... Det är väl självklart att det ska komma fram.
jag ( om du nu är den jag tror...) så därför föreslog jag inte ens en dialog.
Kan du inte kräva samtal? Tåga in till rektorn och KRÄV. Finns det någon du kan ta med som vet saker i detta ämne som du kan ha hjälp av?
Jag hoppas det löser sig för er, för jag förstår att det är oerhört jobbigt med dessa mejl som inte leder någon vart. När jag hade det som värst så blundade jag när jag öppnade mejlen...tog ett djupt andetag och höll för ögonen...särade lite på fingrarna för att se om det fanns mejl från läraren. Fanns det mejl, så stängde jag ner illa kvickt och andades djupt och hämtade kraft och när jag var redo så loggade jag in igen för att läsa.
Och då hade vi ändå en bra lärare som jag hade talat om för att jag inte ville veta allt.....och hon var väldigt förstående så jag kan bara ana hur det känns att ha en lärare som inte är det.
14
Och det visste jag ( om du nu är den jag tror...) så därför föreslog jag inte ens en dialog.
Kan du inte kräva samtal? Tåga in till rektorn och KRÄV. Finns det någon du kan ta med som vet saker i detta ämne som du kan ha hjälp av?
Jag hoppas det löser sig för er, för jag förstår att det är oerhört jobbigt med dessa mejl som inte leder någon vart. När jag hade det som värst så blundade jag när jag öppnade mejlen...tog ett djupt andetag och höll för ögonen...särade lite på fingrarna för att se om det fanns mejl från läraren. Fanns det mejl, så stängde jag ner illa kvickt och andades djupt och hämtade kraft och när jag var redo så loggade jag in igen för att läsa.
Och då hade vi ändå en bra lärare som jag hade talat om för att jag inte ville veta allt.....och hon var väldigt förstående så jag kan bara ana hur det känns att ha en lärare som inte är det.
Men åter igen. Utgå inte från att alla är som du.
Som lärare möter man hundratals föräldrar och du anar inte hur många det är som VILL ha detaljerad information av sådant slag som jag själv som lärare bara baxnar av.
Om jag flera gånger mött på sådana så blir det lätt att man tar det säkra för det osäkra och överinformerar snarare än underinformerar.
Men då, återigen, säg till att riktigt så mycket vill du inte veta. Om läraren FORTFARANDE skickar mailen så är det väl läge att klaga, men innan du pratat med läraren så ta inte något för givet. Vi funkar alla olika och det du tycker är självklart, ja det tycker inte nån annan och tvärtom.
15
Men åter igen. Utgå inte från att alla är som du.
Som lärare möter man hundratals föräldrar och du anar inte hur många det är som VILL ha detaljerad information av sådant slag som jag själv som lärare bara baxnar av.
Om jag flera gånger mött på sådana så blir det lätt att man tar det säkra för det osäkra och överinformerar snarare än underinformerar.
Men då, återigen, säg till att riktigt så mycket vill du inte veta. Om läraren FORTFARANDE skickar mailen så är det väl läge att klaga, men innan du pratat med läraren så ta inte något för givet. Vi funkar alla olika och det du tycker är självklart, ja det tycker inte nån annan och tvärtom.
Om det inte går att ha en dialog så är det förstås inte bra.
Det jag skrivit om med Nika är snarare att man måste försöka med det först innan man dömer.
Men om du redan försökt tala klarspråk och inte når fram så är ju läget ett annat...
16
Om det inte går att ha en dialog så är det förstås inte bra.
Det jag skrivit om med Nika är snarare att man måste försöka med det först innan man dömer.
Men om du redan försökt tala klarspråk och inte når fram så är ju läget ett annat...
finns föräldrar med barn likt trådstartaren, som vill ha information om allt vad barnet hittar på? Det tror inte jag. Inte en chans. Men, men..det kan kvitta.
17
Så du tror att det finns föräldrar med barn likt trådstartaren, som vill ha information om allt vad barnet hittar på? Det tror inte jag. Inte en chans. Men, men..det kan kvitta.
Det finns.
Innan jag blev lärare skulle jag inte tro det, men gissa vad det finns folk till precis allt - och ju längre tid jag jobbat inom yrket desto mindre förvånad blir jag. Det är ingen idé att ta något för givet eller tro att nån skojar oavsett vad de säger eller önskar. I regel är folk allvarliga med sina önskemål och även om det låter helt uppåt väggarna i mina öron, så är det bara till att lyssna och i den mån det går, uppfylla önskemålen så länge de inte är till men för barnet.
Men ärligt, kommer du inte ihåg diskussionen här för några månader sedan? Då var det just en del som skrev att de ville veta om deras barn blivit tillsagda i skolan. Definitionen av "tillsagd" varierade, men även sådant jag inte tycker är värt att rapportera därför att det är utrett och utagarat i skolan, ville somliga ändå få hemrapporterat...
18
Det finns.
Innan jag blev lärare skulle jag inte tro det, men gissa vad det finns folk till precis allt - och ju längre tid jag jobbat inom yrket desto mindre förvånad blir jag. Det är ingen idé att ta något för givet eller tro att nån skojar oavsett vad de säger eller önskar. I regel är folk allvarliga med sina önskemål och även om det låter helt uppåt väggarna i mina öron, så är det bara till att lyssna och i den mån det går, uppfylla önskemålen så länge de inte är till men för barnet.
Men ärligt, kommer du inte ihåg diskussionen här för några månader sedan? Då var det just en del som skrev att de ville veta om deras barn blivit tillsagda i skolan. Definitionen av "tillsagd" varierade, men även sådant jag inte tycker är värt att rapportera därför att det är utrett och utagarat i skolan, ville somliga ändå få hemrapporterat...
finns folk till allt Min svärmor har förresten en tröja där det står att ju fler människor hon träffar desto mer älskar hon sin hund....Jag skulle vilja ha den
Jag förstår att det inte är lätt att vara lärare och att det finns tusen och en åsikter om hur ni ska sköta ert jobb. Själv hade jag gärna arbetat som lärare om det var för barnens skull, men så ingår ju föräldrarna i paketet så...nej tack.
Minns diskussionen du pratar om. Jag är dock lite envis och tror fortfarande inte att det finns föräldrar med barn som har npf som vill veta allt vad deras barn gör. De där barnen kan göra sjuttioelva saker på en dag och jag tror inte att föräldrarna vill veta det.
19
Jag tror nog att det finns folk till allt Min svärmor har förresten en tröja där det står att ju fler människor hon träffar desto mer älskar hon sin hund....Jag skulle vilja ha den
Jag förstår att det inte är lätt att vara lärare och att det finns tusen och en åsikter om hur ni ska sköta ert jobb. Själv hade jag gärna arbetat som lärare om det var för barnens skull, men så ingår ju föräldrarna i paketet så...nej tack.
Minns diskussionen du pratar om. Jag är dock lite envis och tror fortfarande inte att det finns föräldrar med barn som har npf som vill veta allt vad deras barn gör. De där barnen kan göra sjuttioelva saker på en dag och jag tror inte att föräldrarna vill veta det.
Jagbhar en son i ettan... och jag känner igen mig så väl.... Vad gör ni för att stötta självkänslan, vad gör skolan, vad kräver ni? Förösker mail dig senare.... om du vill får du gärna höra av dig på [email protected].
" Jag kallas ett barn med särskilda behov...
särskilda behov är inte särskilda - bara större
och större behov har väl alla ibland" (fritt e. B. Schraub)
20
Känner igen mig... Jagbhar en son i ettan... och jag känner igen mig så väl.... Vad gör ni för att stötta självkänslan, vad gör skolan, vad kräver ni? Förösker mail dig senare.... om du vill får du gärna höra av dig på [email protected].
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Min svärmor har förresten en tröja där det står att ju fler människor hon träffar desto mer älskar hon sin hund....Jag skulle vilja ha den 