Skrivet: 2009-01-05, 19:05
#1
Hon är här! *förlossningsberättelse*
Igår kväll vid 18-tiden började jag få regelbundna sammandragningar och vi började klocka dem vid 20.30, när barnen hade gått och lagt sig. Först kom de med tre minuters mellanrum och var inte riktigt en minut långa, men efter ett tag blev de kraftigare och kom med två minuter emellan. Vi ringde förlossningen och de sa att vi var välkomna när vi ville.
Vi funderade på hur länge vi skulle vänta innan vi åkte, men älsklingen ringde i alla fall och förvarnade sina föräldrar om att det kanske var på gång. Vid 22.30 bestämde vi oss för att åka in trots allt, istället för att gå hemma och vänta.
Farmor och farfar kom och vi åkte in. Hela vägen till förlossningen (en timmes bilfärd) hade jag värkar med två minuters mellanrum. Det var en gnistrande vinternatt, temperaturen pendlade mellan 16 och 24 minusgrader! Det var stjärnklart och vackert, en verklig kontrast mot när vi åkte till bb sist, i maj när vitsipporna blommade längs hela vägen...
Vi kom fram vid 23.35 och jag fick ligga med ctg och kraftiga värkar en stund. Undersökningen visade att jag var öppen 4 cm. Besvikelse! Jag hade hoppats på mer eftersom jag jag hade så pass ont!
Vi fick komma till ett förlossningsrum vid midnatt och jag fick sitta på en pilatesboll medan älsklingen masserade min rygg. Mellan värkarna var det skönt att bara slappna av och ha en varm riskudde mot ryggslutet. Jag hade frossa och älsklingen värmde mig så gott han kunde. Jag funderade på smärtlindring i form av lustgas eller ev epidural, och tänkte att blir det värre så ber jag om det.
Vid 01 undersöktes jag igen och var då öppen 8 cm! Det verkade inte behövas någon annan smärtlindring än älsklingens händer och en varm riskudde. Det hade gått undan, och bm ville ta hål på hinnorna, men bebisen låg fortfarande högt så det fick vänta. Jag fick en rejäl värk precis när jag skulle resa mig upp från undersökningen, och kom då på att det var väldigt skönt att hänga på älsklingen och känna hans doft medan värkarna kom allt tätare. Han var ett underbart stöd hela vägen!
Vid 02 var jag helt öppen och bm sa att jag fick krysta om jag ville. Hon tog hål på hinnorna men det kom inte så mycket vatten eftersom bebisens huvud var så långt nere vid det laget. Jag ställde mig på knä och försökte krysta men hade ingen krystkänsla alls. Dessutom började jag bli trött det var så intensivt hela tiden, så bm föreslog att jag skulle lägga mig på sidan istället. Vid 02.15 började jag krysta och det tog en halvtimme av helvetessmärta innan jag äntligen kände att bebisen gled ut, klockan 02.45! Vi fick en till flicka, vår tredje dotter! Efter tre timmar oxg 10 minuter på förlossningen kom hon. Min snabbaste förlossning, men verkligen inte för snabb, utan alldeles lagom.
Hon var 51 cm lång och vägde 3870 gram, den största av våra bebisar. Så söt och knubbig, med äppelrunda kinder. Hon heter ingenting än, vi har fortfarande inte hittat det perfekta namnet till vår fina dotter.
Nu är vi hemma. Jag längtade hem alldeles för mycket för att stanna kvar över natten. Nu är vi en komplett familj!
Mamma till Miranda, Ofelia, Esther och Lovisa.
