Lilla började med sertralin för snart två veckor sen och efter några dagar blev hon tröttare än hon är i vanliga fall. Hon var hemma från skolan två dagar förra veckan (sa att hon hade liiite ont i halsen och nog var förkyld. Jag såg ingenting av det, trött ser jag att hon är), igår ringde hon mig på jobbet och var så trött att hon inte orkade vara i skolan och så hade hon huvudvärk. Jag fick henne att stanna kvar en stund till, men sen hade hon gått hem vid lunch.
Igår på eftermiddagen och kvällen tjatade hon hela tiden om att hon är för trött för att gå i skolan och att OM hon går dit kommer hon få huvudvärk. Jag ville att hon skulle göra ett försök. Jag är hemma idag och kan hämta hem henne när som helst, men hon fullkomligt vägrar! Det GÅR INTE. Och jag vet inte vad jag ska göra. Vi har redan varit igenom skolvägran med Storbonus och den tiden vill jag under inga som helst omständigheter tillbaka till.
Hon var borta 15 heldagar för att hon var sjuk under hösten och utöver det är det mååånga dagar hon gått hem, dessutom tillkommer alla dagar hon är ledig för att hon tar sina sprutor (en dag varannan vecka). Under de sju veckor vårterminen varat har hon varit hemma fem hela dagar för att hon varit sjuk och fyra dagar för sprutor och ytterligare några dagar då hon gått hem efter en stund.
Idag fullkomligt vägrar hon. Hon har gått upp, klätt på sig, ätit frukost men sen TÄNKER hon inte och hon SKA inte och allt vad det är. Och sen, för första gången på två veckor har vi ett "riktigt" utbrott, även om det är något mildare än i vanliga fall.
Det kommer ju aldrig att fungera om hon ska ha så här hög frånvaro! Än halkar hon inte efter, men det blir svårare och svårare för henne att hänga med de andra utan att vara i skolan och kommer hon efter de andra i skolarbetet blir det sannolikt ÄNNU svårare att få henne att gå dit.
Vad kan jag göra?
1
Hur tacklar jag detta? *långt* Lilla började med sertralin för snart två veckor sen och efter några dagar blev hon tröttare än hon är i vanliga fall. Hon var hemma från skolan två dagar förra veckan (sa att hon hade liiite ont i halsen och nog var förkyld. Jag såg ingenting av det, trött ser jag att hon är), igår ringde hon mig på jobbet och var så trött att hon inte orkade vara i skolan och så hade hon huvudvärk. Jag fick henne att stanna kvar en stund till, men sen hade hon gått hem vid lunch.
Igår på eftermiddagen och kvällen tjatade hon hela tiden om att hon är för trött för att gå i skolan och att OM hon går dit kommer hon få huvudvärk. Jag ville att hon skulle göra ett försök. Jag är hemma idag och kan hämta hem henne när som helst, men hon fullkomligt vägrar! Det GÅR INTE. Och jag vet inte vad jag ska göra. Vi har redan varit igenom skolvägran med Storbonus och den tiden vill jag under inga som helst omständigheter tillbaka till.
Hon var borta 15 heldagar för att hon var sjuk under hösten och utöver det är det mååånga dagar hon gått hem, dessutom tillkommer alla dagar hon är ledig för att hon tar sina sprutor (en dag varannan vecka). Under de sju veckor vårterminen varat har hon varit hemma fem hela dagar för att hon varit sjuk och fyra dagar för sprutor och ytterligare några dagar då hon gått hem efter en stund.
Idag fullkomligt vägrar hon. Hon har gått upp, klätt på sig, ätit frukost men sen TÄNKER hon inte och hon SKA inte och allt vad det är. Och sen, för första gången på två veckor har vi ett "riktigt" utbrott, även om det är något mildare än i vanliga fall.
Det kommer ju aldrig att fungera om hon ska ha så här hög frånvaro! Än halkar hon inte efter, men det blir svårare och svårare för henne att hänga med de andra utan att vara i skolan och kommer hon efter de andra i skolarbetet blir det sannolikt ÄNNU svårare att få henne att gå dit.
hon är mer trött än vanligt ( tex på grund av medicinerna? ) eller att det är annat som är jobbigt?
Jag slutade i princip i skolan när jag gick i tredje klass men kunde inte bara vägra att gå dit så jag fick ständigt ljuga att jag var sjuk vilket var jättejobbigt såklart, både för att jag fick dåligt samvete för alla lögner men också för att det var svårt att hålla reda på vilken sjukdom jag hade för dagen. Var man hes på morgonen så skulle man ju komma ihåg att vara det också.
Och jag kan se nu i vuxen ålder att jag hade velat hjälpa mig själv, att någon kunnat ta fajten åt mig och att jag sluppit ljuga mig igenom hela skoltiden.
Jag har tyvärr inga jättebra tips men jag hade nog nystat lite närmare i varför hon inte vill gå.
Det kan ju finnas så många olika orsaker men det låter ju ändå som nån biverkning av medicinen?
Hoppas att det löser sig för er,kram!
Skyll inte på spegeln om bilden inte stämmer!
2
Tror du att hon är mer trött än vanligt ( tex på grund av medicinerna? ) eller att det är annat som är jobbigt?
Jag slutade i princip i skolan när jag gick i tredje klass men kunde inte bara vägra att gå dit så jag fick ständigt ljuga att jag var sjuk vilket var jättejobbigt såklart, både för att jag fick dåligt samvete för alla lögner men också för att det var svårt att hålla reda på vilken sjukdom jag hade för dagen. Var man hes på morgonen så skulle man ju komma ihåg att vara det också.
Och jag kan se nu i vuxen ålder att jag hade velat hjälpa mig själv, att någon kunnat ta fajten åt mig och att jag sluppit ljuga mig igenom hela skoltiden.
Jag har tyvärr inga jättebra tips men jag hade nog nystat lite närmare i varför hon inte vill gå.
Det kan ju finnas så många olika orsaker men det låter ju ändå som nån biverkning av medicinen?
Hoppas att det löser sig för er,kram!
har blivit tröttare sen vi började med medicinen för två veckor sen, men i gengäld har vi fått så otroligt många andra positiva saker som jag inte vill vara utan. Kanske är det en tidsfråga och att det tar längre tid innan hon "vant" sig vid medicinen? Jag vet inte.
Hon har alltid fungerat så att hon VILL till skolan och bara när hon är SÅ sjuk att hon bara inte KAN gå dit, har hon kunnat tänka sig vara hemma. Jag vet inte om det är på väg att ändra sig eller om jag egentligen borde lita på vad hon säger (missförstå mig rätt nu) att hon är så trött att det inte går. Hon sa igår att hon varit så trött att hon knappt kunnat hålla sig vaken på lektionen. När jag frågade fröken per mail igår om hur hon är i skolan får jag ingenting tillbaka som tyder på att Lilla inte orkar vara där. Men, å andra sidan så ser ju fröken ingenting av allergin heller, eller att Lilla inte mår bra, så det säger väl inget... egentligen?
Jag kan se på Lilla idag att hon aldrig hade orkat med en skoldag. Hon är jättetrött, lägger sig och vilar med jämna mellanrum och hade det inte varit för att vi fått bokstavstillskottet så hade jag resonerat annorlunda (allergi) och sett till att hon fått vara hemma och vila upp sig. Nu vet jag inte hur jag ska tänka, eller göra.
4
Jag tycker att hon har blivit tröttare sen vi började med medicinen för två veckor sen, men i gengäld har vi fått så otroligt många andra positiva saker som jag inte vill vara utan. Kanske är det en tidsfråga och att det tar längre tid innan hon "vant" sig vid medicinen? Jag vet inte.
Hon har alltid fungerat så att hon VILL till skolan och bara när hon är SÅ sjuk att hon bara inte KAN gå dit, har hon kunnat tänka sig vara hemma. Jag vet inte om det är på väg att ändra sig eller om jag egentligen borde lita på vad hon säger (missförstå mig rätt nu) att hon är så trött att det inte går. Hon sa igår att hon varit så trött att hon knappt kunnat hålla sig vaken på lektionen. När jag frågade fröken per mail igår om hur hon är i skolan får jag ingenting tillbaka som tyder på att Lilla inte orkar vara där. Men, å andra sidan så ser ju fröken ingenting av allergin heller, eller att Lilla inte mår bra, så det säger väl inget... egentligen?
Jag kan se på Lilla idag att hon aldrig hade orkat med en skoldag. Hon är jättetrött, lägger sig och vilar med jämna mellanrum och hade det inte varit för att vi fått bokstavstillskottet så hade jag resonerat annorlunda (allergi) och sett till att hon fått vara hemma och vila upp sig. Nu vet jag inte hur jag ska tänka, eller göra.
så finns det just nu flera parametrar som kan förklara varför hon är megatrött just nu: medicin, eller kanske allergi (ja, eller kanske mer rätt SHR), eller kanske att hon gjorde något hon aldrig gjort förut (sovit över ensam hos en kompis, utan vare sig mig eller Stora), eller skola... eller lite lätt förkylning? Fasiken vad svårt det är att veta och förstå! Innan tyckte jag att jag var duktig på att läsa och förstå varför hon är som hon är och gör som hon gör, men inte längre =/
7
Som jag skrev till marie så finns det just nu flera parametrar som kan förklara varför hon är megatrött just nu: medicin, eller kanske allergi (ja, eller kanske mer rätt SHR), eller kanske att hon gjorde något hon aldrig gjort förut (sovit över ensam hos en kompis, utan vare sig mig eller Stora), eller skola... eller lite lätt förkylning? Fasiken vad svårt det är att veta och förstå! Innan tyckte jag att jag var duktig på att läsa och förstå varför hon är som hon är och gör som hon gör, men inte längre =/
Du har ju fått flera parametrar att ta hänsyn till också, plus att du själv är trött!! Har inget råd att ge tyvärr. SSRI var inget för mig och jag har ingen aning om vad jag tycker om det till barn. Men det finns ju många vars barn tar det här inne, så nåt svar borde du ju få. Ring Svenny annars, tycker jag!
8
Du har ju fått flera parametrar att ta hänsyn till också, plus att du själv är trött!! Har inget råd att ge tyvärr. SSRI var inget för mig och jag har ingen aning om vad jag tycker om det till barn. Men det finns ju många vars barn tar det här inne, så nåt svar borde du ju få. Ring Svenny annars, tycker jag!
att medicinen är bra och hon verkar må mycket bättre i MYCKET, om man bortser från själva tröttet. Jag har hört från annat håll också (där vederbörande själv knaprade samma sort som Lilla) att första veckorna var hon bara megasuperduperjättetrött, men att det sen gick över. Kanske ska jag bara ha is i magen och avvakta och se. Och under tiden inte kriga om skolan de dagar hon enligt sig själv är för trött?
9
Lilla tycker själv att medicinen är bra och hon verkar må mycket bättre i MYCKET, om man bortser från själva tröttet. Jag har hört från annat håll också (där vederbörande själv knaprade samma sort som Lilla) att första veckorna var hon bara megasuperduperjättetrött, men att det sen gick över. Kanske ska jag bara ha is i magen och avvakta och se. Och under tiden inte kriga om skolan de dagar hon enligt sig själv är för trött?
Kanske är det så att när barnen blir äldre, så kommer allt fler parametrar in.
Om man ser till bara medicinen, så tycker jag att det låter logiskt, som jag tyckte nallemormor sa, att vänta in biverkningarna och hålla tummarna att det blir bättre sedan.
Jag har själv provat flera olika mediciner, och tycker att det tar på krafterna. Nu som vuxen och mer mogen i tänket (häpp, är infann det sig?), så tom väljer jag att inte påbörja ngn ny medicnkur. Jag har helt enkelt inte lust att ta dusten under själva insättningen.
Saroten hade jag som dryga 20-åring, och slutade med ganska omgående. Och jag har bytt mellan Zoloft, Edronax, Strattera och Concerta... inget blir helt bra.
Försök att hjälpa henne att vänta in doshöjningen, och att hålla henne flytande den närmaste perioden.
Vad tycker hon om? Tidningar, inredning, sport, böcker? Håll humöret uppe med lite extra smörjmedel.
11
Kanske är det så att när barnen blir äldre, så kommer allt fler parametrar in.
Om man ser till bara medicinen, så tycker jag att det låter logiskt, som jag tyckte nallemormor sa, att vänta in biverkningarna och hålla tummarna att det blir bättre sedan.
Jag har själv provat flera olika mediciner, och tycker att det tar på krafterna. Nu som vuxen och mer mogen i tänket (häpp, är infann det sig?), så tom väljer jag att inte påbörja ngn ny medicnkur. Jag har helt enkelt inte lust att ta dusten under själva insättningen.
Saroten hade jag som dryga 20-åring, och slutade med ganska omgående. Och jag har bytt mellan Zoloft, Edronax, Strattera och Concerta... inget blir helt bra.
Försök att hjälpa henne att vänta in doshöjningen, och att hålla henne flytande den närmaste perioden.
Vad tycker hon om? Tidningar, inredning, sport, böcker? Håll humöret uppe med lite extra smörjmedel.
Usch och fy. Förstår alltför väl din känsla - när man står med en hel arsenal av påverkansfaktorer är det lätt att börja dra lite i alla trådar samtidigt. Förstår även din tanke om att det var bättre då, när det _bara_ var ditt eller datt. Ett typiskt exempel på att man tänjer sina gränser in absurdum, right?
Is i magen är väl ett gott råd, men det kan vara ack så svårt att hålla i stunden - det är ju det viktigaste man har som har det svårt. Klarar du att vänta och se så tror jag också på att vänta tills ni ser om doshöjningen har några effekter. Hur reagerar skolan? Får du andra reaktioner än från läraren som verkar se lite det hon vill?
Lill-Stjärnan ville gå hem idag - ringde hem och sa att hon mådde dåligt. Efter lite prat mådde hon inte så dåligt, men vägrade ändå att gå in på lektionen (de hade vikarie och hennes stund hos specialpedagogen var inställd pga möte). Jag hade ursvårt att bemöta henne, men förnumstiga skoladministratören (som Lill-Stjärnan ringde från) påpekade att det minsann föreligger skolplikt i Sverige. *suck* Lill-Stjärnan kompromissade genom att sitta själv i korridoren och läsa, men var tröttare än trött när jag hämtade.
12
Usch och fy. Förstår alltför väl din känsla - när man står med en hel arsenal av påverkansfaktorer är det lätt att börja dra lite i alla trådar samtidigt. Förstår även din tanke om att det var bättre då, när det _bara_ var ditt eller datt. Ett typiskt exempel på att man tänjer sina gränser in absurdum, right?
Is i magen är väl ett gott råd, men det kan vara ack så svårt att hålla i stunden - det är ju det viktigaste man har som har det svårt. Klarar du att vänta och se så tror jag också på att vänta tills ni ser om doshöjningen har några effekter. Hur reagerar skolan? Får du andra reaktioner än från läraren som verkar se lite det hon vill?
Lill-Stjärnan ville gå hem idag - ringde hem och sa att hon mådde dåligt. Efter lite prat mådde hon inte så dåligt, men vägrade ändå att gå in på lektionen (de hade vikarie och hennes stund hos specialpedagogen var inställd pga möte). Jag hade ursvårt att bemöta henne, men förnumstiga skoladministratören (som Lill-Stjärnan ringde från) påpekade att det minsann föreligger skolplikt i Sverige. *suck* Lill-Stjärnan kompromissade genom att sitta själv i korridoren och läsa, men var tröttare än trött när jag hämtade.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
