En bonuspappa som "tar över", vad är ok?

[Nattviola]

Ja en bonuspappa som ställer upp och gör allt för sin bonusson är väl en riktig dröm! Om den riktiga pappan var död eller bodde långt bort och aldrig fanns där kanske...men inte när man bor i samma stad och nästan grannar????
Min sambo har en kille på nu 7 år, och jag har 2 killar sedan tidigare och vi har bott tillsammans i drygt 5 år. Bonuskillen bor hos oss varannan vecka och jag överdriver inte om hans mammas nya man ringer MINST 4-5 gånger den veckan han är hos oss! Alltså inte pojkens mamma utan bonuspappan?! I början sa jag inget men när det hade pågått ett tag frågade jag om min sambo verkligen tyckte att det var normalt, jag menar vad sjutton vill han?
Tänk om jag skulle hålla på och ringa pojken flera gånger den veckan han var hos mamman, hon skulle få spader Och min sambo skulle aldrig komma på tanken att ringa mina killar heller när dom är hos sin pappa.
Dessutom fick vi se att det stod i veckobrevet att "I onsdags var NN's mamma och pappa här och hälsade på i skolan" och jag sa till min sambo, men du har väl inte varit där? Det är ju helt absurt?! Det är alltså mamman och hennes nya man som har varit i skolan och gjort det besök som man som förälder får göra, och man är med och äter i matsalen bl.a. Jaha, sa jag då kanske vi ska gå dit också då så att barnen i klassen blir alldeles snurriga i huvudet av alla föräldrar som "NN" har.
Droppen var igår när det var bowlingkalas och naturligtvis skulle "extrapappa" vara med...Min sambo sa till mamman att det väl ändå var deras sak att fixa med kalaset som var föräldrar, och att han faktiskt inte behövde vara med där, i annat fall skulle han ta med mig också. Och så blev det, där stod vi 4 föräldrar och tog emot alla barnen och deras föräldrar. Några konstiga blickar blev det ju, och dessutom framkom det att några trodde att bonuspappan var den riktiga pappan!!! Han fullständigt körde över min sambo och sprang runt och skulle pricka av alla barnen och knyta skor och vände nästan ut och in på sig själv...
I mina ögon är det här helt galet att en bonusförälder springer i skolan i tid och otid och leker förälder, och dessutom ringer flera gånger i veckan. Vi är ju knappast några trasiga familjer utan fullt normala och pappan har dessutom funnits för sin son hela tiden! Min sambo har sagt till mamman vad han tycker, men hon säger bara att han (bonuspappan) tycker att det är så roligt med "NN" och han har ju inga egna barn...
Nähä, OCH?
Jag vet inte om jag överreagerar, och det kan vara intressant att höra vad någon annan tycker!

[Malinau]

Att de engagerar sig och ställer upp är förstås bra, men precis som du tycker jag att han gått långt över gränsen. Han försöker ju ta över den riktiga pappans plats.

Jag tycker att din sambo ska ta ett snack på tu man hand med honom, förklara att han uppskattar hans engagemang och tycker att det är bra, men vara tydlig med var gränsen går. Han är välkommen till skolan om _båda_ föräldrarna tycker att det är okej och får respektera om det finns tillfällen då någon av er inte tycker det. Lucia-firande är väl okej, tänker jag, men inte utvecklingssamtal exempelvis.

Fattar han inte utan fortsätter, så säg till skolan att han inte har där att göra annat än för lämning och hämtning av barn då möjligen.

[~Trixie~]

En styvförälder har ingen som helst rätt att vara i skolan på det sättet utan att bioföräldern är vidtalad. Det borde skolan veta om inte annat. Min man har ibland varit med på föräldramöten för min son eftersom biopappan inte orkat men vi har alltid sagt till och fått klartecken.

Jag tycker att det här verkar ha gått över styr. Har den här killen inga egna barn? Han kanske helt enkelt bara vill väl och så blir det så fel? Om jag vore biopappa skulle jag ta mig ett ordentligt snack med biomamman ang detta. Jag skulle också ta upp det här med skolan för så får det faktiskt inte gå till. Om inte annat så kan din man kontakta skolan och tala om hur det ligger till, att det är HAN som är pappa och ingen annan.

[NannaH]

Hmmm..ja...Lite konstigt får man väl lov at säga att det är, i alla fall vissa saker, men antagligen är detta bara en bonus pappa som menbar väldigt väl, så egentligen är det väl ett tecken på något bra, men ja, förstår ju om biopappan känner sig lite trampad på tårna..
Ang att HAN ringer, det är ju lite konstigt, samtidigt så vet jag att både min bonusson vill prata med både mamma och sin bonuspappa när han är hos oss, och min dotter frågar efter att få prata med min sambo när jag ringer henne hos pappa. Fast då är det ju på barnens begäran.
Ang skola och så, så har min bonusson det så att både min sambo och jag, samt hans mamma och hennes sambo är ganska engagerade i skolsaker, då vi alla hämtar och lämnar, utvecklingssamtal och sånt har dock bara bio föräldrarna gått på.
Kalasen gör vi precis som ni gjorde, vi står alla fyra och tar emot föräldrar och barn samt hjälps åt under kalaset. Vi har inte fått några konstiga blickar för det, ingen har tagit över helt utan vi har alla hjälpts åt. Framförallt för att bonussonen gärna vill ha oss alla fyra där.
Tror alla mste känna efter vad som funkar bäst för dem, och deras barn. Men alla ska ju må bra. Finns inga rätt eller fel.

[Nattviola]

Ja jag tycker också att det har gått överstyr, då är jag inte helt ute och cyklar i alla fall...
Det stämmer att den här killen inte har egna barn, och han har funnits med i bilden ca. 3 år och mamman och han är nu gifta sedan 1 år.
Jag blev helt bestört när jag fick veta det här med skolan, dels för att det mig veterligen inte får gå till så! Skolan får väl inte ens diskutera ett barn med någon annan än föräldrarna om nu inte något annat är överenskommet. (det finns ju fall där ena föräldern inte alls är delaktig i vårdnaden) I det här fallet är vi ju 4 vuxna som hämtar och lämnar vid olika tillfällen, men något annat än det har vi som bonusföräldrar inte i skolan att göra. När min sambo fick reda på detta att han varit i skolan så tog han såklart ett ordentligt prat med klassföreståndaren som blev helt pionröd och ursäktade att hon skrivit fel... Det är precis som om dom är rädda att konfrontera mamman och hennes man om det här. Jag anser att skolan skulle nekat bonuspappan att komma på föräldrabesök, just av den enkla anledningen att han inte är förälder (!) Det finns ju endast 2 tillfällen att besöka klassen och äta lunch ihop, och den har ju dom utnyttjat nu eftersom dom gick samtidigt?! Skolan har ju heller inte kontaktat pappan för att få ett godkännande att det är ok?!
Pojken har just börjat i barnskolan och det innebär en hel del nya kompisar osv. Eftersom bonuspappan utmärker sig så och är i skolan i tid och otid så har nog en del av barnen och andra föräldrar trott att han är pappan, och han har heller inte sagt att han INTE är det. Det märktes på gårdagens kalas att det blev en märklig stämning när vi redde ut begreppen...Har ingen aning om vad dom trodde att vi var för jönsar som var med föreslog att min sambo skulle ha en tröja som det stod PAPPIS på med stora bokstäver *skratt*
Min sambo har självklart pratat med mamman om det här, men hon har inte hjärta att såra sin man säger hon!!!! Han blir ju så glad över att vara med och vara delaktig, herregud säger jag, i mina ögon är det inte sunt...

[Malinau]

Håller med när det gäller sådant som utvecklingssamtal etc. Men inte när det gäller andra tillställningar. Det är inte skolans ansvar att hålla koll på och fostra vuxna människor. Många gånger är ju styvföräldrar välkomna av alla parter och skolan ska inte behöva kontakta och fråga om vem som är välkommen när och inte. Det är heller inte deras sak att lägga sig i vuxna människors konflikter. De är lärare, inte kuratorer, socialarbetare eller familjerådgivare.

[~Trixie~]

men när det gäller kvartssamtal och föräldramöten så är det föräldrar som gäller. Styvföräldrar har ingen rätt att vara där, på gott och ont.
Visst är dom lärare men dom ska också veta att information mm ska gå till Målsmän, inga andra.

[Malinau]

Just det håller jag med om.

[nybliven mamma]

Jag måste börja att klarlägga att jag håller med övriga här till viss del. Det blir helt fel att bonuspappan låter omgivningen tro att han är den biologiska pappan. med sedan måste jag nog nyansera det hela en aning.

jag är en bonusmamma som nog har gjort det mesta av vad du beskriver och det finns i mitt tycke rätt vettiga orsaker till det men i vårt fall är det klart för alla inblandade att jag INTE är den biologiska mamman. jag har tex gått på några utvecklingssamtal (i sällskap med pappan) orsaken till detta är dels att jag är intresserad men framför allt för att det är jag som har bäst koll. mamman går i bland (lång resväg) men vad det gäller tex skolarbete så har hon dem på helger och ser därför faktiskt aldrig hur barnen hanterar tex sitt skolarbete eller sitt umgänge med klasskompisarna. Det gör däremot jag och sambon. Så långt skulle det kunna räcka med att min sambo gock på utvecklingsamtalen men hemma hos oss är det jag som hjälper barnen med läxarbete (det har visat sig att jag är mer pedagogisk än sambon + jag är akademiker vilket kan vara en fördel ibland) Så jag har full koll på vilka ämnen barnen är bra i, vad de har problem med och vad de ibland har problem med utan att det riktigt märks. I det här läget har jag svårt att se att det ska vara så fel att jag närvarar på tex utvecklingsamtal.

vad det gäller kalas har jag lite svårt att se problemet. Fyra närvarande vuxna är nog inte så ovanligt. Tycker ni däremot att det är konstigt kommer nog de som närvarar på kalaset att uppfatta det och titta underligt på er. I mitt tycke skulle nog en bonus som inte närvara på ett kalas vara underligare. Ska tex jag, som bor här, gå och gömma mig om barnen skulle ha kalas hemma hos oss? Eller agera frånvarande? Jag tror det skulle generera mer undrande blickar.

Jag ringer bonusarna ibland när de är hos sin mamma, oftast (i princip alltid) för att det är något jag måste reda ut men någon av dem men det är inte så vanligt förekommande.

Sen måste jag lägga till att så länge de biologiska föräldrarna aktivt finns med i bilden är de inte möjliga att byta ut. Jag träffar bonusbarnen mycket mer än deras biologiska mamma gör men jag kommer aldrig i närheten av henne som mamma sett. och jag försöker inte heller göra det. Den biologiska mamman är alltid mamma med stort M.

[NannaH]

Håller med *IMT*

[Nattviola]

Det var intressant att höra olika resonemang och hur ni andra ser på rollen som bonusförälder. Jag skulle som sagt inte alls reagera om det handlade om att jag och pappan bodde en bit ifrån och pojken var hos oss varannan helg exempelvis. Då är det ju självklart att man som bonusförälder blir aktiv i barnens skolgång och vardagliga liv eftersom man faktiskt bor med barnet den mesta tiden.
I det här fallet är det inte så, jag och pappan bor grannar (samma villaområde) med mamman och hennes man, pappan är aktiv i barnens umgänge och kompisar och så även jag naturligtvis eftersom jag också bor här.
Jag kan faktiskt inte se att det är nödvändigt att ringa flera gånger i veckan till ett bonusbarn som bor några hundra meter bort, men saknaden kanske är enorm de få dagar han inte träffar honom, vad vet jag?
Naturligtvis skulle jag väl som bonusförälder inte gå och gömma mig om vi hade kalas hemma, det är ju löjligt...Däremot kan jag inte heller tycka att mamman och hennes man skulle komma hit och vara med på kalaset heller om det nu var hemma hos oss och det var ett barnkalas, kanske trångsynt men det bjuder jag på
Just detta kalas var i en bowlinghall och det var bestämt att pappan och mamman skulle arrangera detta ihop. Det som gjorde att det blev knasigt var att mamman och hennes man plötsligt skulle göra detta själva, det var då det blev diskussion om huruvida han ens behövde vara där. Jag ser väl i och för sig inget konstigt i att man är 4 vuxna som är med och styr upp ett kalas, det finns massor med fördelar med det! Men jag som bonusförälder skulle aldrig i mitt liv fara runt och domdera på min bonus kalas, verkligen inte om barnets mamma var där?! Det kan nog vilken förälder som helst tänka sig in i den situationen, och jag som mamma skulle bli hederligt förbannad om mina barns bonusmamma betedde sig på det viset.
All heder till de bonusföräldrar som ställer upp för sina bonusar, ni och vi är guld värda! Det finns dock gränser, och det var inte meningen att trampa någon på tårna bara ventilera mig lite

[Tina40plus]

Vilken intressant "problematik" och frågeställning! Det är ju mer sällan det tas upp dylika bekymmer på denna sida .

Jag tycker att det är kul att han ställer upp men tycker också att hans engagemang gått över styr .
Jag tror inte riktigt han har rent mjöl i påsen heller beträffande "faderskapet" - jag tycker det verkar som om han helt klart vill ta över faderskapet och överglänsa barnens riktiga pappa och det är INTE ok!

Det är fantastiskt om man kan vara alla 4 vuxna på ett kalas men som Nattviola säger så krävs det nog då att var och en vet "sin plats".

Jag är ju i den sitsen att jag innehar mamma-rollen eftersom mina bonuspojkars mamma inte själv håller kontakt med dem men jag är alltid väldigt tydlig att poängtera att jag är BONUS-mamma och inte pojkarnas riktiga mamma (det vill varken jag, pojkarna, deras far eller deras mor eftersom det ju inte ÄR så). Visst, ibland då jag skall boka någon resa eller t ex ringa för att höra ifall ett beställt pass kommit in - då brukar jag säga t ex "våra pojkar" men det är bara för att det känns så konstigt att börja förklara våra inbördes relationer (varför inte mamman/pappan ringer... eller dylikt) eftersom det är jag som sköter dylika ärenden.
Utvecklingssamtalen går jag också på eftersom det är jag som har koll på läxor, pojkarnas kunskaper inom olika ämnen osv... Dessa gick jag för övrigt på även då mamman var involverad i gossarnas liv - hon tyckte det var ok att jag var med eftersom de då bara bodde helgerna hos henne och hon inte hade ett hum om hur det gick för dem i skolan, inte deras far heller... (hon har för övrigt inte visat något intresse för deras skolgång på 5 år så....).

Tycker också att det nog är svårt för skolan att avvisa en ivrig vuxen som "vill barnens väl" (det är ju lite oklart i detta fall vad det är som styr denne man; är det faktiskt barnens väl sett ur hans synvinkel eller är det för att känna sig själv viktig och behövd..), speciellt som han tydligen också skickar signaler som om han vore pappan till barnen. Detta skall nog de vuxna sköta sinsemellan - det blir ju annars väldigt pinsamt och jobbigt för de stackars lärarna som annors också har det jobbigt i dagens skola.

Hoppas ni lyckas lugna ner den ivriga pappa-kandidaten med tiden! Bäst vore ju om de kunde få ett eget gemensamt barn - finns det något sådant i sikte??

Kram!

[_jennifer_]

För det första vill jag säga att jag tycker det är bra att han engagerar sig, att han vill vara delaktig i barnet osv. Däremot går han för långt ioch med att han ringer er flera gånger i veckan, tycker jag.

Frågan är också, vad har ni emot att han följer med till skolan och att han vill hjälpa barnen med kalas? Jag hade nog sett det som positivt, men vi är alla olika såklart

Om man tänker sig in i barnets situation hade jag tyckt att det var tryggt och bra att mina styvföräldrar engagerade sig!! Jag har själv haft en engagerad och en oengagerad styvförälder och klart positivare med den mest engagerade familjen.

Det är vi vuxna som lägger in värden av att "leka förälder" osv. Vi vuxna kan sätta gränser och tycka tex att han kan låta bli att ringa osv och det kan vi sätta stopp för om vi vill det. Men barnet är ju tillräckligt stort för att veta vem som är mamma och vem som är pappa.

Jag tror ändå att i slutändan tjänar ALLA på att vara lite open minded.

Din sambo är säkert en jättebra pappa!!! Men varför känner han sig hotad av att styvföräldern engagerar sig i barnets skola?

Ang utvecklingssamtal osv tycker jag det är bra att styvfäldrar engagerar sig, de finns ju ofta nära barnet i vardagen och kan de stötta med något är det ju superbra!! Jag har också åsikten av att ju mer trygga vuxna runt omkring barnet, desto tryggare barn.

Min åsikt är färgad av att jag är en ganska openminded biomamma, det vill säga jag bryr mig inte om hur mycket barnets styvförälder är engagerad, men ju mer ju bättre! Är också en "utdömd" styvmamma, som inte är vatten värd enligt biomamman.

Hoppas det löser sig för er alla! Kram på dig!

[cogito]

men vad VILL karl när han ringer hela tiden?
Jag tycker att ni får be om ett samtal med mamman och styvisen utan barn närvarande, där ni klargör att ni uppskattar att han kommer överens med sonen, men att han måste respektera att sonen har en pappa och inte klampa in på den rollen.
Fy så respektlöst...

[NannaH]

Hmmm..det är en svår situation att vara bonusförälder. Jag som både är bio och bonusmamma, samt har en dotter som har en bonusmamma ser ju alla vinklar av det.

Det är svårt att vara bonusförälder i och med att man lätt engagerar sig för mycket/ för lite. att hitta exakt rätt balans utan att ibland irritera någon är nog mer eller mindre omöjligt.
vet själv hur jag ibland stått på bonusens typ kalas och undrat hur mkt som är att vara tillräckligt engagerad, och vad som verkar oitresserat

Likaså vet jag hur fasansfullt oengagerad jag tycker att min dotters bonusmamma verkar vara, samtidigt som jag undrar vad jag skulle tycka om hon började ringa dottern i tid och otid..

[Anonym]

Det jag reagerar över är att du inte med ett ord säger vad barnet tycker om situvationen. _Det_ borde väll varit det viktigaste i hela frågan.

[Nattviola]

I det här fallet handlar det om min och min sambos syn på det hela, och att det är ett stort irritationsmoment som påverkar vårt vardagsliv. Jag nämner ingenting om hur pojken upplever det hela eftersom det inte handlade om det, jag ventilerade helt enkelt ur ett vuxet perspektiv.

[NannaH]

Om det stör er så mycket så att det stör ert vardagsliv, tycker jag definitivt att ni ska prata med bonuspappan.
Dock kanske ni också ska fundera över hur mycket det gör egentligen, även om det kanske verkar lite överdrivet, så är det väl bättre att han är engagerad än tvärtom.
Och precis som någon annan skrev, i detta fallet är det nog viktigt att också ta hänsyn till vad barnet vill. Jag vet ju att min dotter saknar min sambo nästan lika mycket som mig när hon är hos sin pappa, och hon vill hemskt gärna prata även med honom.

Förstår attt det kan kännas lite konstigt, men det bästa är nog att låta det vara som det är, så länge barnet mår bra av det!

[~Trixie~]

Tycker du på fullt allvar att det är ok att styvpappan tar över papparollen från biopappan?

[cogito]

Jag tänkte istället - stackars barn med ännu en vuxen som vill ha sin del av barnets tid, kärlek och uppmärksamhet... Mycket att balansera för en liten..