Jag och min sambo sen 10 år tillbaka separerade för ca ett år sedan, dum som jag var trodde jag att på något vis skulle vi kunna hitta tillbaka till varandra för barnens skull. Men när jag märkte att det inte funkade valde jag att bryta helt. Till saken; nu vill han inte ta hand om sina barn (6 och 2 år).....han har pratat om att ge mig ensam vårdnad och på sin höjd kan han tänka sig att ha barnen varannan söndag. Barnen vill träffa sin far oftare eller åtminstone mer, jag tyckte att varannan helg kunde dom få vara hos honom och ev. att han kunde ta dom nån gång på veckan också. Hur jag än vänder och vrider på saken, kan jag inte få honom att förstå att barnen behöver honom också. På något konstigt sätt tror han att han straffar mig när han inte vill ha barnen..... vad ska jag göra?
1
Hjälp! Jag och min sambo sen 10 år tillbaka separerade för ca ett år sedan, dum som jag var trodde jag att på något vis skulle vi kunna hitta tillbaka till varandra för barnens skull. Men när jag märkte att det inte funkade valde jag att bryta helt. Till saken; nu vill han inte ta hand om sina barn (6 och 2 år).....han har pratat om att ge mig ensam vårdnad och på sin höjd kan han tänka sig att ha barnen varannan söndag. Barnen vill träffa sin far oftare eller åtminstone mer, jag tyckte att varannan helg kunde dom få vara hos honom och ev. att han kunde ta dom nån gång på veckan också. Hur jag än vänder och vrider på saken, kan jag inte få honom att förstå att barnen behöver honom också. På något konstigt sätt tror han att han straffar mig när han inte vill ha barnen..... vad ska jag göra?
Det är såååå trist eftersom det bara är barnen han straffar och inte dig. Mitt tips till dig är familjerådgivning (inte familjerätten) så att ni får försöka reda ut detta från botten. Säg att du vill gå dit och komma överens om de där söndagarna, få det på papper som ren formalia, om han inte vill gå frivilligt.
Sluta visa att du blir ledsen om du tror att han gör det för att straffa dig. Spela kall och likgiltig så får han inte bekräftelse på sitt beteende.
2
Det är såååå trist eftersom det bara är barnen han straffar och inte dig. Mitt tips till dig är familjerådgivning (inte familjerätten) så att ni får försöka reda ut detta från botten. Säg att du vill gå dit och komma överens om de där söndagarna, få det på papper som ren formalia, om han inte vill gå frivilligt.
Sluta visa att du blir ledsen om du tror att han gör det för att straffa dig. Spela kall och likgiltig så får han inte bekräftelse på sitt beteende.
så sorgligt! men du kan inte tvinga honom! Så det bästa råd jag kan komma på är att koncentrera dig på att skapa ett tryggt och stabilt hem tillsammans med dig för dina barn! Visst, lite kan du trycka på för att han ska träffa sina barn och visar han intresse så uppmuntra det, så klart, men stånga dig inte blodig. Det kommer inte att ge dina barn särskilt mycket mer tid med sin pappa utan bara att leda till att DU blir arg och bitter och besviken och det går ut över dina barn ännu mer än en frånvarande pappa. tror jag i alla fall.
Det är i alla fall den inställningen som ajg har bestämt mig för att ha. Förut försökte jag mer men som sagt det ledde bara till att jag blev arg och inte till att pappan tog emr ansvar för vår dotter. förstår du mig?
3
så sorgligt! men du kan inte tvinga honom! Så det bästa råd jag kan komma på är att koncentrera dig på att skapa ett tryggt och stabilt hem tillsammans med dig för dina barn! Visst, lite kan du trycka på för att han ska träffa sina barn och visar han intresse så uppmuntra det, så klart, men stånga dig inte blodig. Det kommer inte att ge dina barn särskilt mycket mer tid med sin pappa utan bara att leda till att DU blir arg och bitter och besviken och det går ut över dina barn ännu mer än en frånvarande pappa. tror jag i alla fall.
Det är i alla fall den inställningen som ajg har bestämt mig för att ha. Förut försökte jag mer men som sagt det ledde bara till att jag blev arg och inte till att pappan tog emr ansvar för vår dotter. förstår du mig?
Håller med Mama Chaka man kan inte tvinga fram kärlek.
Så vill papan inte ta chansen att få det bästa livet har att erbjuda så kan man inte tvinga honom.
Nu vet jag inte om han är totalt likgiltig eller om det finns något frö till faderskärlek som du kan locka att gro.
Sedan vet jag inte om ni hade det slitigt i förhållandet och om han kanske som du säger straffar dig genom det enda han har kvar att nå dig genom.
Har separationsärren läkt ?
Om inte och om han åtminstone är på en hyfsat kommunikativ nivå så att ni kan gå på familjerådgivning utan att det blir pajkastning om vem som ska skuldbeläggas så kanske det kan vara en väg framåt..
4
Håller med Mama Chaka man kan inte tvinga fram kärlek.
Så vill papan inte ta chansen att få det bästa livet har att erbjuda så kan man inte tvinga honom.
Nu vet jag inte om han är totalt likgiltig eller om det finns något frö till faderskärlek som du kan locka att gro.
Sedan vet jag inte om ni hade det slitigt i förhållandet och om han kanske som du säger straffar dig genom det enda han har kvar att nå dig genom.
Har separationsärren läkt ?
Om inte och om han åtminstone är på en hyfsat kommunikativ nivå så att ni kan gå på familjerådgivning utan att det blir pajkastning om vem som ska skuldbeläggas så kanske det kan vara en väg framåt..
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
