Stackars er nya skoföräldrar
Downs Syndrom
  1. Medlem sedan
    Dec 2003
    #1

    Stackars er nya skoföräldrar

    som varken vet ut eller in och som måste välja mellan särskola eller vanlig skola!
    Som väger för och emot och som våndas.
    Kanske var det enklare förr,innan lagen om föräldrars rätt att själva välja,infördes.
    För då måste enl lag alla barn med DS placeras i särskola och sen skötte särskolan om resten,placerade alla med DS i träningsskolan.
    Och många DS-föräldrar var jättetacksamma över att deras barn fick gå i skola över
    huvud taget,sen rätten till särskola infördes 1968.

    1990 infördes rätten till föräldraval mellan grundskola/särskola.

    Och sen blev det ett bekymmer om var DS-barnet skulle gå.

    Skulle det gå
    som "individintegrerad" särskoleelev och t.v i vanlig klass/skola,
    som inskriven grundskolelev
    eller som särskoleelev i särskolans egna tränings/särskoleklasser?

    Ja,mycket att ta ställning till som DS-förälder.
    Och där är vi ännu.I slutet av år 2008.
    Suck.
    Vissa av oss,som Martinas familj,Idas familj,Karins familj,Ingrids familj,Kajsas
    familj,Inkkos familj,vi själva och många fler med oss tog dock ställning redan innan
    lagen om föräldrars rätt att välja skolform kom på pränt.
    Vi valde vanlig klass/skola för våra barn med DS och fick kämpa för vårt val.
    Våra samtal föräldrar emellan bestod inte i käbblerier om val av skolform utan om
    strategier för att förändra den vanliga skolan till att bli en skola för alla,även för
    våra barn.
    Enn tuff kamp men en kamp som ledde till bra resultat och där våra barn idag är
    glada över att vi kämpade för deras rätt till delaktighet och där de nu själva för den kampen vidare.
  2. 1
    Stackars er nya skoföräldrar som varken vet ut eller in och som måste välja mellan särskola eller vanlig skola!
    Som väger för och emot och som våndas.
    Kanske var det enklare förr,innan lagen om föräldrars rätt att själva välja,infördes.
    För då måste enl lag alla barn med DS placeras i särskola och sen skötte särskolan om resten,placerade alla med DS i träningsskolan.
    Och många DS-föräldrar var jättetacksamma över att deras barn fick gå i skola över
    huvud taget,sen rätten till särskola infördes 1968.

    1990 infördes rätten till föräldraval mellan grundskola/särskola.

    Och sen blev det ett bekymmer om var DS-barnet skulle gå.

    Skulle det gå
    som "individintegrerad" särskoleelev och t.v i vanlig klass/skola,
    som inskriven grundskolelev
    eller som särskoleelev i särskolans egna tränings/särskoleklasser?

    Ja,mycket att ta ställning till som DS-förälder.
    Och där är vi ännu.I slutet av år 2008.
    Suck.
    Vissa av oss,som Martinas familj,Idas familj,Karins familj,Ingrids familj,Kajsas
    familj,Inkkos familj,vi själva och många fler med oss tog dock ställning redan innan
    lagen om föräldrars rätt att välja skolform kom på pränt.
    Vi valde vanlig klass/skola för våra barn med DS och fick kämpa för vårt val.
    Våra samtal föräldrar emellan bestod inte i käbblerier om val av skolform utan om
    strategier för att förändra den vanliga skolan till att bli en skola för alla,även för
    våra barn.
    Enn tuff kamp men en kamp som ledde till bra resultat och där våra barn idag är
    glada över att vi kämpade för deras rätt till delaktighet och där de nu själva för den kampen vidare.
  3. Medlem sedan
    May 2005
    #2

    Men Carin

    vad jag har förstått så bytte Kajsa till särskola. Rätta mig om jag har fel
  4. 2
    Men Carin vad jag har förstått så bytte Kajsa till särskola. Rätta mig om jag har fel
  5. Medlem sedan
    Sep 2008
    #3
    Är det inte bättre att föra denna kamp om att avveckla särskolan hos politiker i stället för här på detta forum?

    som varken vet ut eller in och som måste välja mellan särskola eller vanlig skola!
    Som väger för och emot och som våndas.
    Kanske var det enklare förr,innan lagen om föräldrars rätt att själva välja,infördes.
    För då måste enl lag alla barn med DS placeras i särskola och sen skötte särskolan om resten,placerade alla med DS i träningsskolan.
    Och många DS-föräldrar var jättetacksamma över att deras barn fick gå i skola över
    huvud taget,sen rätten till särskola infördes 1968.

    1990 infördes rätten till föräldraval mellan grundskola/särskola.

    Och sen blev det ett bekymmer om var DS-barnet skulle gå.

    Skulle det gå
    som "individintegrerad" särskoleelev och t.v i vanlig klass/skola,
    som inskriven grundskolelev
    eller som särskoleelev i särskolans egna tränings/särskoleklasser?

    Ja,mycket att ta ställning till som DS-förälder.
    Och där är vi ännu.I slutet av år 2008.
    Suck.
    Vissa av oss,som Martinas familj,Idas familj,Karins familj,Ingrids familj,Kajsas
    familj,Inkkos familj,vi själva och många fler med oss tog dock ställning redan innan
    lagen om föräldrars rätt att välja skolform kom på pränt.
    Vi valde vanlig klass/skola för våra barn med DS och fick kämpa för vårt val.
    Våra samtal föräldrar emellan bestod inte i käbblerier om val av skolform utan om
    strategier för att förändra den vanliga skolan till att bli en skola för alla,även för
    våra barn.
    Enn tuff kamp men en kamp som ledde till bra resultat och där våra barn idag är
    glada över att vi kämpade för deras rätt till delaktighet och där de nu själva för den kampen vidare.
  6. 3
    Är det inte bättre att föra denna kamp om att avveckla särskolan hos politiker i stället för här på detta forum?

    som varken vet ut eller in och som måste välja mellan särskola eller vanlig skola!
    Som väger för och emot och som våndas.
    Kanske var det enklare förr,innan lagen om föräldrars rätt att själva välja,infördes.
    För då måste enl lag alla barn med DS placeras i särskola och sen skötte särskolan om resten,placerade alla med DS i träningsskolan.
    Och många DS-föräldrar var jättetacksamma över att deras barn fick gå i skola över
    huvud taget,sen rätten till särskola infördes 1968.

    1990 infördes rätten till föräldraval mellan grundskola/särskola.

    Och sen blev det ett bekymmer om var DS-barnet skulle gå.

    Skulle det gå
    som "individintegrerad" särskoleelev och t.v i vanlig klass/skola,
    som inskriven grundskolelev
    eller som särskoleelev i särskolans egna tränings/särskoleklasser?

    Ja,mycket att ta ställning till som DS-förälder.
    Och där är vi ännu.I slutet av år 2008.
    Suck.
    Vissa av oss,som Martinas familj,Idas familj,Karins familj,Ingrids familj,Kajsas
    familj,Inkkos familj,vi själva och många fler med oss tog dock ställning redan innan
    lagen om föräldrars rätt att välja skolform kom på pränt.
    Vi valde vanlig klass/skola för våra barn med DS och fick kämpa för vårt val.
    Våra samtal föräldrar emellan bestod inte i käbblerier om val av skolform utan om
    strategier för att förändra den vanliga skolan till att bli en skola för alla,även för
    våra barn.
    Enn tuff kamp men en kamp som ledde till bra resultat och där våra barn idag är
    glada över att vi kämpade för deras rätt till delaktighet och där de nu själva för den kampen vidare.
  7. Medlem sedan
    Sep 2008
    #4
    Finns dessa föräldrar här på forumet eller?
    Lite dumt att nämna personer som inte skriver här. Martina har ju i och för sig varit på TV men de övriga kan det ju hända att de inte vill bli nämnda här på forumet.


    Vissa av oss,som Martinas familj,Idas familj,Karins familj,Ingrids familj,Kajsas
    familj,Inkkos familj,vi själva och många fler med oss tog dock ställning redan innan
    lagen om föräldrars rätt att välja skolform kom på pränt.
    .
  8. 4
    Finns dessa föräldrar här på forumet eller?
    Lite dumt att nämna personer som inte skriver här. Martina har ju i och för sig varit på TV men de övriga kan det ju hända att de inte vill bli nämnda här på forumet.


    Vissa av oss,som Martinas familj,Idas familj,Karins familj,Ingrids familj,Kajsas
    familj,Inkkos familj,vi själva och många fler med oss tog dock ställning redan innan
    lagen om föräldrars rätt att välja skolform kom på pränt.
    .
  9. Medlem sedan
    May 2005
    #5
    Ni har varit duktiga som kämpat. Men som grundskolan ser ut idag så skulle jag inte vilja sätta min tjej där, aldrig i livet. Jag är glad åt att min tjej går i skolan och lär sig läsa, skriva, räkna, hon har engagerade och positiva lärare. Idag råder ett tufft klimat i grundskolan, där inte ens elever utan funktionshinder blir accepterade. Det räcker med att vara tystlåten och försiktig av sig så är du utanför. Det är mycket tuffa besparingar i grundskolan, färre lärare, stora klasser. Jag själv skulle inte klara 1 dag i skolan tror jag. Jag anser att föräldrar får välja vilken skola de vill. Jag har absolut inget emot att en del väljer grundskola, varför skulle jag? Det är upp till var och en, liksom att en del väljer särskola. Skulle vara intressant att höra hur man skulle gå tillväga om särskolan skulle läggas ner. Hur ska skolan för alla se ut, i verkligheten? Vad gör man med barn som t ex inte klarar av stora klasser, de som är autistiska osv.
  10. 5
    Ni har varit duktiga som kämpat. Men som grundskolan ser ut idag så skulle jag inte vilja sätta min tjej där, aldrig i livet. Jag är glad åt att min tjej går i skolan och lär sig läsa, skriva, räkna, hon har engagerade och positiva lärare. Idag råder ett tufft klimat i grundskolan, där inte ens elever utan funktionshinder blir accepterade. Det räcker med att vara tystlåten och försiktig av sig så är du utanför. Det är mycket tuffa besparingar i grundskolan, färre lärare, stora klasser. Jag själv skulle inte klara 1 dag i skolan tror jag. Jag anser att föräldrar får välja vilken skola de vill. Jag har absolut inget emot att en del väljer grundskola, varför skulle jag? Det är upp till var och en, liksom att en del väljer särskola. Skulle vara intressant att höra hur man skulle gå tillväga om särskolan skulle läggas ner. Hur ska skolan för alla se ut, i verkligheten? Vad gör man med barn som t ex inte klarar av stora klasser, de som är autistiska osv.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Nej, de gör ju inte det.
  12. 6
    Nej, de gör ju inte det.
  13. Medlem sedan
    Nov 2003
    #7

    Stackars oss eller

    är det snarare dig det är synd om?
    Du verkar vara så fastlåst vid ditt "icke-val" av vanlig grundskola, och tyvärr också hindrad av stora skygglappar att se behoven hos de barn som har svårt med större klasser och som behöver mer individuell hjälp och ökat stöd från pedagoger.

    Vad är det för käbblerier du pratar om? Jag tycker vi har fört en intressant diskussion här, förutom att några inlägg har varit mer kategoriska än andra. Men än sen?
    Hur ofta har du Carin gjort besök på särskolan de senaste åren? Hur kan du så säkert uttala dig om det framtidsöde som gäller för de äldre barn med ds som har särskola som utbildningsbakgrund?
  14. 7
    Stackars oss eller är det snarare dig det är synd om?
    Du verkar vara så fastlåst vid ditt "icke-val" av vanlig grundskola, och tyvärr också hindrad av stora skygglappar att se behoven hos de barn som har svårt med större klasser och som behöver mer individuell hjälp och ökat stöd från pedagoger.

    Vad är det för käbblerier du pratar om? Jag tycker vi har fört en intressant diskussion här, förutom att några inlägg har varit mer kategoriska än andra. Men än sen?
    Hur ofta har du Carin gjort besök på särskolan de senaste åren? Hur kan du så säkert uttala dig om det framtidsöde som gäller för de äldre barn med ds som har särskola som utbildningsbakgrund?
  15. Medlem sedan
    May 2005
    #8

    Ja stackars oss

    kan dock berätta för dig att mammorna i min ankomstgrupp har minst lika mycker bryderier om sina skolval, trots att de inte har barn med ds.

    Jag har ju läst ett antal av dina uppsatser här angående skolan, så jag ids faktiskt inte kommentera - ännu en gång.

    Däremot måste jag säga att för mig verkar det helt orimligt att göra ett skolval redan på BB, när man inte ens vet vem personen man just fött är för någon.
    Det är lika orimligt som om jag skulle bestämma på BB vilket yrke mitt barn ska ha.

    Det låter för mig som ett val grundat på principer och inte på barnets behov.

    Jag instämmer med lefo; för din kamp på insändarsidor, hos politiker och myndigheter.
    Och ta med dig de som är intressade av att delta. Att försöka frälsa de som inte är intresserade är aldrig nogon bra idé.

    Oavsett vad du inbillar dig - det är inte synd om oss. Inte i min familj i alla fall
  16. 8
    Ja stackars oss kan dock berätta för dig att mammorna i min ankomstgrupp har minst lika mycker bryderier om sina skolval, trots att de inte har barn med ds.

    Jag har ju läst ett antal av dina uppsatser här angående skolan, så jag ids faktiskt inte kommentera - ännu en gång.

    Däremot måste jag säga att för mig verkar det helt orimligt att göra ett skolval redan på BB, när man inte ens vet vem personen man just fött är för någon.
    Det är lika orimligt som om jag skulle bestämma på BB vilket yrke mitt barn ska ha.

    Det låter för mig som ett val grundat på principer och inte på barnets behov.

    Jag instämmer med lefo; för din kamp på insändarsidor, hos politiker och myndigheter.
    Och ta med dig de som är intressade av att delta. Att försöka frälsa de som inte är intresserade är aldrig nogon bra idé.

    Oavsett vad du inbillar dig - det är inte synd om oss. Inte i min familj i alla fall
  17. Medlem sedan
    May 2005
    #9

    Ett förståndigt påpekande

    Även om man bara nämner förnamn så känns det lite orelevant.
  18. 9
    Ett förståndigt påpekande Även om man bara nämner förnamn så känns det lite orelevant.
  19. Medlem sedan
    May 2005
    #10
    Det är något som jag också förundras över. Jag har hört fler som tvärsäkert säger att dom bestämt sig så snabbt var barnet ska gå i skolan. Jag förstår inte hur det är möjligt, men det är jag det. Själv så velade jag fram och tillbaka under ett år. Men vi började i grundskolan för att sen byta till grundsär efter några år. Har inte ångrat det en sekund.

    Däremot måste jag säga att för mig verkar det helt orimligt att göra ett skolval redan på BB, när man inte ens vet vem personen man just fött är för någon.
    Det är lika orimligt som om jag skulle bestämma på BB vilket yrke mitt barn ska ha.

    Det låter för mig som ett val grundat på principer och inte på barnets behov.
  20. 10
    Det är något som jag också förundras över. Jag har hört fler som tvärsäkert säger att dom bestämt sig så snabbt var barnet ska gå i skolan. Jag förstår inte hur det är möjligt, men det är jag det. Själv så velade jag fram och tillbaka under ett år. Men vi började i grundskolan för att sen byta till grundsär efter några år. Har inte ångrat det en sekund.

    Däremot måste jag säga att för mig verkar det helt orimligt att göra ett skolval redan på BB, när man inte ens vet vem personen man just fött är för någon.
    Det är lika orimligt som om jag skulle bestämma på BB vilket yrke mitt barn ska ha.

    Det låter för mig som ett val grundat på principer och inte på barnets behov.
  21. Medlem sedan
    Sep 2008
    #11
    När läkarna meddelade att Linnéa troligen hade DS (dag 3) så var det första jag sa "men hur ska det gå för henne i skolan". Vår underbara neo läkare (som också var barn hjärtläkare och som hade träffat många DS barn fick vi senare reda på) log ett härligt leende och sa till mig att han nog tyckte att Linnéa först ska få vara bebis och sedan kan jag ta tag i denna bit.
    Sedan tog det några år innan skolfrågan kom upp i mitt huvud.
    Kan säkert vara de som jobbar inom skolan som tänker så, men jag vet i och för sig en DS förälder på ett annat forum som jobbar i skolans värd och denna person kommer aldrig sätta sitt barn i den vanliga skolan.


    Det är något som jag också förundras över. Jag har hört fler som tvärsäkert säger att dom bestämt sig så snabbt var barnet ska gå i skolan. Jag förstår inte hur det är möjligt, men det är jag det. Själv så velade jag fram och tillbaka under ett år. Men vi började i grundskolan för att sen byta till grundsär efter några år. Har inte ångrat det en sekund.
  22. 11
    När läkarna meddelade att Linnéa troligen hade DS (dag 3) så var det första jag sa "men hur ska det gå för henne i skolan". Vår underbara neo läkare (som också var barn hjärtläkare och som hade träffat många DS barn fick vi senare reda på) log ett härligt leende och sa till mig att han nog tyckte att Linnéa först ska få vara bebis och sedan kan jag ta tag i denna bit.
    Sedan tog det några år innan skolfrågan kom upp i mitt huvud.
    Kan säkert vara de som jobbar inom skolan som tänker så, men jag vet i och för sig en DS förälder på ett annat forum som jobbar i skolans värd och denna person kommer aldrig sätta sitt barn i den vanliga skolan.


    Det är något som jag också förundras över. Jag har hört fler som tvärsäkert säger att dom bestämt sig så snabbt var barnet ska gå i skolan. Jag förstår inte hur det är möjligt, men det är jag det. Själv så velade jag fram och tillbaka under ett år. Men vi började i grundskolan för att sen byta till grundsär efter några år. Har inte ångrat det en sekund.
  23. Medlem sedan
    Dec 1998
    #12
    Jag har den största respekt för att föräldrar som upplevde särskolans införande som ett enormt steg framåt. Det måste ha varit stort att deras barn fick rätt till utbildning.

    Tycker det är dålig stil att raljera över deras tacksamhet. Om de föräldrarna inte hade funnits hade du inte kunnat föra din egen kamp för rätt till grundskoleutbildning.

    Utan samma generation föräldrar hade du f ö inte kunnat berätta om din kamp för färdtjänst heller för då hade färdtjänst inte existerat.

    Det var alltså skolskjuts till särskolan som var föregångare till färdtjänsten. När särskolan infördes fanns ingen skjuts för barnen så föräldrar som inte kunde ta barnen till skolan fick avstå utbildning för barnen eller låta dem flytta till skolinstitution.

    Att föräldrar år 2008 skulle känna sig ömkansvärda för att de måste välja skolform tycker jag också är respektlöst raljerande som inte tillför så mycket till en konstruktiv diskussion.
  24. 12
    Jag har den största respekt för att föräldrar som upplevde särskolans införande som ett enormt steg framåt. Det måste ha varit stort att deras barn fick rätt till utbildning.

    Tycker det är dålig stil att raljera över deras tacksamhet. Om de föräldrarna inte hade funnits hade du inte kunnat föra din egen kamp för rätt till grundskoleutbildning.

    Utan samma generation föräldrar hade du f ö inte kunnat berätta om din kamp för färdtjänst heller för då hade färdtjänst inte existerat.

    Det var alltså skolskjuts till särskolan som var föregångare till färdtjänsten. När särskolan infördes fanns ingen skjuts för barnen så föräldrar som inte kunde ta barnen till skolan fick avstå utbildning för barnen eller låta dem flytta till skolinstitution.

    Att föräldrar år 2008 skulle känna sig ömkansvärda för att de måste välja skolform tycker jag också är respektlöst raljerande som inte tillför så mycket till en konstruktiv diskussion.
  25. Medlem sedan
    Dec 1998
    #13
    Nej. Det är dålig stil det också, att omnämna personer vid namn som inte skriver på forumet.
  26. 13
    Nej. Det är dålig stil det också, att omnämna personer vid namn som inte skriver på forumet.
  27. Medlem sedan
    Dec 2008
    #14
    (Alldeles för) långt...
    Jag vet inte om det är så synd om dagens föräldrar jämfört med gårdagens. Det är väl bara det att man delvis står inför olika problem (både pga samhällets allmänna utveckling och tidigare föräldrars kamp). Men jag känner igen attityden; att vara så övertygad av det egna perspektivet att man har svårt att lyssna till andra. Problemet med en sådan attityd är bara att det ofta får en effekt som man inte egentligen borde undvika, nämligen en uppenbar risk att folk slutar att lyssna.

    Att driva sina uppfattningar är inget fel i sig. Det är tex bra att vi (dagens föräldrar) får lite perspektiv på skolan i de här frågorna. Men ett tips är att man tar folks funderingar och utgångspunkter på allvar och inte reducerar frågeställningen till en politisk princip (detta skriver jag trots att jag tycker att Carin har både en och två poänger vad gäller att föräldrainflytandet inte ska reduceras till enbart "valfrihet" utan vara en ständigt pågående process).

    Väljer man att sätta sitt barn i en särskola innebär det inte att man sviker ett kollektivt intresse hos denna grupp. Det innebär först och främst att man sätter det egna barnet i första rummet (hur kan det vara på annat sätt?!). Utifrån detta tycker jag sedan att vi alla har gemensamma intressen vad det gäller stöd och resurser till våra barn. Den striden är (eller borde vara) kollektiv. Men att säga att vissa har helt fel och andra helt rätt påminner mig om sekterism. Och det gynnar knappast någon i längden.
  28. 14
    (Alldeles för) långt...
    Jag vet inte om det är så synd om dagens föräldrar jämfört med gårdagens. Det är väl bara det att man delvis står inför olika problem (både pga samhällets allmänna utveckling och tidigare föräldrars kamp). Men jag känner igen attityden; att vara så övertygad av det egna perspektivet att man har svårt att lyssna till andra. Problemet med en sådan attityd är bara att det ofta får en effekt som man inte egentligen borde undvika, nämligen en uppenbar risk att folk slutar att lyssna.

    Att driva sina uppfattningar är inget fel i sig. Det är tex bra att vi (dagens föräldrar) får lite perspektiv på skolan i de här frågorna. Men ett tips är att man tar folks funderingar och utgångspunkter på allvar och inte reducerar frågeställningen till en politisk princip (detta skriver jag trots att jag tycker att Carin har både en och två poänger vad gäller att föräldrainflytandet inte ska reduceras till enbart "valfrihet" utan vara en ständigt pågående process).

    Väljer man att sätta sitt barn i en särskola innebär det inte att man sviker ett kollektivt intresse hos denna grupp. Det innebär först och främst att man sätter det egna barnet i första rummet (hur kan det vara på annat sätt?!). Utifrån detta tycker jag sedan att vi alla har gemensamma intressen vad det gäller stöd och resurser till våra barn. Den striden är (eller borde vara) kollektiv. Men att säga att vissa har helt fel och andra helt rätt påminner mig om sekterism. Och det gynnar knappast någon i längden.
  29. Medlem sedan
    Jan 2003
    #15

    Hej Carin!

    Ja , valet är inte enkelt men jag är väldigt glad att vi har ett val. När vi började fundera på Hertas skolgång kändes det rätt självklart att hon skulle gå i vanlig skola, i samma skola där hennes syskon går. Det är ju också den skolan som är "skolan" för henne.
    Herta är en framåt, social tjej med bra tal. Hon hade många kompisar med sin från dagis och många barn hon kände till från området där vi bor. Hon fick också med sin sin assistent från dagis.
    Våra barn går i en rätt liten privatskola med mkt engagerade och kunniga lärare, de hade dock ingen erfarenhet av barn med ds, men de var öppna och nyfikna och såg fram emot att få Herta på skolan.
    Herta går nu i ettan, hon tycker om skolan, men framför allt fritids. I det stora hela fungerar det bra. Det har varit lite upp och ner ibland men inga stora problem. Lärare och personal är lyhörda och vi har ett gott samarbete.
    Kompisarna är otroliga, de har en sådan förståelse och acceptans. Herta är omtyckt och leker med rätt många barn både i skola och fritids och hemma.
    Herta lär sig hela tiden. Hon är med på mycket av det som de andra barnen gör, men ibland jobbar Herta och hennes assistent själva. Herta har en otrolig assistent.
    Vi har möte med ass, lärare och rektor 1 gång per termin, där vi pratar om hur det går, vad vi ska jobba vidare med osv.
    Vi tar en termin i taget. Det viktigaste för oss är att Herta trivs i skolan och tycker det är roligt att gå dit. Att hon lär sig saker kommer i andra hand. Det känns väligt bra att det fungerar så bra i "vanlig" skola men vi är också väldigt öppna och positiva till särskolan. Det viktigaste är att Herta har det bra, inte att det ska kännas bra för oss att Herta går på "vanlig" skola.
    Ha det gott
    Sara
  30. 15
    Hej Carin! Ja , valet är inte enkelt men jag är väldigt glad att vi har ett val. När vi började fundera på Hertas skolgång kändes det rätt självklart att hon skulle gå i vanlig skola, i samma skola där hennes syskon går. Det är ju också den skolan som är "skolan" för henne.
    Herta är en framåt, social tjej med bra tal. Hon hade många kompisar med sin från dagis och många barn hon kände till från området där vi bor. Hon fick också med sin sin assistent från dagis.
    Våra barn går i en rätt liten privatskola med mkt engagerade och kunniga lärare, de hade dock ingen erfarenhet av barn med ds, men de var öppna och nyfikna och såg fram emot att få Herta på skolan.
    Herta går nu i ettan, hon tycker om skolan, men framför allt fritids. I det stora hela fungerar det bra. Det har varit lite upp och ner ibland men inga stora problem. Lärare och personal är lyhörda och vi har ett gott samarbete.
    Kompisarna är otroliga, de har en sådan förståelse och acceptans. Herta är omtyckt och leker med rätt många barn både i skola och fritids och hemma.
    Herta lär sig hela tiden. Hon är med på mycket av det som de andra barnen gör, men ibland jobbar Herta och hennes assistent själva. Herta har en otrolig assistent.
    Vi har möte med ass, lärare och rektor 1 gång per termin, där vi pratar om hur det går, vad vi ska jobba vidare med osv.
    Vi tar en termin i taget. Det viktigaste för oss är att Herta trivs i skolan och tycker det är roligt att gå dit. Att hon lär sig saker kommer i andra hand. Det känns väligt bra att det fungerar så bra i "vanlig" skola men vi är också väldigt öppna och positiva till särskolan. Det viktigaste är att Herta har det bra, inte att det ska kännas bra för oss att Herta går på "vanlig" skola.
    Ha det gott
    Sara
  31. Medlem sedan
    Dec 2003
    #16
    Hej HAVN! Roligt att läsa om Herta och att det går så bra för henne och att ni är så nöjda.
    Vi tyckte också precis som ni att det var A och O att vår dotter trivdes,men lika viktigt tyckte vi det var att hon lärde sig saker som bidrog till att göra henne
    till en som vuxen så litet oberoende av hjälp som möjligt.Vi krävde av skolan som nåt självklart att de skulle erbjuda en för henne trivsam miljö.Och hade fokus sen på att hon fick kunskaper för att utveckla självständighet.
    Vi var i motsats till dig inte alls intresserade av särskolanOch min dotter gick heller aldrig dit.
    Men idag är det val mellan två skolformer som råder och valet är fritt,åtminstone för en del.
    Önskar er lycka till i fortsättningen.
  32. 16
    Hej HAVN! Roligt att läsa om Herta och att det går så bra för henne och att ni är så nöjda.
    Vi tyckte också precis som ni att det var A och O att vår dotter trivdes,men lika viktigt tyckte vi det var att hon lärde sig saker som bidrog till att göra henne
    till en som vuxen så litet oberoende av hjälp som möjligt.Vi krävde av skolan som nåt självklart att de skulle erbjuda en för henne trivsam miljö.Och hade fokus sen på att hon fick kunskaper för att utveckla självständighet.
    Vi var i motsats till dig inte alls intresserade av särskolanOch min dotter gick heller aldrig dit.
    Men idag är det val mellan två skolformer som råder och valet är fritt,åtminstone för en del.
    Önskar er lycka till i fortsättningen.
  33. Medlem sedan
    Dec 2003
    #17
    Hej lefo!

    I de områden av världen där man kommit längst med att avskaffa t ex särskolan och i övrigt nått stor delaktighet för personer med funktionshinder är det oftast föräldrar som varit de mest drivande för lagändringar som lett till delaktighet för personer med utvecklingsstörning.
  34. 17
    Hej lefo!

    I de områden av världen där man kommit längst med att avskaffa t ex särskolan och i övrigt nått stor delaktighet för personer med funktionshinder är det oftast föräldrar som varit de mest drivande för lagändringar som lett till delaktighet för personer med utvecklingsstörning.
  35. Medlem sedan
    Dec 2003
    #18
    Alla föräldrar som jag nämnde har samma möjlighet som du/jag att ta del av forumet,men alla gitter kanske ej skriva.
  36. 18
    Alla föräldrar som jag nämnde har samma möjlighet som du/jag att ta del av forumet,men alla gitter kanske ej skriva.
  37. Medlem sedan
    Dec 2003
    #19
    Man inför nationella ISP:N för elever med svårigheter,
    det vore en bra lösning.
    Har du varit inne på ISP-sidan eller besökt ISP i Uppsala?
  38. 19
    Man inför nationella ISP:N för elever med svårigheter,
    det vore en bra lösning.
    Har du varit inne på ISP-sidan eller besökt ISP i Uppsala?
  39. Medlem sedan
    Dec 2003
    #20
    Min äldsta dotter (då 11 år) var med på förlossningen och frågade läkaren om hennes nyfödda syster skulle kunna lära sig läsa."Ja kanske,men inte helt säkert",sa doktorn."Men om man skriver med STORA BOKSTÄVER då?" undrade min 11-åring.
    Doktorn blev en vän till familjen,kom på min dotter med DS födelsedagskalas i många år.Hade dock aldrig hört talas om nån elev med DS i vanlig skola
    och lyssnade intresserad till vårt projekt att se till att vår dotter med DS blev den första i vår kommun.
    Han hann uppleva både vår dotters skolgång som inskriven grunsskoleelev i närmaste grundskolan samt hennes studentexamen i ett vanligt närbeläget
    privatgymnasium med inriktning mot arbetslivet
  40. 20
    Min äldsta dotter (då 11 år) var med på förlossningen och frågade läkaren om hennes nyfödda syster skulle kunna lära sig läsa."Ja kanske,men inte helt säkert",sa doktorn."Men om man skriver med STORA BOKSTÄVER då?" undrade min 11-åring.
    Doktorn blev en vän till familjen,kom på min dotter med DS födelsedagskalas i många år.Hade dock aldrig hört talas om nån elev med DS i vanlig skola
    och lyssnade intresserad till vårt projekt att se till att vår dotter med DS blev den första i vår kommun.
    Han hann uppleva både vår dotters skolgång som inskriven grunsskoleelev i närmaste grundskolan samt hennes studentexamen i ett vanligt närbeläget
    privatgymnasium med inriktning mot arbetslivet
Sidan 1 av 3 123 SistaSista

Liknande trådar

  1. Stackars stackars sonen, eller inte...
    By Achelois in forum Ordet är fritt
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2011-10-18, 22:00
  2. stackars liten... (och stackars mamma :/
    By Cesse m.4 in forum _1009 Septemberbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2010-11-14, 14:20
  3. stackars stackars englas familj *ot*
    By fin_ in forum Vikt
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2008-04-13, 21:04
  4. Stackars stackars lille Arve
    By *Lillan* in forum _0602 Februaribarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-09-07, 21:31
  5. Stakars stackars stackars Jens...
    By Norrskenet in forum Hem & fritid
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2005-11-15, 14:10
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar