Våghalsig prins

[Karin m A & N]

Nils är inte alls som sin syster! Hon var och är försiktig, ser sig för, lär sig saker i lugn och ro och måste snarare övertalas än att bromsas... Han slänger sig fram överallt! Nu har han lärt sig att klättra upp i storasysters säng - när han ska ner slänger hn sig bara! Idag har det resulterat i en bula och näsblod...

Idag är mina föräldrar + bror här för att fira min födelsedag och pappas födelsedag, de har fått ägna all tid åt att passa Nils känns det som! Maken och jag har lagat mat och de har turats om att jaga efter Nils!

Med ALva har vi aldrig behövt åka till akuten pga olyckor men det känns som om Nils är en stark kandidat när det gäller det här! Ont i magen var och varannan dag har man! Vad gör man med ett barn utan självbevarelsedrift? Självklart måste de få testa men jag är totalt ovan!

Hur har ni andra det? Är era tuffingar, fegisar, har de koll själva eller måste de bevakas varje sekund?

Självklart måste man passa hela tiden men just nu kan man inte ens vända ryggen till och ge Alva en bok!

Kram

[~Ida~]

Men det är mycket tack vare att Kasper är så himla kort för han har helt enkelt inte räckvidd nog att klättra upp på något högt

Jennie var jättelugn. Pontus klättrade väldigt tidigt, vi hittade honom på köksbordet när han var 13 månader, men han lärde sig fort att det faktiskt gör ont att ramla och vi har aldrig behövt in till sjukhus med honom heller för olycksrelaterade frågor.

När Pontus var 14 månader så köpte vi en sån här rutchkana som finns i måna villaträdgårdar och ställde mitt i vardagsrummet med en mjukare pusselmatta under. Vi behövde något åt honom att klättra på som var relativt säkert och roligt så att han lät bli att klättra på allt farligt. Han ramlade ner från rutchkanan några gånger men lärde sig fort att hålla i sig. Den rutchkanan har varit guld värd och lätt värd sina 800 kr. Vårt bästa inköp någonsin till barnen. De tycker fortfarande den är jättekul fast just nu står den i garaget men den kommer nog fram åt Kasper snart igen.

Så jag skulle tippa på att det är en kort tid det här gäller, sen kommer han lära sig att tyndlagen är något att räkna med i alla lägen och lära sig hur man undviker att ramla på näsan.

[♥Helena♥]

Vet hur du har det!!!!Min dotter var/är sådan.Jag anade det starkt redan när jag var gravid med dem för hon var inte stilla ofta!!De på BB (när jag låg inlagd)hade sällan träffat på vildare baby.Det gick inte att ta ett ctg ens.
Hon var tidig med grovmotoriken och man kan nu se på hennes framtänder att hon aldrig har tänkt sig för innan hon har kastat sig framlänges.
Hennes bror var försiktig fram tills han var ca 1,5 år...Men han är så klumpig så han har alltid minst 10 blåmärkenLik sin mamma.....Han kastar sig gärna också ut i det okända men är väl mer "jobbig" när det gäller hans humör istället.>Väldigt envis och blir arg lätt.Så är det inte ena så är det det andra!

Dante är rätt vild men det känns ändå ok för man har ingen tvilling att ta hänsyn till och det känns lite lyxigt.
Men han är ju definitivt inte som sin syrra(som NIls verkar vara just nu)men stabilare än sin klumpiga bror.Men han klättar ju upp Saga och Julians säng numera och har börjat härja i vagnen så numera får jag spänna fast honom av säkerhets skäl.
Det är hanterbart allafall.JAg skulle väl kalla honom en tuffing som just nu är rätt säker i sin motorik.Han tar inte för stora risker.
Det är jobbigt när de är helvilda.Kanske han lär sig av sin vildhet för det gör ju ont att slå sig!(ngt min dotter visserligen aldrig lärt sig förräns nu när hon är nästan 6!)

Hoppas han lugnar ner sig lite!
(låångt blev det men jag hoppas du orkade läsa allafall.JAg vet hur det är.)

[Karin m A & N]

Tack för tipset med rutschkanan, ska ta upp det med maken! Kanske något för Nils att få i 1 års present!

[Karin m A & N]

Ja, våghalsig är han definitivt! Just nu jobbar han på att vända lära-gå-vagnen... Båda barnen har varit/är tidiga i motoriken men har man ingen självbevarelsedrift så verkar det inte spela någon roll - ser han något spännande från syrrans säng så slänger han sig bara ner. Idag har vi lagt en madrass bredvid för att han ska slippa slå sig, vet inte hur många blåmärken han har just nu!

[Kristin med 8 barn]

Hm....han är väl lite därimellan typ... men mest har han nog kolla själv liksom. KÄnner inte att jag måste bevaka honom. Han klättrar upp i stolar, man sitter och ropa om han inte lyckas ta sig ner själv. I stora stolen lyckas han bättre ta sig ner, då firar hen sig ner under ärmstödet liksom. Han har knappt ramlat något gång så att han gjort illa sig. I dag var han i pappas säng som är rätt hög (sånn där höj och sänkbar elände...) då var han på väg till kanten, men vände sig om med benen och rumpan först och firade sig ner med ett lite duns. Vet inte om det var "plannerad" eller bara blev så...

Däremot får han nu upp alla skåp och lådor så man vet inte i vilket rum han skall få vara "fritt"... för även om han inte gör sig själv illa så kan ju ett och annat från skåpet förstöras.

[Ehlie]

Jag skulle säga att Vilgot är ganska vild... men har inget att jämföra med, mer än de andra barnen på kyrkis. En tjej lika gammal, sitter bara och tittar i princip (kryper lite iofs), men Vilgot är verkligen överallt! Kryper fort, under grejer, över grejer, ställer sig upp, klättrar i trappor, ska gå, springa, bara man håller i honom. Klättrar upp i sin fåtölj. Försöker komma ner själv från sängen, men oftast med huvudet före...Är i alla skåp och lådor och härjar. Allt ska undersökas! Japp, man får passa mycket! Men han har inte slått sig så värst mycket, nån bula och blåmärke, men inget allvarligare. Har väl hyfsad koll.

Sambon var tydligen likadan när han var liten... så man var ju ganska förberedd på det om man säger så

Kramar

[Sofia m Ludvig]

Det låter precis som hemma hos oss...Ludvig är i farten från han vaknar tills han somnar på kvällen,puh!! han är på ALLT ramlar,snubblar konstant....han har så mycket bulor,blåmärken i huvet så jag kan snart inte räkna dem.... gråter 2sek så upp igen tills nästa törn...De borde ju lugna ner sig snart

[Kristin med 8 barn]

Hehe...blir lite full i skratt. För när jag läser vad Vilgot gör så är det ju ungefär som Leon, han gör ju allt det där...bara att han sällan ramlar utan klarar sig eller "ropar" påhjälp.

Och ändå så tycker jag han är rätt lugn
Men så har jag en Julia att samanlikan med, hon dansade på fönsterbrädorna vid samma ålder....

[-Nina-]

Halvgalen, tålig och har rätt bra koll. Så skulle jag väl kunna sammanfatta Max. Han är överallt, klättrar upp i fåtöljer,s tolar, soffbord, soffan osv. Han tar sig tom upp i fönsterbrädorna i vardagsrummet om man inte har stenkoll. Han försöker ta sig upp i syrrans loftsäng också, men det är han för kort för. Han springer fram som en virvelvind och snubblar ibland, men gör sig sällan illa.

Visst har han en del blåmärken, och han har nog blödigt näsblod en 5 gånger redan (alla mina barn + jag blöder lätt iofs) men han verkar sällan göra illa sig faktiskt.

Hoppas att Nils snart blir lite lugnare och hinner tänka efter före snart Jobbigt att han ska göra illa sig ju!

[smulan-75]

Fabian är rätt lugn än, iallafall med att klättra. Han är nog lite försiktig av sig. Gör inget förräms han är säker på att klara det. Men det är blivit många bulor och blåmärken ändå. Inget näsblod än men han har slagit sig i munnen så att det är blödit några gånger.

Hoppas att Nils lugnar ner sig snart.

[Ehlie]

Haha, ja, jag säger ju det, jag har ju inte så mycket att jämföra med
Men han har iaf blivit bra stadig nu och har koll, han slår sig väldigt sällan.

Låter helt klart snäppet värre att använda fönsterbrädorna som scen! Jisses, du måste du haft hjärtat i halsgropen varje dag!?!

Nähä, nu ska jag strunta i disk och tvätt och ta en tupplur.........

[maita]

Här är det lugna gatan. Min tjej är väldigt lugn och försiktig. Känns som hon inte vill göra nått innan hon kan det, eller vad man ska säga. Så hon slår sig väldigt sällan, bara när hon är trött i princip. Och hon är lååånga vägar ifrån att försöka klättra upp på saker eller ta sig ur barnstolen. Även om hon också förösker klättra ner från våran säng. Sen kan hon ibland sitta ett tag och pilla med sina grejer i lugn och ro.

Jag har ju inte heller så mycket att jämföra med (mer än kompisars barn) men jag tror hon är väldigt lugn. De kommenterer jag oftast får är vad lugn hon är eller vilka stora ögon hon har.

Kul ändå att de är så olika dina två barn, även om det inte är kul att ha hjärtat i halsgropen hela tiden.