Vad ska vi göra?

[anonymt namn]

Jag har två flickor med en man som strulat och svikit med umgänget under flera år,han har haft ett struligt liv med diverse dalar i personligheten och alla världens anledningar till att han inte kunnat träffa flickorna. September 2004 skulle han hämta flickorna en helg för umgänge, han dök inte upp. Vi försökte nå honom via telefon utan framgång. Han valde att försvinna helt enkelt så som många gånger förut. Denna gång blev det dock väldigt länge. Sommaren 2006 återser vi honom då han kommer och knackar på dörren med sin sambos dotter i handen, jag säger "man ringer först" och drar igen dörren. November 2006 ringer han då jag och min nuvarande man fått vårt gemensamma barn och frågar om han får lämna julklappar till flickorna, jag ber honom återkomma närmare jul, vilket han inte gör. Jag ringer honom när vi behöver pass för barnen och han skriver på, även när vi flyttar (några hundra meter till större) så skriver han på papprena utan diskussion frågar om han får träffa flickorna, jag ber honom ringa famrätten så får vi talas vid där. . Det händer ingenting från hans sida.
I december 2008 ringer jag min äldsta dotter då hon inte dykt upp till middagen, hon har varit med pappa säger hon och hon ska hem till honom nu i veckan. Jag blir helt bestört!! Frsöker resonera med honom ang detta, att så här kan han bara inte göra! Efter så lång tid måste vi sätta oss och tala igenom allt om det ska bli något umgänge, han vägrar och hon ska dit! Andra flickan frågar han inte efter. Jag ringer soc och är helt förtvivlad, där möts jag av en mansröst som enbart säger "han har rätt att träffa sina barn" jag ifrågasätter om det får ske hur som helst och på vilka villkor som helst.. Ringer familjerätten och där möts jag av en kvinna som säger motsatsen "du bör inte låta flickan gå"

Jag vill dock inte hålla i henne men jag betonar att detta är fel sätt. Hon åker dit.
Han skickar sms till mig att han tänker polisanmäla mig varje gång jag inte låter henne åka dit när hon vill, att han tänker anmäla mig till socialen.
Vilket han gör och jag får en måndag ett samtal från soc där han anmält mig för vanvård av barn jag är polisanmäld för hot och egenmäktighet med barn..

Nu har vi haft ett samtal på famrätten och han betedde sig riktigt ruskigt, gapade och skrek, ljög om att jag har alkoholproblem, att jag bestraffar barnen, att jag bytt telefon nummer flera ggr, att barnen kommer be mig dra åt helvete, att dom skiter i mig mm mm.. Han betedde sig nästan sjukt.. Kunde inte hålla tråden i samtalet, inte svara på mina frågor, sa att "han hade dåligt minne för han har ju diverse bokstavsdiagnoser"

I torsdags fick jag ett meddelande på telesvaren " hej jag heter _-___ och ringer från mottagningsgruppen på socialtjänsten, skulle vilja tala med dig om er familjesituation kan inte nås förrän måndag" Så nu är det dags igen.. Jag börjar känna mig rätt slut av det hela, hur länge ska han få hålla på? Vad har han anmält oss för denna gång??

Nån som haft det liknande eller tips på vad jag ska göra?

[InteMamma]

Ja det låter stressande och rörigt.
Men en gång i tiden så lät du honom komma nära och han har bidragit med 50% av det genetiska materialet i flickorna.
Visst kan han inte bara komma som gubben ur lådan varannat år och umgås med barnen.
Har han någon bokstavsförkortning så hantera honom efter det kanske har han någon läkare/psykolog som behandlar honom.
Försök fråga hpnom om ni kan diskutera hans möjlighet att ta ansvar för ett barn i samråd med hans behandlande läkare.
För jag skulle ju bli ganska nervös om komihåget inte funkar men om han får behandling och kan kompensera efter bästa förmåga för sitt handikapp så vore det väl bra om du inte "tvärnitar" direkt.
Men försök med någon diplomatisk väg till att börja med.
Vad som gäller när man har gemensam vårdnad(vilket jag förmodar att ni har) och inget avtalat umgänge det vet jag inte...
Försök hitta något som inte låter lika olycksbådande som familjerätten.
Kyrkan brukar ju ha familjerådgivning och ni är ju flickornas familj(även om hans frånvaro kanske inte är så mycket familj) även om ni inte är en sammanboende familj.
Men om du vill att han tar sitt pappa ansvar och inte skadar flickorna så kanske du får hålla igen och låta honom göra något oaviserat umgängesförsök utan att kritisera honom för det.
Fråga honom om han förstår att det kan vara oroande när du inte vet var flickan befinner sig.
Men försök att inte anklaga det är så lätt att gräva ner sig i skyttegravarna och så förbannat svårt att komma upp ur dom.

[Tweedy]

bort att det är barnen som har rätt att träffa honom och inte tvärtom......

Vill barnen träffa honom överhuvudtaget? För vill dom det så är det inte mycket du kan göra om pappan inte utgör ett direkt hot mot dom och då måste du ha TUNGA bevis.

Jag tycker att du ska ringa Famljerätten för ett samtal igen och gå igenom ett schema med pappan. Han kan inte poppa upp som gubben ur lådan när han helst behagar och leka pappa för ett tag för att sen försvinna ett bra tag igen. Flickorna måste veta att pappan INTE sviker dom och just nu har han långt kvar till det målet... Sen att bara ungås med ena dottern och inte den andra.. Hur i hela friden tänker han då??????

Om pappan hotar dig till livet eller annat olagligt så ska du självklart anmäla honom till polisen! Skickar han sms till dig med hot så har du bevis där.

Hotar han med anmälan till soc och genomför sin plan, låt han hållas. Är det så att du har rent mjöl i påsen, välkomna en utredning för till slut kommer de att fatta att pappan ogillar dig och försöker sabba för dig.Soc har skyldighet att utreda varje anmälan men ju mer anmälningar de får in från honom, desto snabbare kommer de säkert att se att det inte finns något att åtgärda.

Det är så tråkigt att behöva kämpa mot *censur* till ex och för sina barn. Orken tryter flera gånger under resan men sen innerst inne så vet man att man bara inte kan ge upp. Jag vet inte hur många ggr jag önskat att jag hade ett trollspö. Med det hade jag kunnat utföra under

[anonymt namn]

någon bokstavsdiagnos, tror inte han fått någon diagnos eller blivit utredd av läkare el dyl. Lät mest som om han sa det ut i tomma luften.

Ja jag hade en relation med honom en gång i tiden och ja han är 50 % av flickorna, men det betyder inte att han får bete sig hur som helst varken gentemot mig eller mot barnen.
Jag har inte tvärnitat, utan däremot velat prata om saken på familjerätten, han pratar dock inte utan ska bara säga så mycket dumt som möjligt, försöka få mig att se så dålig ut som han bara kan. Han kan inte ha "oaviserade" umgängen efter så lång tid, det måste du förstå. Han sa till flickan när dom sågs att hon kan göra precis vad hon vill nu för hon är 12 år, och om mamma hindrar henne så ska hon polisanmäla mig. Flickan har Aspergers syndrom och hon tolkade det väldigt bokstavligt självklart, så här hemma tog det lång tid innan jag fick henne att göra läxorna ens efter det uttalandet! Frågan är hur mycket han ska få säga/göra innan det är nog!?

[Malinau]

Jobbig sits, minst sagt!

Hur gamla är barnen? Förstår jag rätt att det vid två tillfällen varit två år mellan hans kontakt med barnen?

[anonymt namn]

barnen för hans del. Han har inte rett ut vår separation ens, och står kvar på ruta ett trots att det var 9 år sedan vi gick isär. Han vill vara "min kompis" och beter sig som ett barn. Jag visar att jag inte är så förtjust i honom, inte intresserad av en vänskap eller dyl och då kommer detta barnsliga tillbaka. Och tyvärr är det så att han gjort både mig och barnen för illa för att jag ska kunna förlåta.
Barnen vill träffa honom och det är enbart därför jag går med på detta strulande hit och dit, dock vill dom inte träffas "så mycket" som dom uttrycker sig.

Ja du.. Hur tänker man om man varit borta i 4 år, träffar ena flickan köper kläder till henne för flera tusen och tar henne sen hem till sig och lämnar den andra stackars flickan kvar? Just sådana saker pågår när han närvarar om och om igen..
Anledningen till att jag inte anmält honom för olaga hot mm mm är för att nån av oss måste stå tillbaka och inte spä på pajkastningen, är det dock en ny anmälan idag (ska ringa strax ) så ska jag kräva ett möte med dom och få ett slut på detta. Vi har inget att dölja och går gärna med på en utredning utan problem, kanske dags att det sker?

Ja ett sånt trollspö skulle inte vara så dumt ;-) Vill bara ha lugn och ro runt barnen..

[Achelois]

Tjaa.. låter jobbigt. Nu tycker jag att barnen ska ha rätt att träffa bägge sina föräldrar men att det kanske behöver ske under strukturerade former.
Kanske är dags att välkomna en utredning? Och att upprätta ett umgängesavtal? Familjerätten och ifo kan ju hjälpa till med detta.

Eftersom dottern (döttrarna?) har diagnos är det väl än viktigare med strukur?!
Och ofta finns det ju i familjen så det är väl inte helt omöjligt att pappan har liknande problem och därmed svårt att se helheten? Har ni nån gemensam bekant som kan hjälpa till att medla annars? Farmor?

[anonymt namn]

kortfattat..

2000 separerar vi, flickorna bor kvar hos honom då lägenheten är hans.
2002 köper jag och min nuvarande sambo hus i närheten av flickornas hem.
2002 ringer soc och säger "pappan har ringt hit och vägrar hämta flickorna från dagis/skola något mer. Vi har möten på soc om hans beteende inget händer.
2003 MARS ringer och "vill träffa barnen"
2003 SOMMAR ringer och säger "måste försvinna ett tag" borta ca 2 månader.
2003 NOVEMBER ringer och bråkar på äldsta flickan "jag ska ha tillbaka marsvinen jag köpt till dig, det är ditt fel att det blir så bråkigt mm mm" flickan blir mycket ledsen och vill inte prata mer, jag tar luren och säger att nu är det nog du får inte prata mer med henne nu, hon har en kompis här och är nu jätteledsen. han skriker "JAG SKA PRATA MED MIN DOTTER, GE LUREN TILL HENNE NU, DET ÄR MIN FUCKING DOTTER OCH JAG SKA FÖRKLARA FÖR HENNE ATT SÅ SOM HON BETER SIG SÅ BLIR DET BRÅK GER DU MIG INTE LUREN SÅ KOMMER JAG DIT, JAG KAN TA MIG IN HUR LÄTT SOM HELST"
jag ringer polisen som kommer över, han kommer dock inte som tur är. Gör en anmälan om olaga hot, det läggs ner "för att han var på dåligt humör när han sa detta"???
2004 Vi säljer huset då jag inte vågar bo kvar och flyttar en bit bort.
2004 VÅREN pappan blir bostadslös och träffar barnen sporadiskt.
2004 MAJ pappa ringer barnen gråter i bakgrunden " JAG KOMMER ÖVER MED UNGDJÄVLARNA NU" vi tar emot dem självklart.
2004 SOMMAR soc ringer mig en morgon, det har varit slagsmål hos pappan med sambon, barnen har bevittnat våld, socialtjänst och polis var där under natten. Barnen kommer hem.
2004 SEPT han försvinner igen.

Barnen är idag 10 och 12 år gamla.

[Achelois]

Usch!! Jag hade pratat med barnen om detta i den mån det går och pratat med soc om att han gärna får ha umgänge. Men det kanske bör vara tillsammans med en kontaktperson?

[Malinau]

Det var en bra resumé. Jag får intrycket av att det bara blivit värre och värre med åren. Missbruk, sjukdom? De flesta brukar ju lugna ner sig.

Jag tycker att du genast ska kontakta en jurist, helst en som har erfarenhet av familjerättsliga fall. För även om du gör ett försök med frivilliga samtal i FR kan det vara värdefullt och viktigt att du vet vilka juridiska möjligheter du har. Det ger dig troligen också bra kunskap om hur du kan hantera och kanske till och med styra samtalet dit du vill.

En förälder har inga rättigheter att dyka upp efter något år och kräva att barnen ska börja umgås hipp som happ. En förälder har _möjligheter_. Viss skillnad.

En viktig sak du ska ha svar på från juristen är dina möjligheter att i det här läget - i alla fall i avvaktan på en överenskommelse eller dom - kunna neka umgänge.

[Tweedy]

har AS så är det mycket troligt att pappan också har något liknande eftersom det är ärftligt och med tanke på det du skrivit så är det nog mer högst sannolikt.

Nu har jag inte befogenhet att diagnosticera MEN jag skulle bli förvånad om det inte var något med pappan faktiskt.
Han verkar har svårt med sin planering då han poppar upp i tid och otid. Han har ett humör som svänger en hel del.

Du resonerar klokt kring att man inte ska kasta paj på varandra men å andra sidan kan jag nog tycka att det är viktigt att sätta ner foten, att våga säga att nu är det nog och jag tänker inte acceptera att du hotar för det ÄR olagligt.

[anonymt namn]

om dom mindes något från tiden då pappa var närvarande, det gör dom inte säger dom, bara fragment, inget av det dåliga verkar det som, vilket egentligen är bra. Men äldsta flickan tror jag minns en del men hon vill inte prata om det och jag tänker inte pressa henne.

Sist vi var på famrätten talade vi just om detta med kontaktperson, han blev ju fly förbannad och va inte med på ideen alls..

[anonymt namn]

åren. Jag fick höra av en person som bor i samma område som pappan att han dricker mycket, vet inte om det är det som spelar in? Men han verkar verkligen sjuk, tankemönstret fungerar verkligen inte hos honom.

Har just pratat med socialtjänsten ang samtalet i Torsdags och ja! Det är en anmälan igen från honom, att vi förtrycker barnen, att dom mår hemskt dåligt hos oss mm mm. Jag sa till damen i telefon att "nu är det andra samtalet jag får från er på 2 månader och nu vill vi ha ett möte med er så snart som möjligt", så på Onsdag kl 11 ska jag dit!!

Ska kontakta en jurist/advokat idag också. Detta kommer inte fungera, fruktansvärt tråkigt för barnen, men det har hållt på så många år nu och verkar inte bli bättre på något sätt, snarare tvärtom..

[anonymt namn]

känns mycket rimligt, vi talade mycket om det när vi levde ihop, men han fick det till att "jag planterade tankar i hans huvud" "jag tvingade honom till psykologsamtal" "att jag förvred hans personlighet" mm mm.

Ja nu är det dags att sätta ner foten absolut! Även om man är sjuk eller vad det än är, så finns det gränser för vad man får göra.. Han får följa lagen precis som alla andra. Vi ska ta kontakt med advokat idag och få lite info om hur och vad vi kan göra i detta.

[Malinau]

Bra jobbat. Det är bra att du har initiativet.

Alkohol kan förstås spela in och har han dessutom något annat handikapp så kan kombinationen bli därefter.

Om han beter sig som han gör gräver han förmodligen gropen åt sig själv utan hjälp. Med tanke på att han inte varit närvarande i varken barnens eller ert liv kan han knappast veta något om hur ni har det i er familj. Det faller liksom på sin egen orimlighet.

Håll dig lugn och lycka till! Berätta gärna hur det går.

[Mama Chaka]

håller med!
Det måste ju alltid vara bra att visa sig samarbetsvillig och intiativrik! Har dock inte så mycket erfarenhet på just det här området så ajg ahr inte mycket råd att ge, men jag kan ge en jättestor styrkekram och förhoppning om att det ordnar sig!

[anonymt namn]

advokat idag, har möte redan på Torsdag kl 14!! Jag och sambon jobbar på för fullt här med att få ihop all dokumentation och verkligen minnas allt i rätt ordning, men tror vi börjar få ihop det rätt bra Tur man har så mycket nerskrivet!!

Så nu är det socialkontoret på Onsdag och sen Advokat på Torsdag, sen på Lördag ska han träffa flickorna någon timme över lunch. Hoppas det går bra för dom! Jag vet ju att han inte säger något gott om mig, utan verkligen jobbar och jobbar för att dom skall tycka illa om mig, men jag tror jag uppfostrat 2 kloka små töser och att dom inte lägger någon större vikt vid det.

Nu känns det som om det går liiiite åt rätt håll iallafall, skön känsla!

[anonymt namn]

Det behövs!!

[Malinau]

Det var snabba ryck med allt det. Antar att det är bra så att du/ni får ta tag i det här ordentligt och få en lösning på det.

[Mama Chaka]

wow! jag är imponerad! Låter som du har koll på läget trots allt! och bra att du har mycket nedskrivet! Ska hålla tummarna att allt löser sig till det bästa.