pree-teen?

[Ophelia25]

Jag har en tjej som fyller 11 om några veckor. Hon har alltid varit envis och lite jobbig men nu är det värre än någonsin. Hon har otrevlig attityd hemma och nu även har jag fått reda på - i skolan. Hon säger jättedumma saker och sen ångrar hon sig och gråter och är ledsen.

Trots att vi har tydliga regler hemma kring hur man ska bete sig så verkar det inte som det biter på henne. Vi markerar tydligt hemma vilka beteenden som inte är ok. Hon skärper sig i en halvtimme, är väldigt ångerfull och sen glömmer hon bort alting och vi är tillbaka till ruta ett.

Någon som känner igen sig? Vadg gör man?

[Minks]

Oja o absolut. Måste dock säga att min tjej ändå har rätt okej attityd. Visst tycker hon vi är jobbiga ibland och skämmiga osv men hon är ändå rätt mild i sina suckar o små utbrott. Jag är tacksam!

Men det är mkt kläder, stil, mobiler, vill ha vill ha vill ha o AAAAAAAAAAAAAAAALLA andra har det mamma!!

Jag är faktiskt helt ärligt väldigt trött på föräldrar som alltid måste vara först ut med saker till sina SMÅ barn. 10-11 åriga tjejer behöver faktiskt inte brunkräm!

(det var det senaste ämnet hemma här......)

Vad tycker ni? Varför jäkta dem stora, det blir de ju tids nog ändå!!

[-jenna-]

jag känner inte igen mig, min dotter är, hur det nu kommer sig, helt gudomlig just nu. (Jag får nog min beskärda del lite längre fram)
MEN, jag tror att du gör helt rätt. Fasta rutiner med tydliga regler där ett dåligt uppförande inte accpeteras. Jag har pre-teens på jobbet och jag får vara benhård, oh jädrar vad ilskna de är på mig stundtals, men jag lovar dig, det ger resultat. De vill inget annat än att ha tydlighet när de själva känner sig så osäkra. Stenhård med kärlek

[Minimumsa]

Höhö skojar du???

Matilda har varit preeteenig i flera år känns det som...

Hon är exakt likadan, vi sätter krav ger regler (tillsammans med henne!) sen tar det 10 minuter så har hon glömt alltihop! Just nu ligger hennes ridning pyrt till pga glömda läxböcker flera gånger denna veckan!

[Jennie väntar 4:an]

Känner igen mig så himla mycket. Så här har vi haft det ett bra tag nu och man vill ge upp många gånger. Här är det utbrott för det minsta lilla. Tom att gå upp på morgonen är ett pass i sig.

Vi satt oss ner och skrev upp små regler som hon var med och bestämde. Går bra vissa gånger och vissa inte. Blir arg när hon missar ridning, scouter eller vad som står på programmet. Men har har vi nog lite mer som ligger bakom, regler och rutiner är viktigt för henne, de kan inte ryckas bort för mycket, men vi måste visa vad som är ok.

Hoppas att det löser sig för er ha tålamod och regler så tror jag det går bra

[fru_bill]

Men inte i skolan, där är han tydligen otroligt trevlig, fick vi höra, så det var ju bra. Hemma är det VÄLDIGT svårt att följa regler och komma ihåg vad som förväntas av en och ahn blir otroligt sur och otrevlig - en kort stund, för att sedan bli en sol. Så har han ju iofs alltid varit, men värre nu.

[Annam.4]

Oja! Periodvis känner jag inte alls igen min snälla, goa, mjuka, omtänksamma kille. Men vad/hur man gör har jag ingen aning om...?

Hos oss handlar det mest om att han har blivit väldigt egoistisk. Vi ska ordna o fixa o ställa upp - annars bryter han ihop och gråter. Men om jag (eller hans pappa eller syster) ber honom om något, tex hänga upp tvätten, kolla om minstingen har vaknat, sluta vissla, plocka upp sina saker ifrån hallgolvet eller köksbordet, då får vi oftast ett mycket otrevligt bemötande.
Jag brukar ta det direkt! Jag accepterar inte att han beter sig hur som helst mot oss! Och det VET han ju, då blir han min vanliga kloka kille igen - en stund. Sen är det samma visa igen.

När vi diskuterar återkommer han ofta till att han tycker att vi behandlar honom som ett småbarn. "Jag KAN ta ansvar själv, fattar ni inte det!??"
Okej, svarar vi honom oftast. "Då får du visa det också".
Vi låter honom ta mycket ansvar själv. Inget tjat om läggtider, gympakläder eller läxor (han har lätt för sig i skolan och gör läxorna så det funkar). Städar han inte sitt rum så är det ju HAN som får vada i drivor av damm och prylar, lägger han inte tvätten i tvättkorgen tar det slut i garderoben osv.

Det fungerar ganska bra, sen försöker jag behärska mig när jag ser hans gräsliga röra på rummet
Fast ibland blir jag tokig! Igår hade jag sju miljoner saker att fixa och köra hit o dit. Han satt framför tv:n hela eftermiddagen Och när jag bad honom hänga upp tvätten fick jag ett utbrott som svar... Så nu står en kasse smutsiga kläder i stl 158 i tvättstugan... Är jag en hemsk mamma ?? Jag vet ju att vi snart blir sams igen, men ibland tror jag man måste få dem att tänka till lite. "Varför ska jag tvätta dina kläder när du bara skriker åt mig när jag ber dig om något?" . Det är väl okej att göra så nån gång ibland ??

Jag vill också gärna ha fler bra råd hur man bemöter sin 10-11-åring!

[Pansen]

Ja, absolut...men bara mot oss föräldrar inte på skolan och det är jag glad för! Det märks att han har det jobbigt för efter en massa bråk kan det vara mycket kramar med mamma på kvällen;-)

[Linda Oscar och Saga]

Inga jätteuppror än, men nåt som kommer ständigt och jämt är ett gnälligt: Vaaad??!! så fort vi säger ifrån. Han är enormt omtänksam mot sin syster och kramas gärna och ofta med oss alla.

Det är mer kroppsligt vi börjar få en tonåring i huset. Han snubblar på sina egna fötter, spiller ut och slabbar överallt och han måste påminnas om det här med att duscha och hålla sig fräsch.
Och när det väl är färdiggnabbat om, då ligger Lutzen-dimman med deo-spray tät i hans rum.

Konsekvent beteende är väl vad som gäller always. Har jag sagt något så är det vad jag har sagt som gäller. Det funkar än så länge.