Känner mig lite depp idag. För idag är dagen då Oscar ska börja skolas in på dagis och om en vecka börjar jag jobba igen. Hur i hela fridens namn kunde ett helt år bara svischa förbi så fort?! Jag går nästan sönder vid tanken på att jag ska lämna ifrån mig min lille kille, trots att jag borde vara van vid detta laget. Jag har ju lämnat ifrån mig två andra och det har gått bra. Dessutom kommer han att trivas som fisken i vattnet bland andra barn. Nu när de flesta i min mammagrupp redan har börjat jobba så träffar vi inte så mycket andra barn. Jag hade en väninnan med hennes bebis på besök förra veckan och när hon satte ner sin dotter på golvet framför Oscar så började han skratta helt hysteriskt..så skoj tyckte han det var med en liten människa i samma ålder!
Men det är inte bara honom, utan liksom hela situationen jag kommer att sakna. Att inte behöva stressa iväg varje morgon och skynda sig hem från jobbet för att hämta. Att kunna promenera när det är ljust ute. Att hinna med tvätt och småpyssel härhemma. Att kunna boka tider hos läkaren utan att det blir stressigt med jobb och sånt. Att kunna hämta tjejerna tidigt från dagis varje dag. Att kunna veckohandla när det är relativt tomt i affären. Att det inte är något större problem när något av barnen är sjuka och måste vara hemma.
Men samtidigt kan jag ärligt säga att jag börjar sakna lite vuxenkontakt och jag saknar även min yrkesidentitet. Just nu är jag liksom BARA någons mamma hela tiden. Så jag ser fram emot att jobba faktiskt, men samtidigt ser jag absolut inte fram emot all logistiken runt omkring, om ni förstår hur jag menar. Och hushållsekonomin blir också glad av att jag ska jobba igen..
Kram lite deppig Nugga
Nugga - Flickmamma till 2 och nu även pojkmamma!
1
Lite depp Känner mig lite depp idag. För idag är dagen då Oscar ska börja skolas in på dagis och om en vecka börjar jag jobba igen. Hur i hela fridens namn kunde ett helt år bara svischa förbi så fort?! Jag går nästan sönder vid tanken på att jag ska lämna ifrån mig min lille kille, trots att jag borde vara van vid detta laget. Jag har ju lämnat ifrån mig två andra och det har gått bra. Dessutom kommer han att trivas som fisken i vattnet bland andra barn. Nu när de flesta i min mammagrupp redan har börjat jobba så träffar vi inte så mycket andra barn. Jag hade en väninnan med hennes bebis på besök förra veckan och när hon satte ner sin dotter på golvet framför Oscar så började han skratta helt hysteriskt..så skoj tyckte han det var med en liten människa i samma ålder!
Men det är inte bara honom, utan liksom hela situationen jag kommer att sakna. Att inte behöva stressa iväg varje morgon och skynda sig hem från jobbet för att hämta. Att kunna promenera när det är ljust ute. Att hinna med tvätt och småpyssel härhemma. Att kunna boka tider hos läkaren utan att det blir stressigt med jobb och sånt. Att kunna hämta tjejerna tidigt från dagis varje dag. Att kunna veckohandla när det är relativt tomt i affären. Att det inte är något större problem när något av barnen är sjuka och måste vara hemma.
Men samtidigt kan jag ärligt säga att jag börjar sakna lite vuxenkontakt och jag saknar även min yrkesidentitet. Just nu är jag liksom BARA någons mamma hela tiden. Så jag ser fram emot att jobba faktiskt, men samtidigt ser jag absolut inte fram emot all logistiken runt omkring, om ni förstår hur jag menar. Och hushållsekonomin blir också glad av att jag ska jobba igen..
Förstår precis vad du menar!
Det är inte själv jobbet som känns jobbigt, jag jobbar en dag i veckan, men då är maken hemma och tar hand om markservicen. Slipper hämta och lämna barnen i skolan/förskolan, maten står på bordet när jag kommer hem, behöver inte tänka på vab. Ja, listan kan göras lång över saker som är så mycket lättare när en av oss är föräldraledig. Jag längtar inte alls till i augusti när vi båda börjar jobba och allt ska funka.
Både du och jag har gjort detta förr så vi vet att det kommer fungera på ett eller annat sätt, men det betyder inte att du inte får vara lite deppig nu innan ni kommit in i rulliansen. Du kommer klara det och minnas tillbaka på ert mysiga hemmaår!
Stor kram till dig!
/Rubiina
2
Förstår precis vad du menar!
Det är inte själv jobbet som känns jobbigt, jag jobbar en dag i veckan, men då är maken hemma och tar hand om markservicen. Slipper hämta och lämna barnen i skolan/förskolan, maten står på bordet när jag kommer hem, behöver inte tänka på vab. Ja, listan kan göras lång över saker som är så mycket lättare när en av oss är föräldraledig. Jag längtar inte alls till i augusti när vi båda börjar jobba och allt ska funka.
Både du och jag har gjort detta förr så vi vet att det kommer fungera på ett eller annat sätt, men det betyder inte att du inte får vara lite deppig nu innan ni kommit in i rulliansen. Du kommer klara det och minnas tillbaka på ert mysiga hemmaår!
Stor kram till dig!
/Rubiina
Jag har ju lyxen att få tillbaka mitt jobbjag och sociala liv utan att behöva lämna mini på dagis. Det blir inte förän i höst och då kommer en av oss jobba halvtid första terminen (så har vi gjort med alla) så då blir det ändå tidiga dagar. Efter det brukar de få gå upp på 75 % och sen brukar jag få en till bebis Nåväl denna gången var ju inte det planen så jag antar att han får fortsätta på 75 % rätt många år.
Det är ju sanlöst smidigt att ha en person hemma just vid sjukor och sånt, det blir helt klart lite meckigare när man båda jobbar men klart mindre städning och disk när ingen är hemma och röjer runt på dagaran
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
3
Åh förstår dig så väl Jag har ju lyxen att få tillbaka mitt jobbjag och sociala liv utan att behöva lämna mini på dagis. Det blir inte förän i höst och då kommer en av oss jobba halvtid första terminen (så har vi gjort med alla) så då blir det ändå tidiga dagar. Efter det brukar de få gå upp på 75 % och sen brukar jag få en till bebis Nåväl denna gången var ju inte det planen så jag antar att han får fortsätta på 75 % rätt många år.
Det är ju sanlöst smidigt att ha en person hemma just vid sjukor och sånt, det blir helt klart lite meckigare när man båda jobbar men klart mindre städning och disk när ingen är hemma och röjer runt på dagaran
Vännen, jag kunde ha skrivit det som du nu gjort! Med tårar som faller ner för kinden känner jag med i hjärteroten att tiden gått alldeles för fort. Jag har inget jobb att gå till men möjligtvis arbetsträning för att komma i gång, dock är känslan den samma. Att lämna lillen på dagis redan nu är inget vidare, men vi har heller inte fått plats ännu, först 12maj kanske vi har plats! Vårat liv har varit en berg och dalbana under ett par år och jag orkar inte riktigt med kraven utanför hemmets lugna vrå. Men med träning och lite samtal ska väl det också gå hoppas jag. Så detta med att lämna den trygga okomplicerade vardagen här hemma är för mig ett jättekliv som jag är skräckslagen inför.....
Kram på dig
4
Vännen, jag kunde ha skrivit det som du nu gjort! Med tårar som faller ner för kinden känner jag med i hjärteroten att tiden gått alldeles för fort. Jag har inget jobb att gå till men möjligtvis arbetsträning för att komma i gång, dock är känslan den samma. Att lämna lillen på dagis redan nu är inget vidare, men vi har heller inte fått plats ännu, först 12maj kanske vi har plats! Vårat liv har varit en berg och dalbana under ett par år och jag orkar inte riktigt med kraven utanför hemmets lugna vrå. Men med träning och lite samtal ska väl det också gå hoppas jag. Så detta med att lämna den trygga okomplicerade vardagen här hemma är för mig ett jättekliv som jag är skräckslagen inför.....
Kram på dig
Jag förstår dig absolut, och tackar för att du hjälpte mig att än en gång se och glädja mig över de saker som är fördelar med att vara hemma. Jag ska ju nämligen vara det lääänge än Allt det du räknar upp är ju faktiskt orsaker till att vår familj valt att jag ska stanna hemma.
Men visst, de fördelar du räknar upp med att jobba finns också, men dom får jag njuta av om sisådär 2 år ist
Men som sagt, jag förstår dig verkligen. Det är alltid en sorg när en fas i ens (och familjens) liv är över för alltid. Tack o lov så verkar inte barnen alls ha några problem med förändringarna! Kommer ihåg när mellantjejen skulle sluta dagis och stanna hemma med mig då Leah föddes. Jag hade värsta ångesten och saknade hennes underbara dagis, medan hon bara var glad o nöjd och glatt deklarerade åt alla att nu ska hon och mamma börja sköta en bebis här hemma snart
5
Jag förstår dig absolut, och tackar för att du hjälpte mig att än en gång se och glädja mig över de saker som är fördelar med att vara hemma. Jag ska ju nämligen vara det lääänge än Allt det du räknar upp är ju faktiskt orsaker till att vår familj valt att jag ska stanna hemma.
Men visst, de fördelar du räknar upp med att jobba finns också, men dom får jag njuta av om sisådär 2 år ist
Men som sagt, jag förstår dig verkligen. Det är alltid en sorg när en fas i ens (och familjens) liv är över för alltid. Tack o lov så verkar inte barnen alls ha några problem med förändringarna! Kommer ihåg när mellantjejen skulle sluta dagis och stanna hemma med mig då Leah föddes. Jag hade värsta ångesten och saknade hennes underbara dagis, medan hon bara var glad o nöjd och glatt deklarerade åt alla att nu ska hon och mamma börja sköta en bebis här hemma snart
Det kommer gå bra för honom på dagis. Eftersom du redan svarat ett litet inlägg ovan om att det verkar funka fint hoppas jag att ångesten släpper lite. Jag kommer sitta i samma sits om en månad ungefär men jag intalar mig att det kommer gå bra.
6
Det kommer gå bra för honom på dagis. Eftersom du redan svarat ett litet inlägg ovan om att det verkar funka fint hoppas jag att ångesten släpper lite. Jag kommer sitta i samma sits om en månad ungefär men jag intalar mig att det kommer gå bra.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
