Nä, jag misstänkte nästan det... att jag inte var ensam
Min teori, som jag lät blir att skylta med där tror jag, är att dom på skola-snacket fick dåligt samvete för att dom själva INTE kände någon oro över att släppa barnen ens i sexårs. Och då måste dom ju försöka trycka ner mig... så att dom verkar bra
Aff är bra på många sätt, men ibland känns det som att det är lättare att få vettiga svar från en vägg
Och vettiga behöver absolut inte bara vara som jag tycker, men att börja prata om mina barn när dom blir vuxna för att jag tycker att min sjuåring är för liten för att gå själv fortfarande... känns så konstigt! Vad har dom två sakerna med varandra att göra liksom?
Ja ja... jag gick nog själv till skolan jag oxå. Men inte i ettan tror jag. Minns inte riktigt!
Eftersom att Neo har syskon som börjar vartannat år ända tills han går i sexan iaf... så får han snällt gå och hålla mamma i handen tills dess
Nä, så illa ska det nog inte behöva bli... men så länge han och/eller jag känner att det går bra och känns nödvändigt, så måste vi iaf gå ner den vägen med någon mindre... så det blir nog några mil fram och tillbaks till den där skolan! Om vi bor kvar vill säga, vilket jag inte riktigt tror!!
Tack för att du gjorde mig lite mer normal