Min dotter (tre år) har varit torr sedan i somras, med vissa smärre olyckor förstås. Vi har alltid varit väldigt noga med att inte skuldbelägga om det skulle hända, utan torkar bara upp och säger inte mer om det. Men de senaste två veckorna har det varit mer regel än undantag att hon kissar ner sig, både på dagis och hemma samt i sängen på natten. Hon dricker inte mer än vanligt och är inte sjuk. Det gör oss inget att hon kissar ned sig som så, men jag är orolig att det ligger mer bakom än vanlig glömska. Hon kommer få ett syskon i september, och det vet hon för vi har pratat om det, men det känns inte som en tillräckligt stor sak för att det ska orsaka det här. Hon har ganska långa dagar på dagis, kan det vara en orsak? och framförallt, hur ska vi bryta beteendet utan att vi lägger skuld på henne? hoppas någon kan råda oss!
Dotter som kissar ner sig? Min dotter (tre år) har varit torr sedan i somras, med vissa smärre olyckor förstås. Vi har alltid varit väldigt noga med att inte skuldbelägga om det skulle hända, utan torkar bara upp och säger inte mer om det. Men de senaste två veckorna har det varit mer regel än undantag att hon kissar ner sig, både på dagis och hemma samt i sängen på natten. Hon dricker inte mer än vanligt och är inte sjuk. Det gör oss inget att hon kissar ned sig som så, men jag är orolig att det ligger mer bakom än vanlig glömska. Hon kommer få ett syskon i september, och det vet hon för vi har pratat om det, men det känns inte som en tillräckligt stor sak för att det ska orsaka det här. Hon har ganska långa dagar på dagis, kan det vara en orsak? och framförallt, hur ska vi bryta beteendet utan att vi lägger skuld på henne? hoppas någon kan råda oss!
Kan det inte vara en ren regrediering inför det kommande syskonet? Det är ju en större omvälvning än man kan tänka och hon känner och märker säkert att fokus ändras i takt med mages tillväxt. Lägg till långa dagar på dagis när hon kanske behöver mer närhet av er än vanligt och du har kanske svaret.
Jag skulle prata än mer om och runt det väntade syskonet och förbereda genom alla olika sorters närhet; lyssna, prata, rita, leka, famna osv.
2
Kan det inte vara en ren regrediering inför det kommande syskonet? Det är ju en större omvälvning än man kan tänka och hon känner och märker säkert att fokus ändras i takt med mages tillväxt. Lägg till långa dagar på dagis när hon kanske behöver mer närhet av er än vanligt och du har kanske svaret.
Jag skulle prata än mer om och runt det väntade syskonet och förbereda genom alla olika sorters närhet; lyssna, prata, rita, leka, famna osv.
jag har oroat mig för att vi kanske har pratat för mycket om syskonet, du tycker alltså att vi ska prata mer? Just det här med långa dagar är en svår ångest för mig, jag kanske ska gå ner lite i tid? Vi har en väldigt nära relation, mycket gosa, vara nära, sitta och läsa tillsammans. I stort sett hämtar farmor tidigare på torsdagar och tar med henne hem till sig över natten så hon ska få en dagisfri dag i veckan, är detta bra eller dåligt?
Jag tror jag ska prata med dagis om hennes tider, höra vad de tycker.
Tack för dina svar!
tack för svar! jag har oroat mig för att vi kanske har pratat för mycket om syskonet, du tycker alltså att vi ska prata mer? Just det här med långa dagar är en svår ångest för mig, jag kanske ska gå ner lite i tid? Vi har en väldigt nära relation, mycket gosa, vara nära, sitta och läsa tillsammans. I stort sett hämtar farmor tidigare på torsdagar och tar med henne hem till sig över natten så hon ska få en dagisfri dag i veckan, är detta bra eller dåligt?
Jag tror jag ska prata med dagis om hennes tider, höra vad de tycker.
Tack för dina svar!
Ja, eller kanske lyssna in mer. Hon kanske har missförstått något tex. Barn drar ju egna små slutsatser av det som vi vuxna ibland tar som för givet. Av någon anledning minns jag en grej Will Smith sa när han var hos David Letterman och där Will berättade om hur tokigt det kan bli med kommunikationen mellan vuxna och barn. Han frågade sin typ 4-5-årige son om vad han skulle tycka om att flytta....varpå sonen med darrande underläpp och tårar i ögonen frågade: "Vart ska jag ta vägen?"
Det kan ju vara så att ni pratat mycket men att hon själv behöver få fomulera sina känslor mer på något sätt. Tycker det låter kanon om du har möjlighet att gå ner i tid - vilken fin gåva du ger henne då! Mamma finns här för mig när jag känner mig liten och kanske lite rädd inför det stora, nya som ska hända i mitt liv!
4
Ja, eller kanske lyssna in mer. Hon kanske har missförstått något tex. Barn drar ju egna små slutsatser av det som vi vuxna ibland tar som för givet. Av någon anledning minns jag en grej Will Smith sa när han var hos David Letterman och där Will berättade om hur tokigt det kan bli med kommunikationen mellan vuxna och barn. Han frågade sin typ 4-5-årige son om vad han skulle tycka om att flytta....varpå sonen med darrande underläpp och tårar i ögonen frågade: "Vart ska jag ta vägen?"
Det kan ju vara så att ni pratat mycket men att hon själv behöver få fomulera sina känslor mer på något sätt. Tycker det låter kanon om du har möjlighet att gå ner i tid - vilken fin gåva du ger henne då! Mamma finns här för mig när jag känner mig liten och kanske lite rädd inför det stora, nya som ska hända i mitt liv!
Kan det vara något som hänt? Något som rubbat hennes lugn lite? Ställs det större krav på henne rörande något annat?
Och jag tror att syskon på väg definitivt är precis en sån sak som kan sätta igång en lättare återgång i beteendet. Väldigt många lägger sig till med ett eller annat mer bebisaktigt beteende när ett syskon är på väg. Skulle nog faktiskt tro att det är det allra troligaste.
Ett annat spår skulle kunna vara en urinvägsinfektion.
5
Kan det vara något som hänt? Något som rubbat hennes lugn lite? Ställs det större krav på henne rörande något annat?
Och jag tror att syskon på väg definitivt är precis en sån sak som kan sätta igång en lättare återgång i beteendet. Väldigt många lägger sig till med ett eller annat mer bebisaktigt beteende när ett syskon är på väg. Skulle nog faktiskt tro att det är det allra troligaste.
Ett annat spår skulle kunna vara en urinvägsinfektion.
Det där med missförstånd har du väldigt rätt i. När jag och mina stora barns far berättade att vi skulle skiljas blev sonen (5 år) helt förtvivlad. Vi tyckte inte att det var något konstigt utan försökte trösta och finnas nära på alla sätt.
Efter ett par dagar berättade han mellan gråtattackerna för min syster att hans pappa skulle flytta till Afrika och det var därför han var så bottenlöst förtvivlad.
Det är så mina föräldrar var skilda och morfar bodde i Afrika. Min son trodde att alla pappor som skilde sig var tvungna att flytta till Afrika!
Det var ju en evig tur att han anförtrodde sig till sin moster så att vi kunde reda ut detta hemska missförstånd och få proportioner på skilsmässans konsekvenser.
6
Det där med missförstånd har du väldigt rätt i. När jag och mina stora barns far berättade att vi skulle skiljas blev sonen (5 år) helt förtvivlad. Vi tyckte inte att det var något konstigt utan försökte trösta och finnas nära på alla sätt.
Efter ett par dagar berättade han mellan gråtattackerna för min syster att hans pappa skulle flytta till Afrika och det var därför han var så bottenlöst förtvivlad.
Det är så mina föräldrar var skilda och morfar bodde i Afrika. Min son trodde att alla pappor som skilde sig var tvungna att flytta till Afrika!
Det var ju en evig tur att han anförtrodde sig till sin moster så att vi kunde reda ut detta hemska missförstånd och få proportioner på skilsmässans konsekvenser.
Festligt! ... eller inte, men jag har också en 3åring som ska bli storasyster i sommar, och på henne har jag fått "byta blöjor" på i snart en månad! Och så pratar hon bäbisspråk, lite löjligt på rösten så där.
Till saken hör att hon slutade med blöjor för ca 1,5 år sedan så de enda som har blöjor är ju på dagis, men kopplingen är ju där! Kanske ska du köpa ett gäng blöjor och sätta på henne igen, gulla lite bäbis-aktigt med din 3åring och behandla henne som en bäbis för då kanske behovet är täckt efter ett litet tag?
Jag gullar med min "bäbis" och säger att snart har jag ingen bäbis utan en stora syster och ännu mindre bäbis ... sen kommer jag på mig själv och säger "men jag kanske får TVÅ bäbisar!!" och vid det laget har hon krånglat sig ut ur famnen och ställre sig på tå, håller handen platt så långt hon kan ovanför huvudet och säger att "så HÄR stor är JAG!!" ... och jo, hon är ju stor.
Det är ju en annan sak - att förklara när man är stor i sinnet, men inte i kroppen. Att det finns korta vuxna och långa barn. Sätter grillor i huvudet på min 3åring, men hon sätter in oss, Lillebror (nej, vi vet inte - bara smeknamnet) och barnen på dagis och andra i den här "skalan" stor/liten - barn/vuxen. Det är kul att höra!
Lycka till - hoppas hon slutar snart ... men som sagt, ett paket blöjor kanske är värt pengarna?!
8
Festligt! ... eller inte, men jag har också en 3åring som ska bli storasyster i sommar, och på henne har jag fått "byta blöjor" på i snart en månad! Och så pratar hon bäbisspråk, lite löjligt på rösten så där.
Till saken hör att hon slutade med blöjor för ca 1,5 år sedan så de enda som har blöjor är ju på dagis, men kopplingen är ju där! Kanske ska du köpa ett gäng blöjor och sätta på henne igen, gulla lite bäbis-aktigt med din 3åring och behandla henne som en bäbis för då kanske behovet är täckt efter ett litet tag?
Jag gullar med min "bäbis" och säger att snart har jag ingen bäbis utan en stora syster och ännu mindre bäbis ... sen kommer jag på mig själv och säger "men jag kanske får TVÅ bäbisar!!" och vid det laget har hon krånglat sig ut ur famnen och ställre sig på tå, håller handen platt så långt hon kan ovanför huvudet och säger att "så HÄR stor är JAG!!" ... och jo, hon är ju stor.
Det är ju en annan sak - att förklara när man är stor i sinnet, men inte i kroppen. Att det finns korta vuxna och långa barn. Sätter grillor i huvudet på min 3åring, men hon sätter in oss, Lillebror (nej, vi vet inte - bara smeknamnet) och barnen på dagis och andra i den här "skalan" stor/liten - barn/vuxen. Det är kul att höra!
Lycka till - hoppas hon slutar snart ... men som sagt, ett paket blöjor kanske är värt pengarna?!
Innan vår tvåa komm hade jag en 2,5 åring som promt skulle ligga i "vagga" i en ringsjal och vara bebis. Blöjor hade han ändå, så där fanns inget att bli bebis aktigare i. Men att ligga och sova i sjalen det var bebis för honom (och tungt och bökigt för mig )
10
Innan vår tvåa komm hade jag en 2,5 åring som promt skulle ligga i "vagga" i en ringsjal och vara bebis. Blöjor hade han ändå, så där fanns inget att bli bebis aktigare i. Men att ligga och sova i sjalen det var bebis för honom (och tungt och bökigt för mig )
Jag tror som de andra att det är reaktion på det kommande småsyskonet. Min son var 3 år när han blev storebror och han tog det jättebra. Men han hade börjat bra utan blöja på natten utan många olyckor, men när bebisen kom började han kissa på natten igen. Och tyvärr har det inte gått över än :-(
11
Jag tror som de andra att det är reaktion på det kommande småsyskonet. Min son var 3 år när han blev storebror och han tog det jättebra. Men han hade börjat bra utan blöja på natten utan många olyckor, men när bebisen kom började han kissa på natten igen. Och tyvärr har det inte gått över än :-(
Mina barn har haft varsin sådan här period när de helt plötsligt ha börjat kissa ner sig.
Äldsta dottern var så i samband med en flytt, hon ca knappt tre år då men hade varit torr länge. Vi tyckte att vi pratat så ordentligt med henne om flytten och vad den innebar så vi trodde inte att det var flytten som var problemet. Men när hon började kissa på sig när vi tog fram banankartonger så fattade vi tillslut sambandet. Och så fick vi prata om flytten, saker som vi tagit för självklara var inte det för henne. Vi fick noga, noga förklara att vi ska ta med katterna när vi flyttar, vi ska ta med din säng och din docka, vi ska ta med teven och köksbordet, osv. När vi försäkrat henne om att alla saker skulle med och vi lovade att inga husdjur och inga människor skulle blir kvar, då slutade hon kissa på sig.
Yngre dottern hade en kiss-period när hon var 4½ år. I hennes fall var det så att hon kissade "på lek" men kissade på riktigt, exempelvis så kunde hon leka att legohinken var en toalett och så kissade hon i den... Och jag städade och tjatade att "du är ju snart fem år och kan ju gå på toa..." Men tillslut så kopplade jag ihop med styvsonens besök hos oss. Det var inga problem dem emellan, men i hennes värld fick hon inte ihop det att hennes styvpappa kunde ha något annat barn, hon förstod inte vem som var pojkens mamma och vad han gjorde hemma hos oss. En självklarhet för oss, men inte för en fyraåring. Men när jag förklarat och berättat och förklarat igen så var allting lugnt och kissandet har sedan dess skett på toaletten.
Så jag tror att kissandet beror på att det ska komma ett syskon. Som du märkt av min historia så är mitt tips att berätta hellre för mycket för många gånger, även sådant som är självklart.
Josefine - mamma till Christelle 0209 och Cornelia 0312 och Signe 0908
12
Tror på syskonet. Mina barn har haft varsin sådan här period när de helt plötsligt ha börjat kissa ner sig.
Äldsta dottern var så i samband med en flytt, hon ca knappt tre år då men hade varit torr länge. Vi tyckte att vi pratat så ordentligt med henne om flytten och vad den innebar så vi trodde inte att det var flytten som var problemet. Men när hon började kissa på sig när vi tog fram banankartonger så fattade vi tillslut sambandet. Och så fick vi prata om flytten, saker som vi tagit för självklara var inte det för henne. Vi fick noga, noga förklara att vi ska ta med katterna när vi flyttar, vi ska ta med din säng och din docka, vi ska ta med teven och köksbordet, osv. När vi försäkrat henne om att alla saker skulle med och vi lovade att inga husdjur och inga människor skulle blir kvar, då slutade hon kissa på sig.
Yngre dottern hade en kiss-period när hon var 4½ år. I hennes fall var det så att hon kissade "på lek" men kissade på riktigt, exempelvis så kunde hon leka att legohinken var en toalett och så kissade hon i den... Och jag städade och tjatade att "du är ju snart fem år och kan ju gå på toa..." Men tillslut så kopplade jag ihop med styvsonens besök hos oss. Det var inga problem dem emellan, men i hennes värld fick hon inte ihop det att hennes styvpappa kunde ha något annat barn, hon förstod inte vem som var pojkens mamma och vad han gjorde hemma hos oss. En självklarhet för oss, men inte för en fyraåring. Men när jag förklarat och berättat och förklarat igen så var allting lugnt och kissandet har sedan dess skett på toaletten.
Så jag tror att kissandet beror på att det ska komma ett syskon. Som du märkt av min historia så är mitt tips att berätta hellre för mycket för många gånger, även sådant som är självklart.
Sedan i lördags har det bara hänt en olycka, men så har jag också varit hemma och vabbat hela veckan. Med andra ord har jag kunnat lägga totalt fokus på lillan, vi har gosat och lekt mycket, pratat lite om bebisen och vad vi ska hitta på i sommar. De första dagarna påminde jag henne, men de senaste dagarna har hon klarat sig helt själv. Eftersom hon är sjuk så har hon kanske inte riktigt samma tempo som hon har på dagis på dagarna, men hon har druckit väldigt mycket mer och ändå klarat av pottandet. Så jag är iallafall rätt så säker på att det inte är någon fysisk orsak som ligger bakom den senaste tidens olyckor.
Det kan ju helt enkelt vara så att hon hade ett stort behov av mig och jag hoppas att jag har varit lyhörd. Nu får vi ju se vad som händer när hon börjar på dagis igen i nästa vecka, men det kändes iallafall skönt att jag börjar förstå henne.
Så tack igen för alla svar och allt stöd!
Tack för alla svar! Sedan i lördags har det bara hänt en olycka, men så har jag också varit hemma och vabbat hela veckan. Med andra ord har jag kunnat lägga totalt fokus på lillan, vi har gosat och lekt mycket, pratat lite om bebisen och vad vi ska hitta på i sommar. De första dagarna påminde jag henne, men de senaste dagarna har hon klarat sig helt själv. Eftersom hon är sjuk så har hon kanske inte riktigt samma tempo som hon har på dagis på dagarna, men hon har druckit väldigt mycket mer och ändå klarat av pottandet. Så jag är iallafall rätt så säker på att det inte är någon fysisk orsak som ligger bakom den senaste tidens olyckor.
Det kan ju helt enkelt vara så att hon hade ett stort behov av mig och jag hoppas att jag har varit lyhörd. Nu får vi ju se vad som händer när hon börjar på dagis igen i nästa vecka, men det kändes iallafall skönt att jag börjar förstå henne.
Så tack igen för alla svar och allt stöd!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
)
