Hur göra?

[anonymt namn]

Min grabb går i ettan. På informationsträffen medelade fröknarna oss att vi skulle ta kontakt om vi hade några som helst funderingar. Vilket jag gjorde ganska snabbt eftersom det visade sig att matteläxan krävde två vuxna att räkna ut och visst kan vi förklara för sonen med hjälp av tändstickor. När han grät i frustation fick jag nog och ringde fröken och förklarade och frågade. Fick ett luddigt svar att hon skulle prata med in son, vilket jag sa att jag inte ville. Han kände sig ju redan dum som det var som inte klarade läxan och jag ville inte han skulle känna sig utpekad.

En dag hade det blivit missförstånd mig och sambon emellan, han skulle för första gången skicka grabben till skolan, det är alltid jag som gör det pga våra jobbetider. Så jag ringde och sa att han skulle komma till frukost, och min sambo skickar honom kl. 8, de har ätit frukost då innan. Men frukosten på skolan är redan kl 7.15, klockan 8 börjar skolan vilket min sambo helt hade snurrat ihop.

Detta förstår vi först senare på kvällen, när jag läser i sonens kontaktbok att "vi blev oroliga när han inte kom som han skulle". I 45 minuter hade de väntat utan att höra av sig till någon av våra mobiler, eller hem, där han ju var. Vi bor 20 METER från skolan och vi har dessutom skyddad identitet vilket de är fullt medvetna om.

Jag har också uppfattat lärarna som irriterade på barnen när jag är där och hälsar på, bland annat fick en liten tjej höra detta, när hon undrade om hon skulle gå in från rasten:
"Jag har dig EN eftermiddag i veckan. Det är inte idag så du får fråga efter nån annan, det förstår du väl att du inte kan fråga MIG??" Detta sagt med irriterad röst, där både jag och min sambo hoppade till och vände oss om.

Detta, och lite annat småt gör att jag inte alls har förtroende för fröknarna. Vet inte om jag ska ta upp det med dem, eller bita ihop och låta bli.

Vad tycker ni? Retar jag upp mig i onödan?

[Gunvor]

Det tycker jag kanske att du gör. Eller inte, det ÄR svårt att gå från barnomsorgen till skolan.
45 minuter är ingen orimlig tid, om man tänker att klassen ska samlas, man ska ha upprop och man har alltid en stund där man inväntar eleven. Har ni andra omständigheter kanske ni ska ta upp hur viktigt det är med omedelbar kontakt, men jag kan inte se att det är något att reta sig på.
Den irriterade läraren kanske var just irriterad. Henne får ni väl avvakta och se under en längre tid.
Det luddiga svaret med matteläxan kan jag inte gå in på, men det var i mina ögon ett bra svar, att ytterligare försöka förklara svårigheten för eleven.
Viktigare än allt det där är väl hur er son trivs? Generellt ska man nog ta upp de stora frågorna, och svälja de små.

[lärare]

Håller med ovanstående.. det var väl bra att hon hann ringa efter 45 minuter, det var väl rast då. Det är helt omöjligt att ringa under lektionstid, man kan inte bara gå ifrån när man har lyckats samla alla barn.

[en annan lärare med]

Jag råkade ut för nästan samma sak som du när vår son gick i tvåan.När lill fröken hade väst och fräst sig på sonen skickade hon honom ut på gården medan alla andra barn och fröknar satt inne i matsalen och åt mellanmål, den dagen var det -6 grader ute.Vår son drar sig helst undan när han hör hög ljud och röster.En timme senare ringer skolan på min mobil och berättar att de inte har sett honom på en timme och hittar inte honom, du får komma och leta, jag jobbari själv som lärare i en annan kommun en timmes bil färd till sonens skoloan.Jag bara sprang ut från utvecklingssamtal som jag hade med en familj och tårarna bara rann, jag trode inte att jag skulle hitta honom,det glömmer jag aldrig, och inte nog med det jag åkte fast för fortkörning och förlorade mitt körkort och mitt jobb som jag hade precis fått på grund an FRÖKNARNAS FEL OCH MISSTAG.Jag har arbetat som lärare och förskollärare i 15 år och har aldrig varit med om nåt sånt ALDRIG, fast skolan säger att när barnen inte dyker upp på morgonen ska de efter högst en kvart ringa till föräldrarna och kolla så att allt är ok.Jag tycker att det är bara SKIT SNACK att säga att läraren kan omöjigt gå ifrån klassrummet, en duktig pedagog kan alltid förklara läget för sin klass så alla kan samrbeta med läraren, så hade jag gjort. Stå på er ,ni har all rätt skälla på personerna i fråga.
STOR STYRCKE KRAM TILL ER. LYCKA TILL.

[Cecilia m. små troll]

Nu antar jag att du menar att han skulle ha varit på fritids klockan 7.15 och där ätit frukost? Och att din man glömde detta och gav sonen frukost och skickade honom tills skolan började klockan 8?
Fritids är ju helt frivilligt och därmed inget man måste vara med på och jag kan förstå att personalen inte brydde sig om att ringa hem och kolla. Sedan är det klart att de blev fundersamma över att han inte kom och skickade iväg en kommentar angående detta i boken. Det är ändå så att lämning till fritids är en förälders ansvar så de utgick säkert ifrån att om inte någon vuxen kom och lämnade sonen så hade han blivit hemma av någon anledning. Jag hade inte funderat mer över den saken utan bara svarat som det var, att det blev ett missförstånd.

Det övriga kan jag inte uttala mnig om för det är så svårt att få en bild av tonfall och liknande så här. Det du beskriver tycker jag inte låter farligt alls och det är ju tagit lite "ur sitt sammanhang" eftersom det du ser är en mycket liten del av skoldagen. Men jag är ju inte där och stämningen kanske är mycket allvarligare än din beskrivning ger vid handen. Hur känner din son? Trivs han och går gärna till skolan?

[Lärare på riktigt]

Det är visst inte skitsnack att man inte kan gå ifrån klassrummet för att ringa. Det handlar om ETTOR. Jag skulle inte lämna ett gäng ettor ensamma i klassrummet i brådrasket. Det har hänt att vissa klasser klarar det, men andra inte. Så för det mesta ringer jag till första rasten om jag inte får tag i någon annan som kan gå in i klassrummet under tiden, eller kan ringa åt mig.
Har lite svårt att tänka mig att du jobbat som lärare. För det första äter man inte mellanmål med sina elever, då är det fritidspedagoger du tänker på.
Om ditt barn inte klarar av att bli tillsagt när den tydligen gjort något som renderat en utvisning så ska du nog i första hand tala med ditt barn. Man försvinner inte från skolgården och gör han det trots alls så tycker jag att det var helt rätt att du som förälder fick ta itu med honom.

[Lärare]

Mina råd är att du tar upp det här med att ni har skyddad identitet och att det därför är extra viktigt att läraren är uppmärksam om barnet inte kommer till skolan de tider som de förväntas vara där.
Jag har full förståelse för att läraren inte gärna går ifrån sin klass med ettor för att ringa, själva gör vi som om man har någon att kalla in under tiden. Oftast finns inte denna person och då väntar man tills rasten med att ringa. Men om jag skulle ha ett enstaka barn med skyddad identitet som kan ha en hotbild hängandes över sig, så skulle jag givetvis försöka utverka någon sorts plan tillsammans med föräldrarna om hur man gör. Kanske ha med sin egen mobil till klassrummet att användas i dessa få, enstaka fall.

Däremot, när det gäller läxan som barnet inte förstod så vet jag ingen annan metod att hjälpa barnet än att ta det med just barnet. Hur tänker du dig att en lärare ska kunna hjälpa eleverna om man inte kan ta sådant som eleverna tycker är svårt, direkt med eleverna?
Där får du som förälder förklara för ditt barn att det just är sådant som skolan går ut på. Det är inte en skam att inte förstå och kunna allt på en gång. Man måste få fråga, man måste kunna få det förklarat för sig. Det är inte att bli utpekad. Hjälp ditt barn att förstå det!

[Anonym]

Du kan inte vara lärare med den undermåliga svenska du skriver.

[Anonym]

Ang tiden, så hade jag ringt halv sju på morgonen och sagt att han skulle komma allra senast till frukosten 7,15, vilket han alltså inte gjorde. Skolan börjar kl 8 och ja de VAR ju vårt fel, men vi bor så nära, och att lyfta luren en extra gång om man blir orolig kan man ju bjussa på.

Ja, hon var irriterad och det jag stör mig på är att hon så tydligt visade det inför en liten flicka som inte kunde klockan och hade blandat ihop dagarna - en helt vanlig fråga helt enkelt. ÄR det verkligen ok att svara så, tycker ni?

Jag håller med dig om att det kan vara bättre aett svälja de små sakerna, men de små sakerna börjar samla sig på en hög som snart faller över. , därför tänker jag att det är bättre med komunikation, som lärarna förespråkat fast de inte verkar vilja fullfölja.

Tack för ditt svar, även fast jag inte riktigt håller med, hehe.

[Anonym]

Oj. Hur är kommunikationen er emellan nu, aningens krystad, eller har ni gått vidare`?

[Anonym]

Ja, du har förstått rätt. Det var bara det att jag ringde samma morgon och sa att min son var på G och att han skulle komma senast kl. 7.15. Mitt misstag, men de kunde ju bara dubbelkollat, de har telefonen i samma rum som de äter frukost, jag har varit med i nollan och även ettan flera gånger så jag har lite koll på rutiner och hur det brukar se ut .

Ang irriterade tonfallet är det inte första gången jag reagerat, men det första jag kan ge konkret exempel på situation. Ett annat jag kom på nu är att läraren sa till en annan liten flicka att "akta dig nu" och orden i sig är inte farligt, men herregud tonfallet kunde frysa blodet i kroppen... Finns fler smått o gott av sådant, men har inte fler exempel utan skulle mer beskriva det som en allmänt otrevlig vuxen människa som trycker till småbarnen när det finns tillfälle.

Min son går till skolan. Inte gärna, det har varit lite svårt på morgnarna, detta har jag också pratat med fröknarna om och frågat hur det är när han väl är där och det går visst jättebra.

[Anonym]

Jag kanske överreagerar när det gäller att de inte ringt, det känns bara så olustigt att de väntar, och jag vände nog taggarna utåt också när jag fick ett rätt irriterat otrevligt meddelande i kontaktboken.

Angående matteläxan, min son har just fyllt sju år och är inte mer mogen än någon annan. Läxorna är SVÅRA!! Det är problemlösningar som jag och hans pappa ofta måste diskutera innan vi kan visa honom, vi lägger då upp tändstickor så han kan räkna men han förstår inte vad han räknat.

Det är fler föräldrar som tycker det är svårt, jag vet att min son inte är ensam om att tycka det är jobbigt, därför kändes det lite olustigt att bara ta upp det med honom. ö

Jag försökte också fråga läraren vad som var meningen med att ge de små barnen så svåra läxor att det krävdes två vuxna och ett krossat självförtroende, men jag fick inget svar fastän jag frågade flera gånger. Jag vill verkligen faktiskt veta, kan förstå att det bör vara lite klurigt ibland.

Som exempel har jag inget eftersom läxboken är i skolan, men mina vuxna kollegor har haft problem och till och med löst problemen FEL när jag tagit med mig och visat och frågat hur deras barns läxor ser ut. Ingen jag pratat med har sett något liknande.

Jag har nån slags ide om att jag vill att min son ska få lite självförtroende INNAN han tappar intresset för att ens försöka, istället för en diskussion med läraren försökte hon avsluta samtalet så snabbt som möjligt och skickade med en lapp hem till mig om hur talet skulle lösas. Vilket ledde till fel lösning hehe.

Oj så långt detta blev, känns bara så ledsamt och frustrerande, det är så många småsaker som dyker upp som jag inte riktigt kan peka ut eller ta upp när de händer, men med allt samlat så känns det inget vidare faktiskt.
Tack för ditt svar och kom gärna med mer input om du vill .

[Anonymtrådstartare]

Men, nu blir jag rädd. Va fasen, en sjuåring har kanske inte så lätt att ta hand om sig själv i en timme i sex minusgrader, utvisad av en person som h*n blivit utskälld av?

Jag hoppas inte du jobbar på mitt barns skola! Man måste väl för tusan kunna lita på att ens barn i den åldern inte blir utkörda i minusgrader utan uppsikt?????

Oavsett vad man har gjort i den ålden måste det väl finnas någonstans att sitta, inomhus, tills föräldrarna hinner fram?

Usch, jag hoppas verkligen att jag missförstått dig på något sätt???

[lisalina]

Är matteläxan svår för sonen måste ju läraren få prata med honom? Det ser jag inget som helst fel i, att hon dels vill förklara läxan så att han förstår, dels förklara att det är helt okej att tycka att någonting är svårt.

Vad gäller lämningssituationen på morgonen så undrar jag lite. Missförtsånd uppstår och det kan lika gärna vara ett missförstånd som du och sambon står för. Ni kanske uttryckte er på ett sätt som fick personalen att tro att pappa lämnar personligen? Då finns ju ingen anledning att ringa och kolla. Fritids är frivilligt. Det jag mest undrar över är varför du ringer och säger att sonen ska komma en viss tid? Har ni sådana rutiner på skolan?

Annars kan SÅ mycket hända som gör det svårt att hinna ringa. En förälder kan komma och kräva ett snabbsamtal vid en lämning, en annan kan ringa och ockupera telefonen och en personal i en kvart, ett barn kan börja må illa och kräva ständig tillsyn och samtal hem, två kan börja slåss. Och allt detta kan ske ungefär samtidigt om man har otur
Det är ju inte BRA, men det öär verkligheten när man arbetar med levande barn.

[Anonym]

Ständigt sura kommentarer och fräs till svar är inte OK. Däremot tror jag att det är bra att inse att lärare också är människor och kan ha dåliga dagar. Givetvis försöker man hindra sig själv från att visa det utåt och låta oskyldiga ta smällen. Ibland är det dock samma för läraren som det du skriver: mycket samlas i hög och till slut pyser det ut.
Det är ju inte mer än mänskligt och händer det bara ibland så tycker jag att man förklarar för barnen att folk kan ha dåliga dagar, och att man ska ge alla en andra chans.

[_Maa_]

Men de matteläxorna låter ju helt rubbade! När sonen gick i etttan förra året, handlade det om plustal upp till tio vid den tidpunkten. (och vi har bönat och bett om att få mer kluriga grejer men lärarna vägrar i sten, de ska inte lära sig något som inte hör till årskursen, det kvittar om barnet visar att det vill och kan, det ska tragglas på enbart med de små talen, det går inte ens an att få andra som extraläxa, förbjudet!)

[_Maa_]

Matteläxorna verkar det ju vara något galet med. Kan ni inte försöka ta upp det från en mer principiell utgångspunkt - vi har märkt att ni har en ovanlig metod när det gäller matte på den här skolan/klassen, och de väldigt kluriga uppgifterna - hur är tanken bakom det, hur ser den inlärningskurvan ut som ni räknar med att de följer (eller om ni kan be någon som är lärare att hjälpa till att föreslå lämpliga frågor i den här stilen)...?

[enni]

Ja, tycker jag med den informationen du ger. Jag har flera barn och tyckte väl så som du gör, när jag fick mitt första barn.
Man får helt enkelt välja sina strider och ta upp det som känns vikigt annars slutar det med att man slåss med väderkvarnar.
Att ha en disträ make, ringa och påminna honom skall man inte lasta skolan för.
Att många som jobbar i skolan har det ansträngt och kämpar har jag också förstått. Sedan finns det säkert de som jobbar där som skall vara någon annanstans och det får man ta med deras chef.

Vad gäller läxor har vår skola förklarat att de inte kräver att föräldrarna skall bistå. Skolan skall klara det själv och sätta in de insatser som krävs. Då tycker jag det är bra att du lyfte frågan och att fröken kan prata med din son. Att man är långsam i starten behöver ju inte betyda något. Min äldsta ville inte börja läsa men nu läser han nästan bäst i klassen. Nu har vi haft tur vad gäller inlärningen för våra barn, kan jag väl tillägga.
Vår förra skola krävde mer insatser från föräldrarna. På gott och ont.
Ibland kan vara det vara bra avvakta.

[En mamma]

Varför skulle hon inte kunna vara lärare bara för att hon inte skriver helt perfekt?? Det kan man visst, även lärare kan ha tex dyslexi, eller komma från annat land. Min sons lärare är helsvensk och har inte dyslexi heller , men skriver illa. Det måste man nog få göra ändå även om man kan tycka vad man vill om det . Man kan vara en duktig lärare trots det.

[Cecilia m. små troll]

Bra, att han trivs i alla fall och det är nog det som du får lägga störst vikt vid.
Vad gäller detta med frukost på fritids så tycker jag nog ändå att det inte var så konstigt att de inte ringde tillbaka. Visst kunde det vara bra om de gjorde set eftersom du sagt att han skulle komma men samtidigt så är ju fritids frivilligt och det är ert ansvar att lämna sonen där.
Min erfarenhet är att det finns 1-2 vuxna på fritids på morgonen som ska ha hand om kanske 20-30 barn och då får man förstå att det är svårt att hinna gå ifrån även om man har telefon i samma rum.
Tänk dig att man väntade på sonen till 7.30 först för att se om han skulle komma, att man sedan kikade ut i hallen och knakade på toalettdörren för att se om han kommit. Sedan återigen in till matbordet och ordna lite där och lösa något litet problem som uppstått. Kanske ringer några föräldrar under tiden och vill ändra fritidstider mm. Så är det dags att duka ut och klockan närmar sig 7.50 och man bestämmer sig för att avvakta tills skolan börjar och sedan ringa er om han inte dykt upp. För min del känns det inte som ett omöjligt scenario!