Och hur naiv är jag om jag tror att diabetes visserligen ställer (vissa delar av?) vardagen i nytt ljus, men att det är fullt hanterbart och inte någon katastrof?
Och hur naiv är jag om jag tror att diabetes visserligen ställer (vissa delar av?) vardagen i nytt ljus, men att det är fullt hanterbart och inte någon katastrof?
Vet en del då mormor,farmor och min mor har diabetes....
Tycker inte du är naiv, diabetes är en sjukdom där det gäller att ställa om vissa av sina levnadsvanor men som är fullt hanterbar att lära sig leva med.
2
Vet en del då mormor,farmor och min mor har diabetes....
Tycker inte du är naiv, diabetes är en sjukdom där det gäller att ställa om vissa av sina levnadsvanor men som är fullt hanterbar att lära sig leva med.
Att det är en sjukdom som kan få allvarliga konsekvenser om man missköter den. Följer man däremot de kostråd som finns så kan man i övrigt leva helt normalt.
3
Att det är en sjukdom som kan få allvarliga konsekvenser om man missköter den. Följer man däremot de kostråd som finns så kan man i övrigt leva helt normalt.
Fakta och så kan jag läsa mig till. Och jag har känt till sjukdomen ett tag. Jag har kontakt med flera barn och ungdomar som är sjuka, så det är inte helt nytt för mig.
Men nu har det krupit ganska nära, om man säger så. En ung (förskoleåldern) släkting har drabbats och föräldrarna är chockade, naturligtvis. De ser bara nattsvart mörker, typ och mina erfarenheter räknas inte. Så då undrar jag om jag är onödigt naiv. Om de unga diabetiker jag känner och träffar är lycklga undantagsfall, när de lever precis som sina kompisar och äter samma saker (inkl glass och godis). Enda skillnaden som jag upplever är att de mäter blodsockret och ger sig själva insulin. Men det är ju inte mina barn. Jag är ju inte med dem hela dygnet.
Tja, alltså Fakta och så kan jag läsa mig till. Och jag har känt till sjukdomen ett tag. Jag har kontakt med flera barn och ungdomar som är sjuka, så det är inte helt nytt för mig.
Men nu har det krupit ganska nära, om man säger så. En ung (förskoleåldern) släkting har drabbats och föräldrarna är chockade, naturligtvis. De ser bara nattsvart mörker, typ och mina erfarenheter räknas inte. Så då undrar jag om jag är onödigt naiv. Om de unga diabetiker jag känner och träffar är lycklga undantagsfall, när de lever precis som sina kompisar och äter samma saker (inkl glass och godis). Enda skillnaden som jag upplever är att de mäter blodsockret och ger sig själva insulin. Men det är ju inte mina barn. Jag är ju inte med dem hela dygnet.
Diabetes orsakar, eller är delorsak till nästan alla hjärtinfarkter. Man kan gå med "för diabetes" länge utan att veta om det och det gör stor skada i krälen framför allt.
Visst är det hanterbart och ingen katastrof i dagens läge, men det kräver kunskap och att man engagerar sig i sin sjukdom vilket väldigt många inte bryr sig om.
6
Diabetes orsakar, eller är delorsak till nästan alla hjärtinfarkter. Man kan gå med "för diabetes" länge utan att veta om det och det gör stor skada i krälen framför allt.
Visst är det hanterbart och ingen katastrof i dagens läge, men det kräver kunskap och att man engagerar sig i sin sjukdom vilket väldigt många inte bryr sig om.
det stora problemet jag kan se för barn, är att de får veta att de kan leva som andra, och ta lite mer insulin när de ätit något sött. Men det är ju när de ligger bra till i sockernivåer, inte som hos många ffa i puberteten, där blodsockret svänger otroligt och de kan få för sig att de inte vill ta insulin, men ska äta som alla andra ändå... dvs godis, pizza mm...
För en klok familj är det inga problem, då anpassar man maten efter kostkraven men jag har sett på nära håll en familj där de åt mer pizza och hamburgare än nån annan jag känner till och där barnet hade skyhöga långtids socker nivåer...
8
det stora problemet jag kan se för barn, är att de får veta att de kan leva som andra, och ta lite mer insulin när de ätit något sött. Men det är ju när de ligger bra till i sockernivåer, inte som hos många ffa i puberteten, där blodsockret svänger otroligt och de kan få för sig att de inte vill ta insulin, men ska äta som alla andra ändå... dvs godis, pizza mm...
För en klok familj är det inga problem, då anpassar man maten efter kostkraven men jag har sett på nära håll en familj där de åt mer pizza och hamburgare än nån annan jag känner till och där barnet hade skyhöga långtids socker nivåer...
tyvärr är du nog lite "naiv" då det inte är en så oskyldig sjukdom som många verkar tror ändå...drabbas man som liten så är riskerna större för komplikationer och det innebär en del förändringar och krav på kost och levnad...
Även om man sköter sin diabetes så finns det fortfarande en del besvär som kan komma som påverkar ens liv...
9
tyvärr är du nog lite "naiv" då det inte är en så oskyldig sjukdom som många verkar tror ändå...drabbas man som liten så är riskerna större för komplikationer och det innebär en del förändringar och krav på kost och levnad...
Även om man sköter sin diabetes så finns det fortfarande en del besvär som kan komma som påverkar ens liv...
ja, jag har redan ett par autoimmuna sjukdomar, psoriasis och sköldkörteln så jag ligger helt klart i riskgruppen för att få ännu en....
Men än så länge så ligger mitt socker bra så det får jag va nöjd med.
14
ja, jag har redan ett par autoimmuna sjukdomar, psoriasis och sköldkörteln så jag ligger helt klart i riskgruppen för att få ännu en....
Men än så länge så ligger mitt socker bra så det får jag va nöjd med.
Jag är inte specielt rädd för just den sjukdommen för egen del. Det beror mest på det att vi inte har sjukdommen i släkten och ser därför risken att vi skulle drabbas som mycket liten. Och drabbas vi så tror jag inte det blir så farligt just för att det inte finns i släkten, utan då blir det mer en hanterbar sjukdom.
Däremot har jag väll förstått att det finns olika typer av diabetes det gäller visserligen nästan alla sjukdommar, och att just den värre formen kan vara riktigt hemsk.
16
Jag är inte specielt rädd för just den sjukdommen för egen del. Det beror mest på det att vi inte har sjukdommen i släkten och ser därför risken att vi skulle drabbas som mycket liten. Och drabbas vi så tror jag inte det blir så farligt just för att det inte finns i släkten, utan då blir det mer en hanterbar sjukdom.
Däremot har jag väll förstått att det finns olika typer av diabetes det gäller visserligen nästan alla sjukdommar, och att just den värre formen kan vara riktigt hemsk.
..i ordets rätta bemärkelse kanske men jag skulle också bli chockad, ledsen och tänka på alla senkomplikationer och risker (med ffa hypoglykemiepisoder) om mitt barn i förskoleåldern drabbades (såg att det var det som du avsåg i tråden). Har diabetesbarn i min närhet och har sett skrämmande exempel på hur illa det fungerar ibland (även om föräldrarna och barn är väldigt pålästa och engagerade). Minns t.ex ett barn där assistenten och läraren föreslog att barnet skulle ta lite extra insulin när han låg lågt i b-socker. Att leva med en sån sjukdom kräver mycket av både barn och föräldrar på olika nivåer. Tänker på barnkalas, att alltid känna att alla måste rätta sig efter mina tider (eller ännu värre) få sitta och titta på när de andra äter, att behöva krångla med skolan och att be dom ta hänsyn till min sjukdom hela tiden när de lägger scheman (t.ex för gymnastik eller mattider). Tänker även på hur t.ex en vanlig magsjuka kan vara förödande, innebära blodsockerkontroller en gång i timman och kanske t.o.m inläggning på sjukhus.
Skulle kunna räkna upp massor med saker ..
Sen skulle jag inte ta så hårt på om jag som 50-åring drabbades av typ 2 diabetes men när ett barn drabbas av typ 1 så förstår jag att föräldrarna kan reagera som att det vore en katastrof.
17
Ingen katastrof.. ..i ordets rätta bemärkelse kanske men jag skulle också bli chockad, ledsen och tänka på alla senkomplikationer och risker (med ffa hypoglykemiepisoder) om mitt barn i förskoleåldern drabbades (såg att det var det som du avsåg i tråden). Har diabetesbarn i min närhet och har sett skrämmande exempel på hur illa det fungerar ibland (även om föräldrarna och barn är väldigt pålästa och engagerade). Minns t.ex ett barn där assistenten och läraren föreslog att barnet skulle ta lite extra insulin när han låg lågt i b-socker. Att leva med en sån sjukdom kräver mycket av både barn och föräldrar på olika nivåer. Tänker på barnkalas, att alltid känna att alla måste rätta sig efter mina tider (eller ännu värre) få sitta och titta på när de andra äter, att behöva krångla med skolan och att be dom ta hänsyn till min sjukdom hela tiden när de lägger scheman (t.ex för gymnastik eller mattider). Tänker även på hur t.ex en vanlig magsjuka kan vara förödande, innebära blodsockerkontroller en gång i timman och kanske t.o.m inläggning på sjukhus.
Skulle kunna räkna upp massor med saker ..
Sen skulle jag inte ta så hårt på om jag som 50-åring drabbades av typ 2 diabetes men när ett barn drabbas av typ 1 så förstår jag att föräldrarna kan reagera som att det vore en katastrof.
Nja, kostråden är inte samma för ALLA diabetiker. Man får en kostrådsplan att följa, men ju längre man haft diabetes så lär man sig vad som funkar bäst. En del har t.ex. magproblem tillsammans med sin diabetes och kan inte äta långsamma kolhydrater och får byta ut dem mot mer snabba kolhydrater.
En del har andra problem som kan behöva lösas med annan typ av kost. Men det där brukar man komma på själv när man haft diabetes ett tag... Men att alla diabetiker ska ha samma typ av kost (långsamma kolhydrater och tallriksmodellen) så enkelt är det ju tyvärr inte...
18
Nja, kostråden är inte samma för ALLA diabetiker. Man får en kostrådsplan att följa, men ju längre man haft diabetes så lär man sig vad som funkar bäst. En del har t.ex. magproblem tillsammans med sin diabetes och kan inte äta långsamma kolhydrater och får byta ut dem mot mer snabba kolhydrater.
En del har andra problem som kan behöva lösas med annan typ av kost. Men det där brukar man komma på själv när man haft diabetes ett tag... Men att alla diabetiker ska ha samma typ av kost (långsamma kolhydrater och tallriksmodellen) så enkelt är det ju tyvärr inte...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Hoppas du och dina barn slipper, för även om det är hanterbart så verkar det ju ganska meckigt...
