Gå till/från skolan själva?

[Hönsmamma?]

Min pojke vill gärna gå hem från skolan själv. Han har inga stora gator att korsa, men måste gå över två övergångsställen. Vi bor nära (ca 5 min).
Går era barn till eller från skolan själva? hur bor ni? Hur gör ni? Har de egen nyckel eller möter ni upp dem?
Hönsmamma som jag är, föreställer jag mig det värsta men jag tror att han är redo.
Är bara nyfiken på hur andra gör. I klassen är det många som bor lite längre bort och blir körda till skolan.

[Linda & Filippa+Måns]

oftast blir det till skolan hon får gå själv. Det är ca 5 minuters promenad på välbefolkad gångväg, ingen korsande bilväg alls.

Hon hade inte fått gå själv om hon var tvungen att korsa väg/övergångsställe.

[Irene Huss]

och på morgnarna går hon själv de dagar hon inte ska äta frukost på skolan. När hon äter frukost på skolan går jag med henne eftersom jag ändå ska åt det hållet då.
Hon passerar en parkering (skolans parkering) men där går hon vid sidan om så att hon inte går på vägen sas. Hade det varit obevakade eller bevakade bilvägar hade jag inte låtit henne gå själv än.

[Marie m A, L & S]

Vi bor ju i bushen Vår lilla by på 300 inv räknas knappast som något att jämföra med. Vi har 500 m till skolan och Lydia går bara efter vår väg och efter cykelbana. Vi hör när det ringer in om vi är ute på vår gård. Hon har gått själv sedan sexårs. Eller själv och själv. Till skolan går hon med storebror som går i trean, men hem går hon själv. Ofta åker hon dessutom hem med mig då jag hämtar från dagis/fritids.

[Linni]

Neo går alltid med oss både till och från skolan. Vi bor på ca 10 minuters gångväg i normal gångtakt från skolan. Det går att ta en väg där man aldrig behöver korsa en gata... men den är lite längre än gatvägen. Inte så mkt dock. Tar oftast den när jag har barnvagn med mig och hämtar Neo.

Jag tycker inte det känns okej att släppa en sjuåring själv... om man inte bor väldigt väldigt nära, nästan synavstånd. Men alla tycker och tänker vi på olika sätt.

Tog upp den här frågan inne på snacket SKOLA här och jag verkar typ vara ensam i hela världen om att följa min etta till och från skolan. Fick kommentarer som att jag var sjukligt hönsig och behövde hjälp och de undrade om mina barn skulle bo hemma när dom var 30 samtidigt som dom satt och "skröt" om att deras barn minsann började gå själva redan i sexårs osv.
I mina ögon var det snarare dom som hade problem än jag... Men visst, jag oroar mig för att något ska hända. Min son tjatar inte på att få gå själv, så jag ser verkligen inget problem med saken än heller! På skola-snacket rörde min fråga iofsig skolans ansvar oxå... men ändå.

Jag har funderar mkt iaf sen den diskussionen och försökt kolla runt lite och funderat på om jag är fööör hönsig när det gäller det. Så även om jag inte tog åt mig av alla dumheter dom skrev, så fick jag mig en funderare iaf!

En dag förra veckan när jag hämtade Neo, så kom en storebror till fritids ungefär när vi precis skulle gå därifrån. Han undrade vart hans lillebror var (en kille i Neos klass)... varpå personalen säger att han gick därifrån för en timme sen, när han skulle!
Så säger storebror att han inte har kommit hem och i det ögonblicket så knöt det sig ordentligt i magen på mig. Direkt så kände jag "Oj vad jag gör rätt i att följa mitt barn till och från skolan jämt" "Tack och lov att jag gör det, så att det inte är jag som står där och undrar vart mitt barn är" osv.
Neo vart förstås orolig och vi pratade lite på vägen hem (tog lite extra snirkliga vägar för att leta lite på vägen oxå). Jag sa att det troligen bara var att han fått för sig att stanna vid någon lekplats eller kanske glömt ringa innan han gick hem till någon osv. Men naturligtvis så kan det ha hänt något oxå... Förklarade för Neo att det här var en av anledningarna varför jag är så noga med att han itne ska gå själv.
Jag hade svårt att konsentrera mig på hela den kvälle och tänkte ringa föräldrarna för att höra om han kommit tillrätta. Men deras nummer fanns inte med i katalogen. Hittade det inte heller via eniro. Så där fick jag gå och oroa mig... Jösses, vilken jobbig känsla det var! Och då var det inte ens min unge!!

Vilken mardröm! Hade jag fått veta att min son lämnat fritids för en timme sen och inte kommit hem, hade jag nog ringt polisen direkt och sen skickat ut allt och alla för att leta efter honom. Får nästan magont bara jag skriver om det här!

Så nej, här kommer inte Neo få gå själv än på länge. Inte i ettan, troligen inte tvåan. Får se om jag ändrar mig... om han börjar tjata. Men nästa år börjar ju lillsyrran där, så då ska vi ju ändå upp och ner med henne.

När han väl ska börja gå själv... så kommer jag hänga i telefonen i början, för att se så att allt går bra, att han sköter sig och går raka vägen hem.

Ja, kalla mig hönsig ni som vill. Det kan jag ta! Men att något skulle hända min unge... det har jag nog svårare att ta!

[Busiluran]

Vi bor 15-20 min promenad från skolan och Tim började med att åka med en granne, men han vill inte längre åka med dom sedan några veckor eftersom Tim är morgontrött och dom åker så tidigt.

Han började med att åka buss, den har vi åkt många gånger, tar ca 5 min.

Men nu cyklar han på ca 10 min.

Han får gå över 3 övergångsställen, men dom är inte speciellt trafikerade.

Så sedan några veckor så tar han sig till skolan själv varje dag och hans pappa som slutar rätt tidigt hämtar han varje dag.

[Busiluran]

Litet tillägg.

Tim ringer mig när han kommit till skolan, han har en egen mobiltelefon i sin ryggsäck.

[Busiluran]

Jag förstår dig, jag tycker det är lite läskigt att tim tar sig till skolan själv men han ringer mig när han kommit fram.

För en tid sedan fick vi en lapp från skolan där dom varnade oss för att att det vi någon annan skola i stockholmsområdet hade en man försökt locka med sig barn i sin bil.

Jag har pratat med Tim om det flera gånger att han aldrig får följa med någon vare sig personen har bil eller inte.

Att vad personen än säger till han så ljuger han, har givit han lite olika exempel som att jag eller något syskon ligger på sjukhus och personen är skickad att skjutsa han till sjukhuset.

Han ska helt enkelt bara lyssna till sina fröknar i skolan.

[-Selma-]

Nä, inte ännu, mest för att det ganska långt och skulle nog ta henne 30 min att gå själv. Sen skjutsar ändå maken de små till dagis och då kan hon lika gärna få skjuts hon oxå. Hon ska få gå senare i vår hade vi tänkt.

[-Selma-]

Inte hönsig, kjag jobbar på 1-3:skola och där följer de flesta föräldrar sina barn i ettan (demåste ha papper påskrivet om de får gå ensamma). Även upp i 3:an följer föräldrar sina barn. Ingen retas och ingen tycker det är konstigt. ´

Och när jag läste om killen så kom jag att tänka på när jag och en kompis gick hem när vi var runt 8. Det tog nog aldrig mindre än en timme att gå hem tillsammans, men ensam tog det 20 min. Många gånger kom våra föräldrar och letade och hittade oss lekandes längs med vägen

[fru_bill]

och en eller två kompisar till dom. Måndagar går han själv halva vägen (går med andra brorsan då). Storebror gick själv samma väg i den åldern, men efter det har det varit en del incidenter med andra barn (för några år sedan) så jag vill helst att de går tillsammans. Er väg låter ungefär som vår, men det är inte det att det skulle vara farlig avägar, utan att jag inte vill att han ska hamna i en situation som han inte klarar av.

[Linni]

I höstas så var det en åttaåring på väg till skolan här i området, som nästan vart insliten i en bil. Men han kom tack och lov loss!!

Varför går han själv? Är det för att han väldigt gärna vill gå själv eller är det pga arbetstider osv?? Går han helt själv eller med någon kompis?

[Linni]

Nä, jag misstänkte nästan det... att jag inte var ensam
Min teori, som jag lät blir att skylta med där tror jag, är att dom på skola-snacket fick dåligt samvete för att dom själva INTE kände någon oro över att släppa barnen ens i sexårs. Och då måste dom ju försöka trycka ner mig... så att dom verkar bra

Aff är bra på många sätt, men ibland känns det som att det är lättare att få vettiga svar från en vägg Och vettiga behöver absolut inte bara vara som jag tycker, men att börja prata om mina barn när dom blir vuxna för att jag tycker att min sjuåring är för liten för att gå själv fortfarande... känns så konstigt! Vad har dom två sakerna med varandra att göra liksom?

Ja ja... jag gick nog själv till skolan jag oxå. Men inte i ettan tror jag. Minns inte riktigt!

Eftersom att Neo har syskon som börjar vartannat år ända tills han går i sexan iaf... så får han snällt gå och hålla mamma i handen tills dess
Nä, så illa ska det nog inte behöva bli... men så länge han och/eller jag känner att det går bra och känns nödvändigt, så måste vi iaf gå ner den vägen med någon mindre... så det blir nog några mil fram och tillbaks till den där skolan! Om vi bor kvar vill säga, vilket jag inte riktigt tror!!

Tack för att du gjorde mig lite mer normal

[Busiluran]

Han vill cykla själv.

Jag ville från början inte att han skulle ta sig till skolan själv och frågade om han fick åka med grannen, så det gjorde han hela hösten.

Men nu vill han ta sig dit själv så då fick han det, men han måste ringa när han kommit fram.

Han har glömt det ett par gånger men då ringer jag skolan och kollar så att han är där.

Det är en säker väg till skolan tycker jag, han cyklar inte nära bilvägen som är 30 väg eftersom han cyklar förbi en skola på vägen.

men det är just äckelbubbar som gjorde att jag från början inte ville att han skulle åka själv.

Det var helt annorlunda när jag var liten, jag gick själv till skolan från första början, då var det aldrig något snack om att det skulle vara farligt.

[fru_bill]

Helt själv vill jag inte att barnen går helst. Inte ens de som är lite äldre. Den incident som jag pratade om var med ett mellanstadiebarn. Inte på den vägen som mina barn tar, men det spelar ingen roll. Som ensamt barn kan det nog vara svårt att prata sig ur en situation med en vuxen, även om man är elva. Nu går de fyra killar tillsammans ibland fler, de tre äldsta är 10-11 år. Då känns det helt okej för mig. På måndagar går Pontus själv sista backen, känns inte ultimat, men ändå helt okej. Jag tycker du gör helt rätt som följer din sjuåring till skolan. Det handlar inte om att de inte kan GÅ, det handlar ju om att det kan hända en sak EN gång och det räcker och att man vill ha koll på var de är. Med Felix var jag lite mer blåögd. Hade inte ens tänkt på att något skulle kunna hända på den lilla biten, men efter incidenten som sagt, så har jag inte släppt någon av dem själva ens den vägen.

[Busiluran]

Vad var det för incidenter?

Det känns som den vägen Tim tar är trygg men man vet ju aldrig.

[fru_bill]

en pojke i 11-årsåldern som blev tilltalad av en man i en bil och mannen drog i honom och försökte få in honom i bilen. Ett tag senare var det ett annat barn som också blev tilltalad, men aldrig kom i närheten av bilen. Tillräckligt för att det ska kännas olustigt att släppa barnen själva.
Nu går inte mina barn den vägen, som de flesta bilar åker och detta var några år sedan nu, men det spelar ingen roll. Det fick mig att tänka till att det inte alltid är säkert där man tror att det är det (dvs i tjusiga villaområdet, där det här hände).

[jojan]

både till och oftast hem.
Vi bor max 5min från skolan och han behöver inte korsa någon väg.
Han går inte hem själv så han är ensam hemma utan då har jag precis kommit när han kommer hem själv.

[-Majsan-]

antingen själv eller med en kompis som bor här i samma område. Det _är_ ovanligt med snuskgubbar och han behöver den friheten det innebär för honom att gå själv. Jag väntar här hemma med dagbarnen och så kommer han hem och berättar för oss om stora världen

[amnettan]

Vi cykar med Anton till och från skolan. Vi bor i utkanten av Lund och på vägen hem korsar vi två gator. Visst det är 30 väg, men de som kör i 30 är lätträknade. Egentligen är det inte enbart trafiken i sig utan han skall dessutom cykla förbi högstadieskolan. Nä, han får inte ta sig hem själv och det lär dröja åtminstone 1 år till. I hans klass på 24 7-åringar är det ingen som går hem helt själv. Utan man går hem med en vuxen eller äldre syskon som går i femman eller högre upp i klassorna.
Om man kan låta dem gå hem själv beror helt på hur man bor tycker jag.