Jag väntar mitt första barn (17/5) med min älskade sambo, som har 2 barn sen innan. Kroppsligt mår jag underbart men psykiskt e det inte lika bra...
Barnet e planerat å jag kommer att älska det så mycket.
Problemet e att min sambo ändrar sig från dag till dag... Ena dagen har jag förstört hans liv å andra dagen e han jätte glad över barnet...
Hans beteende gör mej väldigt förvirrad å ledsen. Jag har frågat honom flera gånger hur han vill ha det, men han svarar olika varje gång... En gång bad han mej att fixa fram papper som han kunde skriva på om att han frånsäger sig faderskapet. Å då sa jag att ville att vi skulle separera å då drog han igång ett jättebråk om att jag bara utnyttjat honom för att bli gravid å att han aldrig fått välja...
Jag älskar honom men orkar snart inte mer.
Vet ej hur jag ska göra...
Någon som varit i samma sitts?
1
Vet ej hur jag ska ta mej till... Jag väntar mitt första barn (17/5) med min älskade sambo, som har 2 barn sen innan. Kroppsligt mår jag underbart men psykiskt e det inte lika bra...
Barnet e planerat å jag kommer att älska det så mycket.
Problemet e att min sambo ändrar sig från dag till dag... Ena dagen har jag förstört hans liv å andra dagen e han jätte glad över barnet...
Hans beteende gör mej väldigt förvirrad å ledsen. Jag har frågat honom flera gånger hur han vill ha det, men han svarar olika varje gång... En gång bad han mej att fixa fram papper som han kunde skriva på om att han frånsäger sig faderskapet. Å då sa jag att ville att vi skulle separera å då drog han igång ett jättebråk om att jag bara utnyttjat honom för att bli gravid å att han aldrig fått välja...
Jag älskar honom men orkar snart inte mer.
Vet ej hur jag ska göra...
Någon som varit i samma sitts?
Jobbigt att han krisar och är omogen när du väntar barn. Vad hans kris och motstridiga känslor bottnar i är svårt att spekulera om (dåligt samvete gentemot de andra barnen, pressad av ökat ansvar, orolig för ekonomin?), kanske bäst att han går och pratar med någon, eller att ni prövar familjerådgivning.
Det börjar ju inte bra, om han har en sådan attityd redan innan barnet är fött. Han var ju också med om att få till barnet, och alla barn har rätt till en pappa, men det där borde han ju veta redan. Som sagt, kanske behöver han professionell hjälp med att bena ut sina tankar, kunna ta itu med sitt ansvar och mogna. Eftersom han redan har barn borde han ju känna till sådant här redan, men tydligen inte.
Om han inte vill prata med någon, får du väl göra klart för honom att han kan inte sticka huvudet i sanden och låtsas att han inte är far till barnet, och att han får flytta ut en tid och fundera hur han vill ha det och låta dig vara ifred för hans berg-och-dalbanehumör. Sedan kan han komma och prata lite lugnt om barnet, och flytta in igen om både du och han vill det.
Du kan ju upplysa honom om vad alternativen är : Som minimum måste han erkänna barnet, betala för det och umgås lite med det. I bästa fall tar han på sig hela fadersrollen, med allt vad det innebär och delat ansvar (och glädje) för allt. Det är inget alternativ att trycka på rewind - barnet blev aldrig till, inget har hänt och inget ska hända. Det är heller inget alternativ att ha omogna, meningslösa bråk med dig.
Lycka till med graviditeten och bebisen - grattis !
3
Jobbigt att han krisar och är omogen när du väntar barn. Vad hans kris och motstridiga känslor bottnar i är svårt att spekulera om (dåligt samvete gentemot de andra barnen, pressad av ökat ansvar, orolig för ekonomin?), kanske bäst att han går och pratar med någon, eller att ni prövar familjerådgivning.
Det börjar ju inte bra, om han har en sådan attityd redan innan barnet är fött. Han var ju också med om att få till barnet, och alla barn har rätt till en pappa, men det där borde han ju veta redan. Som sagt, kanske behöver han professionell hjälp med att bena ut sina tankar, kunna ta itu med sitt ansvar och mogna. Eftersom han redan har barn borde han ju känna till sådant här redan, men tydligen inte.
Om han inte vill prata med någon, får du väl göra klart för honom att han kan inte sticka huvudet i sanden och låtsas att han inte är far till barnet, och att han får flytta ut en tid och fundera hur han vill ha det och låta dig vara ifred för hans berg-och-dalbanehumör. Sedan kan han komma och prata lite lugnt om barnet, och flytta in igen om både du och han vill det.
Du kan ju upplysa honom om vad alternativen är : Som minimum måste han erkänna barnet, betala för det och umgås lite med det. I bästa fall tar han på sig hela fadersrollen, med allt vad det innebär och delat ansvar (och glädje) för allt. Det är inget alternativ att trycka på rewind - barnet blev aldrig till, inget har hänt och inget ska hända. Det är heller inget alternativ att ha omogna, meningslösa bråk med dig.
Lycka till med graviditeten och bebisen - grattis !
Som "RonjaRövardotter" tror jag att han har fått sig en liten kris i och med det här som han inte riktigt klara av själv just nu. Han är inte först och inte ensam. Men det ska INTE gå ut över dig och särskilt inte på detta respektlösa sätt. Ni planerade väl det här tillsammans, eller?
Jag tycker inte att du ska flytta ifrån honom och ställa till med mer problem än ni redan har. Att ha en relation innebär i första hand att man försöker ta sig igenom svårigheterna tillsammans.
Försök få med honom i familjerådgivning. MVC kan eventuellt också hjälpa till med en samtalshjälp om de har en psykolog. För honom kan det också vara nyttigt att få tala med andra män, typ sådana där kloka som finns här på Aff.
4
Som "RonjaRövardotter" tror jag att han har fått sig en liten kris i och med det här som han inte riktigt klara av själv just nu. Han är inte först och inte ensam. Men det ska INTE gå ut över dig och särskilt inte på detta respektlösa sätt. Ni planerade väl det här tillsammans, eller?
Jag tycker inte att du ska flytta ifrån honom och ställa till med mer problem än ni redan har. Att ha en relation innebär i första hand att man försöker ta sig igenom svårigheterna tillsammans.
Försök få med honom i familjerådgivning. MVC kan eventuellt också hjälpa till med en samtalshjälp om de har en psykolog. För honom kan det också vara nyttigt att få tala med andra män, typ sådana där kloka som finns här på Aff.
UT med honom NUUU!! Han är inte värd din kärlek. Han förtrycker dig och får dig att må dåligt.
Vadå inte fått välja? Han har två barn redan och vet alltså hur sådana blir till. Hade han absolut inte velat ha barn igen skulle han sett till att skydda sig. Det gjorde han inte. Du har INGEN skuld i hur han mår! Skitstövel.
Skriv INTE på för gemensam vårdnad (GV). Barnet ska självklart få chansen att lära känna sin pappa (däremot har pappan ingen RÄTTIGHET till sitt barn - barn har rättigheter, som förälder har man bara skyldigheter), men VÅRDNADEN ska du ha. Och BOENDET. Låter du en så oansvarig person få vårdnaden om ert barn kan du få mycket svårt att kunna göra vissa saker. UMGÅS med barnet, ja, men ingen vårdnad, OK?
Varför vill han avsäga sig faderskapet? Vårdnad och boende låter det som att han inte är intresserad av, men faderskapet? Låter som om han fått det om bakfoten. Ingen gemensam vårdnad, OK? Du vinner inget på GV, men däremot kan du förlora en massa på det. Du kan t.ex. bli tvungen att börja jobba efter 7 månader och pappan kan inte tvingas att ta ut sina pappadagar då, utan er bebis kan istället tvingas till någon form av barnomsorg. Det vill du väl inte?
Han mår helt klart inte bra. För er allas skull borde han gå och prata med någon terapeut. Tror jag inte han kommer att göra, men hoppas kan man ju...
Var rädd om dig! Jag vet hur svårt det kan vara att ta sig ur ett destruktivt förhållande, men när det väl är gjort mår man så bra! Slösa inte längre din energi och kärlek på honom - spara det till bebisen!
6
UT med honom NUUU!! Han är inte värd din kärlek. Han förtrycker dig och får dig att må dåligt.
Vadå inte fått välja? Han har två barn redan och vet alltså hur sådana blir till. Hade han absolut inte velat ha barn igen skulle han sett till att skydda sig. Det gjorde han inte. Du har INGEN skuld i hur han mår! Skitstövel.
Skriv INTE på för gemensam vårdnad (GV). Barnet ska självklart få chansen att lära känna sin pappa (däremot har pappan ingen RÄTTIGHET till sitt barn - barn har rättigheter, som förälder har man bara skyldigheter), men VÅRDNADEN ska du ha. Och BOENDET. Låter du en så oansvarig person få vårdnaden om ert barn kan du få mycket svårt att kunna göra vissa saker. UMGÅS med barnet, ja, men ingen vårdnad, OK?
Varför vill han avsäga sig faderskapet? Vårdnad och boende låter det som att han inte är intresserad av, men faderskapet? Låter som om han fått det om bakfoten. Ingen gemensam vårdnad, OK? Du vinner inget på GV, men däremot kan du förlora en massa på det. Du kan t.ex. bli tvungen att börja jobba efter 7 månader och pappan kan inte tvingas att ta ut sina pappadagar då, utan er bebis kan istället tvingas till någon form av barnomsorg. Det vill du väl inte?
Han mår helt klart inte bra. För er allas skull borde han gå och prata med någon terapeut. Tror jag inte han kommer att göra, men hoppas kan man ju...
Var rädd om dig! Jag vet hur svårt det kan vara att ta sig ur ett destruktivt förhållande, men när det väl är gjort mår man så bra! Slösa inte längre din energi och kärlek på honom - spara det till bebisen!
Tänk om en kvinna får en förlossningsdepression och blir psykotisk; skulle du då tycka att pappan borde kasta ut henne, kräva ensam vårdnad och moderskapstest (om det var möjligt)?
Och om han vill anklaga, varför bistå honom? Då får han väl ta tag i det själv och kräva sina tester eller vad det är. Tycker du uppmanar henne att driva konflikt istället för att hitta lösningar. Vad är viktigast egentligen?
8
Tänk om en kvinna får en förlossningsdepression och blir psykotisk; skulle du då tycka att pappan borde kasta ut henne, kräva ensam vårdnad och moderskapstest (om det var möjligt)?
Och om han vill anklaga, varför bistå honom? Då får han väl ta tag i det själv och kräva sina tester eller vad det är. Tycker du uppmanar henne att driva konflikt istället för att hitta lösningar. Vad är viktigast egentligen?
Men visst skulle hon vilja skada barnet så ja då ska hon inte bo med barnet alt träffa det.
Har du läst om hon som sköt sin son o sen sig själv?Där hade det ju varit bättre om hon inte bott där och det hade hon nog hållt med om...
Bättre för henne att ha det svart på vitt så kan hon be honom hålla tyst!
9
Knappast oklart om vem som är mamman eller hur?
Men visst skulle hon vilja skada barnet så ja då ska hon inte bo med barnet alt träffa det.
Har du läst om hon som sköt sin son o sen sig själv?Där hade det ju varit bättre om hon inte bott där och det hade hon nog hållt med om...
Bättre för henne att ha det svart på vitt så kan hon be honom hålla tyst!
precis man vet ju själv vem man har elgat med men pappan kan ju ändå alltid roa sig med att anklaga en för både det ena och det andra. bättre ha det svart på vitt. dock, skriv inte på papprena om någon vårdnad, hatar fortfarande mig själv för att jag gjorde det!
10
precis man vet ju själv vem man har elgat med men pappan kan ju ändå alltid roa sig med att anklaga en för både det ena och det andra. bättre ha det svart på vitt. dock, skriv inte på papprena om någon vårdnad, hatar fortfarande mig själv för att jag gjorde det!
Har jag läst om... Jo, jag har läst om en hel del.
Men att kasta ut och vägra samarbeta kring barnet, är det lösningen på de svårigheter vi människor har att tampas med? Ibland, men inte alltid. Jag tycker att du var väldigt snabb med den slutsatsen. Personligen tror jag mer på att försöka jobba sig igenom problemen och att om man inte vill det, så ska man inte inleda allvarliga relationer över huvud taget. Det måste ju också finnas någon anledning till att en kvinna väljer att skaffa barn med en viss man och då tar man ju på sitt ett visst ansvar.
12
Har jag läst om... Jo, jag har läst om en hel del.
Men att kasta ut och vägra samarbeta kring barnet, är det lösningen på de svårigheter vi människor har att tampas med? Ibland, men inte alltid. Jag tycker att du var väldigt snabb med den slutsatsen. Personligen tror jag mer på att försöka jobba sig igenom problemen och att om man inte vill det, så ska man inte inleda allvarliga relationer över huvud taget. Det måste ju också finnas någon anledning till att en kvinna väljer att skaffa barn med en viss man och då tar man ju på sitt ett visst ansvar.
Får män inte krisa?
Att bli förälder är ju revuliotoneerande och den man får barnet med kanske inte heller är i psykisk toppform.
Men det finns ju mer forskning på kvinnor och graviditet än män som lever med i graviditet.
Visst han kan vara en skit som man ska avkilja från barnet och kastrera så att det inte händer igen.
Men man kan ju ha otur så att livet inte håller faserna.
I bästa fall är båda i balans.
Mellanläget är väl att en är i balans och stöttar den som är ur balans.
Och i det sämsta läget svänger båda neråt samtidigt.
Men familjerådgivning och så öppna sinnen som möjligt kanske kan ta fram vad det är som gäller.
Livet har sina gråtoner mellan det vita och det svarta.
14
Får män inte krisa?
Att bli förälder är ju revuliotoneerande och den man får barnet med kanske inte heller är i psykisk toppform.
Men det finns ju mer forskning på kvinnor och graviditet än män som lever med i graviditet.
Visst han kan vara en skit som man ska avkilja från barnet och kastrera så att det inte händer igen.
Men man kan ju ha otur så att livet inte håller faserna.
I bästa fall är båda i balans.
Mellanläget är väl att en är i balans och stöttar den som är ur balans.
Och i det sämsta läget svänger båda neråt samtidigt.
Men familjerådgivning och så öppna sinnen som möjligt kanske kan ta fram vad det är som gäller.
Livet har sina gråtoner mellan det vita och det svarta.
Hände det en gång, flera gånger, ständigt? Vi vet ju inte. Händer det en gång är det illa, men knappast någon man bryter upp ett helt liv med allt vad det innebär för. Inte skulle ta tåla behandlingen, den saken är klar, men lösningen är inte alltid att fly.
Är han utstuderad så kan man ju undra när han blev det. Om han alltid varit så har man ju tagit fan i båten också... Kan du inte se det alls?
Jag hoppas att inte du behöver försöka leva med någon som är så intolerant och oförstående så att han lämnar dig direkt om du fallerar eller mår dåligt någon gång.
16
Hände det en gång, flera gånger, ständigt? Vi vet ju inte. Händer det en gång är det illa, men knappast någon man bryter upp ett helt liv med allt vad det innebär för. Inte skulle ta tåla behandlingen, den saken är klar, men lösningen är inte alltid att fly.
Är han utstuderad så kan man ju undra när han blev det. Om han alltid varit så har man ju tagit fan i båten också... Kan du inte se det alls?
Jag hoppas att inte du behöver försöka leva med någon som är så intolerant och oförstående så att han lämnar dig direkt om du fallerar eller mår dåligt någon gång.
Hon ansvarar inte för hans mående.Hon ansvarar för sig och sitt barn.Han får själv ta ansvar för sitt.
Han är väl ändå en vuxen människa.
Skulle jag må så jäkla dåligt att jag höll på att dra med varenda kotte med mig ner så hoppas jag verkligen att min sambo m,m agerat o hjälpt mig men inte till döddagar.
Jag har försökt med mitt ex,har försökt hjälpa honom men till sist gav jag upp faktiskt.
17
och man måste inte ro fan i land ändå.
Hon ansvarar inte för hans mående.Hon ansvarar för sig och sitt barn.Han får själv ta ansvar för sitt.
Han är väl ändå en vuxen människa.
Skulle jag må så jäkla dåligt att jag höll på att dra med varenda kotte med mig ner så hoppas jag verkligen att min sambo m,m agerat o hjälpt mig men inte till döddagar.
Jag har försökt med mitt ex,har försökt hjälpa honom men till sist gav jag upp faktiskt.
Till sist ja. När man har försökt. Vet vi hur länge TS har försökt och hur det sett ut tidigare? Jag har ingen aning utifrån det hon skrivit. Har du? Utgå inte från din egen situation och vad som skett i ditt liv när du ger andra människor råd, för deras situation kan vara helt annorlunda!
18
Till sist ja. När man har försökt. Vet vi hur länge TS har försökt och hur det sett ut tidigare? Jag har ingen aning utifrån det hon skrivit. Har du? Utgå inte från din egen situation och vad som skett i ditt liv när du ger andra människor råd, för deras situation kan vara helt annorlunda!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
