Här har vi haft annorlunda problem både hemma och i skolan. Sonen har vägrat äta kött, fisk och kyckling. Han sa alltid bara att han inte tycker om det men inte visste vi att det fanns en annan orska till det förrän jag en dag kom på det.
Han äter ganska ofta hos farmor och farfar där de inte äter så mycket av detta. De är inga vegetarianer eller så utan köttet äts det lite av pga farfars sjukdom och fisk och kyckling har det blivit så att de åt det när sonen inte var där. Han har alltså som oftast sett de äta vegetariskt och själv gjort det när han varit där.
Till jul serveras det allt vad ett vanligt julbord består av men det är ju en gång om året och det kommer han säkert inte ihåg vad de då ätit. Våra ban älskar grönsaker och dottern även mycket annat men hon är känsligare för blandningar och såser som gömmer maten.
Sonen är väldigt lättpåverkad av farmor och farfar och en dag hade han frågat farmor vilket kött hon aldrig skulle äta. Hon blev förbryllad och slängde ur sig griskött. Ett par dagar senare sa sonen till mig att han aldrig skulle äta griskött och berättade att farmor sagt att det skall man inte äta, fastän hon faktiskt äter det. Hon hade bara slängt ur sig något i överraskninges ögonblick.
Han tycker att det i princip räcker med att äta morötter och rödbetor. Jag har förklarat för honom att det krävs mer än så för att kroppen skall fungera. Han äter mycket annat och faktiskt även kött för den delen i form av hamburgare och korv. Där ser han det inte som kött, som är hans fix-idé. Så en period lagade jag bara hemgjorda köttbullar och pannbiffar med alla möjliga smaker flera dagar i veckan.
Jag bad sedan även farmor att laga mer kött/fisk/kyckling när han var hos dem, men hon trodde att han åt mest sådant hemma och satsade därför mer på vegetariskt som hon även trodde att vi inte gjorde (vilket var helt fel). Hon blev lite förvånad men har efter det serverat dessa saker när han varit där och han har därmed börjat äta detta både hemma och i skolan.
Han är verkligen en liten funderare och får något år sedan dök frågan upp om vad skillnaden är mellan ekologiska och biodynamiska produkter. Vi köper båda då det finns att välja, och där vi bor är nog utbudet störst i hela sverige så det är inte svårt hitta vad man vill ha. Där har även farmor och farfar haft en stor påverkan i de tankarna, för dem är det också viktigt med ekologiskt och biodynamiskt och de har mer påtalat detta får honom och när jag sedan förtydligade för honom att det är faktiskt det som vi också köper så vände det omgående.
Så för oss har det helt enkelt varit påverkan från farföräldrar (utan att de riktigt varit medveta om hans perception och även med medveten påverkan) samt att han verkar ändå bry sig om vad han äter (rent odlings/uppfödningsmässigt).
Min fundering i det hela är då om din son tar intryck från någon som ni inte är riktigt medvetna om, släkt, vän, skolkamrater? Kanske han lysnnat på något som någon sagt någon gång och tagit åt sig?
Vår son hade även bråttom ut på rasterna när han börjat skolan, han ville ju ut så fort som möjligt och inte missa leken, vilket gjorde att han inte åt så mycket och valde sådant som gick fort att göra i ordning. Medan han hemma kan äta som en häst.
Under sonen hela uppväxt har vi haft diverse problem med mat och ätande och när han blev 4 år släppte det och kom sedan tillbaks kring 6-årsåldern med det som jag beskrivit ovan. Han har alltid varit smal men växer som han skall. Är en aktiv kille och som gillar att plugga, så det krävs en hel del energi och vi väljer noga energitäta produkter och han äter även mycker frukt och grönsaker. Han och dottern älskar speciellt bönor, morötter, torkad frukt och sonen är väldigt förtjust i rödbetor men de äter de flesta grönsaker. Så det har gjort en hel del för hans blodvärden och vitamin- och mineralbalansen i kroppen som varit specilellt viktigt vid sjukdomstillfällen.
Hoppas det ordnar sig för din kille och kan skolan stödja förslaget med "favioritmat" (som Selma skrev) under en period så kanske det löser sig med att han vågar prova även annat. Lycka till
81
Här har vi haft annorlunda problem både hemma och i skolan. Sonen har vägrat äta kött, fisk och kyckling. Han sa alltid bara att han inte tycker om det men inte visste vi att det fanns en annan orska till det förrän jag en dag kom på det.
Han äter ganska ofta hos farmor och farfar där de inte äter så mycket av detta. De är inga vegetarianer eller så utan köttet äts det lite av pga farfars sjukdom och fisk och kyckling har det blivit så att de åt det när sonen inte var där. Han har alltså som oftast sett de äta vegetariskt och själv gjort det när han varit där.
Till jul serveras det allt vad ett vanligt julbord består av men det är ju en gång om året och det kommer han säkert inte ihåg vad de då ätit. Våra ban älskar grönsaker och dottern även mycket annat men hon är känsligare för blandningar och såser som gömmer maten.
Sonen är väldigt lättpåverkad av farmor och farfar och en dag hade han frågat farmor vilket kött hon aldrig skulle äta. Hon blev förbryllad och slängde ur sig griskött. Ett par dagar senare sa sonen till mig att han aldrig skulle äta griskött och berättade att farmor sagt att det skall man inte äta, fastän hon faktiskt äter det. Hon hade bara slängt ur sig något i överraskninges ögonblick.
Han tycker att det i princip räcker med att äta morötter och rödbetor. Jag har förklarat för honom att det krävs mer än så för att kroppen skall fungera. Han äter mycket annat och faktiskt även kött för den delen i form av hamburgare och korv. Där ser han det inte som kött, som är hans fix-idé. Så en period lagade jag bara hemgjorda köttbullar och pannbiffar med alla möjliga smaker flera dagar i veckan.
Jag bad sedan även farmor att laga mer kött/fisk/kyckling när han var hos dem, men hon trodde att han åt mest sådant hemma och satsade därför mer på vegetariskt som hon även trodde att vi inte gjorde (vilket var helt fel). Hon blev lite förvånad men har efter det serverat dessa saker när han varit där och han har därmed börjat äta detta både hemma och i skolan.
Han är verkligen en liten funderare och får något år sedan dök frågan upp om vad skillnaden är mellan ekologiska och biodynamiska produkter. Vi köper båda då det finns att välja, och där vi bor är nog utbudet störst i hela sverige så det är inte svårt hitta vad man vill ha. Där har även farmor och farfar haft en stor påverkan i de tankarna, för dem är det också viktigt med ekologiskt och biodynamiskt och de har mer påtalat detta får honom och när jag sedan förtydligade för honom att det är faktiskt det som vi också köper så vände det omgående.
Så för oss har det helt enkelt varit påverkan från farföräldrar (utan att de riktigt varit medveta om hans perception och även med medveten påverkan) samt att han verkar ändå bry sig om vad han äter (rent odlings/uppfödningsmässigt).
Min fundering i det hela är då om din son tar intryck från någon som ni inte är riktigt medvetna om, släkt, vän, skolkamrater? Kanske han lysnnat på något som någon sagt någon gång och tagit åt sig?
Vår son hade även bråttom ut på rasterna när han börjat skolan, han ville ju ut så fort som möjligt och inte missa leken, vilket gjorde att han inte åt så mycket och valde sådant som gick fort att göra i ordning. Medan han hemma kan äta som en häst.
Under sonen hela uppväxt har vi haft diverse problem med mat och ätande och när han blev 4 år släppte det och kom sedan tillbaks kring 6-årsåldern med det som jag beskrivit ovan. Han har alltid varit smal men växer som han skall. Är en aktiv kille och som gillar att plugga, så det krävs en hel del energi och vi väljer noga energitäta produkter och han äter även mycker frukt och grönsaker. Han och dottern älskar speciellt bönor, morötter, torkad frukt och sonen är väldigt förtjust i rödbetor men de äter de flesta grönsaker. Så det har gjort en hel del för hans blodvärden och vitamin- och mineralbalansen i kroppen som varit specilellt viktigt vid sjukdomstillfällen.
Hoppas det ordnar sig för din kille och kan skolan stödja förslaget med "favioritmat" (som Selma skrev) under en period så kanske det löser sig med att han vågar prova även annat. Lycka till
Å även om jag inte heller fått proffisionel hjälp så vill jag trycka på att man inte alls är _sämre_ för att man behöver det.
Det viktiga är dock att båda barn och vuxna får lära sig att det ofta tar 20 till 60 gånger innen den medfödda reflexen att allt är äckligt försvinner å man _verkligen_ kan smaka på något.
Jag har för övrigt aldrig förespråkat tvång!
82
Vi säger ju samma sak!
Å även om jag inte heller fått proffisionel hjälp så vill jag trycka på att man inte alls är _sämre_ för att man behöver det.
Det viktiga är dock att båda barn och vuxna får lära sig att det ofta tar 20 till 60 gånger innen den medfödda reflexen att allt är äckligt försvinner å man _verkligen_ kan smaka på något.
Bara frukt till mellis? Jag tycker att det låter jättekonstigt. Barn behövet ett stadigt mellanmål för att orka. Smörgås alternativt fil och flingor (inte i din sons fall då) kanske. BARA frukt tycker jag låter väldigt klent...
83
Bara frukt till mellis? Jag tycker att det låter jättekonstigt. Barn behövet ett stadigt mellanmål för att orka. Smörgås alternativt fil och flingor (inte i din sons fall då) kanske. BARA frukt tycker jag låter väldigt klent...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
