En sak som jag funderat lite på tänkte jag fråga om här inne med många barn. Vad har ni för åsikt om att mammorna lämnar av 1, 2,,3 åringarna på dagis och stannar hemma i lugn och ro med den nyfödda bebisen? Har läst på annat ställe om hur barnen grät när dom blev avlämnade och mamman gick hem med bebisen. Bara fundersam?
men vill tycka till
Jag tycker de är vansinne!!
Varför kan inte syskon som är 1-3 år få vara hemma o känna sej som en del av familjen me mamma o bäbis, de har inte behov av "kompisar" än och de behov som kan finnas kan man lösa med ett öppisbesök eller två.....
Min anonyma åsikt =)
Låter inget vidare tycker jag. Då kanske man har skaffat sig för många barn för tätt om man inte kan ta hand om dem själv.
Det där är ett gammalt stridsämne som du nog kan läsa om på många forum - liksom om man får handla med barn på dagis mm. Vad ska man säga? Det är tillåtet att göra så - i en del kommuner får man t.o.m. ha syskonet där på heltid. Jag brukar tänka att man vet så litet om hur folk har det hemma, så man får försöka låta bli att döma och irritera sig. Men jag tror att man riskerar att skapa syskonavund om det stora barnet känner sig avlämpat på dagis.
Jag har inte gjort så själv. Men jag känner mig taggad att lägga in ett försvar. För min del så skulle jag bara uppleva det som en ytterligare press att föra 2-3 eller 4åringen till dagis för tre timmar när jag är barnledig. Vilket slit, ajöss alla mysiga morgnar. Men om barnet nu verkligen ville vara hos sina dagiskompisar så skulle jag mer än gärna stressa ut i vind och snö, regn och sol för att lämna henne/honom.
Alla gör som de vill själva, och vissa kommuner uppmuntrar ju t.o.m det eftersom de har rätt till 30 timmar på vissa ställen.
Själv så tycker jag inte ens att man ska få ha barn under 3 år på förskola om man är hemma, OM inte särskilda skäl föreligger.
Vi har valt att ha våra hemma tills de är drygt 4 år och har rätt till allmän förskola och har då gått ca 9-10 timmar i veckan.
Men jag vill poängtera att detta är ett val som vi har gjort, och att alla har rätt till sin åsikt.
Just för oss känns det främmande att lämna våra barn till andra vuxna när jag är hemma...
Och allt snick-snack om att barn behöver stimulans i barngrupper? det tror jag inte behövs förrens de är äldre...och sedan så finns det ju öppna förskolor att gå till
Det var jag som startade tråden. Bakgrunden var att jag läste om den här mamman, barnen var ledsna och mamman tyckte att det var jobbigt att väcka bebisen stup i kvarten för att syskonen(2 och 3 år)skulle hem eller till dagis och sen blev mamman så jätteglad för att hon ordnade så att syskonen fick vara där dubbelt så länge istället så hon slapp springa dit hela tiden. Min tanke var att varför kunde inte barnen få vara hemma hos mamman och bebisen när dom ville det och mamman slapp ju allt spring och att väcka bebisen hela tiden. Men den tanken fanns inte hos mamman, varför inte? Måste barnen lämnas av så fort dom kan stå på benen, kan en av anledningarna vara att det trots allt är lite jobbigt och mamman vill ha lugn och ro? Det mest korkade vara att hon skulle gå till öppna förskolan med den nyfödda bebisen, utan syskon, gissar på att det var mamman som behövde dricka kaffe i lugn och ro.
Jag arbetar på förskola och har sett positiva och negativa konsekvenser av att ha syskon på dagis. Själv väntar jag barn nr 4 i sommar kommer utnyttja mina 15 timmar i veckan på förskolan då syskonet anländer. Min kille kommer då vara 3år, 4månader. Vi har gjort så i kommunen att barnen är där tre dagar i veckan 5 tim. Tidigare var upplägget att barnen lämnades efter frukost och hämtades strax innan lunch, (8,30-11,30 fem dagar i veckan) men många föräldrar reagerade på att barnen inte fick vara med vid måltiderna och att det var för kort sammanhållen tid.
Jag personligen tycker att man skall utgå från vad man tror är bäst för sitt eget barn, jag är mycket nöjd med min förskola och sonen stortrivs. När vi fick vårt andra barn var det äldsta, 2år 3månader, då var syskonet hemma med mig och bebisen och det tror jag var bäst för henne. Så jag kommer låta mitt sunda förnuft styra mina barns timmar på dagis och inte hur kaffesugen jag är
Jag håller med till fullo. Men som sagt alla måste göra det som passar dem och deras familj.
En aspekt som vi vägt in är att om man har barn som är så där 2-3 år gamla på förskola kommer de hem med massor av smittor till babyn - det är huvudskälet till att vi haft (t.o.m. äldre) syskon hemma. Inte så att jag har bacillskräck - men jaag tycker verkligen det är pest med snuvor och sånt hos spädisar. (Och när syskonen blir större och börjar skolan blir de inte alls sjuka så ofta som de där minsta dagisbarnen.)
Så många så tätt, då kunde man ju vara hemma nonstop i tio år! En ettåring har väl inte samma kompisbehov som en tre-fyraåring. När min yngsta föddes för ett år sedan var systern 3,5 hemma väldigt mycket, först heltid en månad eller så, och sedan rätt lite på dagis, för att träffa kompisarna iallafall lite.
Hon har haft väldigt lite syskonavundsjuka, jag tror det kan bero på det att hon inte kände sig ivägkörd till dagis på en gång. Hon fick rätt ofta komma till farmor o farfar, det sågs ju som en belöning, och inte straff.
Nu tycker jag det är precis lagom att hon har dagis fyra dagar i veckan och drygt tjugo timmar, hon hinner leka ordentligt.
Svårt att svara för andra, det kan vara så att barnen har det bättre på dagis några timmar så mamman får vila sig lite än att vara hemma med en mamma som är helt slut, lillen kan ju vara sjuk eller så.
Varför skaffar man så många barn så tätt då, kan man ju också undra.
Alla gör ju som dom vill men jag, som inte vill ha några av mina barn på dagis, skulle aldrig kunna gå hem och lämna mitt gråtande barn där. Hade jag varit tvungen att gå till ett jobb eller att barnet varit glad över att få gå dit så hade det ju varit en sak men att bara lämna in barnen för att få lugn och ro det förstår jag mig faktiskt inte på.
som är vant att ha kompisar på dagis kommer inte att vara nöjd hemma. Det vet jag för när min älste blev storebror så grät han för att han inte fick vara kvar hos kompisarna. Nu får man ju bara ha syskon på dagis 15 timmar. Det är väl bra för de barn som vill. Men så finns det ju barn som hellre vill vara hemma med mamma och bebis och mysa ocg då ska man låta dem vara det. Min älsta flicka var hemma på heltid tills hon fyllde fem. Nu går hon två dagar i veckan för att leka. De andra dagarna leker vi hemma och träffar kompisar.
Viktigaste av allt tycker jag är att man ser till barnets behov.
♥ (¯`°•.¸ ♥ Jost med Busfröna ♥ ¸.•°´¯) ♥
I vår kommun, och säkert de flesta, så är det vansinnigt långa köer på att få dagis där man vill.
I ett sånt läge tycker jag att det är fel att små barn som får syskon ska få uppta en plats i barnomsorgen.
Jag vet att många vill ha sina barn på dagis när de får en bebis, för att kunna få njuta i lugn och ro, eller vara lattemamma med kompisar.
Ytterligare andra är så rädda att inte få plats på det dagis de vill för två barn(eller fler) efter f-ledigheten att de väljer att ha kvar det barn som har plats, för att sen få syskonförtur.
Jag har haft syskon på dagis 15 timmar/v när de fått syskon, dels när jag fick tvillingar, då var mitt dagisbarn 5år och vägrade sluta, och dels när tvillingarna var 3 år och fick en syster.
I det första fallet var det skönt för dottern att få komma iväg och leka, men 15 timmar var ju ett hån mot henne som tidigare gått 75%, och hon var arg för att hon inte fick vara där som förr.
Jag tyckte det var skitjobbigt att lämna och hämta.
I det andra fallet så fick de börja för att de behövde det för sin talutveckling, de pratade väldigt dåligt.
Men för dem var det bara tråkigt att gå på dagis, de kom aldrig in i gruppen ordentligt eftersom de bara var där 15 timmar, de missade massa aktiviteter osv.
Nu har jag en 5 åring , en 3 åring och en 1 åring hemma, och inte en tanke på dagis.
3+5 åringen går på kyrkis, det är grupper med enbart 3 åringar eller 5 åringar, och det är toppen personal som verkligen är underbara
Sen går vi på öppna förskolan, och musiklek, så de får det de behöver i stimulans.
OM inte syskon fick gå på dagis när de fick småsyskon, så skulle det ju resultera i fler stora barn hemma= mer kompisar för de stora barnen= stimulans på hemmaplan som jag i slutänden tror är bra för alla, inte minst i ett långt perspektiv.
Jag tror faktiskt, kanske är naiv, men JAG tror att det skulle minska ungdomsproblemen med barn och tonåringar som mår dåligt, skär sig, svälter, använder alkohol och droger, och brottsligheten bland unga.
Om barnen känner, och blir igenkända av många vuxna som sett de växa upp så borde det ju rimligen skapa en trygghet, och bli svårare att gömma sig bakom en anonymitet.
Äsch, jag vet inte riktigt om jag fick fram det jag tänkte här
Jag menar ju inte att alla barn som lämnas in på dagis blir värstingar med problem
För mig är det inte aktuellt med dagis för nåt av de barn vi har hemma just nu, innan de börjar (för)skolan som 6 åringar.
Sen får man ju se om jag en vacker dag måste ut och jobba, men då är det ju ett annat läga
Carola med Jordan 090902, Lovelia 0709, Trixie 05,Novalie 03,Robert&Corrinda 00, Patricia 95, Janelle 94
Ännu en bebis väntas komma i sommar
Bloggar här:
http://blogg.mama.nu/familjenannorlunda/
Jag tycker att man ska försöka göra det som är bäst för barnen! Har man en baby en 1,2 och 3 åring så är det kanske inte bäst att alltid ta hand om dem själv dygnet runt? Man får kanske inte sova så mkt t ex. Jag har lämnat mina äldre barn från 1,5 år när jag haft baby. Jag tror att det var bäst för dem och kanske hade det varit bättre för mina barn att inte vara så tätt ... men det finns många fördelar med täta barn också faktiskt.
Om jag inte fått barn utan börjat jobba hade jag ju lämnat dem bra mkt mer än 15 h per vecka och jag ville ha tätt för att kunna ha dem hemma längre
Min nästäldste ville inte gå på dagis vid ngt tillfälle och då stannade han hemma ett par månader och sen gick det bra att lämna igen!
Jag har lämnat mina barn några timmar på dagis varje dag, dom är dock lite större än 1 år.
Ser ingen anledning till att rycka upp dom från sina vanor och kompisar för att vara hemma och titta på när jag sitter och kämpar med amning.
Då har dom mycket roligare på dagis, men med kortare dagar än när jag arbetade givetvis.
När min minste föddes så var minsta storasyster 4,5 är och gick på dagis 15 timmar i veckan för hon tyckte om sina kompisar och var så stor att jag inte ville ta henne därifrån.
De större barnen är födda tätt så jag hade alla hemma då.
Från 3 år har mina fått gå på dagis även om jag vart hemma.
Yngsta var 1.5 år då på grund av att jag skulle jobba.
tror inte de har nåt jätteutbyte av förskolan före 2-3 år
Men sen har alla olika behov så hur den enskilde personen tänkte lägger jag mig inte i.
tror säkert man vill sina barn det bästa i slutändan.
Att barn gråter när de blir lämnade behöver inte automatiskt betyda att de måste vara hemma..
Jag håller med dig!! här ute på vishan så finns bara 2 förskolor varav en är jätteliten, det är så jättelånga köer så att många av de som verkligen behöver förskola pga arbete inte får plats
Så jag tycker att det då är vansinnigt att f-lediga får ha sina barn där! åtminstone om de är under 3-4 år...om barnen har gått en tid på förskola och är över 4 år så tycker jag däremot att de ska få gå kvar, men bara 15 timmar.
Det är också lätt att tänka sig en familj där man kanske känner att man tagit sig vatten över huvudet, man älskar sina barn och vill upp ur deppigheten och stressen. Då kan dagis vara ett stöd för mamman att komma på fötter och orka glädjas åt alla sina små. Vi människor är inte perfekta vet du. Jag unnar en kaffesugen mamma lite mamma OM det i förlängeningen gör henne till en mer kärleksfull och laddad mamma. Jag tycker om svenska förskolor och jag skulle vilja göra om dem så dom passade alla barn bättre. Mindre grupper, mer spontanitet, pengar till utflykter 1 g i veckan, välutbildad högt betald personal med stora visioner och mycket kunskap, med mycket mera!
Jag saknar att joba på dagis! Det var härligt.
