4
Läste för några år sen, när storasyster var bebis, en artikel om hur barn fungerar rent biologiskt med sömnen...
Som jag minns det så var det så att när barn somnar in djupt så känner kroppen av doft, temperatur, beröringspunkter osv. Sen när något händer (de flyttas) så är det som om kroppens alarmsystem går igång och de skriker. Kroppen signalerar att det är något fel, detta för att mamma ska reagera och skydda barnet från rovdjursangrepp...
Detta alarmsystem fungerar också så att det varje kvart "checkar av" omgivningen, då barnet kommer upp i en lättare sömn , ifall han fortfarande är på samma ställe genom att känna av ljud/ljus/doft/beröringspunkter/temperatur lite snabbt innan de somnar in igen. Stämmer det inte, så går alarmsystemet igång.
Så lösningen är att lägga dem till sömns där man vill att de ska sova, innan de somnat in för djupt. De ska vara lite halvdomnade, så att de är _medvetna_ om att de flyttas, men för trötta för att bry sig nämnvärt. Kanske tre minuter in i sömnen. Vaknar de och gallskriker, så tar man upp dem i famnen igen och försöker igen. Och igen och igen...Till slut lyckas man och om man gör det några dar i rad, så sitter det där till slut. Eller...ja...det har fungerat på båda våra barn iallafall.
Har de somnat i famnen, och man ska lägga ner dem, så kan man också prova att ha kvar händerna en stund runt kroppen på dem i sängen. Och försiktigt flytta en av armarna i taget, så att man inte rycker undan de där varma gosiga händerna under dem medsamma, det märker de av. Eller ha en filt runt dem när de ammar/sover i famnen och lägga ner dem på den när de ska sova så att den har rätt temperatur istället för att läggas på en ganska sval madrass. Just tempskillnader märkte min dotter mycket av.
Mer tips...
Med Ruben har vi provat att lägga honom tidigare och tidigare in i sömnen, alltså att han är mer och mer vaken för varje gång man nattar honom, ungefär som Alinea berättar.
Drar vagnen en stund, nästa dag drar jag lite kortare stund och nästa ännu lite kortare. Nu behöver jag nästan bara lägga honom i sin åkpåse så somnar han ibland.
Samma sak med amning till sömns, det ville R gärna göra. Men jag väckte honom lite genom att ta upp honom och rapa honom, sedan försöka få honom till ro i famnen utan bröstet för att slutligen lägga honom i sängen, mer och mer vaken i sängen.
Filt över ögonen är nästan ett måste, han älskar att gosa ihop sig med vad det än är jag lägger över.
Dottern är beroende av att ha väldigt mörkt i det rum där hon ska sova, men R är inte alls påverkad av det ännu. Det finns ljus- och ljudkänsliga barn, och alla kan itne sova i ett upplyst rum med tv:n på. Visst ska man försöka leva normalt och inte tassa på tå för att barnet sover, men vi har alltid försökt att dra ner ljudvolymen lite bara precis när de ska till att somna in i den djupare sömnfasen, och det har funkat jättebra. Sen har det gått bra att bullra på hur som helst.
Oj, vad jag babblar, hoppas något matnyttigt kom ut av det här.
Det gäller att prova sig fram med många olika knep, för vad som funkar för oss, funkar kanske inte för just er. Alla barn är olika och dess sömnbehov också.
Hoppas ni hittar vad som fungerar i just er familj!
Men den dagen kommer väl den också. Köpte igår vyssan lull tassar till sängen så vi får se. Men idag när han somnade i mina armar och jag försökte flytta över honom och gungade sängen samtidigt men inte hjälpte det, så fort han landar i sängen börjar han gapskrika..