Jag har precis pratat med en av mina bästa vänner i telefon.
Jag drar mig ofta för att ringa henne av en enda anledning, nämligen att hennes son (3 år) alltid _kräver_ att få prata med den som ringer. Varje gång får jag frågan av min vän "Är det ok om xxx pratar en stund?".
Och vad svarar man? Jag vill så gärna svara -Nej det är faktiskt inte ok. Jag ogillar att prata med små barn i telefon eftersom jag inte hör vad de försöker säga och jag tycker att jag kränker dem mer än jag gör någon nytta genom att svara ja och nej och heeeeeeej rakt ut i luften. Det går helt emot mina pedagoiska principer om att ta barn på allvar och se dem som kompetenta varelser.
Att tjocka släkten pratar med barn i telefon har jag inget emot, klart att släkten vill höra kidsens senaste framsteg i talets gåva, men det här är urskiljningslöst - han vet inte vem det är som ringer innan han börjar gasta i bakgrunden om att få prata.
Men det kan man inte riktigt säga till en riktigt god vän, även om hon är en av mina bästa. Det skulle vara att kritisera hennes barnuppfostran och jag tror inte att vår vänskap är hjälpt av det.
Kan man säga till på ett snyggt sätt och isf hur?
My heart belongs to Noel Fielding
1
Kan man säga till på ett snyggt sätt? Jag har precis pratat med en av mina bästa vänner i telefon.
Jag drar mig ofta för att ringa henne av en enda anledning, nämligen att hennes son (3 år) alltid _kräver_ att få prata med den som ringer. Varje gång får jag frågan av min vän "Är det ok om xxx pratar en stund?".
Och vad svarar man? Jag vill så gärna svara -Nej det är faktiskt inte ok. Jag ogillar att prata med små barn i telefon eftersom jag inte hör vad de försöker säga och jag tycker att jag kränker dem mer än jag gör någon nytta genom att svara ja och nej och heeeeeeej rakt ut i luften. Det går helt emot mina pedagoiska principer om att ta barn på allvar och se dem som kompetenta varelser.
Att tjocka släkten pratar med barn i telefon har jag inget emot, klart att släkten vill höra kidsens senaste framsteg i talets gåva, men det här är urskiljningslöst - han vet inte vem det är som ringer innan han börjar gasta i bakgrunden om att få prata.
Men det kan man inte riktigt säga till en riktigt god vän, även om hon är en av mina bästa. Det skulle vara att kritisera hennes barnuppfostran och jag tror inte att vår vänskap är hjälpt av det.
Finns det inget syfte med att ni pratar med varandra i telefonen så ser inte jag något problem att säga till. Om det hände ibland vore det bara charmigt men ska det vara varenda gång och ni inte kommer nånvart så varför inte bara säga nej tack? Inte idag, nån annan dag kanske?
Mina barn får prata och har så fått sedan de var små, men absolut inte varenda gång de velat. Ibland måste man säga till att nu är det faktiskt jag som pratar i telefon med min kompis.
4
Finns det inget syfte med att ni pratar med varandra i telefonen så ser inte jag något problem att säga till. Om det hände ibland vore det bara charmigt men ska det vara varenda gång och ni inte kommer nånvart så varför inte bara säga nej tack? Inte idag, nån annan dag kanske?
Mina barn får prata och har så fått sedan de var små, men absolut inte varenda gång de velat. Ibland måste man säga till att nu är det faktiskt jag som pratar i telefon med min kompis.
*tar i hand*
Jag har också en anings jobbigt med det där. Har inga tips, har nog försökt alla metoder. Så jag låter också bli att ringa om jag inte har 1 timme extra för telefeonbabbel till övers.
5
*tar i hand*
Jag har också en anings jobbigt med det där. Har inga tips, har nog försökt alla metoder. Så jag låter också bli att ringa om jag inte har 1 timme extra för telefeonbabbel till övers.
Att du skulle kränka barnet kan du bortse ifrån, han tycker ju bara det är kul att höra en röst i luren förstås. Så det fyller sitt syfte även om du säger goddag yxskaft.
Har du ingen lust att sitta och gagga en lång stund kan du väl gå en medelväg och säga att "ja, vi kan säga hej". Typ. Ge det inte för stora proportioner.
6
Att du skulle kränka barnet kan du bortse ifrån, han tycker ju bara det är kul att höra en röst i luren förstås. Så det fyller sitt syfte även om du säger goddag yxskaft.
Har du ingen lust att sitta och gagga en lång stund kan du väl gå en medelväg och säga att "ja, vi kan säga hej". Typ. Ge det inte för stora proportioner.
Vad är syftet med att prata i telefon med någon som inte kan göra sig förstådd ordentligt? Jag ser bara att jag kränker honom eftersom jag inte kan kommunicera med honom och på så sätt har det bara syftet att tillfredställa hans önskan om att vara i centrum (vilket han får varje gång och det är väl just det som gör det extra trist. Jag blir irriterad på hur han dompterar sin omgivning)
7
Vad är syftet med att prata i telefon med någon som inte kan göra sig förstådd ordentligt? Jag ser bara att jag kränker honom eftersom jag inte kan kommunicera med honom och på så sätt har det bara syftet att tillfredställa hans önskan om att vara i centrum (vilket han får varje gång och det är väl just det som gör det extra trist. Jag blir irriterad på hur han dompterar sin omgivning)
Hur får jag hans mamma att ta tillbaks luren efter "hej"? Det brukar dröja ett tag innan man kan fortsätta samtalet.
Han vet ju inget annat än "goddag yxskaft" - han har ingen aning om hur en telefon fungerar, att man kan kommunicera genom den - för honom är det en leksak.
För hans del kvittar det såklart om jag tycker att jag kränker honom men _jag_ tycker att det är jobbigt att gå emot allt jag tror på pedagogiskt (det är mitt jobb)
8
Hur får jag hans mamma att ta tillbaks luren efter "hej"? Det brukar dröja ett tag innan man kan fortsätta samtalet.
Han vet ju inget annat än "goddag yxskaft" - han har ingen aning om hur en telefon fungerar, att man kan kommunicera genom den - för honom är det en leksak.
För hans del kvittar det såklart om jag tycker att jag kränker honom men _jag_ tycker att det är jobbigt att gå emot allt jag tror på pedagogiskt (det är mitt jobb)
Syftet för honom är att det är kul att babbla och kul att höra en röst - VAD rösten säger är förmodligen inte intressant. Han leker att han pratar i telefon helt enkelt. Jag tror du är lite överpedagogisk:-)
Här på slutet kom ju dessutom den verkliga anledningen: Du tycker ungen är en bortskämd brat och vill inte stryka medhårs.
9
Syftet för honom är att det är kul att babbla och kul att höra en röst - VAD rösten säger är förmodligen inte intressant. Han leker att han pratar i telefon helt enkelt. Jag tror du är lite överpedagogisk:-)
Här på slutet kom ju dessutom den verkliga anledningen: Du tycker ungen är en bortskämd brat och vill inte stryka medhårs.
Men det är ju make believe för honom - leker du inte fantasilekar i ditt pedagogiska jobb heller?
Äh, du får väl säga till mamman att du är less på att prata med sonen och att hon kan säga att det är någon han inte känner *pekar uppåt mot Lillan*. Finns säkert andra som vill.
12
Men det är ju make believe för honom - leker du inte fantasilekar i ditt pedagogiska jobb heller?
Äh, du får väl säga till mamman att du är less på att prata med sonen och att hon kan säga att det är någon han inte känner *pekar uppåt mot Lillan*. Finns säkert andra som vill.
Det är mitt jobb att vara pedagogisk Så ja, med sånt är jag nog överpedagogisk. Att höra babbel kan man göra på tv eller av föräldrar eller genom en leksakstelefon - när vuxna ringer till vuxna ska barnen snarare lära sig att det är läge att fråga viktiga frågor och skippa det glada pladdret sålänge luren är vid örat på mamma eller pappa
Jag tycker nog mer att det är respektlöst av föräldrar att tro att alla tycker att deras barn är så intressanta att de vill prata i telefon med dem trots att de inte förstår ett ord av vad barnet säger.
13
Det är mitt jobb att vara pedagogisk Så ja, med sånt är jag nog överpedagogisk. Att höra babbel kan man göra på tv eller av föräldrar eller genom en leksakstelefon - när vuxna ringer till vuxna ska barnen snarare lära sig att det är läge att fråga viktiga frågor och skippa det glada pladdret sålänge luren är vid örat på mamma eller pappa
Jag tycker nog mer att det är respektlöst av föräldrar att tro att alla tycker att deras barn är så intressanta att de vill prata i telefon med dem trots att de inte förstår ett ord av vad barnet säger.
Men nu gapar jag..Vilket ansvar på hans beteende du lägger på honom. Han är inte medvetet irriterande besvärlig o så, han är bara tre år! Han är nog van vid, som alla barn, vid att folk inte förstår honom för det är ju en del i att lära sig bli o göra sig förstådd.
Om du är irriterad på hans beteende är det föräldrarna du ska ta upp det med, inte stänga ute honom från normalt beteende, dvs prata i telefon . Jag skulle absolut låta ett barn prata m mig om det fanns utrymme för det, det är en kort tid i ett barns liv som de vill prata m alla, de först¨år ju inte hur telefonen fungerar turtagning etc.
14
Men nu gapar jag..Vilket ansvar på hans beteende du lägger på honom. Han är inte medvetet irriterande besvärlig o så, han är bara tre år! Han är nog van vid, som alla barn, vid att folk inte förstår honom för det är ju en del i att lära sig bli o göra sig förstådd.
Om du är irriterad på hans beteende är det föräldrarna du ska ta upp det med, inte stänga ute honom från normalt beteende, dvs prata i telefon . Jag skulle absolut låta ett barn prata m mig om det fanns utrymme för det, det är en kort tid i ett barns liv som de vill prata m alla, de först¨år ju inte hur telefonen fungerar turtagning etc.
Hur menar du? Fantasilekar? Du menar att det utvecklar hans fantasi på något sätt att prata med mig i telefon? Hurdå? Jag kanske har missat nåt stort här men mina barn har haft svårt att koppla ihop det där med rösten i telefon och vem det är i verkligheten - de var nog 4 år eller mer när den poletten ramlade ner (de har pratat med oss föräldrar och med mormor/farmor - inga vänner), men jag kanske har lite sega barn
15
Hur menar du? Fantasilekar? Du menar att det utvecklar hans fantasi på något sätt att prata med mig i telefon? Hurdå? Jag kanske har missat nåt stort här men mina barn har haft svårt att koppla ihop det där med rösten i telefon och vem det är i verkligheten - de var nog 4 år eller mer när den poletten ramlade ner (de har pratat med oss föräldrar och med mormor/farmor - inga vänner), men jag kanske har lite sega barn
Ja, jag tycker inte heller det ger mig ett endaste dugg att prata med en två-treåring bara så där, alltså inte för att ungen tycker det är en kul lek. Men jag har inga pedagogiska funderingar kring det, mer än att det är lite störigt att föräldrarna inte kan avgränsa.
16
Ja, jag tycker inte heller det ger mig ett endaste dugg att prata med en två-treåring bara så där, alltså inte för att ungen tycker det är en kul lek. Men jag har inga pedagogiska funderingar kring det, mer än att det är lite störigt att föräldrarna inte kan avgränsa.
Jag tror absolut att det kan utveckla hans fantasi att "prata" med någon i telefon, om inte annat så är det ju en typisk härma vuxna-lek och det är väl utvecklande i andra sammanhang har jag för mig.
Du tar för allvarligt på just den aspekten.
17
Jag tror absolut att det kan utveckla hans fantasi att "prata" med någon i telefon, om inte annat så är det ju en typisk härma vuxna-lek och det är väl utvecklande i andra sammanhang har jag för mig.
I min värld är det inte normalt beteende att prata i telefon när man är 3 år. Det handlar dessutom om DECT-telefoner (trådlösa) och de sägs vara cancerframkallande på samma sätt som mobiler - så om vi ska dra på de växlarna så undrar jag varför i herrans namn man ska låta barn prata i telefon?
Jag säger ju det, jag drar mig för att ringa för jag vill inte prata med honom - alltså stänger jag inte ute honom från något - eller ska jag ringa bara för att han ska få prata menar du? Gör du så med dina vänners barn?
Sen har jag för tusan aldrig sagt att något är hans ansvar - jag frågar hur jag ska säga till hans mamma.
18
I min värld är det inte normalt beteende att prata i telefon när man är 3 år. Det handlar dessutom om DECT-telefoner (trådlösa) och de sägs vara cancerframkallande på samma sätt som mobiler - så om vi ska dra på de växlarna så undrar jag varför i herrans namn man ska låta barn prata i telefon?
Jag säger ju det, jag drar mig för att ringa för jag vill inte prata med honom - alltså stänger jag inte ute honom från något - eller ska jag ringa bara för att han ska få prata menar du? Gör du så med dina vänners barn?
Sen har jag för tusan aldrig sagt att något är hans ansvar - jag frågar hur jag ska säga till hans mamma.
Ja, barn tittar och härmar. Se på små barn, riktigt små barn, som härmar läpprörelser. Det är ett led i att lära sig språket.
Försök lära ett barn ett språk genom att bara lyssna på det, det kommer inte att ge något utan synintryck. Och lyssna på vad barn som pratar i telefon pratar om - det är saker de ser framför sig, en leksak, nåt på tvn eller någon som är i rummet.
Jag tar allvarligt på det därför att jag har kunskap om det
20
Ja, barn tittar och härmar. Se på små barn, riktigt små barn, som härmar läpprörelser. Det är ett led i att lära sig språket.
Försök lära ett barn ett språk genom att bara lyssna på det, det kommer inte att ge något utan synintryck. Och lyssna på vad barn som pratar i telefon pratar om - det är saker de ser framför sig, en leksak, nåt på tvn eller någon som är i rummet.
Jag tar allvarligt på det därför att jag har kunskap om det
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Jag tycker som du att det är skittrist rent ut sagt att prata med barn som ändå inte vet vem man är.
men ska det vara varenda gång och ni inte kommer nånvart så varför inte bara säga nej tack? Inte idag, nån annan dag kanske?
