Vilket ansvar har skola/fritids...

[Linni]

när det gäller tiden mellan det att skolan börjar tills att dom är på fritids. Eller det är kanske lättare att dra problemet direkt istället.
Jag tycker att skola/fritids har dålig koll helt enkelt. Fritids ligger i annan byggnad, utanför skolans område. Det tar nog inte mer än 3 minuter att gå dit om man går i normal takt och man ser det ena från det andra. Jag har en son som går i ettan och vi följer honom ALLTID till och från skolan. Hemma går han aldrig utanför gården och är han ute själv så är har jag balkongdörren öppen och kollar regelbundet att han inte lämnat gården osv (vilket han aldrig gjort). Jag låter inte min son gå några minuter utanför gården själv. Alltså känner jag mig väldigt upprörd när jag nyligen fick höra att min sons klass inte alltid har någon vuxen med sig när dom går från skola till fritids. Det ÄR en kort bit jag vet, men gångvägen ligger utefter en bilväg och gångvägen korsar av en annan gångväg. Det är lätt för någon som vill att stå där och vänta och slita tag i ett barn, om dom skulle vilja det. Att han går själv där känns inget bra alls. Vill helt enkelt inte att han gör det.
Försökte igår på ett allmänt föräldrarmöte förhöra mig lite kring vad som gäller men ingen verkar veta något utan svarade mest att dom inte har möjlighet att följa med alltid men försöker göra det när dom kan.

Dom tyckte säkert att jag var hönsig och det kanske ni oxå tycker men han lider inte av det och jag känner att jag har bara ett barn och så länge han är liten nog att inte ha en chans emot en vuxen som vill honom illa, så kommer jag (eller annan vuxen) vara där och hålla koll.
Hade skola och fritids haft stenkoll och gett sig ut på jakt efter min son redan efter 5 minuter om han inte dykt upp (eller vilket barn det nu än gäller), så hade jag kanske mest muttrat lite och sen accepterat det. Men dom har verkligen inte den kollen!
Har hört andra mammor berätta om att deras barn gått ifrån och ingen i personalen har ens märkt det osv. Min son vart glömd mellan matsalen och skola 3 gånger under tiden han gick i sexårs (när de själva säger att dom SKA följa med dom vart dom än går).

Har jag som förälder någon rätt att kräva att skola eller fritids ser till att följa honom den biten emellan?? Vem har koll på sånt?

Fritidspersonalen kom med en dålig jämförelse att "det finns faktiskt barns om går själva ända uppifrån X själva, redan i sexårs". Då blev jag arg och höjde rösten när jag berättade att det faktiskt fanns dom som skiter helt och hållet i sina barn oxå. Men sån är inte jag!
Sen sa dom att "det är ju därför dom går i sexårs. för att lära sånt här. Det är ju det som både vi och ni jobbar för, att dom ska bli självständiga". Jo visst, till en viss del. Men att gå själv är inte att vara självständig i mina ögon. Det vet jag att han kan! Det är för mig att vara utsatt. Jag går tex inte sjäv om nätterna här i området och inte 17 känner jag mig osjälvständig för det.
Jag frågade om dom lärde ut sälvförsvar då efter som att det var det här dom jobbade efter i sexårs?? "nä" det gjorde dom ju förstås inte!

Jag är så upprörd att jag känner att jag vill byta skola. Det här tillsammans med att sonen blir understimulerad i skolan får mig att känna så.
Att lämna bort mitt barn är inget jag gör frivilligt! Fritids har han för att det är den största och kanske enda möjligheten för honom att ha en fungerande kompisrelation. De flesta blir hämtade så sent att ingen lek i veckorna hinns med och för mig så är det på fritids som all lek verkar ske. Men nu funderar jag på att ta honom ur fritids för att slippa ha honom gåendes själv utan någon som håller koll!
Har redan kännt mig tvingad att ta honom ur fiolen pga att dom efter ju slutade att gå med barnen från fritids till fiol. Något som dom från början talade om att det skulle dom minsann göra och oj vad bra samarbeta fiolen och skolan/fritids har!

Ja ja, min huvudfråga är ju ändå... vart vänder jag mig för att veta om jag har någon rätt att kräva att min sjuåring inte går själv på allmäna vägar mellan skola och fritids?? Vet att jag inte är ensam om att tycka såhär. Iaf 1-2 föräldrar till känner på precis samma sätt.
Det är ju skolplikt och fritids betalar man ju för. Vad innebär det att man har för rättigheter?? Någon som kan svara på det??

[ruffa]

Jag tycker nog att du är rätt hönsig ja. Ok om du följer honom till och från skolan, du skriver ju inget om hur skolvägen ser ut vad jag kunde se, men att kräva att en personal ska följa klassen 3 min gångväg mellan skolan och fritids är helt klart överdrivet tycker jag. Dessutom tycker jag nog du ska ta och tänka dig för innan du vräker ur dig saker som att "det finns folk som inte bryr sig om sina barn". Menar du alltså att föräldrar som låter sina barn gå ensamma till skolan är sämre föräldrar än dig som inte vill att din son ska gå själv mellan skolan och fritids, där de dessutom går hela klassen tillsammans som jag förstod det? När exakt tycker du man ska låta barnen gå själva då, när de börjar högstadiet eller?

[Caligula]

Ta och läs igenom vad du skrivit så ser du att du skulle behöva stöd i att klippa navelsträngen. Man kan inte skydda sina barn för allt och du verkar tro att barn normalt blir bortrövade mellan skola och fritids.
Be om samtalsstöd för din egen del - det är inte din son som behöver mer inskränkningar. Du måste låta honom växa till en oberoende människa.

[anonymt namn]

inte de problemen.. Fritids ligger i samma lokaler som klassrummet.
Men när de byter våning efter kl 16.30 brukar personalen sammla alla barn som är kvar och gå ner tillsammans.

[gellan]

http://www.aftonbladet.se/wendela/ba...icle2995367.ab

Kanske kan denna artikel ge lite infallsvinklar?

[kmcb]

Jag tror att du måste lära dig att släppa taget lite om din son.

Min son går en dag i veckan på kyrkans fritids och då går han tillsammans med några kompisar ensamma från skolan till kyrkan på andra sidan centrum - för en vuxen tar det kanske 6-7 minuter... men i barntakt via en lekplats och förbi några affärer så kan det gott och väl ta 15 minuter och jag ser inte problemet... han har gått den vägen sedan han började 1:an själv.

Din son börjar bli stor nu och måste få både mer ansvar och mer frihet - han kommer växa in i rollen... jag lovar.

Som konkret svar på din fråga så tror jag att det är kommunen som har ansvar för din som på något sätt men när ansvaret går över från fritids (skolbarnomsorgen) till skolan vet jag inte... men rimligen så borde skolan efterlysa din son om han inte kommit till klassrummet när lektionen börjar.

[Cecilia m. små troll]

Ansvaret är fritids om fritidstiden börjar direkt efter att skolan slutat. Skolan har bara ansvar fram tills skolan slutar och sedan är det antingen vårdnadshavare eller, som i ert fall, fritids.
Nu anses säkert detta med att gå i tre minuter mellan skola och fritids som helt OK för skolbarn så fritids har tagit sitt ansvar vad det gäller den biten. Barn ska nog kunna förflytta sig i så pass säker miljö mellan t ex skolbuss-skola, skola-fritids, skola-gympasal mm.
Jag tycker nog personligen att jag är ganska "hönsig" av mig om jag jämför med många andra men jag hade inte haft några problem med att låta mina barn gå så som du beskriver. Min son gick hem från skolbussen redan från sexårs och det är 800 meter längst vår egen privata väg. Någon skulle egentligen kunna stå där och röva bort honom men det låter långsökt.

Man måste släppa lite på kontrollen över sina barn och det är, i viss mån, farligt att leva. Det kan hända saker och allt kan man inte skydda sig ifrån faktiskt. Om du ser till den här situationen så fundera på när du tycker att han ska klara av att gå på en gångväg i tre minuter själv. Är han förresten själv? Är de inte fler barn som går samtidigt? Även om han är 10 år gammal så kan ju teoretiskt sett någon röva bort honom för fysiskt sett är det inga problem för de flesta vuxna att rycka tag i en tioåring.

Nu skriver du att han har fritids enbart ur social aspekt, för att han ska kunna leka med kompisarna. Då kan ni kanske välja att istället för att ta honom ur fritids så kan ni möta honom vid skolan och följa honom till fritids?

[Hrejna]

Jag uppfattar det som att du är ute efter klara besked om vilka skyldigheter fritidshemmet har,och det gissar jag att du skulle kunna få svar på om du tex ringer Skolverket.

Jag uppfattar också att du efterfrågar synpunkter på hur du och andra förhåller sig till sina barns självständighet kontra risker i det avstånd mellan barn och förälder som uppstår när självständigheten tar form i tex att gå en bit själv ute, utom synhåll från vuxna.

Jag kan sympatisera med känslan du uttrycker, dvs irritationen över att inte ha klara besked om ansvarsbegränsningar samt obehaget det är att släppa taget om det barn man under flera år haft inom synhåll eller överlämnat till annan vuxen kontroll dygnet runt.

Jag upplever alltså att du har flera frågeställningar i ditt inlägg och att man kan bena upp och behandla frågorna lite var för sig.

Spontant känner jag att du har helt rätt i att ställa frågan om vad fritids har för ansvar. Att säga att "vi försöker följa med om vi kan" betyder ju inte att de tar på sig ansvaret, det betyder snarare att barnen har eget ansvar och att de kan vara schyssta och hänga på nån gång men inte alltid. Men är det rätt av dem att begränsa sitt ansvar såhär, eller har du som mamma rätt att kräva att en vuxen finns inom räckhåll även under vägen mellan skola och fritids?

Vidare känner jag spontant att det är bäst att få svar på ansvarsfrågan först, innan man blir alltför känslomässig på föräldramötena - även om föräldramöten mycket väl kan vara en arena för känsloladdningar, det behöve rinte vara fel.

Till sist är det frågan om hur mycket barn i 7-årsåldern kan få vistas ute utan en vuxen. Det finns det naturligtvis inget rätt och fel svar på! Jag kan inte säga att du är "hönsig", för det vore förolämpande tycker jag. Men jag tror, att döma av min erfarenhet och av att läsa här, att du hör till dem som tar lite längre tid på sig att släppa taget och låta sonen vidga sina cirklar. Om det bara handlar om en fördröjning, kan jag inte se att det är något problem - vad är fel med att vara lite extra säkerhetsmedveten? Men om det drar ut på tiden och sonen själv uppfattar att alla runt honom får mer frihet än han och att du upplever ångest av att inte ha full koll varje sekund, då kan det eventuellt bli ett problem. Där tycker inte jag att du är ännu, som jag kan se det av ditt inlägg.

Hoppas du får klara besked om fritids ansvar!

[Malinau]

Rent strikt är det förstås skolan som har ansvaret för eleverna när de är där. Men vad du kan kräva av dem inom ramen för det ansvaret är inte givet.

En sjuåring ska klara att gå runt hörnet tillsammans med andras barn. Om inte så är något fel. Alltså är det inte rimligt att kräva att en vuxen ska följa dem och övervaka dem i alla steg.

Tror att du behöver lugna dig lite och se saker i andra proportioner. Att övervaka sitt barn är att göra dem en rejäl björntjänst. Jag tillhör också dem som varit ganska rädd om mitt barn, men man _måste_ kämpa för att vara realist och inte stänga in sina barn. Deras naturliga beteende ska vara att lära sig, ta större svängar och till slut klara sig helt själva.

Igår kväll var det ett program med Dr. Phil på TV som handlade om just detta. Jag hittar det inte nu, men leta gärna upp det om det finns på webben eller se om det går i repris.

[dainty]

Jag förstår absolut din känsla men håller samtidigt med de andra om rimligheten i att 7-åringar går själva en sådan kort sträcka. Däremot borde du kunna kräva att skola/fritids på en gång vid start kollar av att alla barn är där. Gör de inte det? Har du frågat om det?

Min äldsta ska börja 6-års till hösten och kommer att ha 5-min gångväg till skolan. Har börjat fundera lite på när man rimligen kan våga låta honom gå själv och där känns det helt avgörande huruvida man kan lita på att personalen snabbt skulle uppmärksamma om han inte hade kommit fram..

Så jag tycker det är där du ska lägga fokus, det handlar ju egentligen bara om vad de har för rutiner (nån gång måste det ju ändå kolla närvaro så varför inte direkt?) så det kan ju knappast ses som något orimligt krav!

[Linni]

Mitt uttalande om att det finns föräldrar som skiter helt i sina barn vara bara för att visa hur dumt hennes påstående var. Att hon säger att vissa redan i sexårs går en 15-minuter gångväg själv till skolan... innebär ju inte att det gör det mer ok för mig att låta min son gå den biten vi talar om.
Mitt uttalande hade inget att göra med skolvägen eller inte... utan ville bara påvisa att bara för att vissa föräldrar gör vissa saker, så stämmer inte det för alla. Jag kunde lika gärna ha sagt "vissa slår sina barn oxå" eller "vissa förgriper sig på sina barn oxå".
För mig känns det helt befängt att låta en liten sjuåring gå själv till skolan... om inte skolan ligger precis vid hemmet. Fast då kan jag å andra sidan tycka att det är såpass enkelt att gå med dom att jag inte riktigt heller förstår det.

Jag kommer nog inte låta min son gå själv till skolan förrän han är iaf 10 år. Men han har sån tur/otur att han har syskon som börjar skolan vartannat år i tre omgångar efter honom... så mamma/pappa kommer traska den där vägen med någon ända tills han går i sjuan Sen får han väl gå medkompisar om han vill... men jag kommer inte tillåta det innan minst 10 år ålder iaf. Först då anser jag att mitt barn en liten minimal chans att göra tillräckligt motstånd om någon försöker slita dom i en bil eller antasta dom osv. Och nej, jag är inte överdriven... så sent som i höstas, hände det en åttaåring på väg till skolan här i området. Och flera närliggande områden har haft liknande händelser då oxå.
Än har jag inte hört att dom tagit fast någon... och även om dom gör det, så kommer det säkerligen finnas fler.
Hellre lite hönsig och ett barn med livet i behåll... än att våga chansa och ens barn drabbas av något hemskt.

Alla väljer vi våra områden som vi är extra känsliga för. Mina barn får tex ha luvtröjor, vilket många jag vet är helt emot. För mig är det inte en jättegrej... men det här med att låta ett litet försvarslöst barn gå ensam och utsatt, det ÄR en stor grej för mig.
Vissa är petnoga med bilbälten och rätt skydd i bilen. Andra slarvar ibland och mår inte dåligt över det. En del anser att nyttig mat är ett måste, andra serverar halv och helfabrikat varje dag utan att tycka att dom gör fel.

Och visst kan man tycka att andra gör fel när dom går emot ens egna principer... men så är det ju alltid. Jag accepterar att folk släpper iväg sina små men tycker att det är onödigt. Sen lägger jag mig inte i att dom väljer att göra så. Det är helt deras val!

[Linni]

Där är jag inte alls överrens med dig. Och som jag skrev, jag är inte ensam förälder i hans klass att tycka som jag gör.
Så sent som i höstas höll en åttaåring på att bli indragen i en bil här i området. Klockan åtta på morgonen, på väg till skolan! Det är en verklighet vi lever i! Jag önskar att det slapp vara så... men så ser dagens verklighet ut! Det har hänt liknande händelser runtomkring i andra områden oxå i höst/vinter... så för mig är det en viktig bit.

Behöver iaf ingen samtalshjälp. Min son är väldigt självständig och jag vet att han klarar av saker och ting. Han kan tex få gå själv från fritids och möta mig, när jag är på väg. Då är det någon som är på väg åt hans håll, någon som håller koll på att han kommer fram. Och hade fritids varit att lita på, hade jag kunnat gå med på att han gick själv. Men om det kan gå 20-30 minuter innan fritids upptäcker att han inte har kommit dit... så kan jag inte känna mig säker i att han går den vägen själv.
Han kan vara ensam hemma ibland när jag går upp till affären osv. Då har jag full koll, han kan ringa om han känner sig osäker osv.

Men men... du har dina åsikter, jag mina!

[Linni]

Tack för att du faktiskt tolkat mitt inlägg bra tycker jag. Jag har egentligen inga problem med att släppa taget. Jag gjorde däremot ett val förra året. Har sett folk som har sina fyraåringar springandes ute vind för våg, cyklandes utan hjälm mellan gårdarna och pratar med främlingar hit och dit utan att dom har koll. Redan förra året började jag fundera på om jag höll för hårt i min son. MEN... så hände det här med Engla och jag då insåg jag att man nog inte kan vara försiktig nog. Hon gjorde väl rätt många rätt, Englas mamma, första gången hon cyklade den biten, ringde ofta osv. Men undrar om hon inte ångrar att hon släppte henne själv iaf. Hade hon stått på sig och hämtat ännu ett tag till... så hade hennes dotter troligen sluppit bli utsatt för det fruktansvärda.
Det handlar inte om att låta dom sitta instängda eller begränsa dom helt. Det handlar om att ha koll, att vara medveten om dom risker som finns. En tioåring tycker jag har iaf en liten minimal chans att springa ifrån en vuxen, kanske sparka, bita och klösa sig fri. En sjuåring skulle ju knappt fatta vad som händer...

Har haft incidenter i området och närliggande områden som gör att det är totalt otänkbart att låta mina barn gå själva. Jag kommer vara sån som hämtar/lämnar mina barn vart dom än ska även i tonåren. Jag åker aldrig t-bana själv på kvällar/nätter, åker jag taxi ensam ringer jag alltid hem och meddelar när jag sätter mig i taxin, vartifrån och vilket bolag jag åker med. Hade jag fått hämtning och lämning vart jag än skulle... hade jag inte varit missnöjd precis.

Vi tar alla fasta på olika saker när det gäller säkerhet. Det här med sjuka människor som attackerar andra utan anledning... är något som jag gör allt som står i min makt för att undvika. Andra barnsäkrar varenda millimenter i sitt hus (har inte vi gjort), vissa vägrar luvtröjor (gör inte vi), några skulle aldrig sätta sina barn i en bil utan rätt bilbarnstolar (vi åker faktiskt taxi med barnen utan korrekta barnstolar ibland) osv. Vissa är petnoga med hälm (där platsar även jag in) och sådär kan vi fortsätta i all evighet.

Jag ska iaf ta reda på ansvarsbiten och hoppas få klara besked. För i mina ögon så måste dom antingen se till att ha full koll, så att dom märker direkt på minuten om alla barn inte kommit fram... eller så får dom snällt följa med min son ett tag framöver. Iaf om han ska fortsätta!

En sjuåring kan man inte lita på, även om min är förhållandevis duktig på att göra som han blir tillsagd. Men någon ska bara knyta en sko, någon ska springa tillbaks och hämta något dom glömt i klassrummet, någon hittar en rolig kotte, någon springer full fart och några går och sölar... osv osv. Dom går inte i samlad trupp i verkligheten.

Stora problemet är nog att jag inte litar på fritids. En mamma hade varit med om att hennes dotter gick från fritids till sin lillebrors dagmamma. Dagmamman ringde mamman och berättade att storasyster var där, varpå mamman ringde dagis och bad om att få prata med sin dotter. "Nä, jag hittar henne inte" vart svaret. Mamman fick tokspelet och vrålade att det var klart som 17 att han inte hittade henne för hon var minsann ända borta vid lillebrors dagmamma alldeles ensam. Hon sa att han omedelbart skulle ta på sig skorna och gå dit och möta dottern (som av någon dum anledning blivit tillbaksskickad från dagmamman). Då hade tjejen alltså varit borta minst 20 minuter och dom hade inte ens saknat dottern än.
En klasskompis skolkade från fiolen och ingen hade någon koll på vart dom var under dom 40 minutrarna, vad dom gjorde osv.

Det finns fler liknande exempel. Ska jag lämna över ansvaret för mina barn till någon annan, så måste jag ju för tusan kunna lita på dom. Och fullföljer dom inte sitt ansvar i att ha koll på honom, så gör det mig mer orolig än vad jag normalt är.
Sen får folk kalla mig hönsig och larvig och psystörd om dom vill. Jag vet att mina barn inte klagar över sin situation och jag vet att jag kommer sitta där och tacka migsjälv den dagen mitt barn klarar sig pga något som jag är noga med.

[Mamma S]

Det var en väldigt enkel och informativ artikel!
Hoppas Linni läser den!

[Mamma S]

Ja, men jag tycker att en tioåring ska kunna cykla själv ett par kilometer utan att man ens ska behöva ringa en endaste gång, eller ens kolla att de kommit fram (fast har man tid/möjlighet är det ju bra förstås!) Att det finns knäppskallar ute i samhället kan vi inte skydda våra barn ifrån. Jag är ledsen, men hur mycket du än skyddar din son, hur ofta du än ringer, så kan någon köra på honom med bilen, utnyttja honom, döda honom. Vi kan inte skydda våra barn som om det bodde en Engla-mördare i varje gatuhörn. Då får vi det jobbigt. Ska han inte få åka i bil för att det ibland händer att det finns fulla förare ute på vägen? Självklart ska du få klarhet i dina frågeställningar-VEM som har ansvaret och vad du som förälder kan kräva. Men sedan tror jag ändå att du måste fundera på om du ska orka vara lika beskyddande för alla dina barn och hur det ska gå när de alla är runt 8-12 år och åker åt fyra olika håll på sin fritid?

[Linni]

Jag tycker iofsig att det var en väldigt lång bit hon cyklade ensam men visst... det var ett lugnt och stillsamt område. Alla gör vi våra bedömningar efter hur vi uppfattar vårt område.

Nu bor vi ett område där det så sent som i höstas hänt massa med såna här saker. Hela tiden händer obehagliga saker här öht. Skjutna folk på öppen gata, rånmisshandel mitt på em, bilbränder, restaurangbränder osv. Jag känner mig inte det minsta säker i mitt boendeområde och så länge jag vet att det springer runt folk och antastar barn i området så kan ingen människa i världen få mig att släppa ut min sjuåring själv utan att den ansvariga har full koll på honom. På samma sätt skulle jag inte sätta min son i bilen med någon förare jag inte litade på.

Att oförutsedda saker kan hända, det vet jag. Någon skulle kunna hugga ner mig och min son gemensamt om dom vill. Men jag utgår ifrån vad jag anser vara rimligt och lägger störst vikt vid de saker som jag känner känns värst och mest akut. Att någon antastare sliter i mitt barn i sin bil är en sån sak.

Jag har valt att ha många barn och iom det valet väljer jag oxå att inte jobba heltid, att se till att ha tiden att faktiskt finnas där för mina barn... med den tiden det faktiskt tar. Mina barns säkerhet eller välmående kommer inte att åsidosättas pga dom är flera som vill på olika saker. Det får kompromissas med tider och kombineras med andra föräldrars insatser. Man får turas om och hjläpas åt helt enkelt.
Jag ÄR verkligen inte överbeskyddande. Kanske på just det planet... men inte generellt. Men som sagt, vi väljer alla vilka punkter vi lägger stor vikt vid!

[Linni]

Hihihi...
"–Vi skaffar barn sent och de är noga inplanerade. Vi får färre barn och det gör varje barn mer dyrbart"

Bara en liten komisk reflektion! Jag var 18 år när jag blev bonusmamma till min då tvååriga bonusdotter. 21 när jag fick mitt första efterlängtade barn, som inte alls var planerat utan bara blev. Sen följde 3 efterlängtade men väldigt oplanderade barn på det... Så 4 biologiska barn på sex år, helt oplanerade, ung mamma och ännu yngre bonusmamma

Jo, det var en bra artickel och jag kände den till trots att jag fick stöd i mina åsikter. Jag har ju valt de saker som jag tycker att jag oroar mig mest för. Att släppa honom ensam utan uppsyn där det känns riskabelt att göra det.

Jag kan tala om för honom vilka risker det finns på massa med ställen. Men vi hör till dom som knappt har vårat hem barnsäkrat alls. Legobitar ligger utspridda över barnens golv så att ettåringen skulle kunna mumsa i sig dom. Vi försöker ha koll och han stoppar inte så jättemkt i munnen, så det känns ändå förhållandevis tryggt. Men visst, olyckan kan vara framme!
Vi förankrar inte allt i väggen, trots klättriga barn men allt har hittills gått bra. Tack och lov.
Dom får klättra, men jag uppmanar dom att ta det försiktigt och kan berätta att det kan vara halt eller knakiga grenar. De får klättra upp på lekstugetak så fort dom kan ta sig upp själva osv.
Jag hönsar inte runt mina barn i det oändliga. Men på två punkter är jag stenhård. Mina barn ska inte springa runt obevakade där det rör sig massa med löst folk. OCH de sätter inte sin fot på cykeln utan cykelhjälm!
I övrigt så tycker jag inte att dom är hårt hållna eller hönsade. Kanske tycker andra annolunda... vad vet jag!
Finns betydligt fler som jag anser vara hönsade i så fall!

Bra artickel i alla fall!

[Linni]

På föräldrarmötet inför skolstart i höstas stod dom så fint och sa att era barn går ingenstanns själva. Vi följer dom. Ingenting händer utan att ni blir informerade först.
Himla konstigt då att man genom sonen plötsligt får höra att dom ibland går själva den biten. Inte mkt till info där inte!

Önskar att jag hade kunnat känna tillit till fritids men dom slarvar så himla mkt. och verkar inte ha mkt koll alls.

[Anonym]

Jag tycker ditt resonemang kring Englas mamma är lite otäckt. Naturligtvis ångrar hon att hon släppte sin dotter - hon är ju död. Men mamman gjorde ju inget fel. Hade hon väntat några månader till så hade Eklund kanske slagit till då istället, han har ju uppenbarligen varit ute på "jakt". Eller så hade en tolvåring eller en femtonåring råkat ut för honom, och de hade inte heller kunnat värja sig. En sådan person kan man aldrig skydda sig emot. Och därför är det ju tur att det är extremt ovanligt.

Som du beskriver ditt bostadsområde så verkar det ganska otäckt. Bilar som stannar och ska dra in barn, ett flertal incidenter mm. Om det nu är så otäckt hade jag inte velat bo kvar. Men sen kan det å andra sidan hända något på min lilla, på ytan trygga, ort också. Jag känner själv obehag ibland när min elvaåring cyklar hem själv när det är mörkt kl. fem. Men alternativet är att skrämma henne, som jag ser det. Hennes kompis är en otroligt ängslig tjej som inte vågar cykla själv när det är mörkt, inte vågar sova borta, inte vågar sova med skolan, blir livrädd när hennes klasskompisar pratar om mardrömmar, läskiga (men barntillåtna) filmer etc. Det är ganska tydligt att det kommer hemifrån, denna rädsla, och jag tror inte att någon mår bra av att vara rädd för allting. Det är hämmande och stympande. Och precis som i artikeln ovan så tror jag att resultatet blir antingen att man får ett hämmat barn eller ett som testar allt förbjudet när föräldrarna inte är med.

[Linni]

Jo precis som jag skriver, så hade jag utan problem kunnat känna mig säkrare om jag visste att någon stod och väntade och verkligen räknade in dom på direkten. Dom påstår att dom har jättebra koll och dom utger sig hela tiden för att allt är så rosenskimrande bra. Men verkligheten ser inte ut så. I några av mina andra svar i den här tråden har jag gett exempel på saker som hänt under deras sk. "uppsyn". Det inkl. att min son redan i sexårs glömdes bort/tappades bort TRE gånger. Ena gången fick jag inte ens veta det, utan en klasskompis mamma (som hade hittat honom halvvägs till fritids alldeles ensam och förvirrad) berättade det för sambon när dom stötte på varandra.

På introduktionsmötet jag var på (gällde blivande nollorna) så sa dom oxå att overall var ett jättebra plagg men inte något vidare bra skolplagg. Detta pga att det vart krångligt att klä av sig skor och overall in till matsalen. Jag sa att jag tänkte precis tvärtom, att jag är superglad så länge mina barn går med på att ha overall, då det garanterar att dom faktiskt får på sig varmt under biten mellan fritids och skola. Då påstod dom att det fick dom andra oxå. Men även där är verkligheten annolunda. Har ofta sett barn springa med bara jacka, dom dessutom är öppen och inga termobyxor alls. Personalen försvarade sig med att dom då inte hade några termobyxor med sig. Men jag har svårt att tro att så många saknar termobyxor under minusgradiga dagar.
Dom påstår att det ALLTID är personal ute med barnen men det händer oxå ofta att man ser 3-4 barn ute på gården ensamma och ingen personal.


Så mkt låter väldigt bra på det här skolan/fritidset men väldigt lite fungerar som dom vill!
Så min tillit till dom är minmal!