Nykomling *Långt*

[emilteasmammapappa]

Jag är 30 år,sambo och mamma till Tea (smeknamn) född juli-99 och emil född okt-06.Har hittat tillbaka hit där jag även var med när Tea var liten.Är och skriver lite överallt inom sånt som rör barn.

Det jag funderar lite över nu är om era 9-10 åringar har kompisar i olika åldrar eller om det bara är jämnåriga?
Sen funderar jag om ni säger åt barnens kompisar om ni märker att något går "överstyr",fula uttryck osv?

Jag vet inte hur man ska agera här när det gäller kompisar.Bästisen i samma klass som Tea lekt med sen hon var i krypstadiet (genom att min sambo umgås med pappan som nuförtiden är ensamstående).Iallafall den tjejen börjar bli så himla grinig och tjurig mot Tea för hon börjar ta kontakt med andra barn ochså,hon är ganska social av sig.När hon får ha Tea helt för sig själv så är allt frid och fröjd men bara hon pratar med nåt annat barn så blir det tjurigheter och Tea får höra att hon inte vet vad vänskap är och hon är självisk,vill starta bråk osv.osv.Något får man höra varje dag!Kan grina och tjura på skolan för hon inte får ha Tea för sig själv och då blev hon 10 nu i januari.Hon får vara med men vill inte.Det ska vara bara dem två för att allt ska vara lugnt.Vi har pratat om detta hemma och min sambo har sagt att han ska prata med pappan vid ett lämpligt tillfälle när inga barn är med men vi har även sagt att man kanske ska ta upp detta med fröken i skolan genom att det är där alla dumheter sker.Tea känner till och med att hon vill byta skola för att bli ganska "fri" att umgås med den hon vill.Hon börjar nästan känna obehag att den här tjejen är kär i henne.Kan även tillägga att jag misstänker en tidig pubertet hos tjejen om det är något sånt som "spökar" med hennes humör.Hon är ca 1.35 lång och väger 46 kg.Ganska kraftig med andra ord och början till bröst såg man för 1 år sedan.

Sen en annan grej....tjejen som bor vägg i vägg med oss ( vi bor i lägenhet) är 4 år yngre och henne har Tea lekt lite med sen vi flyttade in här 2006.Bara det att åldersskillnaden börjar märkas mer och mer nu och Tea är inte så intresserad nåt mer att leka med henne.Hon bara tjatar som hon brukar säga.Sen har vi märkt ochså när dem lekt lite för ofta så har Tea nästan kommit bakåt i utvecklingen igen.Ringer på här varenda dag och Tea har senaste tiden hittat på ursäkter för att slippa leka men ofta är det helt rimliga saker hon säger (vi ska åka till stan,hon vill äta mellanmål och göra läxa,måste städa sitt rum osv).Jag märker hur tjejen fortsätter tjata tills man själv lägger sig i.Då går hon hem och tjurar och man vet inte vad hon säger hemma till sin mamma.Tea gav som förslag senast igår att hon kunde gå längre bort i huset och kanske leka med jämnåriga tjejen där som hon träffat ibland och den tjejen har även en syster (J född-01)som Tea är med ibland men det gick inte.Det var absolut Tea hon skulle leka med.När Tea lekte med J en dag så ringde granntjejen på och dem sa att hon fick vara med fast dem är äldre än henne men hon ville leka själv med Tea så hon tyckte att J kunde gå hem.Stod vid våran dörr och tjata en kvart om allt möjligt medans J satt på hennes rum och vänta.J kom till mig till och med och sa vad tjejen hade sagt.Jag la mig i tillslut men hon kunde inte lyssna ändå.Tea förstår inte själv varför hon måste ha den där lilla tjejen efter sig fast hon har en jämnårig ochså här i huset.Har jättebra kontakt med mamman till J och hennes yngre syster men när det gäller mamman till granntjejen så blir jag lite orolig ibland att hon ska börja tycka illa om oss eller Tea för att hon inte är så intresserad av att leka.Om Tea skulle gå hem till J och leka så skulle tjejen direkt rusa dit om jag sa det,då skulle det gå bra!

Känns som en hel soppa detta med kompisar ibland.Hur ska man agera för att slippa osämja grannar emellan?Man kan ju inte påverka till 100% vilka barnen ska vara med i den här åldern.

[petrapeps]

säger definitivt till andras barn om de uppför sig illa eller svär i mitt hem. Men även om jag ser andra barn göra dumma saker på offentliga platser (jag är en elak tant som ser allt ) men jag vill även att andra säger till mina barn om jag inte finns i närheten & ser om de gör något "dumt")

Jag tycker att du skall ta upp med fröken om din dotter & hennes bestämmande vän. Försöka få dem sitta på olika platser i klassrummet & kasnke försöka dela lite på dem när klassen delas upp i grupper.
det är en ganska vanlig grej i den åldern & mest hos tjejer. Det är så i Linus klass med. Även i min brorsas dotters klass (2an)
Jag tror att man som vuxen runt barnen får försöka se till att de delar på sig lite mer så inte din dotter skall känna sig låst!

Berätta för pappan till den andra flickan att det är lite jobbigt för eran flicka så kanske han kan prata med sin dotter.

[Monica med A & C]

Jag är en sån där besvärlig mamma som lägger mej i och säger ifrån när det behövs.
Ingen ska vara otrevlig eller elak mot mina barn, lika väl som mina barn inte ska vara det mot någon annan. Jag är en sån som lägger mej i om jag ser några vara elaka på skolgården när jag kommer och hämtar barnen, även om det är barn jag inte känner.

Men hur som helst så leker Amanda bara med barn i sin egen ålder, det är mest killar o tjejer från klassen. Lillasyster Cornelia är född 2002 och hon duger att leka med hemma när ingen av dom har kompisar här. Jag förstår att det är jobbigt med granntjejen för eran del. Jag skulle ta och prata med mamman till granntjejen och förklara hur det ligger till, i den åldern de är nu så börjar åldersskillnaden märkas mer och mer. Så det är ju inget konstigt att dom inte har något gemensamt.
Den andra tjejen kanske Teas pappa kan prata med hennes pappa och förklara hur det är. Att Tea måste få ha andra kompisar, att man inte kan bli sur för att en kompis är med andra osv osv.
Jag tror inte att någon kommer att blir sur, som vuxen så vet man ju hur det är att vara barn och man får förklara på bästa sätt för sitt eget barn.

[milla med 99a 02a]

Det där med bästisar är ju känsligt. De är så otroligt viktiga i barnens liv. Vissa ser bästisar som två kompisar som alltid håller i hop och oftaast är för sig själva medan andra ser sin bästis som den av flera kompisar de leker mest med och det skapar ofta problem. Det verkar som din dotters bästis känner sig sviken och svartsjuk då din dotter leker med andra vilket visar sig som ilska och tjurighet. Hon känner säkert stark oro över att hon riskerar att förlora sin bästis. Din dotter känner sig samtidigt låst av bästis. Hur man ska lösa detta vet jag inte men det kan hjälpa att prata med barnen och förklara hur den andra kan känna. Hur vill din dotter ha det med sin bästis? Vill hon bryta helt eller vill hon bara få lite utrymme att också leka med andra och slippa denna tjurighet? Läraren eller fritidspersonalen borde vara vana att handskas med denna typ av bästisproblem så de kan säkert hjälpa till om ni pratar med dem.

Jag tror att ni måste vara mer tydliga och ärliga mot granntjejen. Det är inte säkert att hon förstår att Tea inte är intresserad av att leka med henne längre bara för att hon får höra en massa svepskäl. Försök att på ett vänligt sätt förklara (för barnet eller föräldrarna) att Tea blivit stor och inte riktigt är intresserad av lek längre på samma sätt som förut.