Vet nästan vad ni ska svara på detta men måste ändå fråga....
Om man har en dotter som ALDRIG berättar NÅGONTING överhuvudtaget, man har som förälder ingen insyn i vad hon gör, vad hon tänker på, vilka erfarenheter hon hunnit skaffa sig, hur hon MÅR - vet egentligen bara hur hennes betyg ser ut och vilka hennes kompisar är - är det då någonsin ok att snoka?
Råkade hitta min dotters dagbok häromdagen och resonerade med min make, som menade på att om det kan hjälpa oss att förstå henne och guida henne rätt, stötta henne om det verkar behövas, samt om vi ALDRIG under några omständigheter berättar att vi bläddrat i den, så är det kanske inte helt fel ändå att snoka lite grann?
Suck. Önskar bara att jag kunde nå henne på något sätt. Säg inte "det går över" för hon är inte sån, hon har inte pratat med mig om någonting, någonsin. Och det är ju mer oroligt nu i tonåren (hon är 15 och beter sig mycket föraktfullt mot mig).
1
Nånsin ok att snoka? Vet nästan vad ni ska svara på detta men måste ändå fråga....
Om man har en dotter som ALDRIG berättar NÅGONTING överhuvudtaget, man har som förälder ingen insyn i vad hon gör, vad hon tänker på, vilka erfarenheter hon hunnit skaffa sig, hur hon MÅR - vet egentligen bara hur hennes betyg ser ut och vilka hennes kompisar är - är det då någonsin ok att snoka?
Råkade hitta min dotters dagbok häromdagen och resonerade med min make, som menade på att om det kan hjälpa oss att förstå henne och guida henne rätt, stötta henne om det verkar behövas, samt om vi ALDRIG under några omständigheter berättar att vi bläddrat i den, så är det kanske inte helt fel ändå att snoka lite grann?
Suck. Önskar bara att jag kunde nå henne på något sätt. Säg inte "det går över" för hon är inte sån, hon har inte pratat med mig om någonting, någonsin. Och det är ju mer oroligt nu i tonåren (hon är 15 och beter sig mycket föraktfullt mot mig).
Njae. Jag skulle tro att det jag skulle ta på mig vuxenhandskarna om jag misstänkte droger eller livsfarlig depression eller så.
Men inte snoka av nyfikenhet.
Då får man försöka kommunicera istället.
"Idag har jag ... och ... och ... . Vad har du gjort idag?/Vad har hänt i ditt liv idag?" Och så får man väl försöka ställa följdfrågor om vem den där Lotta är eller om det gick bra på det där provet eller vad det kan vara för nåt.
Och så får man väl stå för att man är mossig och inte fattar nåt.
Säger hon som tjuvläser sin dotters blogg. Men den ligger ju offentlig på nätet och så mycket nyheter står det inte där ... :-X
2
Njae. Jag skulle tro att det jag skulle ta på mig vuxenhandskarna om jag misstänkte droger eller livsfarlig depression eller så.
Men inte snoka av nyfikenhet.
Då får man försöka kommunicera istället.
"Idag har jag ... och ... och ... . Vad har du gjort idag?/Vad har hänt i ditt liv idag?" Och så får man väl försöka ställa följdfrågor om vem den där Lotta är eller om det gick bra på det där provet eller vad det kan vara för nåt.
Och så får man väl stå för att man är mossig och inte fattar nåt.
Säger hon som tjuvläser sin dotters blogg. Men den ligger ju offentlig på nätet och så mycket nyheter står det inte där ... :-X
Jag håller med cene37. Är det fara för dottern liv kan man få snoka, men annars är det fruktansvärt att läsa en dagbok för att man vill få en kommunikation med sin dotter på något sätt. Då är det bättre att försöka kommunicera-eller inse att det är för sent. Men det tror jag inte.
Varför har det blivit så här? Pratade hon inte med dig när hon var tre-fyra år heller när de första kommunikationerna börjar?
Har ni aldrig tillsammans funderat ut någon lämplig present till pappa, färger på hennes nya tapeter, vilken mat hon skule vilja ha?
Pratade hhon aldrig om hur det varit i skolan i första klass heller?
Varför tog ni inte tag i det då? Ett sätt nu kan ju vara att försöka prata med hennes kompisar. Det finns säkert någon där som ör lite mer talför än din dotter. Om de kommer hem till er kan du ju fråga kompisen "Har ni några planer för i kväll Lisa"? "Vilka är det mer som kommer då"? De kanske tycker du är skitjobbig, men oftast tycker ungdomar i den åldern att föräldrar ska vara skitjobbiga och att det är bättre att de frågar och bryr sig än inte alls-även om de bara fräser till svar. Kan du inte prata med hennes handledare (mentor?) i skolan och förklara hur svårt du har att få till stånd en kommunikation er emellan och undra hur hon ar det i skolan och den vägen få veta lite "skvaller" För sådant kan man ju inte ta på utvecklingssamtalen, men att ringa till handledaren (eller besöka skolan) vid ett annat tillfälle när dottern inte hör kan ju vara bra! Har hon någon favoritkompis? Kan du kanske lära känna hennes/hans föräldrar? Bjuda dem på middag och försöka få till stånd lite kommunikation med dem i alla fall och kanske den vägen få veta lite mer om vilka din dotter umgås med/vad de gör och hur hon/kompisarna mår? Jag vet att tonåringarna signalerar att de bara vill vara med kompisarna, men om du lockar med något kul...du och hon på grönan en kväll bara ni och tågresa till Stockholm och bo på hotell. Tror du hon skulle tacka nej då också?Lycka till!!
4
Jag håller med cene37. Är det fara för dottern liv kan man få snoka, men annars är det fruktansvärt att läsa en dagbok för att man vill få en kommunikation med sin dotter på något sätt. Då är det bättre att försöka kommunicera-eller inse att det är för sent. Men det tror jag inte.
Varför har det blivit så här? Pratade hon inte med dig när hon var tre-fyra år heller när de första kommunikationerna börjar?
Har ni aldrig tillsammans funderat ut någon lämplig present till pappa, färger på hennes nya tapeter, vilken mat hon skule vilja ha?
Pratade hhon aldrig om hur det varit i skolan i första klass heller?
Varför tog ni inte tag i det då? Ett sätt nu kan ju vara att försöka prata med hennes kompisar. Det finns säkert någon där som ör lite mer talför än din dotter. Om de kommer hem till er kan du ju fråga kompisen "Har ni några planer för i kväll Lisa"? "Vilka är det mer som kommer då"? De kanske tycker du är skitjobbig, men oftast tycker ungdomar i den åldern att föräldrar ska vara skitjobbiga och att det är bättre att de frågar och bryr sig än inte alls-även om de bara fräser till svar. Kan du inte prata med hennes handledare (mentor?) i skolan och förklara hur svårt du har att få till stånd en kommunikation er emellan och undra hur hon ar det i skolan och den vägen få veta lite "skvaller" För sådant kan man ju inte ta på utvecklingssamtalen, men att ringa till handledaren (eller besöka skolan) vid ett annat tillfälle när dottern inte hör kan ju vara bra! Har hon någon favoritkompis? Kan du kanske lära känna hennes/hans föräldrar? Bjuda dem på middag och försöka få till stånd lite kommunikation med dem i alla fall och kanske den vägen få veta lite mer om vilka din dotter umgås med/vad de gör och hur hon/kompisarna mår? Jag vet att tonåringarna signalerar att de bara vill vara med kompisarna, men om du lockar med något kul...du och hon på grönan en kväll bara ni och tågresa till Stockholm och bo på hotell. Tror du hon skulle tacka nej då också?Lycka till!!
Jag håller med ovanstående, om man misstänker droger eller kriminella beteenden/sällskap osv så kan snokande rättfärdigas. Men inte för att man känner att man tappar greppet om sin tonårings vardag. Man ska tappa greppet om sin tonåring, det är det som är frigörelse. Men jobba på kommunsikationen mellan er, för den ska ni leva med resten av era liv. Men från och med nu styr hon själv över vilka delar av sitt liv hon vill dela med sig av, precis som du! (Inte berättar du allt för henne?) Fast när man lever i samma bostad måste man bjuda lite på sig själv och det måste ni få henne att inse. Ni kan ju inte gissa hur hon mår eller hur hon vill ha samvaron med er.
7
Jag håller med ovanstående, om man misstänker droger eller kriminella beteenden/sällskap osv så kan snokande rättfärdigas. Men inte för att man känner att man tappar greppet om sin tonårings vardag. Man ska tappa greppet om sin tonåring, det är det som är frigörelse. Men jobba på kommunsikationen mellan er, för den ska ni leva med resten av era liv. Men från och med nu styr hon själv över vilka delar av sitt liv hon vill dela med sig av, precis som du! (Inte berättar du allt för henne?) Fast när man lever i samma bostad måste man bjuda lite på sig själv och det måste ni få henne att inse. Ni kan ju inte gissa hur hon mår eller hur hon vill ha samvaron med er.
mig att snoka om jag är djupt bekymrad över något i barnets beteende. Förmodligen inte bara för att barnet inte delar sin vardag med mig, men om barnet beter sig konstigt och är nedstämd mm. Då skulle jag kunna snoka.
8
Skulle kunna tänka mig att snoka om jag är djupt bekymrad över något i barnets beteende. Förmodligen inte bara för att barnet inte delar sin vardag med mig, men om barnet beter sig konstigt och är nedstämd mm. Då skulle jag kunna snoka.
Ja. Men inte i ert fall. Det är inte tillräckligt allvarligt. Om jag ska hårdra det. Jag har snokat hos ett av mina barn, men då höll han på med droger. Det var liv och död. Så jag tvekade aldrig. Men om man är sådär allmänt orolig ska man låta bli. Då måste man försöka nå dem på annat sätt. Men om du är jätte, jätteorolig så...
9
Ja. Men inte i ert fall. Det är inte tillräckligt allvarligt. Om jag ska hårdra det. Jag har snokat hos ett av mina barn, men då höll han på med droger. Det var liv och död. Så jag tvekade aldrig. Men om man är sådär allmänt orolig ska man låta bli. Då måste man försöka nå dem på annat sätt. Men om du är jätte, jätteorolig så...
Det är ok OM man kan hålla truten om vad man läst OCH kan ta det man läser med fem stora nypor salt. Dagböcker brukar vara fyllda av omogna känslor och flyktiga tankar som man inte ska ta på för stort allvar.
Är du beredd på att förstå dagboken och inte ta åt dig om det står elaka saker om familjen så är det ok.
10
Det är ok OM man kan hålla truten om vad man läst OCH kan ta det man läser med fem stora nypor salt. Dagböcker brukar vara fyllda av omogna känslor och flyktiga tankar som man inte ska ta på för stort allvar.
Är du beredd på att förstå dagboken och inte ta åt dig om det står elaka saker om familjen så är det ok.
En dagbok känns inte som ett alternativ till att lära känna sin dotter. Ofta är det ju saker som skrivs i stundens "hetta" och blir ju väldigt personligt och sånt ska man som förälder inte snoka i. Men som sagt, misstänker man droger eller annat livsfarligt kan en dagbok kanske ge information. Tror heller inte att man som förälder vill veta sånt som kan stå i en dagbok, tänker bara på min egen från tonåren...!
Jag kom på ett sätt att få min tonåring att öppna sig lite -jag bad henne vika lakan med mig. Vi hade många nytvättade lakan så det tog en stund Medan vi stod där och "jobbade" svarade hon faktiskt på mina frågor om hur det var i skolan, på dansen, på senaste discot osv Det var riktigt mysigt! Kanske var det för att det fanns liksom inget annat att fly till, det var hon och jag och tystnaden. Kan påpeka att hon är väldigt svårpratad och har alltid varit.
11
En dagbok känns inte som ett alternativ till att lära känna sin dotter. Ofta är det ju saker som skrivs i stundens "hetta" och blir ju väldigt personligt och sånt ska man som förälder inte snoka i. Men som sagt, misstänker man droger eller annat livsfarligt kan en dagbok kanske ge information. Tror heller inte att man som förälder vill veta sånt som kan stå i en dagbok, tänker bara på min egen från tonåren...!
Jag kom på ett sätt att få min tonåring att öppna sig lite -jag bad henne vika lakan med mig. Vi hade många nytvättade lakan så det tog en stund Medan vi stod där och "jobbade" svarade hon faktiskt på mina frågor om hur det var i skolan, på dansen, på senaste discot osv Det var riktigt mysigt! Kanske var det för att det fanns liksom inget annat att fly till, det var hon och jag och tystnaden. Kan påpeka att hon är väldigt svårpratad och har alltid varit.
15-åringar kan man behöva muta lite för att dom ska öppna sig tycker jag. Om mamma bjuder på en dyr kaffe och kaka på mysigt fik är det helt ok att sitta och prata lite. Om mamma dessutom kanske bjuder på nån shopping är det ok att gå på stan med henne också.
Eller bjud på biobesök på någon film båda vill se. Eller sitt med henne och titta på nån av alla serier hon följer på TV. Det dyker upp många intressanta samtalsämnen när man sitter och tittar på Greys anatomy t.ex.
Respektera att hon inte vill dela med sig men acceptera inte att hon är otrevlig utan anledning.
12
15-åringar kan man behöva muta lite för att dom ska öppna sig tycker jag. Om mamma bjuder på en dyr kaffe och kaka på mysigt fik är det helt ok att sitta och prata lite. Om mamma dessutom kanske bjuder på nån shopping är det ok att gå på stan med henne också.
Eller bjud på biobesök på någon film båda vill se. Eller sitt med henne och titta på nån av alla serier hon följer på TV. Det dyker upp många intressanta samtalsämnen när man sitter och tittar på Greys anatomy t.ex.
Respektera att hon inte vill dela med sig men acceptera inte att hon är otrevlig utan anledning.
Jag har snokat en hel del och det är jag väl inte direkt stolt över men som jag har sett det så har det varit nödvändigt. Det visade sig vara nödvändigt också.
Jag har läst, inte dagböcker för det fanns inte, men diverse papper som h*n skrivit, läst och kopierat sms och kontaktbok från mobilen, kollat msn-loggar och besökt Internetforum och annat (som BDB) anonymt och kollat vad som skrivits där.
14
Jag har snokat en hel del och det är jag väl inte direkt stolt över men som jag har sett det så har det varit nödvändigt. Det visade sig vara nödvändigt också.
Jag har läst, inte dagböcker för det fanns inte, men diverse papper som h*n skrivit, läst och kopierat sms och kontaktbok från mobilen, kollat msn-loggar och besökt Internetforum och annat (som BDB) anonymt och kollat vad som skrivits där.
Det kan finnas en naturlig förklaring till att din dotter inte berättar saker för dig också. Hon känner kanske inte förtroende för dig och du kanske aldrig blir nöjd med hennes svar och bara ska veta mer och mer och mer...
Man kan inte få veta allt vad som händer våra barn, det är omöjligt och det är inte heller meningen att vi ska veta allt.
Jag tycker det är ett övergrepp att börja snoka bland våra tonåringars innersta tankar för att få veta saker om deras sexliv och annat som vi faktiskt inte har med att göra.
15
Det kan finnas en naturlig förklaring till att din dotter inte berättar saker för dig också. Hon känner kanske inte förtroende för dig och du kanske aldrig blir nöjd med hennes svar och bara ska veta mer och mer och mer...
Man kan inte få veta allt vad som händer våra barn, det är omöjligt och det är inte heller meningen att vi ska veta allt.
Jag tycker det är ett övergrepp att börja snoka bland våra tonåringars innersta tankar för att få veta saker om deras sexliv och annat som vi faktiskt inte har med att göra.
Du drar verkligen en mängd märkliga slutsatser baserat på det jag skrivit... Dessutom har du en väldigt elak ton, speciellt efter att jag skrivit att jag ångrar mig så mycket.
Borde veta bättre än att svara dig men jag kan fan inte låta bli.
Det har aldrig varit så att jag "inte blir nöjd med hennes svar och bara ska veta mer och mer och mer....". Jag har alltid försökt känna av hennes gränser och som jag skrev innan har jag i vissa perioder försökt att fråga mer (ifall det skulle vara så att hon egentligen uppskattar att jag bryr mig tillräckligt för att fråga, även om hon inte svarar) och i vissa perioder har jag frågat mindre (för att försöka visa att jag litar på henne och inte vill pressa henne, utan gott kan vänta tills hon vill komma till mig - om hon vill komma till mig).
Jag tycker inte heller att man ska få veta allt som händer i våra barns liv! Har aldrig tyckt detta, har inte heller antytt det.
Och är det något som jag verkligen tycker att de har rätt att ha för sig själva så är det sexlivet - jag har inget (upprepar inget) intresse av att försöka snoka mig till någonting på det planet överhuvudtaget, det får hon sköta själv och jag kan bara hoppas att hon är stark nog att göra vettiga val (dvs vara ihop med killar som är snälla mot henne, skydda sig osv). Var i hela världen fick du det ifrån, att jag "snokar för att få veta saker om hennes sexliv"? Nej du tack. Råkade se en detalj som gav slutsatsen att hon haft sex, men det är det jag ångrar mest av allt att jag såg.
Det enda jag skrev ovan var att när jag nu ändå har den informationen så kan jag ju passa på att göra ett extra försök till preventivmedelssnack med henne.
Hoppas du tänker på att de korta inläggen här verkligen inte ger en fullständig bild av en individ, innan du sårar någon igen.
16
Du drar verkligen en mängd märkliga slutsatser baserat på det jag skrivit... Dessutom har du en väldigt elak ton, speciellt efter att jag skrivit att jag ångrar mig så mycket.
Borde veta bättre än att svara dig men jag kan fan inte låta bli.
Det har aldrig varit så att jag "inte blir nöjd med hennes svar och bara ska veta mer och mer och mer....". Jag har alltid försökt känna av hennes gränser och som jag skrev innan har jag i vissa perioder försökt att fråga mer (ifall det skulle vara så att hon egentligen uppskattar att jag bryr mig tillräckligt för att fråga, även om hon inte svarar) och i vissa perioder har jag frågat mindre (för att försöka visa att jag litar på henne och inte vill pressa henne, utan gott kan vänta tills hon vill komma till mig - om hon vill komma till mig).
Jag tycker inte heller att man ska få veta allt som händer i våra barns liv! Har aldrig tyckt detta, har inte heller antytt det.
Och är det något som jag verkligen tycker att de har rätt att ha för sig själva så är det sexlivet - jag har inget (upprepar inget) intresse av att försöka snoka mig till någonting på det planet överhuvudtaget, det får hon sköta själv och jag kan bara hoppas att hon är stark nog att göra vettiga val (dvs vara ihop med killar som är snälla mot henne, skydda sig osv). Var i hela världen fick du det ifrån, att jag "snokar för att få veta saker om hennes sexliv"? Nej du tack. Råkade se en detalj som gav slutsatsen att hon haft sex, men det är det jag ångrar mest av allt att jag såg.
Det enda jag skrev ovan var att när jag nu ändå har den informationen så kan jag ju passa på att göra ett extra försök till preventivmedelssnack med henne.
Hoppas du tänker på att de korta inläggen här verkligen inte ger en fullständig bild av en individ, innan du sårar någon igen.
Bilden hade inte varit klarare/oklarare om "anonym" i originalinlägget hade haft en liten bild och ett mer eller mindre känt nick. Den bild man presenterar av sig själv och ett problem blir ju en väldigt liten del av hela människa oavsett.
18
Bilden hade inte varit klarare/oklarare om "anonym" i originalinlägget hade haft en liten bild och ett mer eller mindre känt nick. Den bild man presenterar av sig själv och ett problem blir ju en väldigt liten del av hela människa oavsett.
Min far läste min dagbok när jag var 15 år. Jag var utomlands tillsammans med min mor. Jag hade i stort sätt öppnat upp hela mig själv i boken, och jag hade precis kommit på att jag gillade killar, dvs jag skrev att jag trodde att jag var bög. Min far läste det och ringde min mor som var i samma rum som jag, jag minns att min mamma såg väldigt oförstående ut och hade en förvånad min i ansiktet. Sedan la hon på luren och sa "Din pappa säger att du har bögiga tendenser". Jag blev helt förstummad. Jag visste inte vad jag skulle säga. Min mamma sa "vi måste prata om detta". Men jag kunde inte få ur mig ngt, eller så sa jag nånting (jag har förträngt detta). Hon sa att det är en "fas" du går igenom, men jag ville bara säga åt henne att hålla käften för hur visste hon vad jag kände? Jag blev så arg och förbannad och jag ringde till min pappa och skällde ut honom, hela min integritet var borta..den bbetydde tydligen absolut NOLL för min far.
Vi kom hem till Sverige några veckor därpå. Min pappa mötte upp oss på flygplatsen, jag minns att han hade ett konstigt smil i ansiktet och en stor bukett med blommor till oss. Jag fick kväljningar av att krama honom. 1-2 månader efteråt började jag 9:an. Tiden efter resan och innan 9:an var de värsta i hela mitt liv hittills. Jag blev kallad pervers äcklig av min far, och allt annat som man inte vill höra... Mina föräldrar bokade tid hos BUP för att prata om mina homosexuella "tendenser", det var snarare så att min pappa ville väl att ngn skulle "bota" mig. Psykologen fick min pappa att sluta vara homofob, iaf mot mig, vilket är bra..
Oj, vad långt det blev.
Men, nej det är inte ok att snoka. Hellre ställa öppna frågor till din tonåring ist. för att läsa privata grejer.
19
Min far läste min dagbok när jag var 15 år. Jag var utomlands tillsammans med min mor. Jag hade i stort sätt öppnat upp hela mig själv i boken, och jag hade precis kommit på att jag gillade killar, dvs jag skrev att jag trodde att jag var bög. Min far läste det och ringde min mor som var i samma rum som jag, jag minns att min mamma såg väldigt oförstående ut och hade en förvånad min i ansiktet. Sedan la hon på luren och sa "Din pappa säger att du har bögiga tendenser". Jag blev helt förstummad. Jag visste inte vad jag skulle säga. Min mamma sa "vi måste prata om detta". Men jag kunde inte få ur mig ngt, eller så sa jag nånting (jag har förträngt detta). Hon sa att det är en "fas" du går igenom, men jag ville bara säga åt henne att hålla käften för hur visste hon vad jag kände? Jag blev så arg och förbannad och jag ringde till min pappa och skällde ut honom, hela min integritet var borta..den bbetydde tydligen absolut NOLL för min far.
Vi kom hem till Sverige några veckor därpå. Min pappa mötte upp oss på flygplatsen, jag minns att han hade ett konstigt smil i ansiktet och en stor bukett med blommor till oss. Jag fick kväljningar av att krama honom. 1-2 månader efteråt började jag 9:an. Tiden efter resan och innan 9:an var de värsta i hela mitt liv hittills. Jag blev kallad pervers äcklig av min far, och allt annat som man inte vill höra... Mina föräldrar bokade tid hos BUP för att prata om mina homosexuella "tendenser", det var snarare så att min pappa ville väl att ngn skulle "bota" mig. Psykologen fick min pappa att sluta vara homofob, iaf mot mig, vilket är bra..
Oj, vad långt det blev.
Men, nej det är inte ok att snoka. Hellre ställa öppna frågor till din tonåring ist. för att läsa privata grejer.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det var riktigt mysigt! Kanske var det för att det fanns liksom inget annat att fly till, det var hon och jag och tystnaden. Kan påpeka att hon är väldigt svårpratad och har alltid varit.
