Hej!

[-- Mia --]

Hur går det för er allihop? Tänk att vi känt varandra typ i 6 år nu. Och en del av er har jag inte ens träffat. Känns häftigt och jag tänker på er allihop med värme. Vi har stött och blött problem, skrattat ihop och ofta har jag vänt mig hit med problem och tankar. Så vad gör ni nuförtiden? Förutom tänker på att killarna & tjejerna börjar skolan snart

Vi har/haft det lite struligt/jobbigt och gått igenom mycket de senaste året/åren men jag hoppas på att det ska bli bättre. Jag har nu arbetat som barnmorska i ett år. Trivs, skrattar och lär mig. Tänk, 1 år som barnmorska! Tiden går så fort! Jag har våndats, haft kul, gråtit, lärt mig en massa, fasats, njutit och sett så mycket underbart. Mitt arbete innebär verkligen livet, med allt som det innebär. Jag har dessutom lyckats byta jobb under för tre månader sen och fått se/uppleva mycket tråkiga och jobbiga saker men även fått se lycka och glädje.

C har bytt barnomsorg. Det har i och för sig blivit bra. Men de har haft strul med att en del pedagoer slutat/ska sluta så det är endast en person kvar. Han har även varit föremål för en utredning, diagnos ADHD. Det har varit många besök på många olika ställen och därmed uttröttande för alla inblandade parter (läs: vår familj). Nu ska vi bara lära oss leva med diagnosen, vår vardag är ganska anpassad och fungerar. Det känns som vanligt tack och lov. Är bara rädd att det innebär en stämpel som han ska behöva leva med vilket i sig kan bli ett problem. Diagnosen innebär även att vi hela tiden måste ställa krav och vara delaktiga i möten för att göra det bästa för C. Att välja ny barnomsorg (läs skola) kommer bli en ny utmaning.

Vi har äntligen sålt vår hus (efter mycket strul) i helt fel tid, både känslomässigt och ekonomiskt men nu är det gjort. Nu bygger vi nytt! Nån gång under våren får vi vårt nya hus.

Slutligen det mest jobbiga just nu. Min mor har fått cancer, bröstcancer. Som gammal cancersjuksköterska så kan jag bara se det värsta men jag kan mer än så och försöker se framåt. I veckan opereras hon och sen får vi vet mer om hur framtiden ser ut.

Hoppas ni alla andra mår bra och har det bra!
Kram Mia

[peek]

Hej!
Vi har det riktigt bra Har just kommit tillbaka från en vecka i fjällen, vi hade det verkligen toppen, Johannes älskade skidåkning.

Anar vad ni gått igenom med utredning och diagnos, det året Johannes fick sin autismspektradiagnos var det jobbigaste jag varit med om. Att behöva vända ut och in på sig och sin familj och allt annat, nä det vill jag inte göra om. Det tog tid att komma på banan igen, men nu känns allt riktigt bra igen. Jag tror det finns många fördelar med en diagnos, lättare till rätt stöd och att barnet slipper gå genom livet med många missförstånd och misslyckande förhoppningsvis.

Härligt med nytt hus! Vi har varit på väg från stan länge (suttit fast här i 20 år snart) och har fortfarande drömmar om eget hus, kanske i åkersbergatrakten, dit mina föräldrar flyttat.

Johannes kommer troligtvis gå ett extra år på dagis och sen får vi se vad det blir för skolform som passar honom bäst.

Roligast här hemma senaste halvåret är att Johannes numera pratar öronen av oss, så härligt att kunna få ta del av hans tankar och önskningar.

Tråkigt att din mamma blivit sjuk, men håll hoppet högt, det är ju många som blir botade idag eller lever länge med hög livskvallité.

Kram Pernilla

[-Tessie-]

Men hej vännen!
Och fy, fy, fy så jobbigt med din mamma. Kan bara tänka mig och ana...
Och förstår att det har varit tufft med huset.. Tänkte först att ni inte var riktigt kloka, men förstår mer och mer. Hoppas ni ser fram emot nya huset med glädje! Bor ni kvar så länge eller blir det något mellansteg?
Jobbigt också med diagnos, men ändå - kan jag säga som har en systerdotter som fick diagnos här nyligen, som åttaåring - jättejätteskönt att han fick det innan skolan började. Nu har ni helt andra möjligheter att få stöd, hjälp, förståelse och har kanske bättre förutsättningar att välja rätt skola från början. Och, dessutom, det blir så bra om man bara får koll på medicinering och alla saker runt omrking i livet. Men jag vet att granskningen och stålbadet innan inte är nån höjdare, minst sagt.
Och jag är så STOLT över dig och ditt yrkesliv. Tänka sig! Wow vad du kan och vad du har gjort och vilken betydelse du har för så många människor. Häftigt!

Med oss är det bra. Stefan började nytt jobb i höstas och stortrivs (som IT-konsult), men har mycket timmar och kvällar. Jag jobbade 80% under hösten men har precis gått upp till 100% - så får jag iaf betalt för allt jag gör. Barnen går på samma förskola sen Matteo började där i slutet av augusti och förskolan är så bra en förskola kan bli, men det är bara att inse - mina kottar föredrar att vara hemma med mamma (även om Matteo nog tycker att dagis är liite roligare än vad Celia gör).

Ser fram emot att Celia ska få börja skolan, tror det passar henne bättre, men tycker att skolvalet är skitjobbigt. Och tror att Matteo kommer sakna syrran på dagis.

Själv trivs jag bra på jobbet! Det är kul, givande, utvecklande och inte alls lika struligt och jobbigt som förra hösten när jag började. Det enda är väl att jag har ju rätt hög kapacitet, och den utnyttjas till max, så jag har inte många luckor och dötid direkt. Känns som livet går i 180 km/h dygnet runt och jag vet inte om jag nån endaste gång hinner stanna och tanka eller ens slå en blick i backspegeln. Så ibland lockas jag att sakta ner, ta en avkrok, kanske till och med växla ner helt, varför inte "sälja bilen" och börja gå istället eller nåt. *ler*

Har precis börjat sjunga i kör igen - äntligen! Sånt jag egentligen inte har tid med, men som ändå ger mig så mycket. Så nu tar vi det lite lugnare med kvartetten ett tag, repar bara var tredje vecka sådär och ska därför inte tävla till våren - däremot med kören. Det är alltid något att se fram emot.

Träffas gärna en kväll eller dag, har ni lust att komma över en fika en lördageftermiddag t.ex.? Vore jättekul!

Kramar i massor, och hoppas livet känns lite lättare snart.

[-Tessie-]

Men, så kul att se dig här!

Tänker faktiskt på dig då och då, och söta Johannes.

Så han pratar massor nu? Vad häftigt! Wow. Kom det snabbt och mycket på en gång, eller var det mer som när småbarnen gör sina försök?

Men vad säger du förresten, på väg från stan? Jag som alltid tänker på er när jag funderar om det verkligen går att bo i stan med barn (vilket jag VILL att det ska gå bra). Ser framför mig dig när du kom gående med Johannes barfota och barbent i Ergon nån sommardag då vi skulle luncha hos er, och det såg så nice, skönt, avslappnat och härligt ut. (Och så tycker jag att ni bor så bra, avskiljt och ändå nära.) Men jo, hus har ju sina fördelar, men inte en dag som idag då det bara är halt, snöigt, mörkt, slaskigt. Och när ena bilen inte startade och jag blev typ två timmar sen till jobbet för att jag fick vända hem igen halvvägs dit, jag fick ta barnen till dagis, åka till macken köpa nytt batteri, köra S till tåget osv. osv. Men i sommar, då blir det härligt!

Många varma kramar!

[Karolina.]

Hej!
Vad roligt att läsa ditt långa inlägg. Jag förstår att ni har och har haft en jobbig tid. Jag hoppas att din mammas operation gick bra! Tufft med allting runt C också, hoppas att ni får tag på en bra skolplats till honom.

Spännande att bygga hus! Är det i närheten av gamla huset eller är det i ett nytt grannskap?

Det är bra med mig och familjen. Jag sitter här höggravid och stånkar, så dina kollegor är ofta i mina tankar nu. Jag hade ju en väldigt negativ upplevelse när Isak föddes och även om Almas förlossning var positiv så finns den första upplevelsen kvar och spökar. Men jag håller på och förbereder mig och tror att det kommer att gå bra.

Vi bor kvar i samma hus som vi köpte när Isak var drygt två, och trivs. Det "fattas" ett rum när bebisen kommer, men den behöver ju inte eget rum på länge, så det är ingen brådska med att lösa det. Det är inte förrän nu som jag märker att Alma tycker om att ha ett rum att gå in och stänga in sig i när hon vill vara fred. Treårskris och annat, det är mycket utbrott här nu...

Jag jobbar på Astra i Södertälje och trivs, men just nu ser jag förstås fram emot att vara föräldraledig det närmsta året. Bara tre veckor kvar att jobba under 2009 nu.

Ta hand om dig!

[-Tessie-]

Åh, all lycka önskar jag dig med din förlossning och "nya" livet som trebarnsmamma!