Skrivet: 2009-03-13, 17:59
#1
Förlossningsberättelse
Mitt vatten gick vid 8 tiden på kvällen, hörde som ett poff eller klickljud inne i magen, gick på toa och kände liksom hur det började sippra. Gick ner och sa till pojkvännen att jag tror vattnet gick. Hehe, han får nästan lite panik 'då åker vi, var är väskorna'. Jag är ganska nervös själv, men lugn samtidigt, säger att jag ringer in till förlossningen, de säger åt oss att åka in.
Väl inne (klockan är nu runt 9) gör de diverse checker och kollar även att det är vattnet som gått, deras kommentar när de gör testet är 'ingen tvekan här inte', jag känner själv hur det liksom bara sipprar hela tiden.
Barnmoskan kollar även om jag är öppen vilket jag inte är, vi får välja mellan att stanna kvar eller åka hem. Jag känner att jag vill hem, vila lite, duscha om värkar kommer och kanske även få i mig en bit mat.
Väl hemma, nu är klockan runt 10, så känns allt bra och tryggt och jag kan känna att värkarna börjar komma, väldigt svaga, får lite ont i benen, som mensvärk. Det går en halvtimme och jag tänker att jag lägger mig i soffan och kollar lite på TV, hinner inte ens lägga mig ner, värkarna ändrar helt karaktär och blir ganska kraftiga.
Jag säger till Paul (min sambo) att jag går upp och duschar i badkaret. Det hjälper inte så mycke, gör ganska ont att ligga och sitta så jag står upp och känner att det värkarna kommer ganska ofta. Går ur badet och ner till Paul så att han kan hålla koll på hur ofta de kommer. De kommer var femte minut, klockan är nu runt 12. Paul undrar om vi ska åka in, men jag är lite osäker, har ju jäkligt ont, med det ska det ju göra och det ska ju ta lång tid hade jag trott, vill inte åka in och de säger att jag är öppen 2 cm, usch. Men cirka 30 minuter senare står jag inte ut, jag vill in.
Kommer in runt 1 på natten, får min plats i sängen och känner nästan på en gång att jag måste ha något för värkarna. De gör undersökning först och jag är öppen 4 - 5 cm. Jag får diamorphine och känner att allt är hanterbart igen. Klockan är nu runt 2 ska jag tro och på nått sätt så går det cirka två timmar. Värkarna ändrar karaktär igen, tror jag ska gå sönder, har så ont i benen också, får krystvärkar. Ber Paul kalla på barnmorskan och jag får lustgas. Hon undersöker mig och jag är nu öppen helt.
Klockan är runt 4 och jag får börja krysta. Värkarna avtar lite och hon vill att jag ska ändra ställning, men behöver inte det då värkarna tar nya tag igen och 5:28 kommer Riyo Tate ut. 53,5cm lång och 3800gram. Lycka, han är så vacker och precis efter födseln när jag får upp honom på bröstet så är han så vaken, kollar med sina undrande ögon på mig, underbart.
