HEJ ALLA! Är nyfiken på att höra hur era blivande femåringar behandlar sina småsyskon. Min Nora är duktig med den lille, 10 mån, hjälper till att hämta kläder, leksaker, ser till att han inte får fingrarna i kläm osv. Men med lillasyster, 3 1/2 har hon inte alls lika gott tålamod. De kivas alltid om samma leksak, de kommer inte överens om vilken film de ska se när de får välja, hon stänger ut lillasyster ur sitt rum och vill vara "ifred" etc. Sällan eller aldrig fysiskt bråk, men mycket gnäll och gnabb från femåringens sida gentemot lillasyster.
HUR HAR NI DET?
1
SYSKON HEJ ALLA! Är nyfiken på att höra hur era blivande femåringar behandlar sina småsyskon. Min Nora är duktig med den lille, 10 mån, hjälper till att hämta kläder, leksaker, ser till att han inte får fingrarna i kläm osv. Men med lillasyster, 3 1/2 har hon inte alls lika gott tålamod. De kivas alltid om samma leksak, de kommer inte överens om vilken film de ska se när de får välja, hon stänger ut lillasyster ur sitt rum och vill vara "ifred" etc. Sällan eller aldrig fysiskt bråk, men mycket gnäll och gnabb från femåringens sida gentemot lillasyster.
HUR HAR NI DET?
Thora har inga småsyskon, men väl en storebror som är 7,5 år. Deras relation har både sina bra och sina dåliga sidor som väl de flesta syskonrelationer. När hon föddes (storebror var då 2 år och 9 månader) var han inte alls förtjust och tyckte vi skulle lämna tillbaka henne. Nu leker de ofta bra tillsammans och sover i samma rum (båda trivs med det även om vi har ett till sovrum som de kan använda om de tröttnar på att dela rum).
Storebror är lite rädd av sig. Han är rädd för att leka på ovanvåningen ensam, rädd för märka rum etc. Då är det bra att ha lillasyster som ofta vill följa med honom.
Det händer att de grälar om vilka filmer de ska se, att storebror tycker att det är orättvist att han har långa skoldagar och liknande. Thora för mycket oväsen när hon blir arg och det gillar inte storebror alls (känslig för ljud).
I det stora hela tycker jag att det positiva överväger i deras relation.
2
Thora har inga småsyskon, men väl en storebror som är 7,5 år. Deras relation har både sina bra och sina dåliga sidor som väl de flesta syskonrelationer. När hon föddes (storebror var då 2 år och 9 månader) var han inte alls förtjust och tyckte vi skulle lämna tillbaka henne. Nu leker de ofta bra tillsammans och sover i samma rum (båda trivs med det även om vi har ett till sovrum som de kan använda om de tröttnar på att dela rum).
Storebror är lite rädd av sig. Han är rädd för att leka på ovanvåningen ensam, rädd för märka rum etc. Då är det bra att ha lillasyster som ofta vill följa med honom.
Det händer att de grälar om vilka filmer de ska se, att storebror tycker att det är orättvist att han har långa skoldagar och liknande. Thora för mycket oväsen när hon blir arg och det gillar inte storebror alls (känslig för ljud).
I det stora hela tycker jag att det positiva överväger i deras relation.
är det oftast inga problem. Visst kan de bråka om saker och vara lite stygga mot varandra, så som syskon är då och då. Här är det äldsta pojken som är 9 som är den som gör mig galen. Han kan vara så taskig mot sina syskon som är 5 och 4 år. Känns jättejobbigt emellanåt. Han blir så trött på dem, då de förstör hans grejor, går in på hans rum, har "fördelar" som små, som han tycker att han inte längre har. Han kan bland annat bli jätteavundsjuk då de får vara hemma med mig när jag är ledig mitt i veckan. Spelar ingen roll att jag förklarar att man måste gå i skolan, för det är ändå DE SMÅS fel enligt honom och de har det "mycket bättre än han" och "jag är mycket snällare mot dem" osv.
Usch det ÄR jobbigt...
Märker dock att när jag ger stora killen VÄLDIGT mycket EGENtid och extra uppmärksamhet och oändligt tålamod (vilket är svårt ibland tycker jag eftersom han är så stor att jag oftare blir arg på honom när barnen bråkar, eftersm man tycker att han är den som ska förstå mest) så blir han sååå mkt snällare och mer generös, omtänksam mot sina mindre syskon.
Skulle nästan tippa att det ofta handlar om avundsjuka och någon form av "sorg" över att ha mist lite av sin mamma/pappa. Då kanske det, som i ert fall, är värst med första syskonet som kom, eftersom det syskonet symobilserar den förlusten mer än nästa syskon som kom. Är svårt att gå från att vara ensambarn till att dela mamma ohc pappa med någon annan person och att "behöva konkurrera" om mammas och pappas kärlek.
Mamma till tre underbara barn. Kämpar ständigt med vikten
4
mellan de yngsta... är det oftast inga problem. Visst kan de bråka om saker och vara lite stygga mot varandra, så som syskon är då och då. Här är det äldsta pojken som är 9 som är den som gör mig galen. Han kan vara så taskig mot sina syskon som är 5 och 4 år. Känns jättejobbigt emellanåt. Han blir så trött på dem, då de förstör hans grejor, går in på hans rum, har "fördelar" som små, som han tycker att han inte längre har. Han kan bland annat bli jätteavundsjuk då de får vara hemma med mig när jag är ledig mitt i veckan. Spelar ingen roll att jag förklarar att man måste gå i skolan, för det är ändå DE SMÅS fel enligt honom och de har det "mycket bättre än han" och "jag är mycket snällare mot dem" osv.
Usch det ÄR jobbigt...
Märker dock att när jag ger stora killen VÄLDIGT mycket EGENtid och extra uppmärksamhet och oändligt tålamod (vilket är svårt ibland tycker jag eftersom han är så stor att jag oftare blir arg på honom när barnen bråkar, eftersm man tycker att han är den som ska förstå mest) så blir han sååå mkt snällare och mer generös, omtänksam mot sina mindre syskon.
Skulle nästan tippa att det ofta handlar om avundsjuka och någon form av "sorg" över att ha mist lite av sin mamma/pappa. Då kanske det, som i ert fall, är värst med första syskonet som kom, eftersom det syskonet symobilserar den förlusten mer än nästa syskon som kom. Är svårt att gå från att vara ensambarn till att dela mamma ohc pappa med någon annan person och att "behöva konkurrera" om mammas och pappas kärlek.
Elias har en lillasyster som är två år yngre och de är jättefina mot och med varandra. på dagis kan de gå över till den andres avdelning bara för att kramas. De leker hur bra som helst ihop, även om det givetvis blir tjafs ibland. Är dock aldrig något allvarligt eller långvarigt.
5
Elias har en lillasyster som är två år yngre och de är jättefina mot och med varandra. på dagis kan de gå över till den andres avdelning bara för att kramas. De leker hur bra som helst ihop, även om det givetvis blir tjafs ibland. Är dock aldrig något allvarligt eller långvarigt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Mamma till tre underbara barn. Kämpar ständigt med vikten 