Några tankar om amning...

[nenne33]

Jag har älskat att amma mina två barn - det har gått hur bra som helst och vi har alla trivts bra med amning och dess fördelar. Jag har helammat i 5-6 månader och slutat när barnen har blivit runt året. Och jag ser fram emot att få amma igen. MEN - så är det detta med sömnen. Eftersom vi samsover med våra barn (vi har försökt med spjälsäng med kapitulerat inför faktum att de helst vil sova hos oss...) när de är bebisar har de haft fri tillgång till amning på nätterna, vilket har inneburit amning allt mellan 2 till 6 gånger per natt. Och ju äldre de har blivit, desto mer har de vaknat för att amma. Vilket har resulterat i att jag har blivit tröttare och tröttare, på gränsen till vrak.
Att försöka söva om dem på annat sätt har det inte riktigt varit frågan om - vi har en överenskommelse om att den som är föräldraledig får "ta" nätterna, och när man är ett vrak orkar man sannerligen inte testa andra metoder utan man hivar fram bröstet... Sen, när min man varit pappaledig, har vi kört en "pappakur", dvs jag har slutat amma helt och i samband med detta har pappa sovit med barnet. För första barnet var pappakuren över efter några månader, med andra barnet kan man väl säga att den pågår fortfarande tyvärr (tvåan är nu 3 år...).
Mina barn har varit så hejdlöst förtjusta i att amma att inget annat har kunnat trösta dem. När jag då ser kompisar som av olika skäl har valt att ge flaska till sina bebisar, som får sova hela nätter bara efter någon månad, som kan göra saker på kvällarna eftersom papporna lika gärna kan mata (att ge bröstmjölk i flaska har aldrig funkar för oss, de ratar flaskor och nappar tills de är helt bröstavvänjda). Ja, då funderar jag på detta med amning ändå. Flaskbebisarna i kompiskretsen är lika kärnfriska som mina barn, de har lika bra anknytning till sina föräldrar, men de sover oerhört bättre än mina amningsbarn någonsin har gjort. Och de har piggar föräldrar. Jag vill ju amma, men kanske att jag denna gång från allra första början kombinerar med ersättning. Fast å andra sidan har ju bägge mina barn hatat allt vad flaskor heter (gud vet att vi har försökt!) så det spelar väl ingen roll vad vi bestämmer ;-)
Hur tänker ni om amning, ersättning, sömn och allt detta?

[på besök]

Hej!
Jag tänker så här att för vår familj var det absolut bäst att kombinera amning med ersättning, men som du säger så är det ju barnet som avgör vad han/hon trivs bäst med. Men jag tror och hoppas att om man erbjuder en flaska som är så lik bröstet som möjligt (tex dr Brown) redan från början när barnet är litet så accepterar den oftast flaskan. Vi gav en flaska på kvällen då jag upplevde att amningen inte alltid räckte till samt att det gjorde jätteskillnad på sonens sömn. Jag ammade under morgon och dag. En stor bonus var att jag kunde få lite egentid, få sova på nätterna och en son som blev lika pappig som mammig. Men man måste såklart vara medveten om att barnet kan börja rata bröstet om den fått smak för flaskan. Jag fick sluta amma när min son var fem månader eftersom han föredrog flaskan. Men för oss var det verkligen värt det.
Det var mina tankar kring det hela Lycka till med nya bebisen!

[Alven]

Läs gärna på lite om bröstmjölk vs. ersättning, och fundera sedan vad som passar er bäst. Jag vet att många säger att ersättning är lika bra, men det stämmer faktiskt inte om man bara ser till själva maten så att säga. Bröstmjölk är utan tvekan bästa maten till ett barn.

Men det är inte lika säkert att amning är den bästa lösningen i alla familjer däremot. Där måste varje mamma lägga ihop för och nackdelar i just sin situation och sedan ta ett informerat beslut anser jag. För jag anser absolut att det är varje enskild kvinnas beslut.

Jag är livrädd för ersättning, eftersom jag kommer att amma mitt barn helt och fullt i 6 månader. Jag vet med säkerhet att komjölk gör att tarmarna blöder och lättare släpper igenom främmande ämnen som inte ska vara i blodet på småbarn. Om bröstmjölk inte fanns att tillgå, eller i tillräcklig mängd, skulle jag inte tveka för ersättning är trots allt så bra den kan bli för bebisar så att säga. Men som det ser ut är det inget alternativ för oss, eftersom bröstmjölk finns att tillgå och jag älskar att amma, och dessutom har den kunskapen antingen själv eller i bekanskapskretsen att jag är så säker jag kan bli på att amningen inte kommer att innebära (några större) problem.

Du får gärna höra av dig om du vill ha mer specifika källhänvisningar... Men det blir då till rätt tunga böcker om amning och immunologi.

Om någon blivit provocerad av att läsa detta svar ber jag er tänka om, läsa inlägget igen och fundera över vad som är provocerande. Jag kommer inte med några osanningar direkt.

[anonymt namn]

Jag tror inte det är amningen som är problemet i sig.

Utan har man barnet brevid sig i sängen så sover både barnet och du sämre.
Ni väcker ju varandra hela tiden. Och tar inte barnet napp då så är det ju jätte svårt att få det att somna om utan tutte.

Mitt tips till dig är att lägga detta barn i spjälsängen redan från början. Då är barnet vant vid det. Då slipper ni ha avvänjningen senare.

Jag har också älskat att amma och ska även göra det denna gång.
Med 1:an så helammande jag i 4 månader och del i 9 månader.
Han sov hela nätter från han var 3 veckor gammal. Och det var helt på hans initiativ.

Lilltösen däremot helammade jag i 6 månader och del i 9 månader.
Hon var 1½ månad när hon slutade äta på nätterna. Henne fick jag dessutom kämpa med själv. Jag gav henne nappflaska med vatten på natten när hon vaknade. Och hon tog ju napp så jag tröck in den.
Sedan la jag henne på mage när hon vaknade på natten för då somnade hon om och sov som en stock.
Det tog 1-2 veckor innan jag fick sova hela nätterna. Annar så vaknade hon kl 2 varje natt och vill ha mat. Och sista kvällsamningen var kl 20. Och sedan första morgonamningen kl 8.

Det enda du ska tänka på är att du bestämmer över ditt barn och inte tvärt om. Barnen dör ju inte av att skrika i 5 min ibland. Man måste ju inte lyda deras minsta vink.
Du vet nog vad jag menar...det orkar ju ingen normal människa med.

Och sedan ska du vara konsekvent med det du och din man har bestämt. Vill ni ha barnen mellan er så ska ni ha det.
Men om ni känner att ni inte får tillräcklingt med sömn så kan det vara smart att vänja bort de stora barnen innan den minsta kommer.

Vi har bara våra barn i sängen om de är sjuka eller har drömt mardrömmar.

Vaknar våra barn på natten så bär vi tillbaka dem till deras rum.

Hoppas du kommer känna dig piggare under denna amningsperiod.

[Alven]

Jag håller inte med dig, jag sover sämre utan barnen nära. Alla är vi olika. Och jag anser att man visst bör uppfylla ett spädbarns varje behov, men att göra det så lätt för sig som det bara går så upplever man det inte som jobbigt.

Varför är du anonym föresten, när för att man inser att ett inlägg kan vara provocerande för vissa tycker jag att det är extra viktigt att gå ut med sitt vanliga namn eller nick. Om inte annat för trovärdighetens skull...

[anonymt namn]

Det var inte provocerande alls.

Du skrev ju att varje kvinna måste själv ta det beslutet utifrån sitt liv och det är ju helt rätt!

Alla familjer har ju olika lösningar på allt.

[Alven]

Precis det jag ville ha fram *puh*

[nenne33]

Spjälsängens vara eller icke vara ja... När jag fick mitt första barn var jag envis som synden och lät henne ligga där från dag ett. Det fanns inte i min värld att hon INTE skulle sova där. Men jag blev sakta nermald av att bli väckt, amma, lägg tillbaka i spjälssängen och så om igen 5-6 gånger/natt att jag kapitulerade och lät henne sova med mig. Vi mådde bägge så mycket bättre av det. När tvåan kom tänkte jag att han är nog en spjälsängsbebis. men efter att ha lyssnat på gallskrik ett antal kvällar/nätter (som dessutom väckte de andra syskonen), la jag av. Och så läste jag på en del om samsovning och insåg att det är inte så dumt ändå. Så någon spjälsäng kommer inte in i vårt hem, något har vi lärt oss efter tre barn ;-)
Jag tror själv att ett problem är att våra barn har vägrat ta napp, dvs jag har varit deras napp. Så vi ska nog instistiera ännu mer med napp denna gång...

[Alven]

Du kan inte vara någons napp, en napp är alltid ett substitut för ett bröst. Aldrig tvärtom

Själv skulle jag aldrig vilja bli ersatt av en plastbit, men våra behov ser olika ut som sagt!

[nenne33]

Nej, jag blev inte provocerad! Jag har också läst på en del om amningens fördelar osv, men tänker så här: som typiskt 70-tals barn blev varken jag eller mina syskon ammade. Och än så länge är vi friska och har inga sjukdomar, inga mediciner. Nu kanske ersättningens nackdelar visar sig först när vi är 70, men hittills är det inget som tyder på att vi eller våra 70-tals fränder är några hälsokatastrofer. Jag vill helst luta mig mot evidensbaserad kunskap, så om någon visar mig att vi som föddes upp med flaska är sjukare eller mår sämre än andra, kan jag ta till mig den informationen. Finns det någon sådan studie? Men som sagt, jag älskar att amma och tror ju också att det är det bästa för min barn, men det får inte vara till priset av en söndermald familj, jag har ju fler barn att ta hand om och måste orka med dem också.... Men tack för att du svarade.

[Alven]

Man kan inte se nackdelarna med att inte amma på individnivå, det är först när man tar ett folkhälsoperspektiv som man börjar märka tendenserna. Och jag tycker nog att allergier etc har ökat ganska lavinartat i Sverige det senaste århundradet...

Visst, om man ser till mina resp. min brors barn, så är hans inte ammade barn mycket friskade (mindre förkylda) än mina. Men så har jag också taskigt immunförsvar, och arv spelar en mycket större roll här!

Fakta då. Barns tarmar är inte helt "täta", de släpper igenom mycket större molekyler än vuxnas. Följaktligen kan många ämnen slinka in i blodomloppet, som inte är ämnade att vara där. Komjölksprotein är exempel på sådana partiklar. Lars Å Hanson, författare till forskningssammanställningen "Immunobiology of Human Milk: How Breastfeeding Protects Babies" anser att man öht inte bör ge barn under ett år komjölk i någon form...

En sak som kan tyckas inte riktigt hör hit, men som ändå är intressant i sammanhanget, är hur man råder HIV-smittade mammor i världen att göra. Här i väst rekommenderas de att inte amma alls, pga smittämne i mjölken. Mammor i u-länder, som inte har råd att "helflaska", råds tvärtom till helamning länge. Varför? Jo, för att komjölksproteinet i ersättningen gör att tarmarna blöder och därigenom ökar risken för smitta dramatiskt. Viruset måste komma in i blodet för att kunna göra skada, i matsmältningskanalen är det ofarligt. Detta har givetvis ingenting med din situation att göra, men visar ändå tydligt på EN nackdel med ersättning jämfört med bröstmjölk.

[Alven]

Vill föresten tillägga att få spädbarn klarar sig 12 timmar utan mat. Det var skönt att dina gjorde det, men de flesta gör det inte. Så ingen tror att deras barn är onormalt...

[Anonym]

Varför välja mellan två "ytterligheter"? Jag skulle prova att helamma 6 månader och sen får den lilla ett eget rum (den har legat i egen säng bredvid er innan). Kanske gröt/ersättning/välling som sista mål? Efter sex månader går ni gradvis över till gröt/mat. Har dina andra barn napp? Introducera nappen tidigt är mitt tips. Prova att ge flaskan på natten om inte napp funkar. Efter ett tag byter ni ut vällling/ersättning på natten till vatten. Sluta amma helt vid 8-9 mån.

[Anonym]

Äh, det här inlägget vill få dig att känna dig dålig för att du vill avlasta dina bröst med en napp. En glad och utvilad mamma utan såriga bröst är alltid bäst för barnet! Jag har svårt att bli "svartsjuk" på en napp. Haha. Använd med förnuft och sluta helst innan treårsdagen för tändernas skull.

[Julia+Sanna+snitt3/9]

eftersom jag bara har ett barn innan. Jag helammade Sanna i närmare tio månader för hon vägrade att äta mat. Diskussionerna med BVC är ett helt annat kapitel...
Vi gav Sanna bröstmjölk på flaska ibland eftersom maken kände sig så utanför, men det blev aldrig så att hon vande sig vid det ena eller andra. Ersättning hade jag hemma för precis som de flesta förstagångsmammor hade jag hört skräckhistorier om att barnen inte blev mätta på bröstmjölk, men jag behövde aldrig oroa mig vad gällde Sanna, jag hade grädde i brösten!
Däremot har vi haft enorma kamper vad gäller sovandet. Vi trodde ju på femminutersmetoder och allt vad det heter och kämpade med vagga och spjälsäng tills sanna var över året. Sen hörde vi talas om samsovning och efter det har nätterna varit som en dröm. Samsovning kommer vi fortsätta med, men visst har jag mycket tankar om hur det funkar med en liten bebis och en kravlande treåring. Där tar jag gärna lite tips Alven!
Kort sagt, eller långt snarare, så har jag inga råd att ge dig. Hoppas bara ni hittar en lösning som funkar för er så att alla mår bra, för det är nog det viktigaste...
Stor kram!

[Anonym]

Klokt skrivet, se mitt svar längre ner om napp som "avlastning".
Jag tror det är lättare att moralisera när man har ett barn. Men med flera måste man se till hela familjens bästa och se till så att man själv orkar med på ett annat sätt.

[Anonym]

Det är jättebra att amma, men skyddet mot allergier är väl omtvistat? Har hänt ganska mycket här (och fortfarande ammas det en del vad jag vet) på hundra år, hela industrialismen t ex...

[nenne33]

Precis, nästan exakt som du beskrev det hela har jag försökt med mina två barn! Och det har inte riktigt funkat, de små liven vill ju inte som man själv alltid...Mina barn har inte haft napp. Vi har slitit som djur med de där förbannade napparna, köpt massa olika typer och former, petat i napp jättetidigt, knackat på den, hållt fast den och gud vet vad... Men nej. Tvåan kunde faktiskt tänka sig att suga lite på den, men bara där han var pigg och glad, aldrig som tröst eller när han var trött.
Äh, det här löser sig säkert på något sätt - en sak har jag lärt mig genom åren - "gör upp en plan och den går om intet" vad gäller småbarn. Men det brukar bli bra ändå.

[nenne33]

Jag har erfarenhet av en bebis och en kravlande tvååring i samma säng... Det funkade så där tycker jag. Man får försöka lägga det stora barnet bredvid pappa så man inte blir överhopad av ungar. En bra sak är att bebisen från början blir van vid ljud och att det bråkas lite i sängen, så just det har inte varit något problem för oss. Om det blev för bökigt så brukade jag och bebisen fly till en madrass i ett annat rum, men då fanns ju risken att storasyster villa vara där också...

[Anonym]

Ja, så är det förstås. Jag ser att du har rätt tätt mellan barnen, då tror jag att det är svårare att planera... Men ta med nappen redan till BB är mitt tips. Har du två barn sen förr så är det ingen risk att du missar att bebben är hungrig eller nåt. Sen så är ju alla ungar olika och kräver olika mycket närhet. Kanske får du en nu som sover bäst i egen säng? Bäst att låta den prova det i alla fall, ifall.