Det är jag som skrev längre ner och var anonym. Vi fick idag besked om att mamma har lungcancer fast man vet ännu inte om det började där eller någon annanstans. Jag är i chock hade liksom inte förväntat mig att livet skulle ta en sån här vändning. För exakt ett år sen fick vi veta att min bror hade cancer och han dog mindre än 6 månader efter. Det var oerhört jobbigt men då han inte var delaktig i mitt liv pga sitt drogmissbruk så kan jag nog inte direkt säga att jag saknar honom för allt är som det varit de sista 15-20 åren.......Men visst är det sorgligt att han dog! Men mamma, min älskade (och mellan varven hatade) mamma, hur ska jag kunna vara utan henne? Inte för att hon ställt upp massor för mig eller så men åhhhhhhh vad jag kommer sakna hennes öron! Att bara kunna ta telefonen och gnälla av sig till någon som lyssnar och som alltid kommer med fel råd och fel svar osv...... ja om mamma inte varit världens bästa mamma alltid så har jag inte inte varit världens bästa dotter. Men ack vad jag älskar henne och hon älskar mig. Livet är inte rättvist! Men vi kommer klara av detta, inte för att vi vill utan för att vi måste! Mamma kommer inte bli frisk och vi kan inte göra något åt det! Jag vill skrika men vad hjälper det? Nu hoppas vi bara på att det inte är elakartat men läkaren hade sagt att vi får nog ställa oss in på att det är det! Vad innebär det? Hur hamnade jag här? Hur gick detta till? Jag hade inte en tanke på detta! Inte MIN mamma! Hur kommer hon att må under sjukdomstiden? Kommer hon kvävas? Kommer hon ha fruktansvärda smärtor? Vi har pratat om detta så många gånger och hon har så ofta sagt att hon är inte rädd för att dö men för att vara svårt sjuk......... Än så länge har hon det rätt okej förutom värken som är väldigt svår men sen hon fick beskedet har värken varit lite bättre.
Var rädda om er och era anhöriga man vet inte hur lång tid man har tillsammans!
Kram
Nikki
P.s Tack för ert stöd nedan! Jag skriver av mig här för jag kan inte skriva om det i min blogg än då inte alla som läser kanske vet om hur det ligger till än. D.s
Min mamma! Det är jag som skrev längre ner och var anonym. Vi fick idag besked om att mamma har lungcancer fast man vet ännu inte om det började där eller någon annanstans. Jag är i chock hade liksom inte förväntat mig att livet skulle ta en sån här vändning. För exakt ett år sen fick vi veta att min bror hade cancer och han dog mindre än 6 månader efter. Det var oerhört jobbigt men då han inte var delaktig i mitt liv pga sitt drogmissbruk så kan jag nog inte direkt säga att jag saknar honom för allt är som det varit de sista 15-20 åren.......Men visst är det sorgligt att han dog! Men mamma, min älskade (och mellan varven hatade) mamma, hur ska jag kunna vara utan henne? Inte för att hon ställt upp massor för mig eller så men åhhhhhhh vad jag kommer sakna hennes öron! Att bara kunna ta telefonen och gnälla av sig till någon som lyssnar och som alltid kommer med fel råd och fel svar osv...... ja om mamma inte varit världens bästa mamma alltid så har jag inte inte varit världens bästa dotter. Men ack vad jag älskar henne och hon älskar mig. Livet är inte rättvist! Men vi kommer klara av detta, inte för att vi vill utan för att vi måste! Mamma kommer inte bli frisk och vi kan inte göra något åt det! Jag vill skrika men vad hjälper det? Nu hoppas vi bara på att det inte är elakartat men läkaren hade sagt att vi får nog ställa oss in på att det är det! Vad innebär det? Hur hamnade jag här? Hur gick detta till? Jag hade inte en tanke på detta! Inte MIN mamma! Hur kommer hon att må under sjukdomstiden? Kommer hon kvävas? Kommer hon ha fruktansvärda smärtor? Vi har pratat om detta så många gånger och hon har så ofta sagt att hon är inte rädd för att dö men för att vara svårt sjuk......... Än så länge har hon det rätt okej förutom värken som är väldigt svår men sen hon fick beskedet har värken varit lite bättre.
Var rädda om er och era anhöriga man vet inte hur lång tid man har tillsammans!
Kram
Nikki
P.s Tack för ert stöd nedan! Jag skriver av mig här för jag kan inte skriva om det i min blogg än då inte alla som läser kanske vet om hur det ligger till än. D.s
Vilket hemskt besked att få. Vilken pärs detta är och kommer att bli för din mamma och er familj. Men jag kan inte sluta hoppas och hålla tummarna att det inte är något elakartat.
Är lungcancer obotbar? Finns det ingen chans att den kan strålas eller medicineras bort? Eller kan man inte byta lungor? Jag kan ingenting om sådant här som du märker.
Jag tänker på dig och vi är här när du behöver någon.
KRAM!
2
Vilket hemskt besked att få. Vilken pärs detta är och kommer att bli för din mamma och er familj. Men jag kan inte sluta hoppas och hålla tummarna att det inte är något elakartat.
Är lungcancer obotbar? Finns det ingen chans att den kan strålas eller medicineras bort? Eller kan man inte byta lungor? Jag kan ingenting om sådant här som du märker.
Jag tänker på dig och vi är här när du behöver någon.
Dina ord värmer! Vi har ju fått känslan av att det inte är lungcancer utan att det är metastaser i lungorna men vi vet ju inte än. Vet egentligen ingenting just nu utan måste vänta på fler besked från undersökningarna som ska göras. Byta lungor gör man i alla fall inte men man kan ju ta bort cancern från lungan, dvs ta bort en del av lungan. Men frågan är om man ens gör det. Sen finns det visst många olika sorters cancer och de reagerar olika på olika behandlingar. Vissa svarar bättre än andra. Sen är människor olika och vissa svarar bättre på medicinering än andra så egentlige vet vi ju inte alls hur läget ser ut. Det kan vara allt från att vi får ha mamma kvar några månader till flera år. Vi hoppas givetvis på det sista!
Sen kommer ju rädslan för att man själv ska bli sjuk eller barnen osv.....Samtidigt som man har det tungt med att man kommer förlora sin mamma tidigare än man väntat!
Men vi kan inget göra utan får försöka acceptera! Tänk att man inte reagerar som man trodde man skulle! Trodde jag skulle bli tokig på riktigt efter något sånt här! Men istället så ställer man sig in på att det blir okej efter detta med fråga mig inte hur men det blir det..........
Kram
3
Tack Lotta!
Dina ord värmer! Vi har ju fått känslan av att det inte är lungcancer utan att det är metastaser i lungorna men vi vet ju inte än. Vet egentligen ingenting just nu utan måste vänta på fler besked från undersökningarna som ska göras. Byta lungor gör man i alla fall inte men man kan ju ta bort cancern från lungan, dvs ta bort en del av lungan. Men frågan är om man ens gör det. Sen finns det visst många olika sorters cancer och de reagerar olika på olika behandlingar. Vissa svarar bättre än andra. Sen är människor olika och vissa svarar bättre på medicinering än andra så egentlige vet vi ju inte alls hur läget ser ut. Det kan vara allt från att vi får ha mamma kvar några månader till flera år. Vi hoppas givetvis på det sista!
Sen kommer ju rädslan för att man själv ska bli sjuk eller barnen osv.....Samtidigt som man har det tungt med att man kommer förlora sin mamma tidigare än man väntat!
Men vi kan inget göra utan får försöka acceptera! Tänk att man inte reagerar som man trodde man skulle! Trodde jag skulle bli tokig på riktigt efter något sånt här! Men istället så ställer man sig in på att det blir okej efter detta med fråga mig inte hur men det blir det..........
Jag anade att det var du som skrivit nedan och hoppades så att det inte skulle vara cancer läkaren såg. Nu håller jag tummarna för att den är behandlingsbar - det finns ju många olika cellgifter t ex att ta till nu för tiden. Även om den inte går att bota kan den hållas i schack under lång tid.
Jag tror att man via cancerfonden kan få kontakt med någon som kan svara på alla frågor som hopar sig i en sån här situation. Från någon som är lite mer insatt i allmänhet men inte direkt involverad i din mammas fall. Kanske kan vara något?
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att det känns fruktansvärt orättvist! Ta vara på tiden...
kramar
Ponder m Prinsen juni -06 och Lillskrutt april -08
Så hemskt ledsen för din skull Jag anade att det var du som skrivit nedan och hoppades så att det inte skulle vara cancer läkaren såg. Nu håller jag tummarna för att den är behandlingsbar - det finns ju många olika cellgifter t ex att ta till nu för tiden. Även om den inte går att bota kan den hållas i schack under lång tid.
Jag tror att man via cancerfonden kan få kontakt med någon som kan svara på alla frågor som hopar sig i en sån här situation. Från någon som är lite mer insatt i allmänhet men inte direkt involverad i din mammas fall. Kanske kan vara något?
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att det känns fruktansvärt orättvist! Ta vara på tiden...
kramar
Ush så hemskt. Jag hoppas verkligen att dom kan göra något för din mamma så hon blir frisk igen.
Skickar massor med kramar till dig och din familj.
KRAM!
6
Ush så hemskt. Jag hoppas verkligen att dom kan göra något för din mamma så hon blir frisk igen.
Skickar massor med kramar till dig och din familj.
KRAM!
Åh nej, vad hemskt för er! Vet inte vad jag ska säga, sånt där är för svårt att förstå för oss som haft turen att slippa drabbas. Men du får en stor kram i alla fall.
7
Åh nej, vad hemskt för er! Vet inte vad jag ska säga, sånt där är för svårt att förstå för oss som haft turen att slippa drabbas. Men du får en stor kram i alla fall.
Usch, vad tråkigt! Förstår att det känns oerhört jobbig. Ja, det finns ju ingen som kan ersätta ens mamma. Hoppas att det går så bra som möjligt för henne. Ja, livet är skört!
*Kramar om*
9
Usch, vad tråkigt! Förstår att det känns oerhört jobbig. Ja, det finns ju ingen som kan ersätta ens mamma. Hoppas att det går så bra som möjligt för henne. Ja, livet är skört!
*Kramar om*
Tack för era kommentarer och kramar! Skönt att kunna skriva av sig någonstans när man inte kan göra det i bloggen.
Har väl fått en mini gnutta hopp igen (men jag vet inte om jag bara lurar mig själv) Det var ju så att läkaren inte hade uttalat ordet cancer även om hon visade tydligt på något vis som syrran sa att det ju är det hon starkt misstänker. Sen hade läkaren sagt att vi får kanske ställa oss in på att den kan vara elakartad och då hade syrran frågat om hon menade cancer och då sa hon ja. Hur tolkar man detta? Att det måste vara cancer? Eller att det finns en gnutta hopp att det inte är det? Nåja hoppet är det sista som överger en brukar man säga och jag försöker tänka att tänk OM de kommer fram till att mamma inte ska dö........ ja inte nu i alla fall. Ingen lever ju förevigt! Eller om det i alla fall inte är SÅ illa som vi föreställer oss utan att det finns någon behandling att få!!! Jag tror att vi tänker det absolut värsta eftersom vi förlorade brorsan så fort men det var ju så extremt pga hans drogmissbruk och att han inte tog kontakt med vården trots han visste han var sjuk.
Kramar till er alla
(Tänk för 2 veckor sen hade jag ingen som helst erfarenhet av hur det är att ha en svårt (?) sjuk förälder. Vi var lyckligt ovetandes om detta hemska när vi firade Lucas 7 årsdag. Livets väg är ibland fylld av snäva kurvor! Var rädda om er och era kära)
10
Tack för era kommentarer och kramar! Skönt att kunna skriva av sig någonstans när man inte kan göra det i bloggen.
Har väl fått en mini gnutta hopp igen (men jag vet inte om jag bara lurar mig själv) Det var ju så att läkaren inte hade uttalat ordet cancer även om hon visade tydligt på något vis som syrran sa att det ju är det hon starkt misstänker. Sen hade läkaren sagt att vi får kanske ställa oss in på att den kan vara elakartad och då hade syrran frågat om hon menade cancer och då sa hon ja. Hur tolkar man detta? Att det måste vara cancer? Eller att det finns en gnutta hopp att det inte är det? Nåja hoppet är det sista som överger en brukar man säga och jag försöker tänka att tänk OM de kommer fram till att mamma inte ska dö........ ja inte nu i alla fall. Ingen lever ju förevigt! Eller om det i alla fall inte är SÅ illa som vi föreställer oss utan att det finns någon behandling att få!!! Jag tror att vi tänker det absolut värsta eftersom vi förlorade brorsan så fort men det var ju så extremt pga hans drogmissbruk och att han inte tog kontakt med vården trots han visste han var sjuk.
Kramar till er alla
(Tänk för 2 veckor sen hade jag ingen som helst erfarenhet av hur det är att ha en svårt (?) sjuk förälder. Vi var lyckligt ovetandes om detta hemska när vi firade Lucas 7 årsdag. Livets väg är ibland fylld av snäva kurvor! Var rädda om er och era kära)
Åh Nikki så hemskt och oerhört tungt besked. Jag vet inte vad jag ska säga alls som låter bra. Jag kan iallfall berätta att min syster fick cancer för 4 år sedan och jag vet vilken oerhörd chock och skräck det innebär att kanske behöva förlora sin nära. Det gick bra för min syster och jag hoppas allt vad jag bara kan att det ska sluta väl även för din mor! *Kramar ocm det hårdaste jag kan*
11
Åh Nikki så hemskt och oerhört tungt besked. Jag vet inte vad jag ska säga alls som låter bra. Jag kan iallfall berätta att min syster fick cancer för 4 år sedan och jag vet vilken oerhörd chock och skräck det innebär att kanske behöva förlora sin nära. Det gick bra för min syster och jag hoppas allt vad jag bara kan att det ska sluta väl även för din mor! *Kramar ocm det hårdaste jag kan*
Känner med er så oerhört. Och det är en otroligt tuff behandling- men det går att bli frisk. Vi håller tummarna för att hon klarar allt bra och inte minst att hon får tillgång till god smärtlindring- det är superviktigt
Jävla skitsjukdom! Känner med er så oerhört. Och det är en otroligt tuff behandling- men det går att bli frisk. Vi håller tummarna för att hon klarar allt bra och inte minst att hon får tillgång till god smärtlindring- det är superviktigt
Hoppas verkligen att de upptäckt den i tid. Tack för att du påminner oss om att njuta av de våra. Hoppas innerligt att du ska få njuta av hennes sällskap länge till.
Min kollega opererades i december 2007 för lungcancer och genomgick cellgiftsbehandling våren 2008. Hon är pigg och kry nu. Hon har ju än några år innan hon är friskförklarad men hon arbetar på och mår bra! Hoppas att det ger dig lite hopp i alla fall.
Kram!
Norrländskan m. Elias -04 & Alice -06
13
Usch vilket jobbigt besked Hoppas verkligen att de upptäckt den i tid. Tack för att du påminner oss om att njuta av de våra. Hoppas innerligt att du ska få njuta av hennes sällskap länge till.
Min kollega opererades i december 2007 för lungcancer och genomgick cellgiftsbehandling våren 2008. Hon är pigg och kry nu. Hon har ju än några år innan hon är friskförklarad men hon arbetar på och mår bra! Hoppas att det ger dig lite hopp i alla fall.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Ush så hemskt. Jag hoppas verkligen att dom kan göra något för din mamma så hon blir frisk igen.
