Behövs diagnos?

[Lejonet-57]

Jag undrar, anser ni att ett barn som tydligt verkar ha en diagnos, i detta fallet Tourette, också bör ha diagnos? Vill bara ha er åsikt. Har nyss svarat angående Tourette nedan.
Sonen har ju mkt som påminner om Tourette, men jag har inte tagit upp saken mera på hab,de tycker nog att eftersom han redan har två diagnoser räcker det..
Men det är ju klart att man undrar över många egenheter , som inte hör till varken adhd eller AS, det gör ju även omgivningen.

Den privata läkaren vi ska till snart angående den yngste, menar att sonen har TS medan hab inte vill prata om saken.

Jag vet inte hur vi ska tänka-diagnos eller inte. Sonen har ju bara dessa verbala tics, (inte så bara) o några motoriska. Inga tvångshandlingar eller så. Men det kanske egentligen hör till OCD??Tvången?

Var o såg på Pelle Sandstrak nyligen o han hade ju enorma tics...ska man jämföra så är ju sonens problem små..men Pelles problem är förmodligen stora. Eller var.

[Frangipani]

Jag tycker att när man ändå håller på så ska man diagnosticera allt oavsett antalet diagnoser personen får. Då vet man och behöver inte längre undra och fundera över det. Jag förstår inte vad antalet diagnoser egentligen har att göra med saken. Många människor har flera diagnoser, det är inget som är "fult" på nåt sätt.

[Paxelle]

Ja, jag tycker faktiskt det.
Omgivningen inte minst får större förståelse om de vet att fulgrodorna som flyger ur munnen inte är en medveten elakhet utan det ligger ett funktionshinder bakom.
Har man dessutom diagnos så vet man ju vad man har att jobba med vilket underlättar för alla som har med barnet att göra.

[Portia]

Behövs och behövs... Bertils läkare i Uppsala som utredde honom tyckte att om barnet uppfyllde diagnoskriterierna så skulle det också diagnosen sättas. Därför fick Bertil faktiskt fem diagnoser, utöver AS, TS och ADHD en kommunikationsstörning UNS (307.9/F80.9) vilket efter logopedbesök sades vara "takolali" dvs man pratar för fort (läkaren hade ifrågasatt stamningstendens) och "störd utveckling av koordinationsförmågan" (315.4/F82). Jag kan väl säga att utöver logopedundersökningen så har vi inte haft någon större "nytta" av de två sista diagnoserna men det kändes ändå bra att ha en ordentlig utredning. Bertil fick lite specialgymnastik ett år i skolan men övrigt ingenting eftersom vi hab-ades till Aspergercentrum och jag orkade inte bråka om ngn ytterligare hab-insats för träning av motorik. Han hatar dessutom sport så han lider inte själv av att inte vara bra på fotboll. Det han hade problem med när han utreddes var att skriva med penna, han lärde sig aldrig skrivstil men med åren kom han i kapp ganska bra och har inga problem att anteckna numera. Att Bertil hade TS var ju ingen diskussion. Läkaren sa att ca hälften av alla med AS även har tics och många läkare menar att det kan "ingå" i en AS-diagnos men han tyckte som sagt att man skulle sätta separat diagnos. Det var dessutom lättare att förklara npf-problematiken för såväl Bertil som utomstående genom att börja i Touretten eftersom hans tics var så synliga. Särskilt skolan som ifrågasatte vissa av specialpedagogens anvisningar kunde inte ignorera de faktum att Bertil ticsade så han inte kunde hålla i pennan och att bänken flyttade sig, när han blev stressad (t.ex. nationella proven i åk 5). Att han har dokumenterade automatiseringsproblem när det gäller matematik och skulle få använda miniräknare istället för huvudräkning (och slippa traggla multiplikationstabellen) ville aldrig hemskolan riktigt acceptera förrän på högstadiet. Däremot har Bertil aldrig kommit upp i Pelle S: svårigheter. Bertil har inte heller, trots sin ADHD-diagnos, den här gränslösheten med bristande impulskontroll när det gäller att göra farlig saker t.ex. Bertil kan inte heller förställa sig eller hålla emot när han blir arg men han har aldrig haft det där draget att vilja testa saker. Vill han något så finns det en logisk förklaring bakom. och han är nog rätt feg egentligen... Livrädd att komma vilse till exempel. Det var mer hans lillasyrra (som aldrig är utredd för ADHD) som inte kände de här gränserna. Jag hade gärna sett att hon blivit utredd på samma sett som sin bror (generell Npf-utredning) men då var det BUP-utredning som gällde och ev AS-diagnos. Nu som tonåring är det definitivt AS-problemen som är framträdande. Men jag skulle inte vilja ha någon av mina älsklingar utan medicinering .

[vajl]

Är borta och har svårt att skriva ostört, men ville säga att har man nåt annnat än t ex ren adhd så kan det vara viktigt att det står klart och står i papper så t ex medicinering inte blir fullt så godtycklig.

Concerta t ex förstärker ofta tics och ångest och det är ju bra att då veta att det redan finns mkt sånt eller tendenser ditåt (t ex att det finns i släkten). På samma sätt är det med bipolaritet, och att man om det finns tendenser eller gener däråt är försiktig med sånt som triggar eller kan trigga sånt.

Återkommer! Saknar er alla!

[Lejonet-57]

Ok, då ska jag diskutera saken m läkaren då vi åker till Sthlm snart. För just de här dragen är de som omgivningen( syskonen) har svårast för. Klart det är störande med en som har ett så grovt språk o använder ord som neger, etc ideligen..det är verkligen inte trevligt. Men har man en förklaring att ge känns det nog lite bättre.
Kanske han har TS fast han inte har de här rycken o knycken som man ser att väldigt många med TS har..
Men jag kommer att dra mig för att nämna på hab om han får diagnos, vet inte men det känns som om de ju själva inte ens vill prata om saken.
Men som sagt, det här är så framträdande att det är det första avvikande folk lägger märke till.

[Paxelle]

ja, det underlättar att veta _varför_. Och förmodligen lättare för din son också. Att veta, alltså.

Och tics måste inte vara ryckningar eller harklingar utan kan lika gärna vara just ord som flyger ut bara sådär helt utan kontroll från den som säger det.

[Lejonet-57]

Kanske hab anser att det räcker att han HAR diverse tics, att man inte behöver ha diagnos.

[Anonym]

Habiliteringen ser kanske saken ur pojkens perspektiv? Att man inte ska sätta flera diagnoser än nödvändigt? Kan vara värt att tänka på.

[Paxelle]

jajo men allvarligt,då får du sätta ner foten och ställa lite krav. Hab är inte allvetande allsmäktiga och definitivt inte däruppe.

[Paxelle]

*gäsp*
värt att tänka på är att det inte handlar om att överdiagnosticera utan att det ska tas fram VAR problemen finns så man vet exakt var man ska börja nysta.
Fattar inte varför det är så in i bängens farligt med diagnoser i sverige! Om du är närsynt och astigmatisk och lite skelögd så rynkar ingen på ögonbrynet, glasögonen korrigeras utifrån de synfel som finns.
Så på vilket sätt skiljer det sig åt att få ett namn på de svårigheter man har?????

npf-diagnoser är inget som smittar, det är inga sjukdomar, det är benämningar på svårigheter, inget annat. Men med korrekt diagnos så får man fan så mycket bättre underlag att arbeta efter än att skippa glasögonen och famla i blindo.

Kanske kan vara värt att tänka på?

[Valerina]

Haha, förlåt att jag skrattar. Men jag som är både astigmatisk och närsynt (dock ej skelögd) och har linser/glasögon som är anpassade efter det håller så med dig på denna punkt

[Frangipani]

Jojo, det är döpinsamt och betungande att _veta_ att man är närsynt som jag, det är mycket bättre att gå omkring och undra om vad det kan vara

[Frangipani]

Att man inte ska sätta flera diagnoser än nödvändigt?

Vad räknas som nödvändigt? Sanningen som den är? Eller ska man strunta i att diagnosticera för att det "är jobbigt"?

[Paxelle]

jag är också närsynt och astigmatisk och lite skelögd vilket tillkommit nu då närsyntheten börjar gå tillbaka men ser inte nåt skämmigt i det och inte då heller i att ha adhd-diagnos.
Så jag ser som inte riktigt skillnaden där, funktionshinder som funktionshinder, har man ett problem så lokaliserar man det och korrigerar.

[Paxelle]

jamenvisst, vi skrotar brillorna/linserna och fumlar i blurret istället för det är ju inte nödvändigt att veta vad det är för fel på synen inte... syns det inte så finns det inte.... typ.

[Lejonet-57]

Jag med. Jag är halvblind utan mina linser..har haft glasögon/linser sedan jag var 13. Det värsta är att jag nu har svårt att anpassa mig till glasögon. Jag har försökt men det är omöjligt, till o med optikern tycker jag ska avvakta tills jag MÅSTE ha glasögon..
Jag har så dålig syn att jag inte skulle känna igen någon jag känner om de inte är ca en halvmeter ifrån, då jag är utan linser..

[Lejonet-57]

JAG kan känna mig jobbig o som jag jagar diagnoser. Då jag tog upp detta med orden o ticsen, osv, med psykologen på hab så visade han mig kriterierna i en bok, o sa att jamen, han uppfyller ju kriterierna utan vidare, han verkar ha TS. Han skulle höra med läkaren o vid nästa samtal ( jag gick tre ggr på samtal för att reda ut detta med TS-tecknen eftersom jag o familjen undrar så )
så skulle han ha pratat med läkaren. Men då jag frågade nästa gång så liksom tystade han ner det, o sa snabbt " vi avvaktar". Det var som om det var lite skamligt.
Sedan sa han att då sonen o jag varit där på ett läkarbesök, en gång tidigare, så hade han o läkaren skyndat sig till fönstret, för att se om sonen skulle uppvisa några tics på väg mot bilen.
Han brukar göra det rätt omgående, oftast låtsaskjuta mig i skallen med fingrarna o ett högt ljud, eller säga saker.

Jag tyckte det var fjantigt att de liksom skulle ha bevis, när to m skolan har berättat om ordtics o läten för dem..o då det verkligen är "sonen i ett nötskal", dessa fula ord o grejer han har för sig.
Som då vi var på Ica o han säger till mig i kassakön" Vilken fucking jävla negertid kommer XXXX till oss ikväll"? En gubbe i kön tyckte sonen skulle uppfostras innan vi tog honom till affären..

[Lejonet-57]

Alltså, de såg inga tics alls, läkaren o psykologen, då de stått bakom gardinen o försökt se nåt då vi gick till bilen.
Men herregud, många håller ju tillbaka tics o släpper ut dem då det passar dem..

[Paxelle]

ja, och det borde läkarna veta om! Ticsen blir ofta värre hemma då de slappnar av, och det är ju så vanligt att det till och med går att googla fram. Nä fy vilka amatörer till läkare de har däruppe... man blir ju bara mer och mer oimponerad.