Skrivet: 2009-01-26, 16:55
#1
Orolig och undrande!
Jag undrar om någon vet om socialen har rätt att omhändertaga ett barn,
om en förälder tex mamman har "Aspergers syndrom"? Vore mycket glad om någon kan svara...
Jag undrar om någon vet om socialen har rätt att omhändertaga ett barn,
om en förälder tex mamman har "Aspergers syndrom"? Vore mycket glad om någon kan svara...
Det är ju inte mammans diagnos som avgör om de får eller inte men däremot kan diagnosen påverka mamman som då påverkar barnen så mycket så att de måste ta barnen.
Istället för att stirrra sig blind på själva ordet Aspergers Syndrom, titta istället på den problematik som den kan medföra för en människa.
Titta på begåvningen - personer med AS kan ligga på en låg nivå. Hur påverkar det barnet/en?
Hur ser det sociala samspelet ut? Kan mamman tolka barnen?
Hur ser mammans rutiner ut? Barn behöver fasta rutiner och ger mamman de mat vid helt konstiga tider då de kanske skulle sova istället osv.
Kan mamman läsa av andra människor? Ser hon barnens behov i första hand och inte sina egna i första hand?
Hur är det med specialintressen?
Jag vet att några har suttit bänkade vid tv:n och totalt glömt bort sin omgivning i timmavis. Ett beteende som kan påveka barnen.
Människor som får diagnosen ligger alla på olika nivåer. Några lär sig hantera sin vardag medan andra inte klarar av det lika lätt. Är det så att denna mamman inte klarar av sig själv och då ännu mindre sina barn, så måste de ju värna om barnen och omhänderta dem.
Prata med soc är mitt råd!
"Titta på begåvningen - personer med AS kan ligga på en låg nivå. Hur påverkar det barnet/en?"
Personer med AS har minst en begåvning som är genomsnittlig. Man kan ha en genomsnittlig begåvning men om man kollar på snittet på personer med AS så ligger det högre än om man jämför med resten av befolkningen.
Hej Sindra!
Har du en källa till det som du skriver? Jag är tveksam till båda dina utlåtanden, nämligen
- att personer med AS har minst en begåvning som är genomsnittlig. Du menar alltså att ingen med AS har en något svagare begåvning än genomsnittlig?
- att personer med AS i snitt ligger högre om man jämför med resten av befolkningen.
Är det inte snarare så att personer med AS ofta har en ojämn begåvning, att de kan vara mycket duktiga inom det som de är intresserade av, men klart svagare inom sådant som de inte bryr sig om?
Men jag kan ha fel, och skulle därför gärna själv läsa dina källor.
Beror på vad man menar med begåvning.
Det är en sak att ha en massa faktakunskaper om något, kunna rabbla länder eller författare.
Det är en annan sak att förstå övergripande sammanhang, dra slutsatser, tänka kritiskt kring existerande fenomen och sätta sig in i andras situation.
gärna läsa din källa om begåvning kring personer med AS......
Jag jobbar med klientelet som har AS och alla de som jag har haft hand om har legat på en MYCKET ojämn begåvning. Ingen har en utvecklingsstörning men begåvningen varierar mellan låg och hög - inom normalvariationen.
En person med AS som ligger på "minst genomsnittet" som du skriver, kan ändå, precis som Animisha skriver ha en ojämn begåvning inom vissa områden. Och självklart kan detta påverka ett barn!!!!!!!!!!!
Vad gäller den klicken som ligger högre än normalbegåvningen, om vi nu snackar savanter, de är så få så de märker knappast ut sig i samhället. Det är inte de som har så stort behov av hjälpinsatser i första hand.
Näe inte bara utifrån det faktum att hon har aspergers syndrom. Däremot om funktiodhindret gör att hon riskerar att skada sina barns hälsa och utveckling och det inte räcker att hon får stöd på hemmaplan. Det finns inga generella anledningar till att omhänderta ett barn utan det berorhelt och hållet på den specifika situationen.
Vid närmare eftertanke minns jag två barn som först fick diagnosen lindrigt förståndshandikapp, och när de efter flera år fick en ombedömning, ändrades diagnosen till Asperger's syndrom. Även om båda två nu inte hade något förståndshandikapp, var de mycket svagt begåvade i alla fall.
Det stämmer helt enkelt inte att människor med Asperger's har minst genomsnittlig begåvning.
Jag har Asperger syndrom och jag är ensamstående mamma till ett litet barn. Jag blev utredd under flera månader och där kom man fram till att allt fungerade mycket bra.
Att säga att en person med asperger kan ligga på en "låg nivå" är lite som att säga att man egentligen inte vet vad den diagnosen innebär. De flesta med AS är normal- till välbegåvade.
Det skulle vara intressant att få veta mer om dina erfarenheter av personer med AS. I vilket/vilka sammanhang har du träffat de personerna du refererar till som sitter framför tv:n och som inte kan se barnets behov?
Viktigt är att poängtera att AS hos föräldrarna inte per automatik innebär att ett barn omhändertas men du kan mycket väl bli föremål för en utredning. Inte minst pga de fördomar som just speglats i ovanstående inlägg.
Det har hänt tyvärr. Utan att personen har blivit anmäld för misshandel eller vanvård eller något annat, utan _bara_ för att den har Aspergers syndrom.
I andra fall har det inte slutat med att barnen omhändertagits, men föräldrarna har tvingats till förödmjukande utredningar under hot att de annars kommer att omhändertas. Och det är ju illa nog.
Du kan läsa många AS-föräldrars tråkiga erfarenheter här:
http://www.aspergerforum.se/foraldraforum-f13.html
Det är många som ger rådet på den sidan, att om man misstänker att man själv eller ens barn har AS (eller annat NPS eller psykiatrisk diagnos för den delen), så ska man undvika att få det registrerat i myndigheternas papper. Man ska alltså inte själv be att bli utredd/få barnet utrett. OM det går att undvika.
En diagnos kan ge vissa fördelar, men skaffar personen med AS-diagnos barn senare i livet så kan det vara just den diagnosen som förstör hans/hennes liv också. Finns det en gång en diagnos, så betraktas den som kungsord (även om det är en apa som har gjort utredningen), och den blir hot stuff i en LVU-rättegång.
Överhuvudtaget ska man akta sig för att ens ANDAS om att man skulle ha några svårigheter åt det hållet, någonstans där de skulle kunna anmäla det till Soc.
Blev du utredd bara för att du har Aspergers, eller blev du först anmäld för något annat? Om det första är sant - hur fick Soc reda på att du hade AS och att du hade fått barn?
För att frågan om begåvningen hos människor med Asperger's syndrom dök upp i forumet (inte minst jag själv undrade), så kollade jag det hela. Diagnoskriterierna i DSM-IV säger tydligt att "This disturbance must be clinically significant, but without clinically significant language delay or delay in cognitive development or other skills." Med andra ord: man kan inte ha ett förståndshandikapp och samtidigt få diagnosen Asperger's syndrom.
Källan för ovanstående: http://apt.rcpsych.org/cgi/reprint/7/4/310
Jag bor i en liten kommun så man är inte helt anonym här. Jag hade precis blivit gravid när jag fick besked från soc att jag skulle utredas. Enbart för att jag har diagnosen. Man hade fått för sig att personer med asperger är känsokalla och omöjligen kan knyta an till eller ta hand om ett barn och se barnets behov osv. Man hittade noll att anmärka på när utredningen väl var klar.
Jag instämmer. Utredningen var mycket kränkande och fördömjukande. Men jag var angelägen om att få behålla mitt barn så jag hade inte mycket val än att stå ut.
Utredningshemmet var en fruktansvärd upplevelse och jag tvivlade seriöst och allvarligt på hur det egentligen stod till i huvudet på personalen där. Jag har aldrig förr mött så många knepiga människor på ett och samma ställe.
Där omhändertogs barn på löpande band och jag hörde hur de ljög ihop historier om föräldrarna. Jag vet minst ett barn som efter dom i länsrätten skulle återbördas till föräldrarna "omgående".
När jag sa att jag ville åka hem (jag var där frivilligt) då hotade man med LVU. På mötet med soc efter att jag sagt att jag ville åka hem sa man plötsligt att det inte såg bra ut alls. Det var enda gången man sa så. Jag vågade inte protestera eller säga att de ljög eftersom jag var livrädd för vad det skulle leda till. Jag teg och led. I fyra månader! De stal vår första tid tillsammans och det förlåter jag dem aldrig för.
Men - det var väl för JÄVLIGT!!! Och medan det här utredandet av helt oskyldiga människor pågår, så går de _verkliga_ barnmisshandlarna fria för att socialens resurser inte räcker till!
Hade jag varit du, så hade jag flyttat utomlands innan barnet föddes. Så hade dom inte kommit åt mig. Hade du inte möjlighet till det..?
Sverige är ett sjukt land som understödjer sådant här. Vad jag vet så finns det ingen annanstans - inte i den omfattningen i alla fall, utan myndigheterna ingriper först när det finns bevis för misshandel, sexuella övergrepp eller vanvård. Detta att tvinga gravida att flytta till utredningshem med hot om att barnet annars ska omhändertas vid födelsen, tror jag inte att något annat land ens skulle få för sig att försöka. Det är värre än det som händer i Kina och Vietnam!
Själv är jag på väg bort från Sverige nu. Jag vill helt enkelt inte att mina barn ska växa upp och få sina barn här. Det är för farligt.
Sedan tvivlar jag i och för sig på att de skulle ha fått igenom ett LVU i Länsrätten om du hade vägrat. Det ska mycket till när det kommer upp i en riktig domstol.
Men jag vet hur det är - man vågar inte protestera eftersom risken finns. Det är det alla dom här socialtanterna och de privata utrednings- och HVB-hemmen lever på. Människors rädsla, hjälplöshet och kärlek till sina barn...
du kom med.....
Att jag påstår att det finns människor med en AS-diagnos och som faktiskt kan ligga på en låg nivå, är ju bevisat. De kan även ligga på en högre nivå men ALLA ligger inom normalbegåvningen. Precis som ngn nämnde lite nedan så får en person med AS aldrig en diagnos på utvecklinggstörning eftersom de inte kan ligga så lågt, som t.ex. personer med autism och förståndshandikappade.
De kan ha en ojämn begåvning - därmed INTE sagt att det innebär att de har ett förståndshandikapp.
Mina erfarenheter om AS är följande:
- arbetat med klientelet i snart 8 år
- har fått flera externa utbildningar genom dessa år
- i mitt arbete får jag (tillsammans med kollegor) handledning av en känd konsult som i sitt företag ger utbildningar, öppenvård handledning, mm. och detta allt baserat på EVIDENSBASERAT material!
Så att ens ifrågasätta min erfarenhet är lite lågt anser jag. Jag vet vad jag pratar om. Visserligen har jag inte AS - om det var det du var ute efter - men min kunskap och all extra utbildning gör inte mig mindre lämplig som pedagog.
Sen din sista fråga:
Var jag träffat de som sitter framför tv:n/tv-spelet tänker jag inte gå ut med här. Det kan finnas någon som känner igen någon som känner igen någon och jag tänker inte bryta min sekretess bara för att någon är nyfiken på om de människorna verkligen finns.
