Uch så "skriva på näsan" aktigt. Jag hade rätt hahaha...
Jag är övertygad om att alla härinne, ger så bra råd de kan, utifrån sina egna åsikter, känslor,och erfarenheter, Det är väl det som är själva grejen med att skriva här, man får många olika mäniskors syn på saken. Vem som i slutändan "hade rätt" och vem som "hade fel"...det blir ju dagis nivå på det.
I just detta fallet, tolkade jag det dessutom som att du i stort sett emnade på att "har man skaffat barn med en dåre, får man skylla sig själv", vilket jag tror provocerade många. Visst, man har et ansvar för vem man skafar barn med, men tyvärr, är man inte mer än människa, och även den som verkade vara en toppen kille, kan ändras, och bli till någon annan.
Tycker att detta ska vara et forum där olika frågor kring vårdnad, ska diskuteras öppet, och alla ska ha rött till sin åsikt. Men "skriva på näsan" attityden vore skönt att slippa. Jag är säker på att du också gett felaktiga råd någon gång, i alla välmening.
4
Uch så "skriva på näsan" aktigt. Jag hade rätt hahaha...
Jag är övertygad om att alla härinne, ger så bra råd de kan, utifrån sina egna åsikter, känslor,och erfarenheter, Det är väl det som är själva grejen med att skriva här, man får många olika mäniskors syn på saken. Vem som i slutändan "hade rätt" och vem som "hade fel"...det blir ju dagis nivå på det.
I just detta fallet, tolkade jag det dessutom som att du i stort sett emnade på att "har man skaffat barn med en dåre, får man skylla sig själv", vilket jag tror provocerade många. Visst, man har et ansvar för vem man skafar barn med, men tyvärr, är man inte mer än människa, och även den som verkade vara en toppen kille, kan ändras, och bli till någon annan.
Tycker att detta ska vara et forum där olika frågor kring vårdnad, ska diskuteras öppet, och alla ska ha rött till sin åsikt. Men "skriva på näsan" attityden vore skönt att slippa. Jag är säker på att du också gett felaktiga råd någon gång, i alla välmening.
Återigen,hans val att jobba dygnet runt.Han är en vuxen människa.
Empati?!?!
Här beskriver TS en människa som uppenbarligen krisar och ite fungerar riktigt rationellt. Det beskrivs också att detta troligen är orsakat av tidigare upplevelser och sjukdom kopplat till det. Din kommentar är då att personen ifråga får skylla sig själv eftersom denne är en vuxen människa.
Jag frågade dig nedan jämlikt dit "hon ansvarar inte för honom"-resonemang om det innebar att du skulle gett mig rådet att ta med mig sonen och dra och dumpa hans mamma när hon led av en förlossningsdepression. "Jag ansvarade ju inte för henne" och som situationen var så var hon de facto bara en belastning för mig när min energi till 100% borde vara riktad mot att ta hand om det nyfödda barnet?
Skulle du ha gett mig det rådet?
"Det du inte förstår - förstör!
Tillslut blir hela världen begriplig!"
5
Återigen,hans val att jobba dygnet runt.Han är en vuxen människa.
Empati?!?!
Här beskriver TS en människa som uppenbarligen krisar och ite fungerar riktigt rationellt. Det beskrivs också att detta troligen är orsakat av tidigare upplevelser och sjukdom kopplat till det. Din kommentar är då att personen ifråga får skylla sig själv eftersom denne är en vuxen människa.
Jag frågade dig nedan jämlikt dit "hon ansvarar inte för honom"-resonemang om det innebar att du skulle gett mig rådet att ta med mig sonen och dra och dumpa hans mamma när hon led av en förlossningsdepression. "Jag ansvarade ju inte för henne" och som situationen var så var hon de facto bara en belastning för mig när min energi till 100% borde vara riktad mot att ta hand om det nyfödda barnet?
Skulle du ha gett mig det rådet?
För ett par år sedan var en liknande diskussion aktuell av ungefär samma anledning. Jag skrev då några rader om det här men hittar inte inlägget (för gammalt kanske) men ungefär så här:
Om man tittar på hur stödgrupper fungerar så brukar det vara ett par saker som är viktiga att tänka på och dessa kommer jag på rakt av utifrån vad jag bland annat läst mig till på diverse ställen genom åren:
1. De människor som behöver råd och stöd befinner sig ofta i en kris eller trängd och kanske till och med desperat situation. Det innebär att de i stor utsträckning inte själva förmår tänka helt klart och att de är sårbara.
2. Skilj på fakta och åsikt och var tydlig med det när du uttrycker dig. Det har en avgörande skillnad i många sammanhang.
3. Ditt liv och dina erfarenheter behöver inte vara tillämpliga på alla andras liv. Vad du gått igenom kan vara helt irrelevant för någon annan. Det är inte dig det handlar om när du försöker hjälpa någon annan.
4. För att kunna ge råd och stöd åt andra bör du ha lagt din egen situation bakom dig, både i sak och känslomässigt. Det senare är mest viktigt. Ska du ge andra råd och stöd ska du inte vara i behov av det själv. Känner du att pulsen går upp och saker i din egen tillvaro genast kommer till ytan, kan du ta det som en signal om att du har en bit kvar tills du har lagt det bakom dig. Generellt brukar det ta ett år efter att saken är utagerad.
5. Lyssna först och svara sedan. Ställ frågor. Om du ändå vill komma med en teori eller ett resonemang, var tydlig med att det är just det och inget annat.
6. Håll inte med bara för att vara snäll. Det är ingen hjälp.
När det gäller relationer är detta särskilt svårt. Där finns nästan alltid något man inte känner till. När det gäller barn kan jag inte nog poängtera hur viktigt jag tycker att barnens bästa är. Mammas eller pappas bästa klarar de flesta att bevaka själva.
Precis som Ziggy skriver uppfattade jag att ett par vissa använde principen ”skjut först och fråga sedan”. Det för i alla fall mina tankar till något helt annat än bra relationer… Svara också gärna på hans fråga angående hans fru och förlossningsdepressionen. Jag tror inte jag är ensam om att vilja veta om det här bara är riktat mot pappor som har de jobbigt ibland eller om ni menar att både mammor och pappor som får det jobbigt förtjänar samma behandling.
Ett mycket gammalt hederligt ordspråk lyder förresten så här: "Behandla andra som du själv vill bli behandlad."
Svårare än så är det egentligen inte...
7
För ett par år sedan var en liknande diskussion aktuell av ungefär samma anledning. Jag skrev då några rader om det här men hittar inte inlägget (för gammalt kanske) men ungefär så här:
Om man tittar på hur stödgrupper fungerar så brukar det vara ett par saker som är viktiga att tänka på och dessa kommer jag på rakt av utifrån vad jag bland annat läst mig till på diverse ställen genom åren:
1. De människor som behöver råd och stöd befinner sig ofta i en kris eller trängd och kanske till och med desperat situation. Det innebär att de i stor utsträckning inte själva förmår tänka helt klart och att de är sårbara.
2. Skilj på fakta och åsikt och var tydlig med det när du uttrycker dig. Det har en avgörande skillnad i många sammanhang.
3. Ditt liv och dina erfarenheter behöver inte vara tillämpliga på alla andras liv. Vad du gått igenom kan vara helt irrelevant för någon annan. Det är inte dig det handlar om när du försöker hjälpa någon annan.
4. För att kunna ge råd och stöd åt andra bör du ha lagt din egen situation bakom dig, både i sak och känslomässigt. Det senare är mest viktigt. Ska du ge andra råd och stöd ska du inte vara i behov av det själv. Känner du att pulsen går upp och saker i din egen tillvaro genast kommer till ytan, kan du ta det som en signal om att du har en bit kvar tills du har lagt det bakom dig. Generellt brukar det ta ett år efter att saken är utagerad.
5. Lyssna först och svara sedan. Ställ frågor. Om du ändå vill komma med en teori eller ett resonemang, var tydlig med att det är just det och inget annat.
6. Håll inte med bara för att vara snäll. Det är ingen hjälp.
När det gäller relationer är detta särskilt svårt. Där finns nästan alltid något man inte känner till. När det gäller barn kan jag inte nog poängtera hur viktigt jag tycker att barnens bästa är. Mammas eller pappas bästa klarar de flesta att bevaka själva.
Precis som Ziggy skriver uppfattade jag att ett par vissa använde principen ”skjut först och fråga sedan”. Det för i alla fall mina tankar till något helt annat än bra relationer… Svara också gärna på hans fråga angående hans fru och förlossningsdepressionen. Jag tror inte jag är ensam om att vilja veta om det här bara är riktat mot pappor som har de jobbigt ibland eller om ni menar att både mammor och pappor som får det jobbigt förtjänar samma behandling.
Ett mycket gammalt hederligt ordspråk lyder förresten så här: "Behandla andra som du själv vill bli behandlad."
tja... med den informationen jag hade då så håller jag fast vid det jag tyckte då. nu med den nya informationen så kommer saker och ting i annat läge, kanske. Fast jag tycker han kunde klämt fram det det där tidigare istället för att psyka henne. Är ju inte hennes fel. Dessutom tycker jag inte jag var så rabiat. jag höll bara med om att faderskapstest kan vara bra för även om man själv vet vem som är far till barnet så kan man bli anklagad för både det ena och det andra ändå...
8
tja... med den informationen jag hade då så håller jag fast vid det jag tyckte då. nu med den nya informationen så kommer saker och ting i annat läge, kanske. Fast jag tycker han kunde klämt fram det det där tidigare istället för att psyka henne. Är ju inte hennes fel. Dessutom tycker jag inte jag var så rabiat. jag höll bara med om att faderskapstest kan vara bra för även om man själv vet vem som är far till barnet så kan man bli anklagad för både det ena och det andra ändå...
var det så att denna mannen hade en förlossningsdepression eller vad nu den manliga motsvarigheten kunde vara?
Vad jag såg på inlägget så blev denna stackars kvinna utsatt för psykisk misshandel och det ska ingen behöva tolerera, särskilt inte om man är gravid. Sen finns det säkert förklaringar till alla sorts beteenden det betyder inte att man ska acceptera vad som helst, man bör dra sin gräns någonstans!
11
var det så att denna mannen hade en förlossningsdepression eller vad nu den manliga motsvarigheten kunde vara?
Vad jag såg på inlägget så blev denna stackars kvinna utsatt för psykisk misshandel och det ska ingen behöva tolerera, särskilt inte om man är gravid. Sen finns det säkert förklaringar till alla sorts beteenden det betyder inte att man ska acceptera vad som helst, man bör dra sin gräns någonstans!
kan meddela att ajg inte skrivit tidigare för att jag och min dotter varit sjuka hela helgen så ajg ahr haft lite annat att göra. Nu har jag svarat på fem olika ställen, hoppas det räcker...
12
kan meddela att ajg inte skrivit tidigare för att jag och min dotter varit sjuka hela helgen så ajg ahr haft lite annat att göra. Nu har jag svarat på fem olika ställen, hoppas det räcker...
Det är _exakt_ det här som är så farligt:
"...med den informationen jag hade då..."
Du visste oerhört lite och du kan heller inte veta vad som är sant. Hur vet du att "är ju inte hennes fel?" Du vet absolut ingenting om vad som föregått detta. Hon kanske har trakasserat honom varje morgon och varje kväll... Nu tror jag inte det, men inse att det är möjligt! Påminn dig min fråga tidigare om de inte hade varit överens. Exempelvis.
Tänk efter nu. Du visste oerhört lite. Du drog långtgående slutsatser om hans beteende och psykiska hälsa utifrån den lilla informationen. Det skulle inte ens mycket erfarna proffs göra.
Utifrån dessa långtgående slutsatser hakade du sedan på dessa rabiata råd, närmast uttryckta som slagord.
Ziggys fråga är inte svår att förstå, så det är dags att sluta slingra sig nu tycker jag.
Det här beteendet hjälper ingen. Varken mammor, pappor och allra minst barn. Har attityden hjälpt dig och ditt barn?
14
Det är _exakt_ det här som är så farligt:
"...med den informationen jag hade då..."
Du visste oerhört lite och du kan heller inte veta vad som är sant. Hur vet du att "är ju inte hennes fel?" Du vet absolut ingenting om vad som föregått detta. Hon kanske har trakasserat honom varje morgon och varje kväll... Nu tror jag inte det, men inse att det är möjligt! Påminn dig min fråga tidigare om de inte hade varit överens. Exempelvis.
Tänk efter nu. Du visste oerhört lite. Du drog långtgående slutsatser om hans beteende och psykiska hälsa utifrån den lilla informationen. Det skulle inte ens mycket erfarna proffs göra.
Utifrån dessa långtgående slutsatser hakade du sedan på dessa rabiata råd, närmast uttryckta som slagord.
Ziggys fråga är inte svår att förstå, så det är dags att sluta slingra sig nu tycker jag.
Det här beteendet hjälper ingen. Varken mammor, pappor och allra minst barn. Har attityden hjälpt dig och ditt barn?
Psykiska åkommor och sjukdomar är bara larv alltså? Psykvården ett lallande? Tror du på fullt allvar att någon enda människa aktivt väljer psykisk ohälsa eller vad menar du?
17
Psykiska åkommor och sjukdomar är bara larv alltså? Psykvården ett lallande? Tror du på fullt allvar att någon enda människa aktivt väljer psykisk ohälsa eller vad menar du?
Ja är det inte någon som skrev:
"Hur lätt blir inte människors kinder så röda och heta de dömma så hårt fasst de så lite veta"
(Har säkert citerat fel men jag tror att jag fick med andemeningen)
Sedan är det ju som så att en enda verklighet med svart och vitt hittar man sällan.
När vi skriver här är det ju lätt att glömma det som inte talar för den synpunkt vi vill framföra.
Den empatiska förmågan försvinner ibland och vi glömmer att vi bara hör den ena sidan.
18
Ja är det inte någon som skrev:
"Hur lätt blir inte människors kinder så röda och heta de dömma så hårt fasst de så lite veta"
(Har säkert citerat fel men jag tror att jag fick med andemeningen)
Sedan är det ju som så att en enda verklighet med svart och vitt hittar man sällan.
När vi skriver här är det ju lätt att glömma det som inte talar för den synpunkt vi vill framföra.
Den empatiska förmågan försvinner ibland och vi glömmer att vi bara hör den ena sidan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
och inte sitter här hela tiden,tänkt på det
