Jo det går, men det går väldigt långsamt. Han har precis lärt sig sitta
, eller för två månader sen kom jag på nu, vad tiden rusar iväg. Han har väldigt svårt med balansen och talet har inte kommit igång, men han visar tydligt vad han vill så vi förstår honom ändå. Snart ska han börja på dagis och det känns väldigt nervöst, men det blir både bra för mig och honom. Han kan få en annan träning och slipper bli uttråkad på sin tråkiga mamma
.
Jag kommer vara hemma till augusti för att finnas till hand om det är något och han kommer att gå endast 3h/dag så det känns ok. Nu har sista operationen gjorts i näsan och det känns väldigt skönt. Vi har inte vip kort på sjukhuset längre som förut och får anpassa oss till den vanliga barnakuten när vi söker hjälp, men "peppar, pepppar ta i trä" så har vi sluppit det på sista tiden. Han går regelbundet hos neurologer och sjukgymnast och det känns tryggt. Vi vet inte vad han kommer att kunna lära sig, men det är vårt liv som det ser ut och det är bara David som kan visa det.
Annars är han en riktigt glad och busig kille som håller den övriga familjen sysselsatt
.
Lycka till nu med pyret i magen och vad härligt med ny bebis att gosa med. Tänk vad livet har för överraskningar!
Kram