Bortprioriterad av Gud?!
Föräldraskap - kristen
  1. Medlem sedan
    Jan 2006
    #1

    Bortprioriterad av Gud?!

    Har en tanke som jag måste få slänga ut För många år sen en majdag förlorade jag en älskad dotter,hennes hjärta slutade slå Jättesorgligt och förlamande svart men så nära himlen som jag var då har jag aldrig varit......
    Kort efter den händelsen läste jag en artikel i en tidning om en dotter till en stor politiker i kd som gifte sig samma dag som min dotter dog och i artikeln stod det - Gud lade verkligen alla sina resurser på att flytta de tunga regnmolnen så vi fick en härlig solig bröllopsdag att minnas Kul för dem,typ
    Det som lever kvar i mig sen jag läste det är frågan hur i hela fridens dar prioriterar han???? Jag förstår ju att det inte är så att han tog sin hand från oss den dagen för han gjorde den dagen till nåt väldigt fint men tänk om han hade prioriterat annorlunda,lite regn i kronan till de nygifta och istället blåst liv i det hjärta som slutade slå alldeles för tidigt
    Det är en tanke som lever kvar i mig och jag kommer nog alltid att fundera på prioriteringsordningen....Har ni nån gång känt er bortprioriterade på ett tydligt sätt eller går ni leende genom alla stora kriser och vet att det tråkiga som händer är rätt???
    Livet stjälps inte över ända
    Det ställs på sin spets

    En dag möts vi
    men längta inte
    lev istället
    lev varje dag för mig
    då hedrar du mig
    om vi lever tillsammans
    *Lisa f/d 31 /5 2000*
  2. 1
    Bortprioriterad av Gud?! Har en tanke som jag måste få slänga ut För många år sen en majdag förlorade jag en älskad dotter,hennes hjärta slutade slå Jättesorgligt och förlamande svart men så nära himlen som jag var då har jag aldrig varit......
    Kort efter den händelsen läste jag en artikel i en tidning om en dotter till en stor politiker i kd som gifte sig samma dag som min dotter dog och i artikeln stod det - Gud lade verkligen alla sina resurser på att flytta de tunga regnmolnen så vi fick en härlig solig bröllopsdag att minnas Kul för dem,typ
    Det som lever kvar i mig sen jag läste det är frågan hur i hela fridens dar prioriterar han???? Jag förstår ju att det inte är så att han tog sin hand från oss den dagen för han gjorde den dagen till nåt väldigt fint men tänk om han hade prioriterat annorlunda,lite regn i kronan till de nygifta och istället blåst liv i det hjärta som slutade slå alldeles för tidigt
    Det är en tanke som lever kvar i mig och jag kommer nog alltid att fundera på prioriteringsordningen....Har ni nån gång känt er bortprioriterade på ett tydligt sätt eller går ni leende genom alla stora kriser och vet att det tråkiga som händer är rätt???
  3. Medlem sedan
    Dec 2008
    #2
    Vännen , kan inte nog uttrycka min ledsamhet över din dotter.
    Ja, nog har jag känt mig bortprioriterad många gånger.
    Jag kan dra upp många saker, bl.a så föddes min dotter med hjärtfel och har sedan dess utvecklat många "fel".
    Många kramar till dig och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig
  4. 2
    Vännen , kan inte nog uttrycka min ledsamhet över din dotter.
    Ja, nog har jag känt mig bortprioriterad många gånger.
    Jag kan dra upp många saker, bl.a så föddes min dotter med hjärtfel och har sedan dess utvecklat många "fel".
    Många kramar till dig och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig
  5. Medlem sedan
    Oct 2002
    #3
    Du är inte bortprioriterad ! När svåra saker händer och vi känner oss övergivna och ensamma, det är då Guds hand smyger sig in under oss och bär oss. Hur skulle vi annars överleva ? Att förlora ett barn måste vara något av det svåraste man kan vara med om och jag är övertygad om att Gud var där ändå, även om det inte kändes så. Utan Gud skulle vi vara så ensamma, så ensamma, och våra smärtor skulle vara outhärdliga. Så tror jag ! Kram !
  6. 3
    Du är inte bortprioriterad ! När svåra saker händer och vi känner oss övergivna och ensamma, det är då Guds hand smyger sig in under oss och bär oss. Hur skulle vi annars överleva ? Att förlora ett barn måste vara något av det svåraste man kan vara med om och jag är övertygad om att Gud var där ändå, även om det inte kändes så. Utan Gud skulle vi vara så ensamma, så ensamma, och våra smärtor skulle vara outhärdliga. Så tror jag ! Kram !
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4
    Jag tror att man så lättvindigt slänger ur oss sånt som att Gud la alla krafter på... även om vi vet att Gud inte är sådan som vi som klarar en eller max två saker samtidigt - vi tror ju inte alls att hans tid är som vår egentligen. Han har helt slätt inte ngn prioriteringsorning tror jag utan kan vara överallt hela tiden. Men det gör det ju inte lättare för oss när svåra saker händer. Att förlora ett barn måste vara bland det allra värsta och jag har inte varit med om något så fasansfullt, ändå har jag många gånger ropat till Gud och varit arg och undrat vad han håller på med. Och det har många före mig: psaltaren t.ex. innehåller mycket sånt. Teoretiskt har jag någonsorts grundtillförsikt till att det kommer att bli uppenbart ngnggn i evigheten, en emotionellt? Och så lever vi i en fallen värld där det händer onda saker, tänker jag. Lidande och sjukdom och ondska, kommer ju inte från Gud själv - men han acccepterar ju att det finns ändå sålänge den här världen består. Och om vi bara gick igenom det med leenden, så vore vi väl inte människor. Skickar tröstkramar.
  8. 4
    Jag tror att man så lättvindigt slänger ur oss sånt som att Gud la alla krafter på... även om vi vet att Gud inte är sådan som vi som klarar en eller max två saker samtidigt - vi tror ju inte alls att hans tid är som vår egentligen. Han har helt slätt inte ngn prioriteringsorning tror jag utan kan vara överallt hela tiden. Men det gör det ju inte lättare för oss när svåra saker händer. Att förlora ett barn måste vara bland det allra värsta och jag har inte varit med om något så fasansfullt, ändå har jag många gånger ropat till Gud och varit arg och undrat vad han håller på med. Och det har många före mig: psaltaren t.ex. innehåller mycket sånt. Teoretiskt har jag någonsorts grundtillförsikt till att det kommer att bli uppenbart ngnggn i evigheten, en emotionellt? Och så lever vi i en fallen värld där det händer onda saker, tänker jag. Lidande och sjukdom och ondska, kommer ju inte från Gud själv - men han acccepterar ju att det finns ändå sålänge den här världen består. Och om vi bara gick igenom det med leenden, så vore vi väl inte människor. Skickar tröstkramar.
  9. Annam.4
    #5

    Hej!

    Det du skriver griper tag i mig och jag känner så oändligt väl igen mig i dina ord. Du vet varför.
    Att små barn dör är inte rätt, och skulle jag fått läsa den där artikeln en majdag 2005, skulle jag säkert inte heller kunnat släppa den. Jag har inte läst just den, men jag har annat som fastnat - ord som lätt "slängts ut" och gjort ont, sånt som jag inte kan glömma.

    Jag tror absolut inte att Gud "tänker" som vi, han har ingen lista över vad som är viktigast. Det vet jag! Men när det går "som på räls" för vissa, och man själv står där och hela livet rasar, då är det fruktansvärt svårt att förstå! Man kan inte förstå, och jag vet inte om man måste förstå?

    Jag kommer också att tänka på Tomas Sjödins bok "Reservkraft". Den ligger på mitt nattduksbord och jag läser den hela tiden. Lite då och då sen vår Hanna dog. Om och om igen, särskilt det där om "Är det meningen att allt ska ha en mening?" Han ger ju inte heller några raka svar, men hans funderingar och tankar är bra och känns gott att läsa.

    Varma kramar till dig!!!
  10. 5
    Hej! Det du skriver griper tag i mig och jag känner så oändligt väl igen mig i dina ord. Du vet varför.
    Att små barn dör är inte rätt, och skulle jag fått läsa den där artikeln en majdag 2005, skulle jag säkert inte heller kunnat släppa den. Jag har inte läst just den, men jag har annat som fastnat - ord som lätt "slängts ut" och gjort ont, sånt som jag inte kan glömma.

    Jag tror absolut inte att Gud "tänker" som vi, han har ingen lista över vad som är viktigast. Det vet jag! Men när det går "som på räls" för vissa, och man själv står där och hela livet rasar, då är det fruktansvärt svårt att förstå! Man kan inte förstå, och jag vet inte om man måste förstå?

    Jag kommer också att tänka på Tomas Sjödins bok "Reservkraft". Den ligger på mitt nattduksbord och jag läser den hela tiden. Lite då och då sen vår Hanna dog. Om och om igen, särskilt det där om "Är det meningen att allt ska ha en mening?" Han ger ju inte heller några raka svar, men hans funderingar och tankar är bra och känns gott att läsa.

    Varma kramar till dig!!!
  11. Anonym
    #6
    Döden är ändå till viss del lätt att förklara om man så vill, gud ville skydda den troende för livets hemskheter och tar därmed bort den från den här hemska jorden. Man kan finna tröst i tanken att träffas igen i himlen, när även ens plågotid är slut på jorden.

    Svårare är det att förstå dem gud inte skyddar, de barn som blir misshandlade, sexuellt utnjutjade och de som aldig får uppleva sej älskade av någon. Det är något som är mycket svårare att förstå. Även det förklaras av vissa genom att det är genom att tillåta det som onskan vissar sitt rätta ansikte och att man ska förstå vad som händer om man väljer det. Men för mej duger inte den förklarningen, det ursäktar inte att ge onskan fria händer i miljorner år. Det finns inga förklarningar, inga ursäkter som duger. Inget himmelrike är vacker nog för att bortförklara det att man låtit det här fortsätta.
  12. 6
    Döden är ändå till viss del lätt att förklara om man så vill, gud ville skydda den troende för livets hemskheter och tar därmed bort den från den här hemska jorden. Man kan finna tröst i tanken att träffas igen i himlen, när även ens plågotid är slut på jorden.

    Svårare är det att förstå dem gud inte skyddar, de barn som blir misshandlade, sexuellt utnjutjade och de som aldig får uppleva sej älskade av någon. Det är något som är mycket svårare att förstå. Även det förklaras av vissa genom att det är genom att tillåta det som onskan vissar sitt rätta ansikte och att man ska förstå vad som händer om man väljer det. Men för mej duger inte den förklarningen, det ursäktar inte att ge onskan fria händer i miljorner år. Det finns inga förklarningar, inga ursäkter som duger. Inget himmelrike är vacker nog för att bortförklara det att man låtit det här fortsätta.
  13. Medlem sedan
    Jan 2006
    #7
    Jag måste uppriktigt säga att jag fattar inte vad du menar......
  14. 7
    Jag måste uppriktigt säga att jag fattar inte vad du menar......
  15. Medlem sedan
    Jan 2006
    #8
    Förstår att du känner igen dig,tyvärr är vi flera som vandrat denna väg
    Boken av Tomas Sjödin har jag kikat på,jag kanske ska köpa den Tycker mycket om människor som sticker ut näsan och säger att det inte finns en mening med allt

    Visst förstår man att han inte har nån prioriteringslista men visst skulle man vilja veta hur han tänker
    Kram
  16. 8
    Förstår att du känner igen dig,tyvärr är vi flera som vandrat denna väg
    Boken av Tomas Sjödin har jag kikat på,jag kanske ska köpa den Tycker mycket om människor som sticker ut näsan och säger att det inte finns en mening med allt

    Visst förstår man att han inte har nån prioriteringslista men visst skulle man vilja veta hur han tänker
    Kram
  17. Medlem sedan
    Jan 2006
    #9
    Ett ord som funnits med mig i många år är just från psaltaren(tror jag) "låt mig växa till alltmer och trösta mig igen..." Den meningen säger mycket om den värld vi lever i och om mitt liv. Man ropar o ropar,jag har slutat fråga varför mer börjat konstatera "here we go again",bryt ihop,res dig upp,sök tröst och styrka lev vidare typ

    Och visst är det så att alla saker sker inte förgäves om man växer av de som sker och det har jag gjort... Där kommer ordet in " låt mig växa till alltmer och trösta mig igen och igen ..."
    Men man kanske skulle växa lika mycket av nåt som inte river så illa?? Han skulle kunna ge visheten på nåt annat sätt
  18. 9
    Ett ord som funnits med mig i många år är just från psaltaren(tror jag) "låt mig växa till alltmer och trösta mig igen..." Den meningen säger mycket om den värld vi lever i och om mitt liv. Man ropar o ropar,jag har slutat fråga varför mer börjat konstatera "here we go again",bryt ihop,res dig upp,sök tröst och styrka lev vidare typ

    Och visst är det så att alla saker sker inte förgäves om man växer av de som sker och det har jag gjort... Där kommer ordet in " låt mig växa till alltmer och trösta mig igen och igen ..."
    Men man kanske skulle växa lika mycket av nåt som inte river så illa?? Han skulle kunna ge visheten på nåt annat sätt
  19. Medlem sedan
    Jan 2006
    #10
    Jag brukar tänka på fotsteg i sanden,precis som du beskriver blir man buren.Men visst är det ofta man inte känner att man blir buren,man får streta i motvind......
    När vi förlorade vår dotter var han där,jag vet det upplevde nåt som ingen nånsin kan ta ifrån mig men man undrar ändå hur han tänker...... Han var där men gjorde inte allt han kunde
  20. 10
    Jag brukar tänka på fotsteg i sanden,precis som du beskriver blir man buren.Men visst är det ofta man inte känner att man blir buren,man får streta i motvind......
    När vi förlorade vår dotter var han där,jag vet det upplevde nåt som ingen nånsin kan ta ifrån mig men man undrar ändå hur han tänker...... Han var där men gjorde inte allt han kunde
  21. Medlem sedan
    Jan 2006
    #11
    Tack Visst är det en svår känsla.Det är egentligen inget jag går och tänker på men ibland så svider det till och då blir känslan så stark....
  22. 11
    Tack Visst är det en svår känsla.Det är egentligen inget jag går och tänker på men ibland så svider det till och då blir känslan så stark....
  23. anonymt namn
    #12

    Jag vet nog

    mer eller mindre att vi redan är glömda av Gud för om han var god och brydde sig det minsta lilla om oss skulle han inte tillåta allt jävelskap som vi råkat ut för senaste åren! Så jag fattar precis hur du tänker. Däremot tror jag inte att NI är bortprioriterade av Gud! Ni är säkert med i hans plan trots er förlust och jag tror garanterat ni kommer få goda saker från Gud när ni minst anar det. Det jag skriver i början vet jag gäller oss p.g.a erfarenhet. Man måste till slut inse att man är bortglömd av Gud-av sen vilken anledning,det kommer jag aldrig fatta!
  24. 12
    Jag vet nog mer eller mindre att vi redan är glömda av Gud för om han var god och brydde sig det minsta lilla om oss skulle han inte tillåta allt jävelskap som vi råkat ut för senaste åren! Så jag fattar precis hur du tänker. Däremot tror jag inte att NI är bortprioriterade av Gud! Ni är säkert med i hans plan trots er förlust och jag tror garanterat ni kommer få goda saker från Gud när ni minst anar det. Det jag skriver i början vet jag gäller oss p.g.a erfarenhet. Man måste till slut inse att man är bortglömd av Gud-av sen vilken anledning,det kommer jag aldrig fatta!
  25. anonymt namn
    #13

    Så du menar allså

    att det var Guds vilja att detta lilla barn dog? Hemska tanke,mycket beskyller jag Gud för ,men absolut inget sånt. Det kan aldrig vara nån mening med att barn eller unga dör,det är bara rätt igenom meningslöst!
  26. 13
    Så du menar allså att det var Guds vilja att detta lilla barn dog? Hemska tanke,mycket beskyller jag Gud för ,men absolut inget sånt. Det kan aldrig vara nån mening med att barn eller unga dör,det är bara rätt igenom meningslöst!
  27. Medlem sedan
    Jan 2006
    #14
    Så förstod jag det också men jag tänkte att jag måste ha missuppfattat.
  28. 14
    Så förstod jag det också men jag tänkte att jag måste ha missuppfattat.
  29. Medlem sedan
    Jan 2006
    #15
    Vad sorgligt att ni har upplevt så svåra saker Jag har slutat tänka att gud är god,jag tänker att han är där.Sen om han är god eller inte det får andra uttala sig om...
    Kram
  30. 15
    Vad sorgligt att ni har upplevt så svåra saker Jag har slutat tänka att gud är god,jag tänker att han är där.Sen om han är god eller inte det får andra uttala sig om...
    Kram
  31. Anonym
    #16
    Jag vet att bland kristna så finns det väldigt många olika åsikter om hur man uppfattar Gud. Många tror på en allsmäktig Gud, då ligger _allt_ i hans hand, då händer inget utan att det ska ingå i hans plan, eller om man så kallar det hans vilja.

    Man behöver inte tro på en allsmäktig Gud, men jag kan inte förstå att man å ena sidan tror att han är allsmäktig och i nästa stund menar att han inte kan rå för att vissa saker händer.
  32. 16
    Jag vet att bland kristna så finns det väldigt många olika åsikter om hur man uppfattar Gud. Många tror på en allsmäktig Gud, då ligger _allt_ i hans hand, då händer inget utan att det ska ingå i hans plan, eller om man så kallar det hans vilja.

    Man behöver inte tro på en allsmäktig Gud, men jag kan inte förstå att man å ena sidan tror att han är allsmäktig och i nästa stund menar att han inte kan rå för att vissa saker händer.
  33. Medlem sedan
    Jan 2006
    #17
    Jag tror inte på en allsmäktig gud längre.Men jag tror på en Gud _som är där_.Livet har gått så hårt åt med mig och min familj så jag vill inte tro att han kunnat påverka,för kunde han det så vore han elak Hellre en god gud som är där än en allsmäktig som "gör fel".....
  34. 17
    Jag tror inte på en allsmäktig gud längre.Men jag tror på en Gud _som är där_.Livet har gått så hårt åt med mig och min familj så jag vill inte tro att han kunnat påverka,för kunde han det så vore han elak Hellre en god gud som är där än en allsmäktig som "gör fel".....
  35. Medlem sedan
    Jan 2006
    #18
    Sen är det självklart att jag har en önskan att den Gud jag valt att tro på är God,en innerlig önskan....
  36. 18
    Sen är det självklart att jag har en önskan att den Gud jag valt att tro på är God,en innerlig önskan....
  37. Medlem sedan
    Oct 2002
    #19
    Fotsteg i sanden är bra att tänka på och påminna sig om ! När det gäller att förlora ett barn och vad Gud gjorde eller inte gjorde, ja, det är svårt.... Men jag tror att Gud finns där och håller ihop oss så vi inte går sönder helt. Utan Gud skulle det vara tomt och kallt.
  38. 19
    Fotsteg i sanden är bra att tänka på och påminna sig om ! När det gäller att förlora ett barn och vad Gud gjorde eller inte gjorde, ja, det är svårt.... Men jag tror att Gud finns där och håller ihop oss så vi inte går sönder helt. Utan Gud skulle det vara tomt och kallt.
  39. mumintjejen
    #20
    Vet inte riktigt vad jag ska skriva så jag skickar dig bara en cyberkram.
    Fotspår i sanden är en underbar dikt som gett mig tröst när vi hade det som jobbigast.
  40. 20
    Vet inte riktigt vad jag ska skriva så jag skickar dig bara en cyberkram.
    Fotspår i sanden är en underbar dikt som gett mig tröst när vi hade det som jobbigast.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Bortprioriterad
    By linden81 in forum _1002 Februaribarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2009-09-13, 07:03
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar