Snabbläsare :0)

[Linni]

Jag förundras hela tiden över hur bra Neo läser. Tror inte att jag förstått det riktigt, även om jag länge vetat att han varit tidig med att läsa osv. Har köpt en hel del såna där "lätt att läsa" böcker. Både med stora bokstäver men även med små där det är lite fler meningar men fortfarande bilder på varje sida. Dom har han ju läst ut på typ en kvart... och jag har undrat lite vad jag ske ge honom att läsa förutom Bamsetidningar och alla gamla vanliga böcker som läses om och om igen på kvällarna. Bestämde mig för att testa en kapitelbok, så vi köpte en som heter Livet som varulv med Jackie French. Den ingår i Wahlströms lättlästa böcker och innehåller 125 helsidor med löpande text. Vi köpte den i förrgår men då var han så trött att han bara läste två sidor. Döm om min förvåning när han ropade ut här ikväll att han hade läst ut den och att den var jättebra! Så på två kvällar har han läst ut den här boken som jag såg som en jätteutmaning för honom! Så svår var den kanske inte då. Tur att det fanns fler i samma serie som handlade om samma familj tror jag... eller iaf var dom på samma tema.

Då återkommer jag till mitt stora dilemma med att jag inte tycker att han får stimulans nog i skolan. Hans läsläxa består av att läsa typ 2-3 meningar och några få ord. Typ idag var läste han "Krokodilen får som medicin, 4 skedar med bensin" kanske ett tiotal ord och två korta meningar till.
Vi ska snart ha utvecklingssamtal och jag undrar lite hur man ska lösa det här problemet. Jag vill ju att läraren ska ge honom utmaningar och låta honom utvecklas i sin takt. Men jag vill ju inte att han ska vara det enda barnet som går en annan väg. Förstår ni hur jag menar??
Om han som enda barn, får annan läxa (eller extra läxa)... då känner jag att det finns risk för mobbin så småningom. Eller att barn kommer börja undra och ifrågasätta osv. Det vill jag inte. Men jag vill inte att han hämmas heller!!
Hur löser man det? Jag skulle vilja ha några föslag att komma med på utvecklinssamtalet, om inte fröken själv har några bra.

Är i största allmänhet trött på den där skolan, så jag är väldigt nära att byta skola till honom och Ronja som ju ska börja efter sommaren. Kruxet är ju bara att jag känner att jag inte vill bo kvar i det här området. Men troligen kommer vi att bo kvar ett tag till... vilket innebär att jag inte alls vet vart vi hamnar om några år. Då kanske han behöver byta skola ännu en gång till och det känns inte alls lockande!
Usch, vad jobbigt det är med skolplikt när det inte funkar!! Som det är nu, så utvecklas han iaf mer hemma än vad han gör i skolan. Det enda han har lärt sig på 1 år i nollan och ett halvt år i ettan, är att skriva lite snyggare än innan. Lillasyster Ronja sitter och gör hans läxor samtidigt som Neo gör dom och jag har fått kopiera upp hans läxor till henne för att hon tycker det är roligt. På den nivån är det!!

Det är fler saker som inte stämmer med skolan oxå. Har tex precis fått veta att dom inte alltid följer med barnen från skola till fritids, vilket gör mig jättearg. Visst, det är bara en kort bit... men den korta biten låter jag inte Neo gå själv hemma... så att någon annan tillåter honom att gå den biten utan att jag ens får veta, gör mig tvärarg. Och dom förstår inte. Deras argument är att "det finns dom som går ända hemifrån som bor ända där uppe alldeles själva". Blev så arg då och sa att det faktiskt finns dom som skiter helt i sina barn oxå och sa att det gör inte jag heller. Sen sa dom " det är ju därför dom går i sexårs, för att lära sig såna saker. Det är ju det vi och ni vill och jobbar för... att barnen ska bli sjävlständiga". Tala för sig själv kände jag då och undrade om dom tränade självförsvar med dom då oxå??
Nä, det gjorde dom förstås inte fick jag till svar.

Ska ta reda på vilka rättigheter man har att kräva såna saker, att dom faktiskt följer med ettorna mellan skola-fritids. Skolan är ju ändå ett måste och fritids betalar man ju ändå för...

Ja ja, tankar och råd tas tacksamt emot!

[Linjo]

Vi är i lite liknande situation här, fast här fungerar det hyfsat. W har fått sina omdömen nu i veckan, (de som skulle kommit till jul!) och där har faktiskt lärarna ansträngt sig för att utvärdera ordentligt.

Vi visst att hon är långt fram i svenska och enligt omdömet är hon på den nivå som förväntas (enl. LUS) när eleven slutar åk 3. Hon läser just nu LasseMaja-böckerna, ett par i veckan hinner hon med, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta har hon läst själv under hösten. Hon och ett par till i klassen har en annan läsebok, lång läsläxa varje vecka med tillhörande frågor som ska besvaras, dock alldeles för enkelt men ändå något extra.

Matten tycker hon är för enkel, där är hon dock så himla noggran så det tar tid för henne ändå, men hon måste även där få större utmaningar.
Vi ska på utvecklingssamtal nästa vecka och vi kommer att trycka hårt på att hon måste få utvecklas i sin takt och inte hämmas. Jag känner igen mig så mycket själv i henne, jag vet precis hur tråkigt det var att bara sitta och vara klar utan att få gå vidare, alt. rita.

Det ÄR skolans skyldighet att anpassa undervisningen, det är bara så jobbigt att man ska få tjata sig till det. Dotterns lärare är bra, dock finns en annan lärare som jag inte anser kompetent och som har så uppenbara brister, tyvärr är hon tydligen inblandad i just svenskundervisningen.

Jag tror inte att man ska göra en för stor sak av att barnet får extra läxor och andra böcker, det är ju så att alla är olika!

[Nerthus]

men spontant känner jag ju att läsning är oerhört viktigt och att alla barn får mycket träning på sin nivå i den här åldern.
På Emmas skola använder de sig av Kiwi metoden som innebär korta små böcker indelade i 12 nivåer där även varje nivå har undergrupper. Emma läser faktaböcker (tar kanske 3 minuter att läsa?) medan de på lägsta läsnivån läser böcker typ "titta boll". När fröken såg att Emmas grupp lästa sina böcker så fort lade hon till en extra så de läser nu två. En fakta och en vanlig. Böckerna är på precis rätt nivå för henne. Lite korta, men kapitelböcker kan hon läsa själv. Det jag gillar med de här kiwi böckerna är att de tar upp lite grammatik hela tiden. I första böckerna börjar man prata om punkt och sånt, senare kommer komma, utropstecken osv. Det blir verkligen utvecklande.
Men oj vad jag tjatar på om Emmas skola... Det jag ville ha sagt är att skolan självklart ska stimulera Neo! Kanske inte fullt ut, men en bra bit i alla fall.
Och vad gäller att gå själv hade jag inte gillat det heller. Visst klarar säkert barnen det jättebra, men jag tycker man kollar sånt med föräldrarna. Senast igår kväll kom en pappa hit och knackade på och undrade om vi sett hans dotter (Es kompis). Det visade sig att hon gått en bra bit bort (10 min promenad för en vuxen), trots att hon lovat att stanna hon nån av kompisarna på gatan... Man kan INTE lita på alla 7-åringar.

Samla kraft och skriv ner allt du vill ta upp på utvecklingssamtalet. Och ta gärna med dig någon så du kan stå på dig. Lycka till!

[fru_bill]

vet jag att de har olika läxor och uppgifter för hur olika långt barnen har kommit. Pontus är LÅNGT ifrån din Neo. han kan inte ens alla bokstäver än. Fast vi tragglar och tragglar. Det vill liksom inte fastna. Men jag tror det kommer. Storebror Tobias var rätt sen han med och nu är han storläsare, så det är inte så att jag oroar mig. Matten funkar tvärtom jättebra. Han har till och med fattat gånger, fast de mest håller på med addition under tiostrecket än. Han tar kanske en sak i taget. Men tillbaka till att ligga olika till. Jag tror att de MÅSTE se till att alla får utvecklas på sin nivå och jag tycker att du ska kräva mer utmaning. Hoppas de lystnar. Och att de släpper dem själva låter ju itne klokt. Nu vet jag inte hur långt det är, men de har ju faktiskt ansvar för barnen. Mina går själva till skolan, men då går Pontus med de stora killarna + kompisar och det är VI som har bestämt det. Själv går han inte.Om ingen annan kan går någon av oss med.

[Zirie]

FÖR ATT HAN FÅR EN ANNAN LÄXA. Jag anser att det är hans rättighet att han ska få utvecklas i sin takt. Sen är det ju mycket mer som kommer med läsningen än att "plöja" en text eller en bok.
Det ni kan träna på att högläsning, inlevelse och att återberätta texten med egna ord. På så sätt får han en extra träning på läsförståelsen. Han kan också få skrivna frågor till texten och svara på dem.
Det finns säkert fler barn i klassen som läser mer än vad läsläxan innebär. Han kanske kan få tvåornas läs läxa? Tala med läraren omgående.

Jag har haft 1or som läst Harry Potter , "Varg bröder" och andra böcker i samma svårighets grad. Men som sagt det gäller att förstå dem också. (vilket han säkerligen gör men träna som sagt på att återberätta)

Jacki French böcker är UNDERBARA. Stundtals knövelig text och rätt mycket underförstådda skämt och antydningar. Jag har varenda en som är översatt till svenska och tycker de är SÅ bra. Har läst dem som högläsnings bok i klassen jag jobbade i förra året.

Låt han lläsa det han vbill läsa, fråga Biblioteket om läs tips mm. Tillslut måste ju även läraren inse att det han läser är på tok för lätt. Knaske har hon redan gjort det men avvaktar till utv. samtalet så hugg tag i henne.

Lycka till.

~Zirie

[jaana]

Duktig kille du har !
På våran skola så har dom individuella läxor det finns de som ännu inte riktigt kan läsa och de som läser bra.
De är bara 8? i klassen.

Jag tycker att du kan kräva enskilda utmaningar och läxor som är anpassade efter hans förmåga.

Har ni långt mellan skola och fritids?
Skolan är skyldig att se till att barnen kommer till fritids o skolbuss .

Här hos oss är ju fritids vid skolan så den biten fixar dom ju själva ( samma skolgård)
men till skolbussen får de gå ner en lång trappa mot vägen och då har dom alltid en lärare med som ser till att alla elever kommer med bussen.

Ställ krav du ! det är klart att de måste lyssna och gå dig tillmötes med dessa självklara saker.

[-Selma-]

Ingen snabbläsare här, Emilia har precis knäckt koden. Tror inte att någon lärare tar illa upp om du talar om hur det är hemma. Och barn i ettan brukar inte retas ang läxor, utan snarare sporrar de varandra. Jag själv arbetar mycket mer med skrivandet med mina ettor och saknar det hos Emilias lärare. Mina ettor har gått från skrivandet till tt kunna läsa och skriver nästan alla med gemena bokstäver nu och kan skriva sammanhängande berättelser och genom detta har de lärt sig läsa. Det saknar jag för min dotter, hon tror att hon inte kan skriva eftersom de inte gått igenom alla bokstäver ännu (vi delar in dem i 4 o 4 och det tar mao 7 veckor att lära sig alla hos oss, för hur ska man annars kunna skriva)...och att mamma ska hjälpa hemma funkar inte "du är inte min fröken, du är min mamma" är en kommentar som hon använt sen hon var 4...klokt, men samtidigt väldigt frustreranden.

[Linni]

Tack för svar och tips. Återberätta får han ofta göra när han läst klart, då jag ju inte vet så mkt om boken. Ibland ropar han oxå på kvällarna om han vill förstå något ord eller berätta något som var extra roligt, det är bra tycker jag... även om man ibland känner att man äntligen satt sig ner i soffan och fått lite lugn och ro
Vi har utvecklingsamtalet nästa vecka, och jag skrev upp på samtalslappen som vi fick inför mötet att jag ville diskutera just det här.
Man märker tydligt på hans sätt att svara på frågorna som han fick inför samtalet att han behöver mer stimulans.
Tex. vad han tyckte var lätt rabblade han ett gäng saker, på vad som var svårt vart svaret Inget. Läxorna gick bra beroende på vad det var (och jag antar att han syftar på at det är tråkigt när det blir för enkelt).
Min tanke nu är att han itne blir direkt van vid läxor... för hans läxor går på sisådär max 5 minuter. Vet en del av hans kompisar som får sitta 30-40 minuter för att ta sig igenom läxan. Rimligen så borde kanske det mest optimala vara någonstanns däremellan skulle jag tycka

Ska nog börja be honom skriva en enkel recention på böckerna som han läst. Då får han träna på skrivningen oxå ju, som han iofsig tycker är tråkig men då blir ju det lite utmaning iaf, även om han är bra på den biten med.

Matten verkar faktiskt bättre nu när dom börjat med minus... Förra boken var det i stort sätt bara plus upp till tio och det gjorde ju han för flera år sen. Men nu är det bättre... så det känns skönt.

Återkommer väl sen när vi haft samtalet för att meddela lärarens respons på vad vi tycker.

[Linni]

Ojdå, åtta stycken var inte många. Bor ni på liten ort eller är det så små klasser iaf?

Utvecklingssamtalet är nästa vecka, så det ska bli intressant att se vad läraren har för tankar i det hela. Som det är just nu, så verkar han mest få jobba på i extraböckerna på egen hand. Det gillar han iofsig men samtidigt så vill jag ha lite mer struktur på hans utveckling och inlärning.

Fritids är egentligen inte så långt bort. Tar kanske runt 3 minuter att få från skolan. Stora grejen är nog egentligen att jag inte litar på att fritids har koll på att barnen kommer fram i tid och att dom nog inte saknar dom förrän det gått lite väl lång tid. Därav känner jag att jag vill att någon följer med dom.

Tog upp frågan på snacket skola, men där vart jag totalt nedröstad och folk ansåg att jag behövde samtalshjälp för att släppa taget, att jag över överhönsig och de undrade om mina barn skulle bo hemma tills dom var 30
Själv anser jag att det är viktigt att mitt barn faktiskt är under uppsikt av vuxen fortfarande. Han är ändå bara sju år... det är inte så stort i den här världen.

Om fritids och skola hade ett bättre samarbete och dom hade stenkoll på tider som dom bör vara framme och gick ut och letade direkt när någon saknades osv, så hade han absolut fått gå själv den biten. Men utan den kollen... vill jag gärna att någon går med.
Skolan har dessutom stått och sagt att dom inte kommer få gå själva utan att vi föräldrar meddelas, vilket inte har hänt. Sånt upprör mig oxå! Men men... får väl ta upp det till diskussion med fröken oxå och se om hon har något att tillägga i frågan.

Men är det alltså skolan som har den skyldigheten?? Någon annan skrev att när skoltiden är slut, så slutar skolans ansvar. Ska ringa runt någon dag och kolla upp det hela lite bättre... men har inte hunnit än pga massor att göra i min egen skola!

[Linni]

Hihihi... Neo brukar säga " vi behöver inte göra så" men då säger jag att eftersom att du kan det här, så ställer JAG högre krav på dig för att du ska komma framåt. Tex. när dom bara skulle skriva ord oavsett stora eller små bokstäver, så ställde jag kravet att han skulle skriva med små osv.

Här har dom fortfarande itne gått igenom alla bokstäver heller... Neo tycker det är urtrist att sitta och skriva en hel sida med 40 likdana bokstäver. Bokstäverna har han ju kunnat sen han var 3... så det känns nog lite uttjatat skulle jag tro! Sen verkar det himla trist att skriva så mkt lika tycker jag oxå, men iaf.
Konstigt egentligen att man tar bokstäverna så långsamt... när dom har läst igenom hela läseboken snart. iofsig så följer ju läseboken de bokstäver som dom lär sig.. men iaf. Tror att dom har två stycken kvar nu.

Kanske är det först senare som det börar retas om man är för märkvärdig och bra på saker. Men bästa för alla parter vore ju om hela tankesättet baserades på vilken nivå varje individ ligger på. Om man inte kan ha helt individuell utvecklingsplan... så kunde man åtminstonne dela in i mindre grupper.
Någon sa mig att man inte får klassa in barn i olika grupper och därmed utmärka vissa framför andra (enligt läroplanen tydligen) men det verkar ju jättedumt. Ska man då bara sitta och vänta in tills de andra kommer ikapp?? Lite så känns det med Neo nu. Det enda (i stort sätt) jag tycker att han lärt sig under sitt år i ettan, är att skriva lite bättre och snyggare. Men vem vet om han hade gjort det iaf, för skriver gör han ju hemma iaf och lite bättre blir det ju med åldern oxå.

Vad roligt det måste vara ändå... att ha barn i samma ålder som man själv undervisar. Fast aningen frustrerande oxå kanske...

[Linni]

Ja det låter ju bra att dom iaf får något annolunda från dom som fortfarande tragglar med att komma underfund med det här med bokstäver och hur dom låter. Det är ju rätt stor skillnad och man måste ju kuna individanpassa det hela lite. Eller som hos er, att man placerar in de i olika grupper beroende på ungefär vilken nivå de ligger på.

[Linni]

Kiwi har jag inte hört talas om. Låter intressant tycker jag. Synd att inte fler lärare använder sig av olika lite mer nivåanpassade metoder och sånt.

Det här med att gå själv är så olika hur man tycker. Skrev om det inne på skola-snacket och vart helt överöst med dumma svar. De tyckte jag var överhönsig, att jag borde söka samtalshjälp, att mina barn vart hämmade och undrade om mina barn skulle bo hemma tills dom var 30
Dom satt och "skröt" om hur tidigt deras barn minsann började gå till skolan själva och jag kunde inte annat än skratta åt dom. För i mina ögon är det långt ifrån en bedrift att släppa iväg sin sexåring själv till och från skolan. Snarare tvärtom!
Men vi alla är olika och jag respekterar att folk gör annolunda val än mig, även om jag inte gillar det dom gör.

Att skriva upp det jag vill prata om är kanske bra. Har lämnat in en lapp till fröken där vi fik svara på lite frågor och där skrev jag det här med att jag vill ha fler utmaningar till honom osv. Men mer specifikt är det ju bra att skriva upp på egen lapp.
Har sagt till sambon att jag vill att han följer med på det här samtalet, just för att få lite stöd och för att vi ska kunna enas lite mer och visa att det är viktigt för oss. Så nästa vecka blir det utvecklingssamtal iaf!

[Linni]

Vad bra att dom har så på eran skola. Sen verkar det som att inlärningsgrejor ofta går i arv litegrann. Eller iaf blir någolunda lika hos syskon. Alla mina verkar vara tidiga med sånt. Juni som är nyss fyllda 4, har ju koll på de flesta bokstäver och skriver alla i familjens namn och känner igen några ord osv. Läser gör hon inte!
Ronja blir 6 år i April och har läst sen i höstas. Hon läser enklare böcker och skriver långa sagor och brev.
Pussla är ännu en sån sak som dom är riktigt bra på. Det bara finns där. Alla barnen har pusslat 125-bitarspussel i treårsåldern. Rätt pennfattning har dom haft sen ett års ålder osv.
Allt sånt verkar vara ganska jämt på alla fyra barnen... (eller fem för bonusen har oxå varit sån). Med små variationer förstås.

Det är inte långt till fritids men jag gillar det inte ändå. Till och från skolan hade han fått gå med äldre syskon. Ibland har storasysters kompis (12 år) som bor här på gården gått till eller från skolan med honom. Det känns helt okej. Men inte helt själv! Och inte med en jämnårig heller känner jag.

[jaana]

Ja det är en rätt liten ort : )
Att kommunen får det att gå ihop är att det har lektioner tillsammans ibland med nollorna ibland med 2 orna
Här är en del lärare även på fritids för att fylla ut tiderna.

jag tycker inte att du är det minsta hönsig om du vill ha koll på att dina barn kommer fram helskinnade.
Stå på dig bara : )
Flytta hit vettja : )
vi behöver fler barn till skolan . )
och vi har fått en sprillans ny fin skolgård . )

[Linni]

Ja det låter ju oneklingen lockande... Börjar tröttna lite på storstan! Stora kruxet är ju att sambon har en 12-årig dotter sen innan som vi vill och bör ta hänsyn till och inte flytta för långt ifrån. Ja, och det här med jobb oxå förstås
Men annars hade jag gärna flyttat lite mer lantligt och kunnat ta upp min ridning igen, ha hundar, katter och ja ha mitt eget liksom. Fast kanske skulle man bli tokig av tristess när man är van att kunna gör i stort sätt vad man vill när man vill. Minns när jag bodde på liten ort, när det var typ 1-2 biofilmer som visades åt gången... och då hade man bara typ 1-2 dagar i veckan som man kunde välja att se dom på :P
Här är man ju van att kunna se vilken film man vill när man vill på dygnet i stort sätt! Inte för att det blir så värst mkt biotittande längre men iaf!

[Marie m A, L & S]

Måste bara bry mig lite ;-) Man får visst ha nivåindelade grupper, enligt Skolverket, bara de inte är konstanta och bestående. Grupper för några veckor/månader går alltså bra, men elever ska kunna gå mellan de olika grupperna vid behov. Vi har nämligen haft nivågrupper i matte, svenska och engelska på den högstadieskola där jag jobbar och vi fick det svaret av Skolverket vid deras inspektion.

[jaana]

Bio? vad är det : )

Ja är det barn o jobb involverade kan man ju inte flytta hur som helst.
Vi har ca 5 mil till gbg och 1,5 mil till Borås så ganska nära till allt då : )

[Linni]

Jamen dåså, då funkar det så länge man är vuxen iaf. Kanske lite tradigt i tonåren förstås men men... det kan dom gott ha
Det var ju runt där jag bodde under min högstadietid oxå. På landet utanför Alingsås och Vårgårda Vårgårda var ju heldött och Alingsås inte någon jättemetropol precis Men tåget till Göteborg gick ju rätt snabbt och då är det okej. Hade jag fått bestämma helt själv, hade jag nog bosatt mig inne i Alingsås eller strax utanför. Men sambon som är född Sthlm:are, skulle nog inte fixa det. Men jag kan ju alltid locka med att vi då kan köpa ett stort hus och ha en flipperlokal i något av rummen (han älskar nämligen flipper *s*) och dessutom så vet jag att det finns några flipperintresserade i Alingsås oxå!

Har min släkt kvar i Göteborg, så vem vet, kanske kommer vi till er någon gång iaf När bonusen blir stor nog att resa själv långa sträckor, så kan det ju kanske funka. Om sambon får jobb och om han öht går med på det!! Hahahah! Om om om...

[jaana]

Ja men du har ju koll på läget!
Och som man säger om inte om fanns : )
Kul då kanske vi ses nån gång ....hojta om du är i knutarna

[_annae_]

Duktig kille!

Här läser sonen 2 läx-böcker i veckan, de han är på nu har 200+ ord i alla fall, och inte bara några futtiga meningar. Sedan går de till skolbibblan och lånar ytterligare böcker.
Jag tycker att du ska prata med skolan om att han behöver bättre böcker och en chans att låna böcker regelbundet på biblioteket.