Skrivet: 2009-01-26, 17:17
#1
Råd til blivande pappa!
Vad kan man råda en blivande pappa som inte vill annat är att ta ansvar för sitt kommande barn?
Vad kan man råda en blivande pappa som inte vill annat är att ta ansvar för sitt kommande barn?
Från nån som fått två barn utan att ha varit tillsammans med pappan:
Visa dig engagerad, ställ upp med att hjälpa till med det mesta : För att underlätta graviditeten om den är tung kan man hjälpa till med att handla..tvätta osv. Erbjud dig att följa med till mvc (när det skall lyssnas på hjärta eller kollas med UL tex), kräv att få följa med till bvc,
När barnet är fött:
Hälsa på på bestämda tider, visa respekt för mammans behov av avskildhet, men visa att du vill ta ansvar för ditt barn. Jag tror att det är viktigt att knyta an tdigt till en bebis, men det är svårt med umgänge när man inte är ihop.
Försök att få vara ensam med barnet från början (i ett annat rum, om du är hemma hos mamman). Ta kortare promenader så snart bebisen lossar från bröstet i mer än en kvart
Låt inte mamman visa dig hur man gör, ta reda på själv från annat håll. Öva på nån annans barn att byta blöja, om så behövs. Det skapar ojämlikhet om du hela tiden måste fråga henne hur man gör - det är ju DITT barn också och ligger i ditt intrese att lära dig - men inte i hennes intresse att lära ut!
Läs www.growinlife.se och andra sidor som kan förbereda dig inför vad som skall komma.
Skaffa en bärsjal och bär barnet - Det är ett fantastiskt sätt att knyta an - och då sker ju anknyningen även när bebisen sover.
Om mamman försöker stänga dig ute pga er tidigare relation: ta ett ordentligt samtal innan barnet kommer om hur ni skall göra. Lägg upp ett umgängesschema, några timmar i veckan kan vara tillräckligt i början, men var hela tiden redo att utöka om det visar sig gå bra. Det initiativet bär ligga på dig, men mamman kommer att känna bebisen bäst, så det där är en balansgång.
Svar till er båda...
En pappa som inte lever med mamman och inte heller får vara delaktig. Vill gå till FR för att prata om ungänget, men det vill inte hon. Det är inga papper skrivna runt faderskapet, men hur ska han kunna lita på att han är pappa??
begärt faderskapstest från början..
antingen litar han på mamman eller så inte.
ingen pappa står på faderskapsbeviset - får mamman verkligen underhåll då? Hon måste ju vara delaktig i att rätt man kommer på pappret...
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
Han vänder sig omedelbart till Familjerätten och begär en faderskapsutredning till att börja med. Vad som kan ske därefter beror ju på om han är pappa eller inte. Oavsett vad mamman tycker förstås! Hon blir kallad av FR och kan inte motsätta sig en faderskapsutredning. Då beordrar tingsrätten den.
tänkt på innan tycker jag...fy fan för att utsätta ett litet barn för det..med blodprov o allt
Självklart borde båda tänkt på det men vissa använder sånt för att jävlas med mamman tyvärr.Mamman är kanske 100% säker.
Jag visste vem som var pappa till mitt barn,han ville ha faderskapstest.Visst fine men det ska göras i samband med förlossningen.Så kunde inte han säga ngt sen...
Ja, tror, men är förstås inte säker.
Det finns både mammor och pappor som jävlas.
men man kan begära att det görs i samband med födseln så tas blodprovet i navelsträngen.Det ansöker man om på FR.
Måste det inte skrivas om faderskapet?
Ta direkt kontakt med Familjerätten, det är första instans...
Sedan, har ni varit där, kan det bli kärvare - då kan det bli Familjerådgivning, Samrabetssamtal eller Tingsrätten som gäller, och i det senare fallet kanske en advokat som rådgivare eller med hela tiden...
Vadå anonym pga papporna, det var väl bra...
Men se också till att pappan får gemensam vårdnad, annars riskerar han att bli utestängd...
Detta kan man se över om ett antal år, om man vill, men det bör vara en princip att bägge föräldrarna får det så tidigt som möjligt (om inte speciella hinder förligger, som avstånd och svårt att få tag i varandra när papper ska skrivas - vilket ju vårdnad handlar om, inte om umgänge och att träffas)
Är inte vårdnad mer?
Jag trodde att gemensam(även om dom flesta säger delad) vårdnad var att man förutom att sätta sina namnteckningar på tillsynsscheman ansökan till förskola/skola m.m. även (i sina bästa stunder) var att prata med varandra i frågor som rör barnet.
Och att man kan träffas tillsammans med barnet/barnen och föra den diskussionen på ett konstruktivt sätt så att man blir dom förebilder barnet behöver.
Att om den ena föräldern inte kan vara med på utvecklingssamtalet så frågar den som ska gå dit vilka funderingar den andre har och man samråder och den som går dit återrapporterar.
Att man kan vidarebefordra skolgårdsskvaller.
Ja lite så så att man hjälper varandra att leva sig in i det gemensamma barnets vardag och kan hjälpa det på bästa sätt.
