Fler än ett barn med NPF??
Bokstavsbarn
  1. Medlem sedan
    May 2008
    #1

    Fler än ett barn med NPF??

    Hej!
    Jag undrar om det finns fler som har mer än ett barn med NPF? Jag har 4 barn. 2 pojkar o 2 flickor. Båda flickorna har diagnos inom NPF o nu är även minstingen remitterad för utredning. Det känns tungt nu och jag är orolig för både barnens framtid o familjens. Hur man ska räcka till o få allt att fungera.
    Barnen är så olika med o har helt olika behov, vilket inte är det lättaste..
    Mitt i detta finns det en kille på 10 år som är "normal"... Han är den som får stå tillbaka mest o som nog mår sämst i vår familj.
    Vi försöker att ge varje barn egentid.
    De två minsta kräver en vuxen hela tiden.
    Hur får ni andra ihop vardagen??
    Mamma till 4 varav 3 har NPF
  2. 1
    Fler än ett barn med NPF?? Hej!
    Jag undrar om det finns fler som har mer än ett barn med NPF? Jag har 4 barn. 2 pojkar o 2 flickor. Båda flickorna har diagnos inom NPF o nu är även minstingen remitterad för utredning. Det känns tungt nu och jag är orolig för både barnens framtid o familjens. Hur man ska räcka till o få allt att fungera.
    Barnen är så olika med o har helt olika behov, vilket inte är det lättaste..
    Mitt i detta finns det en kille på 10 år som är "normal"... Han är den som får stå tillbaka mest o som nog mår sämst i vår familj.
    Vi försöker att ge varje barn egentid.
    De två minsta kräver en vuxen hela tiden.
    Hur får ni andra ihop vardagen??
  3. Medlem sedan
    Apr 2004
    #2
    Ja,vi har två.Båda är förbi småbarnsåren så på något sätt får vi det att funka,även om sexåringen kräver ganska mycket egentid än så länge.Tioåringen(som har TS) är däremot självständig,har kompisar som han ofta leker med och pysslar ofta på egen hand med olika saker,bygger och ritar serier.Sexåringen är på fritids en stund efter förskoleklassen så han får extra gympa bland annat eftersom han är ganska hyperaktiv(ingen diagnos än iallafall).
    Han kräver mycket sysselsättning och blir fort rastlös.Vilket inte alltid är så lätt för oss som är en stor familj förstås.
  4. 2
    Ja,vi har två.Båda är förbi småbarnsåren så på något sätt får vi det att funka,även om sexåringen kräver ganska mycket egentid än så länge.Tioåringen(som har TS) är däremot självständig,har kompisar som han ofta leker med och pysslar ofta på egen hand med olika saker,bygger och ritar serier.Sexåringen är på fritids en stund efter förskoleklassen så han får extra gympa bland annat eftersom han är ganska hyperaktiv(ingen diagnos än iallafall).
    Han kräver mycket sysselsättning och blir fort rastlös.Vilket inte alltid är så lätt för oss som är en stor familj förstås.
  5. Medlem sedan
    Apr 2004
    #3
    Nioåringen klagar ibland över att sexåringen kräver så mkt uppmärksamhet och när det händer så är det jobbigt
  6. 3
    Nioåringen klagar ibland över att sexåringen kräver så mkt uppmärksamhet och när det händer så är det jobbigt
  7. Medlem sedan
    Apr 2007
    #4
    Jepp, tre av fyra har diagnos (adhd+as, adhd+ts+ångestsyndrom och as+adhd).
    Jag var ensam länge med alla mina och ja, det var tufft många gånger men man får vardagen att funka för att man måste få vardagen att funka. Tyvärr, men man har inget val även om det inte var nåt jätteuppmuntrande svar.

    Men det blir bättre, när man väl fått in fungerande rutiner och en bra struktur så blir barnen lugnare och sen blir de ju äldre, och det tillkommer visserligen tonårstrots såklart men de blir mer resonabla med åren.
  8. 4
    Jepp, tre av fyra har diagnos (adhd+as, adhd+ts+ångestsyndrom och as+adhd).
    Jag var ensam länge med alla mina och ja, det var tufft många gånger men man får vardagen att funka för att man måste få vardagen att funka. Tyvärr, men man har inget val även om det inte var nåt jätteuppmuntrande svar.

    Men det blir bättre, när man väl fått in fungerande rutiner och en bra struktur så blir barnen lugnare och sen blir de ju äldre, och det tillkommer visserligen tonårstrots såklart men de blir mer resonabla med åren.
  9. Medlem sedan
    May 2008
    #5
    Tack för svar! "Skönt" att veta att man inte är ensam! Vi har struktur o båda tjerna har scheman både vecko- o dags-. Vi jobbar med bildfrekvenser, timstockar, förebygga, förbereda o förekomma mm mm. Varje dag är den andra lik. Vi umgås inte med folk längre..
    Jag känner att vi gör allt det som vi "ska" men det är kaos ändå... Känner mig så nere just nu. Depparperiod...
    Barnen är så olika med. Stora tjejen kan tex aldrig "ge vika" för lillasysters skull. Hon har ett konkret tänk o ALLT måste vara exakt. Säger lilla tex att titta på mina fotbollsskor, o så har hon på sig sina gympa skor. Då säger ju stora det, att det är inga fotbollsskor, det är vanliga gympaskor. PANG så är lilla SKOGSTOKIG!!! Jag försöker att: det gör inget om hon kallar det för fortbollsskor, vi VET ju att det inte är det bla bla. Men det är ju hennes svårighet att hon INTER KAN det. Men de kompletterar varandra inte vidare bra!
    Lilla tjejen med är otroligt "handlingsförlamad". Skriker när något går fel, eller som hon inte har tänkt sig. Vill hon ha en sak som hon inte når, då skriker hon som en bebis. Hon kan inte tala om vad det äör hon vill. Lilla sonen är tvärtom alldeles FÖR företagsam. Han klurar ut alla säkerhetslösningar, knäpper loss sig o sen alla andra i bilen o slår på alla mm.
    Jag får bara inte ihop allt:-(
  10. 5
    Tack för svar! "Skönt" att veta att man inte är ensam! Vi har struktur o båda tjerna har scheman både vecko- o dags-. Vi jobbar med bildfrekvenser, timstockar, förebygga, förbereda o förekomma mm mm. Varje dag är den andra lik. Vi umgås inte med folk längre..
    Jag känner att vi gör allt det som vi "ska" men det är kaos ändå... Känner mig så nere just nu. Depparperiod...
    Barnen är så olika med. Stora tjejen kan tex aldrig "ge vika" för lillasysters skull. Hon har ett konkret tänk o ALLT måste vara exakt. Säger lilla tex att titta på mina fotbollsskor, o så har hon på sig sina gympa skor. Då säger ju stora det, att det är inga fotbollsskor, det är vanliga gympaskor. PANG så är lilla SKOGSTOKIG!!! Jag försöker att: det gör inget om hon kallar det för fortbollsskor, vi VET ju att det inte är det bla bla. Men det är ju hennes svårighet att hon INTER KAN det. Men de kompletterar varandra inte vidare bra!
    Lilla tjejen med är otroligt "handlingsförlamad". Skriker när något går fel, eller som hon inte har tänkt sig. Vill hon ha en sak som hon inte når, då skriker hon som en bebis. Hon kan inte tala om vad det äör hon vill. Lilla sonen är tvärtom alldeles FÖR företagsam. Han klurar ut alla säkerhetslösningar, knäpper loss sig o sen alla andra i bilen o slår på alla mm.
    Jag får bara inte ihop allt:-(
  11. Medlem sedan
    Apr 2007
    #6
    Nä, alltså, det ÄR tufft ! Särskilt när det känns som om allt bara rasar, som ett korthus. Har ni övervägt medicin? Jag vet att många är anti men allvarligt, medicinen var den faktor som fick alla andra bitar i pusslet att falla på plats, och barnen själva säger att de mår så mycket bättre med medicin därför att de kan hålla isär tankarna mycket lättare.
    Har ni kollat med kommunen om de kan erbjuda nån form av avlastning? Kontaktfamilj, kontaktperson, vad som helst bara ni kunde få andas lite emellanåt, för det behöver man!
  12. 6
    Nä, alltså, det ÄR tufft ! Särskilt när det känns som om allt bara rasar, som ett korthus. Har ni övervägt medicin? Jag vet att många är anti men allvarligt, medicinen var den faktor som fick alla andra bitar i pusslet att falla på plats, och barnen själva säger att de mår så mycket bättre med medicin därför att de kan hålla isär tankarna mycket lättare.
    Har ni kollat med kommunen om de kan erbjuda nån form av avlastning? Kontaktfamilj, kontaktperson, vad som helst bara ni kunde få andas lite emellanåt, för det behöver man!
  13. Medlem sedan
    May 2008
    #7
    Vi har provat medicin påäldsta tjejen, 12 år. Både Ritalin o Strattera. Hon fick mkt biverkningar, ingen aptit o ett sju resor värre humör än innan. Efter tre månader drygt så slutade vi.. Nu har hon ingen. Omega-3 bara..
    Lilla tjejen är bara 4,5 år. Hon har nyligen genomgått EEG o sköldkörtelprov. Vi väntar nu på svar o hoppas att vi efter det ska få något emot hennes ilska! Hon är "värst" o vi känner att det gäller familjen eller henne. Vi måste få något till henne.
    Hon medicinerar med Melatonin o Theralen mot grava sömnstörningar nu, o Omega-3.
  14. 7
    Vi har provat medicin påäldsta tjejen, 12 år. Både Ritalin o Strattera. Hon fick mkt biverkningar, ingen aptit o ett sju resor värre humör än innan. Efter tre månader drygt så slutade vi.. Nu har hon ingen. Omega-3 bara..
    Lilla tjejen är bara 4,5 år. Hon har nyligen genomgått EEG o sköldkörtelprov. Vi väntar nu på svar o hoppas att vi efter det ska få något emot hennes ilska! Hon är "värst" o vi känner att det gäller familjen eller henne. Vi måste få något till henne.
    Hon medicinerar med Melatonin o Theralen mot grava sömnstörningar nu, o Omega-3.
  15. Medlem sedan
    Apr 2007
    #8
    ok, men 3 månader är inte riktigt tillräckligt lång tid för att utvärdera stratteran då den byggs upp i depåer, vilket gör att det tar lite längre tid innan man ser om den har nån effekt.
    Ritalin och concerta däremot har ju tyvärr som vanlig biverkning att sömnen och aptiten kan försämras så där måste man ju göra som ni gjort då att väga för och emot och är det fler nackdelar än fördelar så var det inte så mycket mer att fundera på.

    Vad gäller din lilla så är hon lite för liten för att prova medicin men sen får man inte förneka att just 3-4-6års åldern ÄR en pestig period där det är mycket gnäll, och käfta emot, och pipa och ha sig och är det npf med i spelet också så har man det man gör. Min mellantös har också alltid lidit av grava sömnstörningar så det är ju bra att ni får hjälp för det, jag fick i princip _aldrig_ sova en hel natt ostört på 12 år och det enda läkarna gav henne var theralen, attarax och så nån till och ingen av dem hjälpte ju mer än nån enstaka gång men inte så hon sov hela nätter för det. Här köper vi ju melatonin i mataffären och jäsikens vilket mirakelmedel!
  16. 8
    ok, men 3 månader är inte riktigt tillräckligt lång tid för att utvärdera stratteran då den byggs upp i depåer, vilket gör att det tar lite längre tid innan man ser om den har nån effekt.
    Ritalin och concerta däremot har ju tyvärr som vanlig biverkning att sömnen och aptiten kan försämras så där måste man ju göra som ni gjort då att väga för och emot och är det fler nackdelar än fördelar så var det inte så mycket mer att fundera på.

    Vad gäller din lilla så är hon lite för liten för att prova medicin men sen får man inte förneka att just 3-4-6års åldern ÄR en pestig period där det är mycket gnäll, och käfta emot, och pipa och ha sig och är det npf med i spelet också så har man det man gör. Min mellantös har också alltid lidit av grava sömnstörningar så det är ju bra att ni får hjälp för det, jag fick i princip _aldrig_ sova en hel natt ostört på 12 år och det enda läkarna gav henne var theralen, attarax och så nån till och ingen av dem hjälpte ju mer än nån enstaka gång men inte så hon sov hela nätter för det. Här köper vi ju melatonin i mataffären och jäsikens vilket mirakelmedel!
  17. Medlem sedan
    May 2008
    #9
    Köper du melatonin i mataffären? Vart bor du??
    Lilla tjejens utredning var med frågeställningen autism. Hon är extremt rutinbunden o fungerar inte alls som andra barn i samma ålder. Hon käftar aldrig, hon skriker, som ett spädbarn. Liksaså om nätterna. Hennes diagnos är: genomgripande uppmärksamhets o koncentrationsstörning UNS med beteensestörning, oflexibilitet, perceptuella störningar samt grava sömnstörningar"
    Jo det är skönt att vi får medicin mot sömnen. Det hjälper jätte bra men... Hon sover nu från ca 20.30 o vaknar runt 01. Oftast somnar hon om på 30-60 min men ca en gång i veckan så är hon vaken i 4 timmar. Sover sen till ca 06.30. Lilleman vaknar tidigt, ca 04-05, om han inte varit vaken i någon timma på natten. Då sover han med till kl 06.30 om vi har tur.
    Jag känner att jag går på knäna...
    Jobbar du??
    Jag har varit hemma i 5 år men började jobba 50% i aug. 9-13 varje dag för att rutinerna ska hållas. Nu är smekmånaden över o jag känner att jag inte vet hur länge till jag ska orka. Har nu skrivit papper till den sista juni. Jag funderar på att vara hemma efter det! Inte jobba mer! Jag jobbar med funktionshindrade barn o jag är mÄTT på det. Nu har vi även fått konstaterat att lillaman har NPF o då kommer det ju inte att bli lättare heller direkt.
    Som jag tänker nu så känner jag att jag vill vara hemma,., Ha lilleman ena dagen på dagis o lilltejen hemma, o träna henne. Andra dagen tvärtom. 2 dagar i veckan ha båda barnen där, för vi har i snitt 2 besök i veckan på CLV, o då behöver vi inte pussla med barnen, utan kan ta det när de små är på dagis o de stora i skolan.
    Jag kan även få möjlighet att städa, ringa samtal, kanske ta en kopp kaffe i lugn o ro med en god vän. Vara en mer utvilad fru med bättre tålmod till barnen. Vilket även maken skulle ha glädje av!
  18. 9
    Köper du melatonin i mataffären? Vart bor du??
    Lilla tjejens utredning var med frågeställningen autism. Hon är extremt rutinbunden o fungerar inte alls som andra barn i samma ålder. Hon käftar aldrig, hon skriker, som ett spädbarn. Liksaså om nätterna. Hennes diagnos är: genomgripande uppmärksamhets o koncentrationsstörning UNS med beteensestörning, oflexibilitet, perceptuella störningar samt grava sömnstörningar"
    Jo det är skönt att vi får medicin mot sömnen. Det hjälper jätte bra men... Hon sover nu från ca 20.30 o vaknar runt 01. Oftast somnar hon om på 30-60 min men ca en gång i veckan så är hon vaken i 4 timmar. Sover sen till ca 06.30. Lilleman vaknar tidigt, ca 04-05, om han inte varit vaken i någon timma på natten. Då sover han med till kl 06.30 om vi har tur.
    Jag känner att jag går på knäna...
    Jobbar du??
    Jag har varit hemma i 5 år men började jobba 50% i aug. 9-13 varje dag för att rutinerna ska hållas. Nu är smekmånaden över o jag känner att jag inte vet hur länge till jag ska orka. Har nu skrivit papper till den sista juni. Jag funderar på att vara hemma efter det! Inte jobba mer! Jag jobbar med funktionshindrade barn o jag är mÄTT på det. Nu har vi även fått konstaterat att lillaman har NPF o då kommer det ju inte att bli lättare heller direkt.
    Som jag tänker nu så känner jag att jag vill vara hemma,., Ha lilleman ena dagen på dagis o lilltejen hemma, o träna henne. Andra dagen tvärtom. 2 dagar i veckan ha båda barnen där, för vi har i snitt 2 besök i veckan på CLV, o då behöver vi inte pussla med barnen, utan kan ta det när de små är på dagis o de stora i skolan.
    Jag kan även få möjlighet att städa, ringa samtal, kanske ta en kopp kaffe i lugn o ro med en god vän. Vara en mer utvilad fru med bättre tålmod till barnen. Vilket även maken skulle ha glädje av!
  19. Medlem sedan
    May 2008
    #10
    Glömde skriv om medicinen: Stratteran var det läkaren som sa att vi skulle sluta med omedelbart. Det var ohållbart o hon mådde jättedåligt. Därför blev det inte längre tid. Hon själv ville däremot inte slute med den, för hon tyckte att det gick mycket bättre i skolan!!
  20. 10
    Glömde skriv om medicinen: Stratteran var det läkaren som sa att vi skulle sluta med omedelbart. Det var ohållbart o hon mådde jättedåligt. Därför blev det inte längre tid. Hon själv ville däremot inte slute med den, för hon tyckte att det gick mycket bättre i skolan!!
  21. Medlem sedan
    Apr 2007
    #11
    Ja ni har att göra, den saken är klar.

    Jag jobbade först heltid sen började jag plugga på heltid istället, för på så sätt fick jag mer tid över för barnen.
    Nu är jag gift och utflyttad från Sverige och är hemmafru.
    Lyxhustru kallar en del det men det vete tusan om jag håller med om, det saknas ju inte arbete att göra hemma om man säger så.

    Vi bor på amerikansk territorium och där säljs melatonin fritt i butikerna under hälsokosten.
  22. 11
    Ja ni har att göra, den saken är klar.

    Jag jobbade först heltid sen började jag plugga på heltid istället, för på så sätt fick jag mer tid över för barnen.
    Nu är jag gift och utflyttad från Sverige och är hemmafru.
    Lyxhustru kallar en del det men det vete tusan om jag håller med om, det saknas ju inte arbete att göra hemma om man säger så.

    Vi bor på amerikansk territorium och där säljs melatonin fritt i butikerna under hälsokosten.

Liknande trådar

  1. fler barn
    By Emelie_23 in forum _1006 Junibarn
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2011-01-06, 11:41
  2. Fler barn?
    By 4-barnsmamma? in forum _0907 Julibarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2010-07-04, 08:07
  3. Fler barn?
    By _mammamia_ in forum _0909 Septemberbarn
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2009-12-21, 08:23
  4. fler barn
    By anonymt namn in forum Kärlek & relationer
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2008-01-24, 13:56
  5. Fler små barn?
    By Sase in forum _0510 Oktoberbarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2005-11-15, 10:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar